Alive

Alive (1993) SVENSKA

Min far tog dessa. Han var galen i sin kamera.

Det där är jag.

Där är Felipe och Nando.

Det där är Alex Morales, han dog direkt.

Där är Antonio, vår lagkapten.

Under 20 år, hinner man analysera en massa.

Man kommer ihåg människor, hjältedåd.

"Miraklet i Anderna", så kallade man det.

Många kommer fram till mig och säger att om dom hade varit där,

så hade dom säkert dött. Men de förstår inte.

För om man inte har varit i en situation som den,

så har man ingen aning om hur man reagerar.

Att bli utsatt för ensamhet utan att att tappa humöret,

att klara sig utan materiella ting som förenklar dagen

upphöjer dig till ett spirituellt plan...

där jag kände Guds närvaro.

Det finns en Gud som dom lärde mig om i skolan...

Och det finns en Gud som gömmer sig

i allt som omger oss i denna civilisation.

Det var den guden jag mötte i bergen.

Ett sydamerikanskt rugbylag tillsammans med några vänner och släktingar,

flyger över Anderna för att spela en match i grannlandet Chile.

- Kan du hämta lite te till mig? - Ja, sir.

- Vill du ha lite te? - Nej, tack.

Det var allt.

Kom igen! Ge mig bollen! Här borta!

Se upp!

Var bodde du i Paris?

- Ursäkta mig, tack. - Paris är inget för dig, Canessa.

- Varför inte? - Du är för intensiv.

Hur ska jag förklara det för grabbarna? Han saknas för ofta på träningen.

- Jag tycker att han är okej. - Han missade flyget också.

Jag är lagkapten. Jag bestämmer vad som är okej.

Vill man spela i ett rugbylag, måste man ge 100%. Eller hur?

Allihopa till högra sidan av planet. Nu tar vi det.

- Låt mig vara med. - Okej.

- Mamma, titta. - Vad?

- Bergen är så vackra. - Tvinga mig inte att titta.

- Bergen ser ut som stora tänder. - Oroa dig inte, vi landar om 20 minuter.

Bra. Då pratar vi om något annat. Ta en chokladbit.

Tack så mycket.

Det mulnar på lite.

- Håll dig ovanför ovädret. - Inga problem.

Vad är viktigast för dig? Rugby eller tjejer?

- Tjejer. För dig? - Tjejer.

- Men när jag spelar, så är det rugby. - Om det inte är tjejer som tittar på?

Just det.

Kom igen, vi byter sida. Jag vill se bergen.

Klättra inte i sätena, okej?

Flytta dig.

Uruguayan 571, klartecken till 10,000 fot. Tack för det.

- Ert te, sir. - Tack så mycket.

Jag tänder lampan för säkerhetsbältena. Se till att ungarna sätter sig.

Vi kommer att stöta på en del väder när vi närmar oss.

Vi ska snart landa. Allihopa, var snälla och sätt er.

Tror du att dom hör dig?

Kom igen nu. Sitt ner.

- Ser ni? Sitt nu! - Bara du är lugn så.

Vad är det som händer?

- Kolla vad Alonso gör. - Mina damer och herrar,

ta på er fallskärmarna! Vi ska hoppa i Anderna!

- Sätt tillbaka den där och sitt ner. - Okej, okej.

Släck cigaretten.

- Herre Gud! - Är du okej?

- Nando, är allting bra? - Ja, det var bara en luftgrop.

Mamma, det skrämde mig också.

Heliga Guds moder, nej!

- Åh, skit! - Full gas. Kom igen!

Vad hände?

Är det meningen att vi ska flyga så nära bergen?

Hell dig Maria, full av nåd, Herren är med dig...

Gasa! Vi behöver mer kraft!

Jag kan inte...!

Det har stannat.

Jesus!

Jag tror att jag är okej. Alex?

- Han är död! - Zerbino, är du okej?

Folk är skadade. Jag har bara studerat medicin i sex månader.

- Hjälp mig. - Eduardo. Vart ska han?

- Är Canessa okej? - Ja...

- Var är Eduardo? - Han gick bakåt.

- Eduardo, kom tillbaks. - Hjälp Canessa. Hjälp honom.

Lilliana!

Jag är okej.

Jag kan inte andas.

Det är höjden. Du är okej. Slappna bara av och andas.

- Vad ska jag göra? - Kolla där uppe.

Canessa! Hjälp Federico.

- Hans ben är av. - Jag är okej. Hjälp de skadade.

- Jag räddade oss genom att säga Ave Maria. - Kan du flytta på dig.

Vad ska jag göra?

- Gå ut och ta lite frisk luft. - Okej.

Bara sitt där.

Jag tänker göra rent din näsa med en näsduk.

Bobby! Bobby Francois!

- Hallå, Carlitos! Cigarett? - Ja.

Stanna hos mig, snälla.

Där är två döda i baggageutrymmet.

- Snälla! - Stanna hos Felipe.

- Stilla, frun, stilla. - Mina ben!

