Ordet

ORDET

Far!

- Far! - Ja, vad är det?

- Johannes är ute på fältet igen. - Är han? åh, nej.

- Jag går ut och ser efter honom. - Jag går med.

Jag går med.

- Vad är det som händer? - Det är din bror.

- Johannes? - Nej, Anders.

- Det måste vara Johannes igen. - Ja.

- Det är bäst att jag följer med. - Ja.

- Den stackarn. - Johannes?

Man må tycka synd om honom. 27 år och sinnessjuk?

- Han kanske är lycklig som han är. - Det kan du väl inte mena..

- Sätt på dig något varmt. - Ja.

- Din far kommer också med. - Jag är klar nu.

Jag värmer på kaffepannan.

Det kan vi nog behöva.

Ve eder, ni hycklare!

Du...

och du!

och du!

Ve eder för er trolöshet!

Ve eder, för ni tror icke på mig..

den återuppståndne Kristus..

som har återvänt på hans begäran.

Han som skapade himmelen och jorden.

Sannerligen säger jag eder.

Domedagen är nära.

Gud har kallat mig..

att bli hans profet inför sitt ansikte.

Ve eder som saknar tro..

för endast den som tror..

skall släppas in i hans himmelrike.

- Är Johannes... - Ja.

Vad ska du med den till Johannes?

Jag är ljuset i världen..

men mörkret begriper det icke.

Jag kom för mitt egna..

men mitt egna tog ej emot mig.

Varför ska ljusstakarna stå där?

För att mitt ljus ska skina ut i mörkret.

Det är så synd om honom

Han är bindgalen! Gå omkring och tro att han är Jesus.

Måtte han någonsin få tillbaks förståndet igen.

Det är allt detta läsande som har förvrängt hans huvud.

Ja.

Han skulle inte ha uppmuntrats att läsa.

Jag gjorde det för att han hade gåvan.

Du gjorde det för att du ville ha en präst i familjen.

Nej det fanns gott om präster..

Vad som behövdes var någon som kunde ruska om folket.

Jag såg hans begåvning. Jag tänkte att han hade gnistan..

och kunde få kristendomen att blomma upp igen.

Jag bad av hela mitt hjärta att han skulle ha en profets röst.

En reformator?

En förnyare, ja det var vad jag bad och hoppades på.

Se vad som kom ut av det.

Nu får vi se till att komma oss i säng igen.

- God natt, far. - God natt.

- God natt, far. - God natt, Anders.

Jag går ut och ser till suggan.

Johannes kommer att bli sitt gamla jag igen.

Jag har hoppats på att han skulle bli bättre..

men det kommer han inte att bli.

Varför tror du inte det?

Mirakler sker inte längre.

Ingenting är omöjligt för gud om vi ber till honom.

Inger, Jag har bett och bett.

Du måste be en gång till.

Jesus har ju själv sagt att det vi ber om ska han ge oss.

Jag vet Inger, jag vet.

Men vad nytta har alla mina mina böner gjort?

Hur kan du veta vad dina böner har satt igång?

Bed och bli vän med att be..

även om du känner att dina böner är svaga.

God natt, lille farfar.

God natt, Inger.

Jag tror jag sitter uppe en stund till.

- Inger... - Gör du det.

God natt då.

Jag är ledsen för din far.

- Jag är ledsen för Johannes. - Det är jag också.

- Men... - Men vad då?

Johannes kanske är närmare gud än vad vi är..

men din far..

Jag står inte ut med hans gudlighet.

Du är orättvis mot din far.

Han har varit orättvis mot oss.

Han har aldrig förebrått dig.

Nej, men jag vet vad han tänkte..

när jag höll mig på avstånd från heligheterna på gården.

Mikkel, du tror väl på gud?

Du vet mina åsikter Inger.

- Du har ingen tro? - Inte ens tron på tron.

Men du har något som är viktigare.

Vad då?

Ett hjärta, en godhet.

