Emma

Emma Woodhouse föddes i solsken.

Med en överbeskyddande far...

...och en bekymmerslös mor...

... vars leende Emma

inte skulle minnas.

En dag hände det värsta

som kunde hända.

När han såg sin fru lämna hemmet

för sista gången...

...beslöt sig mr Woodhouse för att

aldrig släppa sina döttrar ur sikte.

Förutom när de hölls under uppsikt

av guvernanten - Anne Taylor.

Så solen fortsatte att skina klart

över Emma.

Vi måste skynda oss, dr Perry!

Hon har blivit sämre.

Men andra barn i Highbury

var inte lika lyckligt lottade.

Unge Frank Westons värld

vändes upp och ner.

Jag tar hand om barnet, mr Weston -

för min dåraktiga systers skull.

Men han ska alltid bo hos mig,

och han ska heta Frank Churchill.

Lilla Jane Fairfax liv förändrades

helt när mostern kom på obestånd.

Vi måste lämna ifrån oss Jane.

Kapten Campbell kan ge henne

den bildning vi inte kan.

Vi kan inte lämna bort

vår lilla flicka!

Vi måste snart flytta härifrån

till ett mindre hus.

Vi lovade att göra vårt bästa för Jane.

Glöm inte att skriva till oss

så ofta du kan, Jane.

Du kommer att bli så duktig i allt.

Kapten Campbell är inte farlig.

Jane och Frank

tvingades lämna Highbury-

och lägga sina liv

i främlingars händer.

Medan Emma fick bo kvar hemma

ilugn och ro...

...utan något

att bekymra eller oroa sig för...

...på många år.

Miss Campbell var rädd att de var

för unga, men Jane är så läraktig.

Hon har alltid utmärkt sig.

Sen skriver Jane att de ska åka

till kusten. Är det inte fantastiskt?

Emma vet inget om kusten.

Det är bäst om barnen inget vet.

Janes skrivstil är så elegant.

Det finns inget hon inte behärskar.

Det var självklart att överste Campbell

skulle ta hand om henne.

Att få komma dit

var det bästa som kunde hänt henne.

Inte sant, mor?

Sen skriver Jane att hon och miss

Campbell har börjat spela piano...

SJU ÅR SENARE

Sa jag hur bra Jane spelar?

Och hon talar franska som en infödd.

Om det nu är så klokt...

Mr Knightley ska lära mig kinesiska.

Tror ni att Jane kan läsa kinesiska?

Det kan hon säkert. Läser man inte det

baklänges? Jane klarar allt.

Sa jag att hon har kommit halvvägs

på sin lista med hundra boktitlar?

Hundra stycken.

Ska ni skälla på mig för kinesiskan?

Jag hörde om det.

Miss Bates blev nog inte ledsen, men...

Jag borde vara snäll mot henne,

jag vet. Det säger alltid miss Taylor.

Jane är föräldralös och miss Bates

fattig, och jag försöker faktiskt.

Men Jane skriver till sin moster

varje vecka-

och har alltid lärt sig

minst åtta nya saker-

och miss Bates berättar om dem

varenda vecka!

Vad gör du?

En lista med böcker jag ska läsa.

101 titlar. Så att jag inte ska verka

obildad jämfört med Jane Fairfax.

Titta, jag har börjat.

Milton är den första på listan.

Där är John och Isabella igen.

De är hopplösa!

Jane Fairfax är säkert inte alls bra

på sånt som jag kan.

Hon kanske briljerar med ord och musik-

men människor - deras förhoppningar,

drömmar och ambitioner...

Det är jag expert på.

Jaså?

Du vet väl inget om mina drömmar.

Inte ni. Ni är inte romantisk av er.

Men min syster och er bror...

John och Isabella? Knappast.

Jo. Jag har ägnat ett halvår åt dem.

De har ju känt varandra hela livet.

Precis.

Så jag fick hjälpa dem lite på traven.

Om...om de gifter sig-

så är det för att de själva vill det,

inte för att du vill det.

Men jag tror inte att det blir så.

Du har fel - som alltid.

Jag, Isabella Woodhouse,

tager dig, John Knightley-

till min äkta make.

London... Ända till London!

Det kunde lika gärna vara månen.

Jag ska ta hand om dig.

Allt kommer att bli som förut.

En tursam gissning.

Det handlar inte om tur...

...utan om talang och intuition.

Då ska vi se... Vilka blir det härnäst?

Jag undrar, jag.

Åren går...

...och årstiderna växlar.

Vi tackar Herren för hans godhet.

I Herrens egen skrift finner vi orden

som uttrycker vår tacksamhet över...

...dessa naturens under.

God dag, mr Elton.

Miss Woodhouse. Hur står det till?

Mycket bra, tack.

God dag, mr Weston.

I dag har köpet av Randalls

äntligen avslutats.

Gratulerar! Det är ett väldigt fint

hus, och det ligger så nära Hartfield.

Vi blir grannar. Vad tycker

mr Frank Churchill om det?

Nu måste han väl komma hem?

För att besöka oss och se ert nya hus.

Jag har redan skrivit till honom.

Oroa er inte, jag har ett extra paraply

med mig för vårpromenader.

Vi är hemskt tacksamma. Men en man

med två paraplyer får inte bli blöt.

Ni får säkert plats under

det stora paraplyet båda två.

Miss Taylor, det vore en ära

om ni besökte Randalls nån dag.

Det gör jag gärna, mr Weston.

Utmärkt.

Kära nån... Stackars miss Taylor.

Du måste sluta med äktenskapsplanerna.

Miss Taylor

måste vara alldeles olycklig.

Hon har varit hos oss i 17 år.

Hon kunde ha stannat här tills hon dog.

Olycklig? Hon har ju strålande

framtidsutsikter!

En man som hon älskar, ett hus,

kanske till och med barn.

Det kan du väl inte missunna henne?

Hon har tagit hand om oss så väl.

Mödrar dör, det är ett faktum.

Miss Taylor är inte ung. Kära nån...

Du borde inte para ihop folk eller göra

förutsägelser. De slår ju alltid in.

Alla sa att mr Weston aldrig

skulle gifta om sig. Men jag visste-

att han skulle gifta sig med miss

Taylor. Det är min största framgång.

Framgång? Hur menar du?

Framgång förutsätter en arbetsinsats.

Att bara tänka: "Det vore trevligt om

miss Taylor och mr Weston gifte sig"-

och sen upprepa det är inte detsamma

som att få det till stånd.

Precis när mr Weston köpt Randalls och

funderade på hur han skulle fylla det-

lyckades jag jämna vägen för dem.

Så lägligt!

Emma liknade er just vid nya draperier

eller en soffa.

Jag ber att få gratulera.

Vi har så mycket att planera! Eftersom

Hartfield är lika mycket ditt som mitt-

så håller vi bröllopet här.

Vi måste sätta ihop gästlistan.

Kommer Frank Churchill?

Han har skrivit att han kommer.

Fattas bara! Det är det minsta

han kan göra för sin far.

Sen har vi tårtan att tänka på.

Nej, ingen tårta.