The Undoing

Men vi får inte glömma... att jag mitt i allt det här...

...har mist nån jag älskade.

- Du säger alltså att det inte var du. - Ja, för det var inte jag.

Du älskade den här kvinnan. Du kände henne.

Har du nån aning om vem det var som gjorde det?

Ja.

- Hur är det med dig, Henry? - Bra, sir.

Vad gjorde du där den kvällen? Utanför hennes lägenhet?

Jag promenerade, som jag brukar. Jag har ju sagt det.

Vilken tillfällighet ändå...

Jag hade en relation med henne och vi råkade befinna oss där samtidigt.

- Vad är det du säger? - Följde du efter mig?

Om jag följde efter dig?

Gjorde du det? Följde du efter mig?

Vad fan säger du? Du skulle bara våga...

- Jonathan Fraser? - Får vi få ta en bild med dig?

- Nej, nej... Kom. - Grace!

Hur var det här, då?

Vad är det?

Jag tror att vi...

...är lite nervösa inför rättegången bara.

Åtalet är starkt, men det bygger på indicier. Ingen har sett nånting.

Det finns inget mordvapen och vi har viss vetenskap på vår sida.

Bevisningen har svaga punkter.

Du säger det, men låter mer osäker för varje gång. Jag har en fråga.

Hur ser vårt försvar ut, Haley? Det är oklart för mig.

Vi väntar och ser. Jag har ju sagt att vi måste anpassa oss.

Nu känns det mycket bättre. Tack.

Det beror på vad de kommer med, men jag tänker så här...

Vårt försvar bygger på dig.

Du säger att du är oskyldig och förklarar varför du flydde.

Vårt försvar bygger även på dig. Du intygar det han säger.

En lojal hustrus ord väger nog inte särskilt tungt.

Är du lojal, Grace?

Jag är ju här - det borde jag få pris för.

Sju kvinnor sitter i juryn. Fem av dem...

...är välutbildade yrkeskvinnor. Precis som du.

De här två har blivit bedragna av sina makar.

Precis som du.

Och så den här killen.

Han om nån vet att otrohet inte går att likställa med mord.

Han är själv otrogen.

- Hur vet du det? - Jag vet allt om dem.

Vi åker snålskjuts på Amazons och Googles algoritmer.

Jag vet var de handlar, äter och åker på semester. Vi vet allt.

Vi matar deras Instagram och Facebook med nyheter till vår fördel.

Är det ens lagligt?

Hyfsat. Men vi har ett litet problem.

Det är en fråga som återkommer i våra fokusgrupper:

Om du inte gjorde det, vem var det då?

Vi måste lägga fram en annan misstänkt.

- Hans alibi, då? - Värdelöst. Det slår jag hål på.

Kan du ta hans hand?

Nu. För att jag ber dig.

Gör det.

Känn in honom. Känn in henne.

Känn in varandra.

Om ni inte känner nåt gör inte juryn det heller.

- Jag känner ingenting. - Vad är vitsen med det här?

Ni måste stå enade i rättssalen.

I själva verket avlägger ni vittnesmål varenda minut framöver.

Juryn kommer att iaktta er och undra: "Är han mänsklig?"

"Tror hon honom?" "Älskar hon honom fortfarande?"

Ni kommer att blir synade i sömmarna, både enskilt och som par.

Juryer gillar inte att fälla snygga människor-

-bura in läkare eller straffa de förmögna.

Vi tror att vi vill sätta dit de rika, men vi gör det aldrig.

Skulle jurymedlemmarna inte ha förutfattade meningar? Befängt.

Målet är så välkänt att de snarare borde kallas lögnare.

För att bli godkända måste de svära på att de inte vet nånting om målet.

- Det är bara underhållning. - Som du behöver bidra till.

Juryn kommer att veta vem du är.

De lägger märke till allt - ens närvaro, ens reaktioner...

- Gör det för ditt barnbarn. - Jag finns alltid vid din sida.

Men att det här skulle vara för Henrys bästa...

...är bara dumheter.

Skyldig eller ej, Jonathan måste hålla sig borta från din son.

Enligt opinionsmätningar tror 83 procent på fällande dom.

I går var siffran ännu högre...

Planerna på strafflindring mot erkännande har grusats.

- Har ni kontakt med er svärson? - Kom, Henry.

Ta ut alla metallföremål ur fickorna, tack.

Vänd er om. Tack.

Nästa.

Kliv fram. Ta ut alla metallföremål ur fickorna, tack.

Mord är otäckt. Jag måste varna er.

Oavsett vad ni har hört eller vad ni tror er veta-

-är det här mordet värre än ni kan ana.

Vi kommer att bevisa att Jonathan Fraser hade en relation med offret.

Han besökte offrets ateljé-

på kvällen den 8 januari 2019.

Han penetrerade henne sexuellt.

På ett våldsamt och brutalt sätt slog han sen ihjäl henne.

Efteråt flydde han och gömde sig innan han till slut kunde gripas.

Elena Alves slogs ihjäl på ett så ondskefullt sätt-

-att inte ens hennes egen man kunde känna igen henne.