Ja, tron är inte nog om du inte är en god person också.

Och det är du.

- Men tron fattas ju mig. - Den kommer.

- Är du säker på det? - Ja.

Du kommer bara att se hur varm du kommer att känna dig då.

Och lycklig.

Det är trevligt att känna glädje eller hur.

Ja, kära Inger. Men nu ska vi sova min tös.

God natt min store pojke.

Karen, ge det där till hönsen.

- Ni måste hjälpa mig. - Med vad då?

- Jo, Anne och jag tänker.. - Anders!

Du har väl inte gått och förälskat dig i skräddarens Anne?

Jo. det har jag.

Vad är det för fel med det Mikkel?

Inget, utom att det är det värsta som kunde hända dig.

- Det värsta? - Det rör inte henne, hon är trevlig och söt.

- Vad är det då? - Vad tror du far kommer att säga?

Det är ju därför jag behöver er hjälp förstår du.

Men hur är det med hennes far? Vad kommer han att säga?

Du vet att de ser så olika på religion och sådana saker.

Men om Anne och jag är kära i varandra..

Ja Mikkel och jag håller med dig.

- Men... - Men?

Men vad... då, Mikkel?

Så fan jag vet.

Men visst hjälper ni mig?

Naturligtvis ska vi hjälpa dig.

Varför inte gå och tala med Annes far?

- Han går inte att tala med. - Pröva åtminstone.

Ja... ja.

Jag skulle kunna prova så klart. Vad tror du Inger?

Ja. Pröva det.

Så försöker jag övertala din far.

Det blir det svåraste men jag ska försöka.

Tack, Inger. Du klarar det säkert.

- Se du till att klara av skräddaren. - Jag går dit nu.

- Farväl. - Lycka till.

Bara nu far inte blir hispig och obstinat.

Jag är mer rädd för att han blir ledsen.

- Ska inte du iväg och skära vassen? - Jo.

- Farväl, min flicka. - Farväl, Farväl.

- Man skulle kunna tro att vi var nyförlovade. - Det är vi ju.

Vi har varit gifta i åtta år.

- Söla inte till det nu. - Brukar jag göra det?

Nej, det var orättvist.

Gode gud hjälp mig även idag.

Det är därför det regnade in..

Farfar...

- Du skrämde mig. - Gjorde jag det?

- Vad var det du sa? - Regnet kommer in genom taket.

Ja det gör det verkligen.

Den förbannade gikten!

Kaffe så här dags på dagen?

Det är så kallt idag, farfar.

Ja...

Kakor, också. Hemgjorda.

- Visst tycker du om kakor? - Ja.

Letar du efter den här?

Ja, tack.

Jag tycker om den pipan men den behöver stoppas.

Den är stoppad.

Kan du det också?

Jag kan allt.

Förutom att få en son.

Så, så.

Varsågod.

Hör på..

- Farfar... - Ja?

Ett lik i storstugan.

Vad är det du säger?

Var tyst, Johannes.

Stäng dörren.

Så skall min fader i himmelen glorifieras.

Så ja.

Så ja, Johannes.

Vad sa han för något?

Vem bryr sig om vad han säger, Inger?

Vill du ha en kopp till?

Jo tack. En liten.

Tack.

Den nya prästen gick in i kyrkan.

Märkligt att han inte har varit här ännu.

Han kommer nog en dag.

Är Mikkel och Anders ute och skär vass?

Mikkel gick just innan du kom.

Han håller en bra predikan.

Prästen? Ja...

men han tar god tid på sig för att komma till "amen".

Ja, kanske det.

Farfar...

- Ja? - Hjälper du mig?

Ja det kan jag väl.

Det kan du.

Anne du vet, skräddarens dotter?

Ja.

Vad är det med henne?

Skulle inte hon kunna bli en bra fru för Anders?

Så det var därför det serverades kaffe.

Nej inte direkt.

Men... visst skulle hon?

Det är inget att diskutera.

- Att du kan vara så... - Så vad då?