From - Second Season

Detta har hänt...

Det finns mardrömmar du inte ens kan föreställa dig.

Mitt blod är ditt blod nu.

När jag ser nåt konstigt så ser jag symbolen.

Jag har sett den. På väggarna i tunnlarna.

Victors mamma ville rädda barnen. Det var enda sättet att ta sig hem.

Jag trodde att barnen ville skrämmas men de kanske bad om hjälp.

-Hör ni? -Hjälp! Snälla! Jag behöver hjälp!

-Hon talade i sömnen. -Vad sa hon?

"De rör, förstör och stjäl. Ingen här är fri."

Det finns nåt nytt här. Ingen får somna i natt.

-Alla kommer att dö! -Ut med honom!

Jag minns min dröm. En pojke klädd i vitt.

Han upprepade samma fras.

"När de kommer måste ni stoppa deras melodi."

Det är en gammal barnramsa.

"De rör, förstör och stjäl. Ingen här är fri."

"När de kommer måste ni stoppa deras melodi."

Sluta, Julie!

De är där uppe.

Din mamma och Victor tog Ethan till fiket.

-Boyd... -Gå upp, utifall de behöver hjälp.

Tjejen borde välja ut en balklänning och inte ligga där inne som...

Problemet är att det är för mycket vi inte vet.

Som att börja en bok från mitten eller föreställa sig ett pussel-

-med bara några slumpvalda bitar. Och inte ens några hjälpsamma kanter.

Bar nåt jävligt vagt.

Tricket är att hitta två bitar som hör samman.

Då har man nånstans att börja.

-Vart ska du? -Jag behöver prata med Sara.

Om vi inte får sova längre vad spelar då nånting för roll?

Vi borde ta med oss proviant och kolla hur långt vi tar oss.

-Boyd har redan försökt. -Men han kanske inte är lösningen.

-Vad gör vi här? Randall var en skit. -Du med, men jag lämnar inte dig här.

När jag äntligen får lämna rummet så måste jag hämta kadaver.

Leta där nere. Elgin, följ med.

-Bra att du kom. -Skönt att vara till nytta.

Din dröm kanske visar sig ha svaren till allt det här.

-Även om det låter dumt. -Ja, kanske.

Det här vill ni se!

-Jag tror inte att han är död. -Fan!

Helvete.

Skulle det inte finnas döda monster?

Så bra funkade silverkulorna. Ta honom till bilen.

-Ta honom till bilen! -Okej.

Herregud!

Pulsen är stark och hon andas djupt.

Få se.

-Herregud! Vad händer? -Jag vet inte.

-Vad händer? -Gör nåt!

-Julie! -Herregud!

Marielle!

Marielle! Titta på mig. Prata med mig.

Hur ska det här hjälpa?

I skogen sa en pojke i vitt åt dig att gå in i trädet.

Samma träd som skickade mig till fängelsehålan där allt började.

Elgin drömde om en pojke i vitt som rabblade en barnramsa.

Samma som Paula upprepade innan hon dog.

"De rör, förstör och stjäl. Ingen av oss är fri."

"När de kommer måste ni stoppa deras melodi."

-Förstår du nåt av det? -Nej.

-Kan du berätta nåt mer om pojken? -Han försökte hjälpa oss.

Så en okänd unge springer runt i en magisk skog och utför goda gärningar?

-Dyker upp i folks drömmar. -Han var egentligen ingen pojke.

Kom. Lyssna nu. Det är nu det gäller.

När jag sa att du fortfarande kan hjälpa, så menade jag så här.

Förstår du?

Okej. Det är där borta.

Här är det. Alltihop låg här.

Nån var fastkedjad i väggen här.

Sen fans det ett 15 meter djupt hål och jag behövde...

-Vad är det? -Jag kan höra den.

-Musiken. Den finns här. -Vad pratar du om?

-Speldosan finns här. -Var?

Här.

Den är här.

-Det finns ingen speldosa där. -Jodå.

Jag hör den, säger jag ju.

Vad är det?

Vad är det?

-Jag hör dem skrika. -Va?

Det är nånting...

Den är här. Den gör illa dem.

-Vad fan händer? -Prata med mig, Sara.

"När de kommer måste ni..." Den behöver dem!

Den vill att de stannar och...

Okej. Vi måste ta henne härifrån.

Kenny! Kom igen, lyft henne. Kom.

Ingen fara.

Nej, stanna!

Okej.

Okej... Ingen fara.

Den skrattar för att du tog med den till stan.

Du släppte den fri.

Den vill göra illa oss.

Den vill att vi ska lida.

Den blev så uppspelt när den rörde din arm.

Hur stoppar jag det här?

-Julie... Julie. -Julie?

Julie...

Julie och de andra.

De är döende. De är döende!

