Space Force

EN SERIE FRÅN NETFLIX

TRE MÅNADER SENARE

-Bara vänster. Vänster. -Det är tråkigt.

Jag vill snitsa till det lite.

Utfrågningen börjar om fem minuter. Överlämna era telefoner.

Pappa, jag är på en utfrågning i Pentagon. Rymdstyrkan står inför rätta.

Jag jobbar där, pappa. Jag har sagt det massa gånger.

Jag vet inte om de har Bonefish Grill här. Det är nog en Florida-grej.

Jag ska prova krabban om jag äter där.

Okej, jag måste gå. Jag älskar dig…

Din telefon, sir.

Absolut.

Nu? Visst.

Ursäkta för det där. Herregud. Ser du?

Se här. Min hand krampar uppe på telefonen.

-Jag behåller den nog. -Ge henne telefonen.

-Hur vet jag vad klockan är? -Jag har klocka.

-Varför får du behålla din? -Jag är en fyrstjärnig general.

Hur ska jag veta saker?

-Du fixar det här, gubben. Vi tror på dig. -Ja, jag vet.

Tack. Ursäkta mig. Varsågod.

-Jag kan inte. -För helvete. Kom igen.

General Naird, följ med mig.

Herr sekreterare, först och främst, vill jag gratulera till din nya tjänst,

och jag vill gärna säga

att jag ser fram emot att jobba med både dig och den nya administrationen.

Det får vi se.

Vårt jobb idag är att avgöra om Rymdstyrkan ska fortsätta att existera

och under vems befäl.

Så, general Naird, kan du med yttersta noggrannhet och precision,

återge din bild av vad som inträffade dagen i fråga?

Ja, sir.

Dagen började som de flesta dagar.

Jag duschade och rakade mig.

Jag åt en engelsk muffins med apelsinmarmelad.

Nej, vänta. Vi hade slut på marmelad.

Erin! Tog du den sista marmeladen?

Va?

Tog du den sista marmeladen?

Just det. Ja, jag tror det.

Ställ inte tillbaka tomma burkar i kylen, tack.

-Har vi någon annan sylt eller gelé? -Va?

Har vi någon annan sylt eller gelé?

-General? -Ja.

Ursäkta. Du försvann i dina tankar.

-Kan vi gå vidare? -Självklart.

-Enligt general Grabastons vittnesmål… -Smör.

Jag fick använda smör. På min muffins. Lika gott.

Okej. Enligt general Grabastons vittnesmål,

vanhelgade kineserna den amerikanska flaggan på månen,

och du blev beordrad att förstöra den kinesiska månbasen som hämnd,

men vägrade.

-Det stämmer. -Skyldig!

Han trotsade en direkt order och flydde.

Jag återvände snart till basen, och överlämnade mig frivilligt

till general Grabaston.

Vi måste göra något. Astronauternas syre tar slut.

Inte ditt problem, förrädare.

Är det här nödvändigt?

Det finns risk att du flyr,

men du kommer inte långt med en minikyl fullt av läsk, eller hur?

Ursäkta att jag sträcker mig.

Det går så bra så.

Hur kan du dricka det blasket?

Med min mun. Se och lär.

Det är som root beer, utan komplexitet.

Det är ett fruktosstabbigt gödningsmedel för människor.

Det är den föredragna drycken på alla konvalescenthem.

Det finns en anledning att den nobbades av marknaden, Brad.

Det är som Twinkies i flytande form.

Det är som kärnmjölk som passerat genom en barnrumpa.

Vad är det som händer?

Okej. Vi har fastställt att vaniljläsk inte faller dr Mallory i smaken.

Det var nog ett stressrelaterat utbrott.

General Grabaston höll mig och mitt team mot vår vilja.

Vilken söt liten godnattsaga, Naird.

Det räcker, general Grabaston.

General Naird, är du medveten om

att general Grabaston har anklagat dig för frihetsberövande och myteri?

Ja, och ja.

Ja, du är medveten om det?

Ja.

-Vad mer sa du ja till? -Hans anklagelser.

Resten håller jag inte alls med om.

Hoppsan.

Oj. Ursäkta.

Jag såg dig kräkas i paraplypalmen.

Mår du bra?

Ja då. Jag anpassar mig fortfarande till att vara tillbaka.

Jag kan inte sova.

Jorden är väldigt högljudd och färgstark.

Ska vi göra fler tester?

Neurologiska, psykologiska?

Nej. Jag är okej.

Ja, hon mår bra. Det är helt normalt för en astronaut.

Jag var inte densamma när jag kom hem från Jamaica.

Allt smakade jerksås i veckor.

Du måste sluta jämföra min upplevelse på månen,

med din Jamaica-semester.