Ja, frun, Jag är ledsen för dina ben.

- Roy, är du skadad? - Jag vet inte.

Kom igen då. Hjälp mig. Kom igen.

Ta andra sidan. Ett, två, tre!

- Alberto. - Död.

Jag är inte död. jag har aldrig mått sämre i hela mitt liv, men jag är inte död.

Okej. Vi flyttar det här.

Var försiktig! Båda mina ben är brutna.

Hur är det med Nando?

Jag tror inte det är bra.

Det kanske är lika bra. Hans mamma är död.

- Snälla. - Andra människor är skadade.

- Jag stannar hos dig. - Tack.

- Har du en minut? - Vad, Pablo?

Det här. Är det allvarligt?

- Glöm det. Du är okej. - Tror du det?

Oroa dig inte. Hjälp mig med sätet här. Kom igen.

Här. Bind upp den så tittar jag på den senare.

Vatten.

Mamma! Mamma, jag vill åka hem! Jag vill åka hem!

Sätt ner henne här.

- Det är bäst att du kollar piloten. - Okej. Hjälp mig att flytta henne.

- Ett försök till, Mrs Alfonsin. - Nej! Ni har ihjäl mig!

Låt dem göra det, frun. De måste göra det.

Vi kanske inte ska.

Ett, två, tre, dra!

- Stopp! Stopp! Stopp! - Vi kommer att ta död på henne!

- Jag slutar nu. - Detta är hemskt!

- Okej! - Rör det inte!

- Vi måste göra lite plats här inne. - Se om hans ben.

Vatten. Vatten.

- Ge mig lite snö. - Här.

Var är radion? Vi måste anropa Santiago.

Vi passerade Curico. Vi passerade Curico.

- Min vän, radion... - Min väska.

- Hur anropar vi Santiago? - 11...300.

Jag slår numret. 11, 300.

Okej.

- Den är död. Vi har ingen ström alls. - Min väska.

- Han vill ha sin väska. - Det finns inget där. Jag hittar den inte.

Vi letar. Vad finns i den?

Min pistol. Min pistol.

Nej, min vän, vi kan inte vara delaktiga i det.

Sätt denna uppe på sidan.

Mina händer är iskalla!

Jaha, det är för sent. Räddningstjänsten kommer inte att se oss idag.

- Vi blir tvungna att övernatta. - Hur ska dom hitta oss?

Oroa dig inte, det kommer dom.

Temperaturen kommer att sjunka i mörkret. Kanske 30, 40 grader.

Vi fixar det. Oroa dig inte.

- Jag fryser. - Man kan använda överdragen som filtar.

Det var en bra idé. Allihop dra av överdragen och använd dem som filtar.

- Hur är det med magen? - Bra. Fint.

Bra.

- Vem är det? - Canessa. Kom igen!

Jag trodde att det var en rock men där var han.

- Är du skadad? - Vem är du!

Mitt namn är Roberto Canessa. Jag är medicinstuderande.

Jag är medlem i rugbylaget som chartrade det här planet.

Du tillhör besättningen på planet, eller hur?

Eller hur?

- Ja. Jag är mekaniker. - Vet du hur man fixar radion?

Nej.

- Du tog den här kappan från en flicka. - Eller!

- Det är Anna Parrados. - Sätt tillbaka den på henne.

Tar du den från henne igen, så dödar jag dig.

- Ursäkta mig. - Är du okej?

- Jag går och lägger mig. - Det hållet?

Kom igen, Eduardo. Han slog i sitt huvud.

Hallå, Roberto?

- Vill du ha lite vin? - Tack.

Var fick du tag i vinet?

Hugo hittade massor av flaskor. Han tror att det var pilotens.

Det skulle förklara hur han flög sitt plan.

- Det är helt ute med oss. - Jag vet inte.

Gå tillbaks och hjälp de andra.

Vi kommer att klara oss.

Vem försöker du övertyga, Antonio?

Jag fick ingen föraning.

Så mycket för övernaturliga krafter.

Det var en bra idé med sätenas överdrag.

Tack.

- Ta lite vin. - Tack.

- Vi har alla överdragen. - Lägg dem där inne. Längst fram.

Jag dör! Kära Gud i himmelen, smärtan!

- Jag har så ont. - Det måste vara hemskt.

Lugna ner dig. Gud tar hand om dig.

Mina ben!

Gud hjälpe er för att ni inte hjälper mig! Jag har så ont!

Håll käften! Håll käften, din dumma kossa, annars slår jag dig på käften!

Jag svär till Gud, det gör jag! Håll käften!

- Gud, det är kallt! Det är för kallt! - Antonio!

Det är för kallt. Vi kommer att frysa ihjäl.

Roy! Kom igen, Roy. Vi måste täta igen hålet.

Kom igen, annars fryser vi ihjäl!

- Med vad då? - Baggage och grejor.

- Jag är så kall. - Ta en väska.

- Vad gör du? - Du också.

- Jag fryser! - Vi måste täta igen hålet.