نخستین 188 خط.
Tidigare...
-Jag struntar i vad de gör med mig. -De låter dig inte dö.
De kommer att skada dig, om och om igen-
-tills du gör som de säger. Det är deras jobb!
22 av de här kvinnorna var med i motståndsrörelsen.
-Du kan rädda dem. -En fångutväxling? Ni får inte.
-Träffade du henne? -Ja.
-Och det hon behövde göra var gjort? -Ja.
-Det är hans vigselring. -De skickade ett finger också.
-Ett avskuret finger. -Du vet inte vad hon är.
Jag tar med min man hem för att begrava honom.
Namnet Waterford har makt. Det kommer att respekteras.
-Jag dödade honom. -Det här skedde inte i Kanada.
-Det angår inte vår stat. -Jag kan inte slippa undan straff.
Det är mellan er och er gud, ms Osborne.
-Allt är bra. -Men staten har inget otalt med er.
Ni är fri att gå.
-Jag trodde jag skulle bli häktad. -Men det blev du inte.
Nej, det blev jag inte.
Okej. Allt är klart, mrs Waterford.
Boende har ordnats och granskats.
Vår säkerhetsstyrka är med dig hela tiden.
Och självklart finns jag vid din sida under hela resan.
Precis som när du beskyddade Fred.
Det krävdes mycket för att ordna det här.
När Gud kallar på oss kan vi bara hörsamma Honom.
Välsignad dag, Anförare.
Välkommen hem. Vi ville rulla ut röda mattan.
Tack för att jag fick ta med Fred hit där han hör hemma.
Vi skulle aldrig lämna en broder ute i kylan.
Jag beklagar sorgen, mrs Waterford.
Era vänner paret Putnam upplåter sitt hem för Freds likvaka.
Så vänligt av dem.
Fred såg alltid så mycket potential i dig. Som en far.
Om han ändå fick se dig nu, stadgad och på en mer fruktbar väg.
June orsakade oss alla så mycket lidande.
Herren har välsignat mig. Och er.
Se på oss.
Vi uppträder som vänliga diplomater och försöker begrava stridsyxan.
Vi får väl se.
Vi tänkte eskortera dig till hotellet.
Du vill kanske fräscha upp dig.
Jag skulle vilja se kyrkan ni valt ut för begravningen, om det går bra.
Det kan vi nog ordna.
Ingen populär kyrka, antar jag.
Av respekt för er tänkte vi hålla Freds begravning-
så snabb och enkel som möjligt.
Han kommer att begravas på Granary-kyrkogården-
bland andra revolutionärer.
Fint.
Du vill säkert tillbaka till Kanada och gå vidare med ditt liv.
Se en Leafs-match. Det sägs att det kan bli deras år.
-Jag kollar inte på hockey. -Du skulle älska det.
Det är en elegant men brutal sport.
Knappast ett passande farväl för en av Gileads grundare.
Det är smakfullt.
Det såg ut som att en vargflock gått lös på Fred.
Det var inte Ögonens verk.
Det fick mig att undra vad som egentligen hände honom.
Det kan jag inte ens föreställa mig.
Vi kan inte kontrollera vad amerikanerna gör vid gränsen.
Det finns bara en person som kan visa sån vrede.
Och hon kan inte ha kommit åt Fred utan hjälp.
Kan du föreställa dig vad de andra Anförarna skulle göra-
-om de visste att du hjälpt en Tjänarinna döda sin Anförare?
Det var en grov anklagelse.
Jag uppmanar dig att ge Fred en ordentlig begravning.
En han förtjänar.
Jag är bara en Anförare.
Nick är på uppgång, men han är fortfarande valp.
Vi kan inte göra så mycket.
Du löser det.
Du är väldigt påhittig.
Trots Anförare Waterfords tragiska död-
-har Vår Herre hittat ett sätt att förära oss med möjligheter.
Det här är er chans att lysa i Andens solsken, flickor!
En chans att imponera på möjliga Anförare.
Att utföra Hans goda arbete och se till att ni blir värdiga.
Åh! Välsignad vare denna dag!
-Jag önskar att du skulle följa med. -Sköt dig bara, så går allt bra.
Välsignad vare den dumma frukten.
Vi kommer att råka illa ut.
Vad fin du är, kära du.
Välsignad dag, Tant Lydia. Må Herren göra mig värdig.
Var lydig, så gör han det. - I väg med er.
-Bra jobbat, kära du. -Tack.
Eftersom du hjälpt Esther så mycket får du följa med och se efter henne.
Tack, Tant Lydia!
Paret Putnam är intresserade av en ny Tjänarinna.
Esther är ung och fertil.
Och med din handledning kanske hon kan imponera på dem.
Hon har kommit långt.
-Jag hoppas att hon är redo. -Ni har båda kommit så långt.
