Bosch: Legacy

Detta har hänt...

- Vad är det här? - Alla filer ditt ex hade på din familj.

- Hur fick du hans login? - En sniffare på min jump box.

- Hur är det, agent Morrell? - Bra.

- Redo att börja dra i Mos trådar? - Få honom dit vi vill.

- Jag kan fixa det. - Det tror jag inte.

Allt var bra tills Lexi fick veta att klockan var stulen.

Ellis och Long mördade Lexi Parks.

Det är en jättebra historia, men ni kan inte bevisa nåt.

Du lade mig i en låda, men begravde dig själv.

- Du skulle väl inte ljuga för mig? - Nej. Det skulle jag inte.

Han har parkerat vid Admiralty Way. Gillar han att fiska?

Han avsade sig skydd, så han kunde hitta Ellis.

Polis! Stanna!

Jag stod på piren vid sidan om,

omkring 30 meter därifrån.

Jag ropade: "Polis! Stanna!"

Ellis höll en pistol i höger hand och riktade den mot min far.

För att hindra Ellis från att skada eller döda min far,

avlossade jag två skott.

Båda träffade honom i bröstet.

Han ramlade i vattnet.

Det var inte säkert att ge hjälp. Det är allt.

När du gick in i marinan, bad konstapel Vasquez dig att vara beredd?

- Hon bad mig att stanna inom synhåll. - Gjorde du det?

När jag hörde det första skottet, gick jag mot det.

- Så ni skildes åt? - Ja.

De har hittat Ellis kropp. De har inte hittat pistolen än.

Han hade en.

De håller brottsplatsen tills soluppgången,

sen skickar de in dykarteamet.

Är du säker på pistolen?

Glock 19. Stålblå. Halvautomatisk pistol.

Du var jättebra.

- Tänk om de inte hittar pistolen? - De hittar den.

Det här blir en schysst skjutning.

Ellis var en korrupt polis.

Distriktet kommer att vilja lägga det här bakom sig.

Jag hör av mig. Se till att vila lite.

Vill du ha frukost?

Jag vill bara åka hem och sova.

De kommer antagligen ge oss en varning för att vi delade på oss. Förlåt.

Internutredning hittar alltid nåt för att visa att de behövs.

Du såg väl pistolen?

Jag hörde bara skotten.

Oroa dig inte. De hittar den.

Gud, jag hoppas det.

Mr Aslan har dragit sig ur samarbetet med FBI.

Han erkänner sig skyldig till konspiration och bedrägeri.

Vi vill att alla vet att mr Aslan inte är nån tjallare.

Det kommer hålla honom vid liv.

Att vittna mot bratva var aldrig en klok idé.

Goddag, miss Chandler.

- Vad är det här? - Labbresultaten du har väntat på.

- Labbet kunde ha skickat det. - Jag ville leverera det själv.

- Vad händer nu med dig? - Nytt kapitel.

Jag skulle vilja vara med.

Jag behöver människor som jag kan lita på helt.

Jag kommer inte svika dig igen.

Jag är ledsen, Matthew. Du kommer säkert landa på fötterna.

Lycka till.

Hur klarar du det?

- Tror du verkligen att vi har honom? - Bara PharmaWell räcker.

Bassi står inför obligatoriskt straff. Han kommer att ge sig.

Jag tänker på hur allt det här kan gå snett.

Blir jag avslöjad i hackerkretsar, då är jag körd.

- De kommer avslöja mig, min familj. - Oroa dig inte. Vi skyddar dig.

Jag...

- Jag oroar mig för Mo. - Du blev lite förtjust, inte sant?

- Det blev jag. - Han är smart, han kommer att samarbeta.

Ger han oss Chandler och Bosch för pipeline-explosionen,

klarar han sig med en smäll på fingrarna, och han får aldrig reda på nåt mer om dig.

Håll blicken riktad på målet.

De har inte hittat hans pistol än.

Tills de gör det, är jag i ett slags limbo.

Det är en tidsfråga. Jag kan för fan vittna om att han hade pistol.

Jag tror att de vill bestyrka det, om de kan, med själva vapnet.

Hur mår du?

Det är okej.

Det är tungt att ta ett liv.

- Jag tog ett för att rädda ett. - Det tackar jag dig för.

Då är vi kvitt. Jag skulle göra det igen utan att tveka.

Jag menar det.

Ett gott råd,

skaka inte bara av dig det.

- Det gör jag inte. - Det verkar så.

Du vet, Mads, det här jobbet vi gör, vårt jobb,

kräver en stark moralisk kompass, vilket du har i överflöd.

Blir man inträngd i ett hörn,

måste man lita på sin träning och sin instinkt.

- Jag vet det. - Alla runt en,

chefer, Vasquez, poliser säger: "Bra jobbat. Det gjorde du bra."

Och man själv undrar: "Så varför mår jag inte så bra?"

