Lord of the Flies

Den 15 december. Lov har utlysts.

Föräldrarna hämtar eleverna tills bara Jack och jag är kvar.

Han pratade inte med mig förrän vid middagen,

men drog sedan ett bra skämt om brödpudding.

Jag försökte att inte verka tacksam när jag skrattade.

Han talade om planer,

hur vi skulle göra den här julen till den bästa någonsin.

Jag sa inte mycket.

Jag blev kallad till kontoret efteråt, för ett samtal hemifrån.

Mamma ville prata innan de åkte till Schweiz.

Hon sa att pappa var trött och skulle prata med mig efter nyår.

Hon lät inte som sitt vanliga jag.

Jag tror mer och mer att bada

är det enda förnuftiga man kan göra på den här ön.

Tills vad?

Varför skulle vi vara de enda vuxna?

Jag säger: ät, sov och bada.

Det menar du inte.

Det skulle jag kunna mena.

Det BORDE jag mena.

Jag gillar inte de där molnen.

Det regnar här. Det har du kanske märkt.

Jag är inte orolig för regn.

Jag är orolig för en storm.

En storm är på väg!

Se upp med mina glasögon!

Om det kommer vatten på glaset måste jag gå ut och putsa dem.

Det var kul. Bara om man är på humör för att ha kul.

Jag har ont i skallen.

Ralph, sluta... Ralph!

Sluta!

Det var en stor storm.

Den största Simon Camborne någonsin upplevt.

Han tyckte att det var ganska spännande.

Han tog på sig sina galoscher och sin regnhatt och sin regnrock

och gick ut i den.

Och han blev förvånad över vad han såg.

Hela hans trädgård var en damm,

och full av fisk.

Han blev rädd ett ögonblick,

men sedan simmade fiskar fram till honom, log och sa...

.."Visst är det härligt här?"

Och Simon mådde bra.

Men sedan såg Simon Camborne ett problem.

Hans trädgårdsgrind var full av orangea paddor.

Ett problem jag ska berätta om imorgon.

Det ska jag, det ska jag, jag lovar.

Nå, har alla varit på toaletten?

Ja. Percival, har du?

Jag har glömt mitt telefonnummer. Buriton 623... Percival?

Ja, jag var på toaletten.

Tack.

Okej, lite tyst nu. Kom ihåg, om du inte kan sova,

betyder det inte att pojken bredvid dig inte kan. Så försök att inte störa dem.

Om du inte behöver gå på toa. Om du inte behöver gå på toa.

Varför har han mitt namn?

Vem? Pojken som Piggy har berättat historier om.

Jag tror att Piggy bara går igenom

alla i registret. En ny historia för varje person, du vet?

Vet han hur den slutar?

Jag vet inte. Jag tror han bara hittar på allteftersom.

Han har en enorm förmåga.

Menade du det? Det du sa om att göra mindre?

Vi måste säkra det andra skyddet, hålla signalelden igång...

Jacks läger bryr sig inte om sånt.

Min pappa tog in mig i sitt arbetsrum en dag.

Min mamma var där. Hon grät.

Hon hade ett blåmärke precis där.

Han bad mig säga vem jag föredrog – honom eller henne.

Jag tvekade ett ögonblick

och sa att jag inte kunde bestämma vem jag föredrog.

Det är svårt... Det är inte så svårt.

Jag älskade henne och hatade honom.

Men det sa jag inte.

Istället sa jag att jag inte kunde bestämma mig.

Jag var en fegis.

Min pappa sa att vi alla är fegisar, åtminstone ibland.

Han drog upp henne i håret och sa: "Hör du det?

"Inte ens din kära pojke älskar dig ordentligt."

Och gick iväg och slog igen dörren. Hon tittade på mig,

och skrek sen och sprang efter honom och bad om något.

Min poäng... Poängen är...

..att jag är en fegis.

Och jag vet att Jack också är en.

Han skulle hata mig för att jag berättar det, men han är det,

och det är inte du, Ralph. Det vet du inte.

Och vi alla, alla småttingar, behöver dig. Jag behöver dig.

Jag förstår mig inte på dig och Jack.

Vi var mycket ensamma under de långa loven.

Vi var vänner när ingen annan var där.

Sen kom de andra tillbaka och han släppte mig som en het potatis.

Det gjorde mig aldrig något.

Han är snällare än folk tror.

Men... det finns... något.

Vad? Vad? Vi har sett det! Vi såg odjuret!

Vi var uppe vid signalelden.

Det finns ett odjur på den här ön.

Jack!

Jack! De kommer.

Varför håller du i ett löv?

Det var Piggys idé.

Vi ville visa att vi kommer för att förhandla.

