Blackbeard's Ghost

I början av 1700-talet levde piraten Edward Teach, känd som Svartskägg.

Från Västindien till Amerikas östkust-

-spred han skräck och förödelse med sin vildsinta terror.

Svartskägg dödades i ett sjöslag utanför Amerikas kust.

Det var ett glädjens budskap-

-när det blev känt att den fruktade piraten äntligen gått hädan...

Eller hade han inte det?

-Ska ni tanka? -Ja.

Var snäll och gör det själv. Jag måste stänga.

-Jag ska till pensionat Svartskägg. -Jag kan visa vägen om jag får lift.

Kör till.

Ska ni bo på pensionatet? Det är bara gamla tanter där.

Handelsresande brukar bo på Jolly Roger inne i stan.

-Det är mer klackarna i taket där. -Jag är idrottstränare på Godolphin.

Trevligt att träffas! Gudger Larkin, kapten för friidrottslaget.

Ser man på... Världen är bra liten.

-Jag antar att du är sprinter. -Nej, jag är trög som sirap på vintern.

-Kan ni hjälpa mig, coach? -Javisst.

-Vilken är din gren, Larkin? -Jag är kulstötare.

-Det brukar vara tungviktarnas gren. -Jajamän, sir.

-Där ligger pensionat Svartskägg! -Byggde piraten det?

-Ja, han dödades där ute i bukten. -Jag får plugga traktens historia.

Värdinnorna är ättlingar till Svartskäggs besättning.

"Sjörövarbasar i kväll" Rädda pensionat Svartskägg.

Några vill riva värdshuset, men damerna kämpar emot.

-De tycks redan ha börjat riva huset. -Det är byggt med lite av varje.

Mestadels med virke från fartyg som förlist i bukten.

Vad är det fråga om?

Ursäkta mig...

Silky Seymour driver spelverksamheten här. Se upp.

-Vad gör han här? -Han köpte tanternas huslån.

Om de inte pröjsar, åker de ut.

Den där Seymour tycks göra som han vill här i trakten.

Var är miss Stowecroft? Herrn här har bokat rum.

Hon spår i tältet där ute.

Dean Wheaton, det här är vår nye friidrottstränare.

Steve Walker, sir. Jag kom precis.

Välkommen till Godolphin, mr Walker. Jag ska vara uppriktig.

Jag var emot att ersätta den förre friidrottstränaren.

Under flera år har friidrottslaget gjort lite för att hedra skolan.

Det är inte värt att satsa på.

Men vi har tävlat i Broxtongalan de senaste 63 åren-

så vi ger det en sista chans.

Det är ont om tid, men jag hoppas ni ska återfå förtroendet för killarna.

Mr Walker, jag har aldrig haft något.

Efter detta varma välkomnande ska jag nog checka in på rummet.

-Jag har kört sen fem i morse. -Vi ses i morgon.

Gudger...

Vad hände med den förre tränaren?

Jag vet inte. Han blev konstig.

Han började prata för sig själv.

En dag försvann han. Han gick upp i rök.

-God natt, Gudger. -God natt, coach.

Mr Walker, det här är mr Purvis, vår beryktade footballcoach.

-Jag har hört talas om er. -Vi är tacksamma för mr Purvis.

Han producerar vinnande lag, som i sin tur producerar-

-generösa bidrag från stolta sponsorer.

Mr Walker är coach för det vi brukar kalla friidrottslaget.

Friidrottslaget...

Walker, du blir inte gammal här.

Vi får väl se, mr Purvis.

På Godolphin är det football som gäller och inget annat.

-Jag förstår. -Så inbilla dig ingenting.

Ingen risk.

Jag tror säkert att mr Walker acklimatiserar sig snabbt.

Friidrottslaget...

-Miss Stowecroft? -Sitt ner, Ishmael.

Jag heter Steve Walker. Colleget har bokat rum åt mig här.

-För långtidsboende. -Vi tar hand om de levande.

Men vem tar hand om de döda?

Räck mig din hand, Ishmael.

Nej, jag vill inte bli...spådd.

-Jag vill bara ha ett rum. -Hjälp!

Jag ser en uppenbarelse! Hemska gärningar och våld.

Det som borde vara begravt kommer upp till ytan!

-Om ni talar om var nycklarna är... -Vänta, jag ser mer.

-Jag ser något gott också. -Vad bra.

Lycka kommer till invånarna i Godolphin genom gammal ondska.

De är tacksamma mot dig, Ishmael-

-som offrade ditt liv för deras räddning.

Nu försvinner ljuset bort. Det var allt.

-Rummet, miss Stowecroft. -Det var allt.

Ni kan lämna ett honorar i skålen till andarnas välfärd. Det var allt.

Tackar.

Hej.

-Vad tar ni er till? -Kyssar kostar en dollar.

Men jag jobbar inte här. Jag sitter i styrelsen.

Jag jobbar här.

Trevligt.

Det där kallar jag en prisvärd kyss!

Håll den här.

Vill ni pröva specialkyssen för fem dollar?

Kan jag få tillbaka märket?

Tyvärr, men endast en specialkyss per kund. Ursäkta mig.

-Kan jag få mitt rum nu? -Ishmael, kom. Nu börjar auktionen.

Mitt herrskap från Godolphin och grannsamhällena.

