When Hitler Stole Pink Rabbit

BERLIN, FEBRUARI 1933

Det kan du, va? Du är fena på att skrämma små kinesiska flickor.

Vad gör du under bordet?

- Nazisterna är efter mig. - Nazisterna?

Hej, Max. Är du inte för gammal för att leka Zorro?

- Det är en kostym, din är inte det! - Du får tycka vad du vill.

- Ge mig min kanin! - Fånga!

Max, ge honom! Klå honom!

Max, gör slut på honom!

WHEN HITLER STOLE PINK RABBIT

- Vi ger inget. - Ha medlidande med ett tiggarbarn!

- Och en hungrig Zorro. - Gå inte in i vardagsrummet!

- Ta av de blöta kläderna. - Max slog dem allihop.

Cowboyerna, indianerna. Och nazisterna.

- Det var toppen, Max. - Vad bra att ni hade roligt.

- Äter inte mamma med oss? - Hur blev ni så plaskblöta?

Vi kanade nerför kälkbacken.

Ta på nåt varmt. Jag har lagt fram allt på sängen.

- Du har sankt bernhardshund-kinder. - Tack så mycket.

- Har doktorn varit här igen? - Din far är sängbunden i tre dar till.

Han måste vila. Han får inte arbeta eller gå på teatern.

- Vad gör du? Korvarna får ingen luft. - Deras liv är till ända.

Erich och Otto var inte alls utklädda. De kom bara som nazister.

- De är lika dumma som sina föräldrar. - Anna, var inte så oförskämd.

- Hur var karnevalen? - Bra.

- Varför äter ni i köket? - Det är mysigt här med Heimpi.

- Ska du på konsert igen? - Ja.

Fröken Fischer sjunger Schubert- sånger i kväll. Hon hämtar mig strax.

Max, ditt gloshäfte ligger orört på skrivbordet. Läxor efter maten.

- Annuntio vobis gaudium: Habemus papam. - Vad betyder det?

-'Vi har en påve.' -Du är knäpp.

Dorothea Kemper.

Ja, det är jag.

- Mamma? - Vem pratar jag med?

Håll tyst och ät upp ditt potatisberg.

Silentium. Favete linguis.

För att bekämpa judarna måste vi förjaga judarna!

Är du galen? Vi är socialister, inte nazister.

- Och vi är själva judar. - Då måste du utrotas!

- Stick. Jag måste göra läxor. - Du är så tråkig.

Heimpi?

Ni har inte rätt att...

- Mamma, du är ju inte... - Gå ut!

- Jag ville bara... - Gå ut nu!

Kom tillbaka sen, vännen.

Jag tror att mamma grät.

Mamma gråter aldrig. Hon har kanske skalat lök.

Säkert...! Vår mamma. I aftonklänning.

Kom upp nu, Anna. Vattnet måste vara kallt.

Ondskan har många ansikten i litteraturen och på teatern.

- Sover du, pappa? - Kom hit, min älskling.

Han visade sig vara den ryslige vålnaden för den aningslöse...

- Inte för nära. Jag smittar. - Mefisto var en gentleman.

Han kom själv och bad artigt om Fausts själ.

Nu sänder djävulen sin tjänare.

Fördärvad och korrupt, med blodbesudlade händer-

-utmanar han Tysklands själ i brölande meningar.

- Är det du i radion? - Ja. Du behöver inte viska.

Jag vet vad jag sa. Hur var karnevalen?

Det var jätteroligt. Jag var tiggarflicka.

Det var väldigt spännande. Kakorna smakar bättre när man är fattig.

Det är sant. Vad har du där?

- En fartygsolycka. - En fartygsolycka?

- Fru Funk bad mig rita nåt fint. - Vill du rita nåt fint?

Det är som en förbannelse. Jag kan bara tänka på katastrofer.

Det är den bästa fartygsolyckan någonsin. Det är ett fint arbete.

Är det inte fel att bara rita sorgliga saker?

Om du vill rita olyckor så gör du det.

Det är meningslöst att rita det som andra vill ha. Det duger inte.

Max hittade den här på festen.

Förr i tiden var hakkorset en tursymbol.

Nu har det blivit en symbol för dumhet. Kasta den.

Anna, du blir bara sjuk.

- Jag är så rädd ibland. - Är du?

- För vad då? - För dimman och för rockmärkena.

Och mamma grät nyss.

- Du blir smittad, min älskling. - Nej, jag blir aldrig sjuk.

Heimpi tar hand om mig. Och när man är sjuk behöver man kärlek.

Kärlek är världens bästa medicin.

Halleluja. Du är en väldigt dramatisk liten människa.

- Jäklar. All snön är borta. - Pappa?

Pappa!

Heimpi!

- Var är pappa? - Anna?

- Är pappa död? - Nej då.

Max, kom. Jag har nåt mycket viktigt att berätta.

I går blev vi uppringda av en polis som varnade er pappa.

- Därför gick du inte på konserten. - Just det.

Det finns många nazister i poliskåren, men den här mannen är inte en av dem.

Han känner pappa och tycker om honom för hans artiklar och hans böcker.

Han ringde för att berätta att pappa står på en lista.

Om Hitler vinner valet om tio dar kommer han att försöka tysta sina motståndare.

Mannen sa att de ska dra in pappas pass-

-och att han borde lämna Tyskland nu medan tid är.

- Men vi bor ju här. - Och pappa har influensa.

Han mådde mycket bättre i morse.

Pappa tog mannens varning på stort allvar.