En gång var jag så höjdsjuk i Vail att jag blev dyngrak på kombucha.

En tjej i min klass blev så hög att hon gick igenom en skjutdörr i glas.

Bra. Alla kan relatera till det jag går igenom. Tack för era inlägg.

-General… -General, hur gick det, sir?

Det gick bra.

-Jag berättade sanningen. -Åh nej.

-Vi är helt körda. -Han kan inte ljuga.

Han var åklagarens stjärnvittne i min mammas rättegång.

Jag älskar henne, men hon är en brottsling.

Jag vill att alla berättar sanningen där inne.

Fast jag slår vad om att Grabaston är där inne och ljuger genom sina fasader.

-Är det inte hans riktiga tänder? -Lika riktiga som hans sanning.

Den jäkla lögnaren. Vet du vad, sir? Jag ska också ljuga.

Nej. Brad, jag vill att du säger sanningen.

Okej. Jag förstår. Sanningen.

-Varför blinkar du åt mig? -Det gör jag inte.

Du gjorde det igen.

-Gjorde jag? -Ja.

Nej.

-Brad. -Va?

-Lova att säga sanningen. -Jag ska säga sanningen.

Ni har hört Mark Naird säga att han är en bra kille som borde firas

för att han ignorerade order om att attackera kineserna på månen.

Vill ni veta vad som är fel med vårt land?

Mark Naird.

Han är svag.

Han har 41 i skostorlek.

Kan vi lita på en man med fötter som ett barn?

Bra poäng.

Hur kan ni bara sitta stilla? Känns inte er hud konstig?

Kick har varit där ett tag, gissar jag.

Jag är inte säker utan min telefon, men…

Inget bra tecken.

Inget dåligt heller.

Han kan ha fått en hjärtattack, och någon återupplivar honom.

Hej, jag vill bara hälsa på Rymdpacket.

Oroa dig inte, gumman. Din pappa får en cell nära din mamma.

-Vad fan? -Vad är det med dig?

-Ät bajs. -Det räcker.

Okej, det blev fel. Det jag menade var…

…att det gör besöksdagarna smidigare.

-Ät mer skit. -Vad är hans problem?

Kan jag låna en mobil?

-Hon är ett barn, din skitstövel. -Herregud. Hamnar pappa i fängelse?

Dr Mallory, din tur.

Oroa er inte, vänner.

Rättsliga förfaranden är sinnenas strid,

och få, om några,

har någonsin varit så generöst beväpnade som jag.

Ja.

General Grabaston hade en plan,

en hemsk plan, som jag råkade höra.

Det var en vårdslös komplott,

att låta amerikanska astronauter dö på månen.

Hmm.

"Hmm".

Vad betyder det?

Det är ditt ord mot general Grabastons.

Har du en inspelad bekännelse?

Nej.

Nej, sir, det har jag inte,

men Grabaston är en militär neandertalare,

och jag är jag.

Jag är också militär, dr Mallory.

Jag tjänade landet med stolthet i 23 år. Gör det mig till en neandertalare?

Nej!

Du förstår inte. Jag hyser stor respekt för neandertalarna.

De var faktiskt mycket sofistikerade hominider,

kapabla till symboliskt tänkande.

-Hej, pappa. -Hej, raring.

Jag är ledsen att du blev indragen.

Det är okej. Jag är glad att jag är här.

Ja, jag också.

Vad händer med mig om du åker i fängelse?

Åh, gumman. Jag åker inte i fängelse.

Precis som moderna neandertalare

förvandlade själva atomen till ett krigsvapen, för guds…

Jag är ledsen. Jag ska…

Jag kanske ska… Jag borde… Jag slutar.

Nej, snälla. Fortsätt.

Okej, då så. Jag fortsätter. Jag är faktiskt inte ledsen alls.

Det verkar inte som om människan har utvecklats ett jota

sedan vi var i yngelstadiet.

Mitt lysande vittnesmål…

…blev en flopp.

Sir.

Om du hamnar i fängelse,

vore det en ära att få ta hand om Erin.

Oroa dig inte, farbror Brad ska ta väl hand om dig.

General Gregory, de väntar på dig.

Brad, det är du.

Just det. Jag glömde att jag är general. Konstigt att höra någon säga det högt.

Jag segelflög i Cancún en gång, men bogserbåten flög in mig för nära land,

så jag kraschade på åttonde våningen på Royal Mayan.

Ruskigt.

Frågan gällde ditt första vittnesmål.

Ojdå. Jag trodde att du frågade om hur jag förlorade testikeln.

General Gregory, Grabaston har anklagat dig

för att ha låst in honom på toaletten dagen i fråga.

Tja… Jag kan säga att jag absolut, definitivt,

till 100 procent, inte gjorde det.