Ni känner till skälet för basaren. Våra vänner, Piraternas döttrar-

-förvandlade den här ruinen till en kulturell sevärdhet.

Här har de serverat te, lagat middagar-

-och gjort om delar av byggnaden till pensionat.

Men det räcker inte. Om vi inte får in tillräckligt med pengar i kväll-

-så kommer det som så länge har varit deras hem-

att övergå i främlingars ägo.

Så när miss Stowecroft börjar auktionera ut-

-de vackra minnessaker och värdefulla släktklenoder-

-som de generösa damerna har skänkt till auktionen-

-så ber jag er för den goda sakens skull att bjuda glatt-

-och frejdigt och mycket generöst. Tack så mycket.

Miss Stowecroft.

Tack så mycket, lektor Baker. Föremål nummer ett:

En antik pistol som har tillhört miss Emily Jeffreys släkt.

Hon har varit ordförande i Piraternas döttrar i många år.

-En dollar. -Kan vi inte bjuda bättre än så?

Får jag 20 dollar? Är det någon som bjuder?

-Får jag 20 dollar? -Gentlemannen där borta vinkar.

Jag har fått 20 dollar. Vem bjuder 30 dollar?

-30 dollar. -40.

-50. -70.

-Får jag 80 dollar? -80.

-100 dollar. -Jag har fått 100 dollar!

Får jag 110?

Hur är det med er trevlige vän?

Nej, han har dragit sig ur.

100 dollar, första.

100 dollar, andra. Såld!

Sätt igång.

-100 dollar. -Tack så mycket.

Du blev blåst. Det där är en bluff. Bjud inte på något mer.

-Är sängvärmaren också bluff? -Turistkrimskrams.

Mr Seymour vill inte att du slänger bort dina pengar.

Den här sängvärmaren tros ha tillhört Aldetha Teach-

-vår älskade kapten Svartskäggs tionde hustru.

Bjud om du vill, men jag tror inte att mr Seymour skulle bli glad.

Mrs Starkey, vill ni börja bjuda?

Nej tack, jag avstår.

-Vad är ert öppningsbud, mr Finch? -Jag tänker inte bjuda.

Mr Harrison, jag vet att ni vill börja budgivningen.

Det får räcka med den här pistolen.

Är det ingen som vill bjuda på den här underbara sängvärmaren?

-Fem dollar! -Tack.

10 dollar.

Mr Virgil, vår footballcoach, bjuder 10 dollar.

-15. -20.

-25. -30.

50 dollar!

-55. -60!

100 dollar!

Som vi alla vet tycker mr Virgil inte om att förlora.

Han har mycket generöst bjudit 100 dollar!

Jag skulle inte bjuda mer, om jag var ni.

-Varför inte? -För att jag inte vill det.

200 dollar!

Första, andra... Såld!

Den går till den trevlige unge mannen. Nu är vi igång!

Ursäkta mig.

Här har vi en klocka från kolonialtiden. Klockan i magen-

håller tiden perfekt.

-Ni är ny här, eller hur? -Ja.

-På genomresa? -Nej.

-Tänker ni stanna här ett tag? -Kanske det.

Vi kommer att ses igen. God kväll.

-Hej. -Hej.

-Gick det bra? -Mycket bättre än väntat, tack.

-Är krisen över? -Nej.

Vi måste betala mr Seymour 38 000 dollar innan månadsskiftet.

Varför vill han lägga beslag på fastigheten?

Jag ska visa er. Här har vi den här ön.

På Svartskäggs tid rann floden den här vägen.

Då låg pensionatet på fastlandet. För 80 år sen var det översvämning.

Då ändrades flodens lopp och den här ön bildades.

Sen dess är det oklart vems jurisdiktion som gäller på ön.

Det vill mr Seymour utnyttja.

Ja, han vill bygga ett kasino här. Då kan inte lagen besvära honom.

Jag vill verkligen tacka er för vad ni gjorde i kväll.

-Ni räddade auktionen. -Jag bjöd för att få se er le.

-Jag tycker om ert leende. -Jo Anne, är du inte klar...?

-Jag skulle ju köra dig hem. -Ursäkta mig. God kväll.

God kväll.

Han har nog inget emot att ni bor i hans rum.

-Han? -Kapten Svartskägg.

Här har ni utsikt över floden och övre delen av bukten.

Här brukade kaptenen stå i timmar och studera fartygen-

-som passerade. När han hade bestämt sig för ett-

-gick han hit och satte sig vid det här bordet-

-och planerade hur de skulle borda det.

Intressant, mrs Stowecroft. Jag förstår att ni är trött nu, så...

Ibland när han är på dåligt humör eller känner sig ensam-

-hör vi honom klampa omkring och krossa glas och flaskor-

-i sina försök att kommunicera med oss.

Vi borde bli arga på honom för att han stökar så-

men det är ju inte hans fel.

-Vems fel är det? -Aldethas, förstås.

-Vem? -Nummer tio. Hans näst sista fru.

Sängvärmaren ni ropade in tillhörde henne.

-God na.. -Aldetha var en häxa.

Hon förlät aldrig kaptenen för att han angav henne.

När hon brändes på bålet förbannade hon honom!

När lågorna blev högre och högre-

skrek hon sina sista ord:

"Edward Teach, även kallad Svartskägg"-