Så i morse åkte han till Prag i Tjeckoslovakien.

- Hur vet Hitler att han är hatad? - Det vet alla.

Pappa uttrycker tydligt sina åsikter i tidningen. Och i radio.

- Och nu då? - Vi väntar till valet.

Om Hitler vinner, då... åker vi till Prag och till pappa.

Och om han förlorar kommer pappa hem igen.

- Men jag vill inte resa härifrån. - Det vill inte jag heller.

Men hör på...

Ingen, absolut ingen kan få veta att pappa har lämnat Tyskland.

Det är mycket viktigt. Ni får inte säga det till någon.

- Inte ens Gunther och Oli? - Och Elsbeth?

Herregud. Ingen!

Jag är också jude.

- Sen när då? - Sen alltid.

- Det visste jag inte. - Inte jag heller.

Men din näsa är inte...

Anna? Säg mig, är din far fortfarande sjuk?

- Ja, han har influensa. - Han har varit sjuk länge.

Det är konstigt, inte sant? Hur hög feber har han?

Jag måste hem nu. Mamma väntar på mig.

- Hälsa honom från mig. - Ja.

Säg att jag saknar hans ilskna artiklar i tidningen.

Mamma! Fru Lambeck var på gatan...

- Hej, älskling. - Hej.

- Onkel Julius! - Anna.

- Vad gör du här? Måste du inte arbeta? - Nej, inte i dag.

- Äter du med oss? - Tyvärr. Jag skulle prata med din mor.

Titta. Den är till dig.

Vad fin den är. Tack.

- Hur har elefanterna det på zoo? - Bra. De bryr sig inte om Hitler.

De är bara glada att våren är här så att de får komma ut igen.

Anna, din kappa.

Vi måste snart besöka ungen igen. Den har säkert blivit stor.

Blås på den.

Tack.

Kan Gunther äta med oss?

Nej, pappa behöver absolut lugn. - Tyvärr, Gunther.

- Ingen fara. - Vi ses i morgon. - Ja, vi ses.

Pappa har kommit fram till Prag. Onkel Julius mötte honom där.

Han vill inte att vi stannar här.

- Vi möter pappa i Schweiz i morgon. - I morgon?

Heimpi? Kan ni använda den här?

- Men... - Jag kan ju inte ta med allt.

- Det går inte. - Självklart går det.

Han är rädd att de ska ta våra pass. Vi är hans familj och vi är judar.

- Men inte riktiga judar. - Just det.

- Och skolan? - Och Heimpi.

Jag tar hand om huset tills vi vet vad som ska hända.

Och om nazisterna vinner så kommer du direkt till oss.

Ni packar i onödan. Om ett par veckor så kan vi alla gå på zoo igen.

Julius, det här är förstautgåvor. Kan du ta dem?

- Jag ska vårda dem som en guldskatt. - Tack.

- När kommer vi tillbaka? - Det vet vi inte, det vet ingen.

- En månad, två, tre... - Tre månader?

- Ingen skola på tre månader? - Jag vet ingenting!

Huvudsaken är att vi inte grälar.

Och vi måste packa. Två böcker och en leksak. Inte mer.

Och se till att inte bli sjuka. Vi berättar inte för nån om våra planer.

Ni måste bevara vår hemlighet. Det är något som är väldigt vuxet.

Det är svårt. Jag älskar er alla.

Om jag tar Terri blir kaninen ledsen.

Och tar jag med kaninen blir Terri ledsen.

Det är kramdjur. De har inga känslor.

Synd att vi inte kan ta spelsetet. Jag fick det i julklapp.

Och jag fick Terri i julklapp.

- Ta med den då. - Men jag har haft kaninen så länge.

Du är för gammal för kramdjur. Glöm färgpennorna och ta med båda.

Det går då rakt inte.

Så, Anna, mitt barn. Släck nu.

Jag kan inte välja, Heimpi. Jag älskar dem bägge två.

De förstår inte om jag lämnar en.

Jag ska säga dig en sak.

Jag packar en extra resväska när ni har åkt.

Jag lägger i kaninen och några böcker tillsammans med spelsetet.

När jag vet var ni är skickar jag väskan till er. Blir det bra?

Eller så kan du bara ta med den när du kommer.

Säg det, Heimpi.

God natt, kära Anna. - God natt, käre Max.

Och sov gott och dröm sött. Så ses vi i morgon bitti.

- Vi ses, Heimpi. - Vi ses, Heimpi.

Det är orättvist att du får ta med hela din opera-

när vi bara får ta med en leksak.

Det är inte alls orättvist. Jag har arbetat med operan i två år.

Klä på dig nu.

Adjö, kontoret.

Adjö, runda matbord.

Adjö, stora flygel!

Adjö, Heimpis kök.

- Adjö, du fina, gamla hus. - Max? Max!

Var är han? - Heimpi, är ni snäll och tittar där inne?

Tack.

God morgon. Ska ni ut och resa? Så tidigt på morgonen?

Ja, min man är så sjuk att jag skickar barnen till släkten.

Oj då. Då kan han ju inte rösta på söndag.

Nej. Det tror jag inte.

- God morgon, fru Lambeck. - God morgon, Max.

- Var har du varit? - Jag sa hej då till Gunther.

Otroligt! Kliv in och sätt dig.

Vi ses snart igen, fröken Heimpel.

Vi ses snart, fru Kemper.

Sköt om dig. In med dig nu.

Till när du ska somna...

- Heimpi. - Anna. - Max.