- Så varför gör jag inte det? - För den du är.

- Du vet att det var rätt. - Jag hade inget val.

Vet du hur jag verkligen känner?

- Berätta. - Så jävla förbannad.

- På mig. - På dig.

- På honom. På Eleanor... - På din mamma?

- Jag oroar mig för dig hela tiden. - Det gör jag med.

Du smet från ditt skydd.

Du stack iväg själv. Om jag inte kände dig,

- om jag inte hade varit där... - Okej.

- Jag förstår att du är arg. - Gör du?

Gör du verkligen det?

Vad skulle jag göra utan dig?

Om jag skulle förlora dig också? Tänker du aldrig på det?

Hela tiden.

Vet du vad?

Jag är slutkörd.

Jag tror att jag ska springa eller nåt, rensa huvudet.

Jag älskar dig.

Älskar dig också.

Jag har pratat mycket om, när eller om,

jag skulle känna mig som mig själv igen,

du vet, den jag var innan.

- Och? - Jag är väldigt olycklig.

Ibland brutalt.

Jag har gått över otänkbara gränser för att överleva.

Gränser jag aldrig gått över innan.

Jag har förrått en av mina äldsta och bästa vänner,

nån som alltid funnits där för mig när jag behövde honom.

Mitt agerande har skadat hans anseende.

Nästan kostat honom hans byrå.

- Kan vänskapen fixas? - Jag tror inte det.

Om jag var i hans kläder, skulle klyftan vara för bred för att laga.

Hur känns det?

Jag kommer aldrig att bli den jag var.

Det här,

det här är den jag är nu.

Jag gjorde vad jag måste för att överleva.

Om det här är oundvikliga skador, om det här är priset,

tja,

jag kan leva med det.

Hej!

Jag tänkte att du kanske ville gå ut lite.

Gå en promenad, det är fint ute.

- Arbetar du? - Alltid. Är du hungrig?

Jag kan äta.

Eller,

så kan vi stanna här och beställa hem nåt.

Vi kan spara det till sen.

Kom igen, visa mig runt i Koreatown.

Bara för att jag bor i Koreatown, är jag inte korean.

Bara för att jag bor i Los Angeles, är jag ingen ängel.

Vadå?

Med Duke Ellingtons ord: "Krama mig, men reta mig inte."

Mo, vad...

Vi går ut, går tillbaka, du säger:

"Oj! Vad tiden går, jag måste dra. Skulle gärna komma upp, men jag kan inte."

Så du vill skippa lunchen, skippa promenaden. Glömma allt?

Nej, jag sätter på mig mina promenadskor.

Vi har umgåtts i nästan en månad.

Jag vet vad du ska...

När vi tar nästa steg,

blir lite mer intima, blir du stirrig.

Jag tycker om dig som vän och vill inte sabba nåt bra.

Vän är bra. Vän är fint. Om det måste vara vän.

Tills vidare.

Men reta mig inte.

Jag ska inte det.

Okej, jag känner till ett kimchiställe

som är det perfekta botemedlet för obesvarad romantisk längtan.

Hur då?

Ens andedräkt stinker vitlök, som får färg att flagna på flera meters håll.

Jag äter gärna kimchi.

Krama mig gärna.

Vad är så viktigt att du inte kan ta det på telefonen?

Det här.

- En vecka på sjukstugan. - En jäkla misshandel.

- Fortfarande inget gäng? - Han har en dödslängtan.

- Vad betyder det? - Bara snack.

Gör inget dumt med det där.

Jag lovar.

Maurice Bassi och andra boende på 4315, West 3rd Street,

det här är FBI. Kom ut med händerna över huvudet.

- Han är därinne, han svarar inte. - Sätt igång, Mike.

Då kör vi.

FBI! Husrannsakan.

Upp med händerna! Res dig!

Vänd dig om! Knäpp händerna bakom huvudet.

Gå mot mig. Fortsätt. Fortsätt.

Stanna där, ställ dig på knä

och rör dig inte.

Ingångsteamet är klart. Misstänkt gripen.

Vilka är anklagelserna?

Resultaten av KS-analysen som vi lämnade till rätten

pekar övertygande på en tredje part, herr domare.

För protokollet, hänvisar advokaten till kondomspåranalysen?

- Det stämmer. - Fortsätt.

Lexi Parks skulle inleda en utredning

som hade avslöjat den utpressning

som poliserna Ellis och Long hade utövat i många år.

De dödade Parks, och försökte sätta dit David Foster för mordet.

För att lyckas med det, behövde de eliminera Fosters alibi, James Allen,

mannen han var tillsammans med på mordkvällen.

Och var kommer KS-analysen in?

Allen och Foster hade ett hemligt förhållande.

Ellis och Long utnyttjade Allen, för att samla Fosters sperma i en kondom.

Ellis och Long mördade Lexi Parks