Och när de dör är det för sent.

-Du måste stoppa den! -Stoppa vad?

Musiken! Du måste stoppa musiken!

-Hur stoppar jag nåt jag inte ser? -Jag vet inte!

Okej, okej...

Andas bara.

Så där, ja. Andas bara.

Slut ögonen. Vi ska be.

"Även om jag vandrar genom dödens mörka dal..."

"...behöver jag inte vara rädd, för du finns bredvid mig."

"Din käpp och stav hjälper mig på vägen."

Matthias?

Lås in vapnen i skjulet. Jag vill inte ha dem i huset.

Vi överlevde natten och nu får vi se hur vi klarar dagen.

Jim. Kom.

Jag måste göra nåt och jag vill ha din tillåtelse.

Victors mamma sa att det fanns barn inlåsta i tornet.

Om hon hjälpte dem så skulle alla få komma hem.

-Jag förstår inte. -Barnen jag har sett.

Jag har drömt om ett torn. Tänk om hon hade rätt.

Vi kan rädda Julie om vi hittar tornet. Det kanske låter galet.

Min teori om den här platsen fick mig nästan dödad.

-Det här är annorlunda. -Hur då?

Det bara är det.

Vår dotter ligger där som hämtad ur en mardröm.

Hon ropade på mig i går kväll och jag kunde inte hjälpa henne.

Jag kunde bara stå där.

Allt jag kunde tänka på var hur Thomas låg där på golvet.

Jag kan inte.

Vi kan inte bara hoppas på det bästa.

Victors mamma gav sig av och kom aldrig tillbaka.

Vad hon än gick för att göra så kom hon aldrig tillbaka.

Victor fick växa upp här ensam. Tänk om detsamma händer dig.

Jag vet.

Det är därför du måste säga att det är okej att jag går.

Jag måste försöka, Jim.

-När Julie vaknar är hon hungrig. -Vi lagar det hon gillar.

-Vi har mat med oss. -Så bra.

-Får jag prata med dig, Victor? -Har Victor gjort nåt dumt?

Nej då.

Du kan hjälpa mig.

Din mamma ville rädda barnen i tornet.

Hittar du till tornet?

-Jag hittar till flaskträdet. -Vadå?

Så här tar man sig till tornet. Man måste gå till flaskträdet.

-Kan du visa vägen? -Jag tror det.

Kan du lämna oss en stund?

Jim... Jag måste försöka.

Jag måste åtminstone försöka.

Jag bara...

Jag vet, älskling. Jag vet.

Vad ska vi göra?

-Vi går tillbaka till stan. -Va?

Hon sa att speldosan är här. Vi måste hitta den.

-Och hur ska vi göra det? -Jag vet inte.

Men vi hittar den inte i stan. Människors liv står på spel.

Du behöver fan inte påminna mig!

Det finns inget vi kan göra här. Inte än.

Vi har att göra med saker som är bortom vår förmåga att...

Vi vet mer än vi visste i morse. Det är framsteg.

-Vad ska vi säga till alla? -Vi säger att vi jobbar på det.

Det bästa vi kan göra nu är att få alla att känna sig lite lugnare.

Att göra dem mindre rädda. Kan du göra det?

-Ja. -Bra karl.

Hej.

Hur mår du?

Varför frågar folk sånt när svaret är uppenbart?

Förlåt för i går. Vi låste in dig för att...

Det var mitt eget fel. Jag ballade ur.

Paula var bra på att hantera kriser.

Jag insåg aldrig hur sköra vi är. Hur lätt vi går sönder.

Jag lagade middag som en idiot.

Du kunde inte ha gjort nåt. Det var ingens fel.

Visst. Ingens fel.

Hur mår han?

Jag kan inte förställa mig vad jag hade gjort...

...om det var du.

Kom hit.

Det var inte jag.

Vi borde gifta oss. I dag.

Vi vet inte vad som väntar eller om din pappa hittar nåt.

Om det här är slutet så ska det sluta med dig.

Jag vill gifta mig.

Okej. Ja, visst.

-Gör du så här med min bar? -Det är ett tankeexperiment.

Det hjälpte när jag utvecklade...

-Du dog. -Rätt.

Okej. Jag ville bara kolla att vi är överens.

Ska du inte fråga om jag är verklig?

Om det här är en stressutlöst psykos så försvinner du nog på egen hand.

-Vad ska det här åstadkomma? -Jag omorienterar mitt perspektiv.

Jag försöker titta på symbolen på ett annat sätt.

-Varför? -Varför...?

För att jag har tittat på den på fel sätt.

Det måste finnas ett svar. Jag kan bara inte se det.

Men jag tänkte... Vad är det?

-Du har ändrat på destilleringen. -Varsågod.

Jag tror att du övertänker.