Philip K. Dick's Electric Dreams

Jag fattar bara inte varför Harris och Bakshi skulle återvända?

Varför ta den chansen?

De har bosatt sig i Jakarta eller Singapore-

eller var fan de än är.

Tänker du äta fingrarna?

Hallå.

-Sarah? -Vad?

Fingrarna, tänker du...?

Det kallas pommes frites.

Ledsen, men jag tycker att vi jagar vår egen svans här.

Jag lovar, de är här. De leder oss till Colin.

Förlåt.

Du behöver en paus.

Jag är okej.

Notan?

Då går vi, antar jag.

Marschfart tillbaka till polisstationen.

Sarah, du är inte ensam i detta.

Massakern berörde hela avdelningen.

Jag gick på polishögskolan med tre av dem.

Jag vill hitta Colin och snubben som gjorde detta med.

Hur många var det?

Fler än två, mindre än tio.

Kom.

Jag försöker släppa det, men...

...varje gång jag blundar är jag tillbaka.

På gatan.

Hör skotten.

-Det är som om det händer på nytt. -Det gör det inte.

Det är i det förflutna.

Inte för mig.

En del av mig är kvar.

Ligger kvar i en pöl av blod.

Väntar på min tur.

Vad är det där?

Din semester.

Jag diggar inte de där virtuella tropiska stränderna.

Inte? Det visste jag inte.

Det är ingen vanlig simulering.

Det är ett annat liv.

Ett liv?

Du vet när man drömmer, och fortfarande är sig själv, men inte-

riktigt samma version av sig själv?

Typ.

När man är i en dröm-

lever man i princip ett annat liv.

Det är en annan värld som man accepterar som verkligheten.

Det är vad detta är.

Ett annat liv som du kommer att leva-

lika starkt som detta.

Du kommer inte bara vara någon annanstans-

du kommer att vara någon annan.

Vem då?

Det vet jag inte.

Allas upplevelser skiljer sig.

Men det är någon som hämtas ur dina egna tankar och drömmar-

-taget direkt från ditt eget undermedvetna.

En semester från ditt eget liv.

Det skulle vara skithärligt.

-Hur länge varar det? -Ett par timmar.

Får se vad du tycker.

Om du inte gillar det, skickar jag tillbaka det med ett klagomål.

Ditt huvud och hjärta kan behöva en paus-

från att vara du.

Du är för god mot mig.

Jag förtjänar inte dig.

Ha bara en härlig semester.

George? George? Vad gör du?

Vi måste dra.

Kom nu.

Jävlar, du blöder. Är du okej?

Jag vet inte.

Jag kan inte tänka klart.

Du är okej. Bra, kom nu.

Var är vi?

Jätteroligt. Kom nu, var på alerten.

-Okej, nu kör vi. -Vad fan gör du?

-Vad fan gör du? -Rör er inte!

Kom igen.

Stanna där.

Gå.

-Ni måste tro att jag är korkad. -Det gör vi.

-Ursäkta? -Det gör jag.

Jag hörde dig första gången, din jävla idiot.

Vad gör du?

Kan ni ta hans vapen?

Dra bara ut den, för fan.

Du, George? George?

Vad gör du?

Tänkte ni bara titta förbi-

och ha ihjäl mig?

Allt detta var helt...

Undvikligt.

Onödigt.

Ni skulle bara göra som jag bad.

Det var allt.

Men nu...

Vet du...

En gång skar jag av en mans finger.

Och tvingade hans kompis att äta upp det.

Det var vidrigt.

Men det enda som är värre än det-

-är att tvinga honom äta upp sitt eget finger.

Vad fan är det med dig?

Jag undrarom du är hungrig.

Rör er inte.

George, Colin kommer undan.

Kom igen!

Fan!

Vi måste dra innan polisen kommer. Kom, George!

Vart ska vi?

Kom igen!

Okej. På.

Kör hem oss. Snabbast hastighet.

George, vad gör du?

Jag vet inte.

Allt känns suddigt.

Du borde nog köra.

Hur gjorde du det där?

Hur mår du? Är du okej?

Jag vet inte.

Jag är inte säker.

Någon borde titta på det där. Ska jag ringa Paula?

Vem?

Paula. Du vet Paula?

Minns du inte Paula? Minns du mig?

Ja, du är Chris.

Chris Ginsburg. Vi har varit vänner länge.

Okej, så jag tror...

Du kanske har en hjärnskakning. Okej, bara...

Vi ska köra hem dig.

Och jag ska ringa Paula.

Det är bara ett ytligt sår.

-Du behöver inga stygn. -Bra.

Men du har troligen en hjärnskakning.

Du får inte sova på sex timmar och undvik droger och alkohol.

Fixar du det?

Visst.

Jag menar det, George.

Jag hörde dig.

Hur är det med minnet?

Lite suddigt, men...

...det kommer tillbaka.

Vad heter du?

George Miller.

Personnummer?

Vad är ditt personnummer?

Vem arbetar du för?

Jag är chef för Avacom Data Systems.

Det är mitt bolag.

Jag startade det...

...2012.

Förmögenhet?

Tre, fyra...

...miljarder.

Nära nog.

Vad är väl-

en miljard eller två mellan vänner?

Vill du att jag ska stanna?

Nej, det är okej.

Tack ska du ha.

Tjena.

Polisen hittade kropparna.

Inget spår av Colin.

-Såklart. -Colin.

Är du okej?

George?

-Jag ska hämta Paula igen... -Det är inte fysiskt, det är...

Det är snarare mentalt. Jag...

Det känns som att jag vill gråta.

Jag måste bara ta mig samman.

Hör på.

Det som hände-

är inte lätt att komma över.

Du kanske behöver sova?

Jag får inte.

Doktorn sa att jag måste vara vaken i sex timmar.

Så, nu är jag vaken.

Du kanske behöver en semester.

Vad då?

Du vet, semestern.

"Åk på semester utan att lämna hemmet."

Er förfärliga slogan.

När ska jag få prova? Jag vet att det är en prototyp-

men jag kan behöva en semester med.

Det hade inte fungerat för dig.

Varje headset har en individuell-

-neuronisk pulskarta som har utformats unikt för ens hjärnbark.

Du hade bara sett vitt ljus.

Det har jag sagt förut.

Det är så du säljer det.

Hallå.

Tack, Chris.

Jag uppskattade det där idag.

Självklart, jefe.

Låt säga att du har rätt och att de är kvar.

Fyra av norra halvklotets mest efterlysta män.

Tror du att de riskerar bli sedda?

-Inte ens Colin har setts i Chicago... -Smakar det här rätt?

Vad?