Human Planet

Bara en varelse har gjort sig ett

hem i varje miljö på Jorden.

Den varelsen är vi.

Vi använder vår uppfinningsrikedom

för att överleva i vildmarken...

...långt från stadens ljus. Öga mot

öga med den barska naturen.

Det här är "Human Planet".

Djungeln är naturens mest frodiga,

komplexa och gåtfulla skepnad.

Den verkar i alla fall vara frodig.

Men för människor är omgivningen

överraskande fientlig.

Även om stora civilisationer har

uppstått här under historiens lopp-

har ingen av dem

stått emot tidens tand.

Djungeln tämjs inte och straffar

den som inte följer dess lagar.

Men några vaktar hemligheten

bakom att överleva här.

Det här är historierna om de folk

som kallar regnskogen för sitt hem.

Regnskogarna täcker bara

två procent av jordens yta.

Men de huserar hälften

av alla levande arter.

Många arter lever dock

i trädkronorna-

där vi inte har en chans

att nå dem.

Det är så svårt att jaga

i trädkronorna från marken-

att det är en daglig kamp

att få tillräckligt med protein.

Matis-folket i Brasilien

är skickliga jägare.

Men den senaste veckan

har de lidit brist på kött.

Benin är hungrig och fast

besluten att fånga nåt i dag.

Gift från en trädgroda renar honom

och gör honom redo för jakt.

Det gör oss starka och snabba,

så vi kommer ikapp flyende djur.

De droppar även farlig vätska

i ögonen för att skärpa sinnena-

och fokusera tankarna på jakten.

Flyg fort, lilla fågel.

Spring fort, hockohöna.

Spring fort, vilda hjort.

De kallar på djurandarnas kraft.

Det krävs ett farligt vapen för att

jaga i trädkronorna från marken.

Ett fyra meter långt blåsrör

som har utvecklats i tusentals år.

Vi ärver våra jaktfärdigheter...

...från våra förfäder.

Och vi övar i många år

innan vi blir duktiga på det.

Det är svårt att få syn på djuren

i den täta växtligheten.

Så Matis-folket använder hörseln

för att lokalisera bytet.

Och de härmar djurens läten

för att locka dem till sig.

De kan imitera alla tio arter

av skogens apor.

En vrålapa svarar.

Aporna sitter 30 meter upp

i ett fikonträd och äter.

Pilarna repas med pirayatänder

så spetsen bryts av i bytets kropp.

Till skillnad från gevär

är blåsrör nästan ljudlösa-

och kan avfyras

utan att skrämma aporna.

Benin träffar en, och aporna flyr.

När apan är träffad måste den

övervakas medan giftet verkar.

Den här apan är försvagad. Men den

gömmer sig och måste jagas fram.

De skjuter igen.

Nu sitter den fast i en lian,

så de måste in och hämta den.

Det var en.

Men de har bara börjat.

Benin är en av de snabbaste

och ska fånga flyende apor.

Han skjuter ännu en apa

men träffar den inte.

Benin skjuter igen,

och den här gången träffar han.

Apan stannar äntligen.

Och Benin siktar en sista gång.

Åtta apor.

Det har varit en bra dag.

Men de kommer ofta hem tomhänta.

Jag är glad att kunna komma hem

med kött till våra familjer.

Det är svårt att jaga i träden, så

den mesta födan hittas på marken.

Men det är inte mycket lättare

att hitta föda på skogens golv.

Den här gåtfulla världens komplexa

natur är svår att hantera-

så de lär sig det från barnsben.

Orlando bor i

Piaroa-stammen i Venezuela.

Han är som andra barn, men djungeln

har gjort honom självständig.

Om vi inte har nån mat hemma-

får jag ge mig ut

och jaga med mina vänner.

Deras barndom för dem djupt in

i djungelns undre värld.

Bara två procent av solens ljus

når skogens golv-

så här finns överraskande

få växter och djur.

Här finns mindre protein

än i en öken.

Och mycket av det är giftigt.

Här finns det inget.

Här är det livsviktigt att kunna

skilja mellan föda och fara.

Det här ser bra ut!

Få varelser har sämre rykte

än den de letar efter.

En fågelspindel lika stor

som en middagstallrik.

Det är världens största spindel.

Inte en vidare aptitretande måltid.

Men man är inte kräsen i djungeln.

Räck mig löven.

Orlando säger att de smakar gott-

och här måste man kunna

hantera farliga djur.

Piaroa-barn lär sig att jaga

spindlar från fem års ålder.

Och på ett par timmar

kan de fånga nog till en måltid.

Men de ska akta sig både

för de stora huggtänderna-

och håren de sparkar

mot nån som angriper.

Akta så ni inte

blir stuckna av håren.

Det är obehagligt

att röra eller andas in dem.

Jag blev stucken!

Fånga den!

Orlando har det värst.

Det kliar riktigt mycket!

Men han är van vid obehaget.

Vi äter dem och går och lägger oss.

Fågelspindlar är godast när man

rostar dem som marshmallows.

Håren ska brännas av

så de inte fastnar i halsen.

Och när luften sipprar ut från

lederna och visslar är de klara.

Spindlar låter alltid så.

Min är färdig nu.

Spindlar smakar nästan som krabba

och är läckra med lite kryddor.

Räck mig chilin, Rosana.

Ska Orlando och vännerna överleva

får de utnyttja skogen till fullo.

Djungelfolk är så beroende

av sina omgivningar-

att de blir en naturlig del

av skogen, med band till naturen.

Få folk lever närmare djuren

än Awá Guajá-folket i Amazonas.

De tar hand om en stor mängd

olika djur från skogen.

Awá-folket är besatt av husdjur.

Och några djur värdesätter de mer

än alla andra.

Som hos Matis-folket utgör aporna

hälften av proteinintaget.

Men relationen till aporna

ger dem mycket mer än mat.

Emwi äter inte bara apor,

hon älskar dem.

Jag älskar att uppfostra apor.

Om de dödar en mamma

tar jag ungen som husdjur.

Husdjur smakar inte gott.

Vi äter bara vilda apor.

Nästan alla familjer har apor

som husdjur.

Det finns åtta aparter i byn.

Awá-folket är ömsinta mot aporna

och ser dem mer som folk än djur.

Emwi är en kärleksfull mamma

både åt sina barn och åt aporna.

Det gör inte ont,

för han är redan tam.