Jag hoppas att vi kan glänsa tillsammans den här gången.
-Byt om nu. -Tant Lydia...
Tror du att jag får besöka Esther om paret Putnam väljer henne?
Gå inte händelserna i förväg, vännen.
-Gör dig i ordning nu. -Ja.
Då så!
-Välsignad dag, mrs Waterford. -Välsignad dag.
Serena. Du är välbehållen.
-Pris ske Gud. -Pris ske Gud.
Om vi ändå fick träffas vid ett mindre sorgligt tillfälle.
-Fred var som en bror för mig. -Ja.
Herren går oss alltid till mötes i nödens stund.
Så sant. Kom. Vi är så glada att du är här.
-Mr Tuello. -Anförare Putnam.
Gratulerar till befordran. Jag ser fram emot framtida förhandlingar.
-Tack. -Ni stannar här, mr Tuello.
Ni förstår säkert.
Enligt vårt avtal ska jag ledsaga mrs Waterford.
Slappna av, Mark. Serena är bland vänner.
-Du är så långt gången. -Ja, det är bara några månader kvar.
Du är redan saknad. Om du ändå kunde stanna i Gilead.
-Vi kunde ta igen förlorad tid. -Om det är Hans vilja.
-Må Herren vägleda oss alla. -Amen.
Ursäkta mig. Jag har några detaljer att ordna inför begravningen.
Självklart.
Nå?
Rådet anser att deras nuvarande plan för begravningen duger mer än väl.
-Du frågade inte, eller hur? -Vi vet båda hur det fungerar här.
En kvinnas ord väger aldrig tyngre än en mans.
Många är av uppfattningen att Fred, trots sina beundransvärda egenskaper-
var nåt av en förrädare.
Välsignad dag, mrs Waterford.
-Var är June? -Ser till växterna, mitt i vintern.
Jag såg reklam för mäklarkurser.
Ja! Det låter helt... Det passar dig säkert. Helt perfekt.
-En fastighetsmogul. -Lägg av.
-Hej, förlåt. -Hej.
Jag fastnade hos plantorna.
-Ingen fara. Kul att se dig. -Vem är redo att festa hårt?
-Jag röstar för Twister. -Sluta skämta.
-Monopol. -Okej.
ALFAPET
-Är allt bra? -Ja.
Kolla. Du kan ha den här hatten på baletten.
Det är brödet. Kommer strax. Rör inte mina pengar.
Jag fick en etta. Slår man ett är man nummer ett.
-Du kan inte bara hitta på regler. -Det gör jag inte.
-Det måste svalna i några minuter. -Ingen fara.
Du vet väl att hon åkt tillbaka till Gilead? Serena.
-Vad planerar hon? -Jag vet inte.
Hon kan inte åka mellan Kanada och Gilead som nån jävla drottning.
-Just det. -När ska hon få vad hon förtjänar?
De kanske hänger henne på Muren.
De kanske tar hennes barn och gör henne till Tjänarinna...
...och sen hänger henne på Muren.
-Minns du när hon slog dig? -Herregud, June!
Jag vill inte prata om Serena.
-Men du minns väl det? -June.
-Efter den där sjuka babyshowern. -June, håll käften!
Hon var förbannad på mig, men jag var gravid...
...så hon gav sig på dig.
Håll tyst. För fan!
Sluta.
Jag var måhända inte Tjänarinna, men jag har det också svårt.
Jag har det svårt varenda dag. Varenda jävla dag.
-Jag är ledsen, Rita. -Bra.
Vad fan är det med dig?
Anförare Blaine.
-Hej. -Välsignad dag.
-Välsignad dag, Tant... -Lydia!
Pris ske Gud.
Sätt fart. Håll ögonen öppna.
Herrens ljus skiner igenom hos de mest rättfärdiga.
Välsignad dag, mrs Putnam.
Mrs Waterford. Jag beklagar sorgen.
Tack.
Och samtidigt låter Herren sitt ansikte stråla mot er.
Jag är bara tacksam över att vara ett redskap i hans plan.
Ni får mig att...förundras, mrs Waterford.
Mrs Putnam, var god och följ med mig.
Angela. Kom hit!
Vi fick äntligen lämna gymnastiksalen, men står bara här.
-Vi måste göra nåt. -Alla som gör nåt blir dödade.
Eller ännu värre.
Det smartaste är att följa reglerna och hålla sig vid liv.
Lita på mig. Nu gäller det.
Mrs Putnam, det här är Esther.
Hon är så ung.
Och hon var visst Hustru.
Alltså förstår hon vilken respekt ni förtjänar.
Du har kommit så långt, eller hur?
Ja, Tant Lydia. Med Hans nåd.
Låt gå.
Kom, kära du.
Kom ihåg att uppföra dig, så går allt bra.
No comments yet. Be the first to leave one.