Den som fann henne var hennes tioåriga son Miguel.

Hon slogs med ett trubbigt föremål elva gånger.

Rättsläkaren konstaterade att hennes skador-

-överensstämde med en hammare... liknande den som offret ägde.

Den har ännu inte hittats.

Det kan ha varit en sån här hammare.

Han mosade hennes skalle.

Han bara slog och slog...

...och slog och slog.

Han bara slog och slog och slog.

Det här är värre än ni kan ana.

Vilken vacker, livfull kvinna.

När bra människor råkar illa ut vill vi ha svar, avslut och fällande dom.

Min klient är det enda alternativet. Därför var förundersökningen så snäv.

Den var inte hafsig, sölig eller misskött.

Den var avsiktligt snäv-

-eftersom bevisningen mot fler skulle minska chanserna för fällande dom.

Min klient älskade med Elena Alves den 8 januari.

Hans dna hade säkerställt rimligt tvivel för nån annan.

Så varför ens leta efter alternativ? "Han är den enda vi kan sätta dit."

Nån annan slog Elena Alves med hammaren.

Elva gånger. Som åklagaren sa fortsatte det efter dödsögonblicket.

Det är ursinne. Det är hat.

Snälla.

Ett brinnande hat.

Ett brott som skedde i affekt... Primitivt raseri.

Vi måste ställa oss frågan...

Fernando Alves hade motiv och möjlighet.

Dödade han henne? Kan vi med säkerhet veta det? Nej.

Varför inte?

Delvis därför att han aldrig utreddes. Varför inte?

För att hans sperma hittades i offret?

"Han är vår enda chans. Det får bli han."

Men det var inte han.

När försvaret presenterar egna teorier-

-förväntar sig juryn att de backar upp dem med bevis.

Det finns såvitt jag vet inga bevis för att maken skulle ha gjort det.

HEM

Hallå?

Hej.

- Hej. - Har det hänt nåt särskilt i dag?

Jag har egentligen ingenting att säga.

Jag sitter bara här i tystnaden. Det är lite tryckande och ensamt.

Mår vår pojke bra?

Ja... Jag måste ta ifrån honom hans Iphone, bara.

Han slukar alla nyheter och...

När jag provade förvandlades han till ungen i "Exorcisten".

Han fick tillbaka den direkt.

Du vill inte komma hit på en kopp te?

En skål Frosties?

Jag kan nog vispa ihop lite oeuf à la Jonathan.

Nej.

Jag förstår hur jobbigt det var i dag.

Inte minst för att du som är så privat av dig-

-och som älskar ensamma promenader kastades in i detta. Jag är ledsen.

Men vi kan nog bli anonyma igen. Det handlar bara om planering.

Vi borde bli riktigt feta och sluta bry oss om hur vi ser ut.

Och så borde vi börja klä oss i extremt tantiga kjolar, båda två.

Då kan vi nog få en fridfull ålderdom.

När vi träffades var det min högsta dröm - att få bli gammal med dig.

Att få göra gamlinggrejer ihop.

Påta i trädgården, klaga på dagens ungdom...

- Vara med i en bokcirkel... - Det var vi ju, men du blev utslängd.

Jag var bara ärlig - boken var ju skitdålig.

- Är du kvar? - Ja. Minns du de långa samtalen?

Även om vi inte hade nåt att säga la vi inte på.

- Varför gjorde vi så? - Jag minns.

- Jag ska sova nu. - Okej. Hej då.

Jag... älskar dig.

- Henry! Du skrämde mig. Vad gör du? - Sitter.

Var har du varit?

Varför sitter du här?

- Vad är det? - Jag kunde inte sova i min säng.

- Låg du och tänkte på allt? - Ja.

Vi har klarat allt hittills och kommer att klara resten.

Vad är det?

- Jag märker att det är nåt. - Nej, allt är bra.

Nej, det är det inte.

Jag såg dem.

Jag såg dem tillsammans, utanför skolan.

Jag borde ha berättat det för dig.

Då kanske det här aldrig hade hänt.

Miguels pappa eller nån annan kanske var svartsjuk och om...

- Om jag bara hade berättat... - Henry! Lyssna på mig.

Du hade ingenting med det här att göra.

Det kan du inte veta. Jag såg dem ju!

- Det måste ha varit jobbigt för dig. - De gjorde ingenting.

De kysste inte varandra eller så, men...

Jag förstod direkt. När jag såg dem förstod jag.

Och när han såg mig log han bara.

Som om det inte var nåt.

Han såg att jag såg dem.

Han förstod att jag förstod.

Han försatte dig i en sits som inget barn ska försättas i.

Jag ville verkligen berätta för dig, men jag...

Det kändes som om han litade på mig.

Det är ingen fara.

Du lät honom se er. Du lät honom se dig med henne vid skolan!

Du vet att han såg er. Han dyrkar ju dig, för fan!

Du vet att han skulle göra vad som helst för din skull.

- Inga fler lögner, Jonathan! - Jag fattar.

Utanför skolan?

Vi ska förhöra utredningsledaren nu. Vi måste fokusera.

- Ska jag visa mig så här? - Lyssna nu.