Vad vill ni förhandla om?

Odjuret. Det har setts.

Elden var stark. Vi hade precis byggt upp den. Elden.

Vi la på mer pinnar... enligt Piggys schema.

För signalen. Sen såg vi ögonen.

Tänder. Klor. Mittemellan kanske en gorilla och ett lejon,

men som ingetdera. Vi sprang så fort vi kunde.

Sprang in i saker. Det följde efter oss.

Gjorde det det? Nej! Det var en buske.

Såg ni det verkligen? Odjuret?

Driver ni med oss?

Vi såg det.

Jag tror på dem.

Ja. Jag tror också på dem.

Frågan är om vi ska dra oss tillbaka eller gå till anfall.

Vart ska du dra dig tillbaka, kapten? En annan ö?

Har du sett en annan ö, Maurice? Det trodde jag en gång,

men det var bara en fluga i ögat.

Odjuret har aldrig kommit ner hit.

Om vi stannar här, enade... Vadå, och sitta fast?

Hur ska vi få mat, Roger?

Kanske grisarna kommer till oss om vi frågar snällt.

Det är dags att jaga. Jägarna går. Vi har vapen.

De där spjuten är bara gjorda av trä.

Du är rädd för vår skull. Så gulligt.

Jag förstår bara inte vad nytta det gör att attackera ett odjur med tändstickor.

Så du håller med din gris? Du säger att vi ska vänta ut odjuret?

Sa jag det? Ja. Jag tycker bara vi behöver tänka efter!

Tally ho! Framåt, kristna soldater!

Och småttingarna, Jack? Tänk på dem.

Om vi går, och odjuret kommer ner... Skit i småttingarna.

Stopp! Alla skriker.

Vi borde ha ett riktigt möte med snäckan. Skit i snäckan!

Vi vet vem som borde säga saker.

Vad har Simon någonsin gjort genom att prata? Eller Bill?

Det är dags att vissa lämnar besluten till oss andra.

Det där var elakt.

Han är körmedlem.

Han borde ha kommit till mig.

Dessutom har jag tröttnat på att oroa mig för att vara elak.

Dags att bli vaxig. Adieu!

Du tänker inte igenom det här. Var kan det vara?

Var kan det bo som vi inte har sett?

Tack, Ralph. Du har gett oss vår startpunkt.

Det enda stället vi inte har varit på. Minns du, Maurice?

Den bortre delen av ön, där klipporna är hopstaplade.

Ja, jag vet var det är.

Har du insett det värsta med att odjuret

är på berget, att signalelden är släckt?

Det är vår plikt att tända elden igen.

Eller är du klar med räddningsidén?

Då går vi alla.

Då går alla vi stora.

Vi måste alla döda odjuret.

Bra.

Nej.

Inte med dem.

Du förstår varför det här är den enda delen av ön som är outforskad.

Jag är hövding.

Jag går. Stanna här.

Håll er gömda.

Vänta på mig.

Tror du att något av det här handlar om att hitta odjuret?

Jag är chefsjägare.

Jag kunde inte låta dig göra det själv.

Ja, Jack!

Ja! Ja, Jack!

Nå, det finns inget odjur här.

Nej, men vilket fantastiskt ställe för en borg.

Du får gärna ha den. Jag kommer aldrig hit.

När man väl är här, vem behöver lämna ön?

Det finns inget färskvatten. Vad är det där då?

Du kan sätta en kokosnöt där som fylls på hela tiden.

Det finns inga kokosnötter! Inte heller frukt, eller grisar.

Vi skulle behöva resa för att få mat.

Vi går tillbaka och klättrar upp på berget. Maurice hade fel.

Bättre att börja där tvillingarna först såg det.

Synd att du inte försökte där först. Det var närmare lägret.

Vill du att jag ska tillrättavisa Maurice?

Jag tror inte det var Maurices idé.

Du spelar modig, hövding.

Men du är så rädd man kan bli, egentligen. Eller hur?

Och du är inte så härdad som du vill att vi ska tro.

Och vem sa det till dig?

18 december.

Vi har beslutat att kalla den stora eken på Pilgrim Court

för Ödets träd.

Jack har en plan att rita om hela ägorna.

Nästa vecka ska vara Genesis, vår Genesis,

och vi ska döpa om och återföda allt inom ägorna

som om det vore nykläckt.

Han lät oss båda stå på kullen bakom katedralen och ropa:

"Varde ljus!" Han såg fantastisk ut,

hans gula hår lyste som själva solen.

Han sa: "Vi är som gudar, för om vi inte är gudar,

"hur ska då världen annars bli till?"

Det här är dumt. Vi vet inte vart vi är på väg.

Du är bara fet och otränad.