Dicte

-Hur länge blir du borta? -Sex månader.

-Ett halvår i Chicago blir häftigt. -Inget håller dig kvar här.

Absolut inte du!

Hej, Nina. Vad gör du här?

Du får ingen plats på krim.

Sista året vi var gifta drack jag en halv flaska vodka om dan.

Johan blev inte skjuten i ryggen. Du ljuger!

-Var är Johan på kortet? -Vad är det för kort?

Jag är skitorolig för dig och för oss.

Vad händer?

Hej.

-Hej. -Har du tid en stund?

Du har träffat Bo ganska mycket sen han kom hem.

Ja...

Jag är lite orolig för Bo.

Pratar han med dig om vad som hände där nere?

Ja.

Har han berättat om flykten med Johan?

-Ja. -Okej.

-Vad sa han? -Det är bäst om han berättar själv.

Tror du inte det?

Du har ringt till Gunilla Jönsson. Lämna ett meddelande.

Hej, Gunilla. Det är Dicte Svendsen.

Jag vill prata med dig, så ring mig när du hör detta.

Tack.

Jag gillar inte att du ska jobba här.

Lägg av. De är inte farliga. Och jag behöver pengarna.

De ser normala ut, men gör konstiga saker.

Precis som du.

-Var rädd om dig. -Vi ses, mamma.

Hej. Jag heter Rose Svendsen och ska börja praktisera här.

-Är du överläkare Berg? -Precis. Du kan klä av dig.

-Va? -Jag skojar bara.

Jag heter Ricco och praktiserar här. Vill du ha kaffe?

Nej tack. Har ni inte rockar på er?

Vi försöker vara lite mer personliga. Men inte privata.

Vad menar du?

Berätta inget privat för patienterna. Säg bara vad du heter i förnamn.

Du ska ha en sån här. Om nåt händer så trycker du här.

-Vet du var jag ska vara? -Det vet jag.

-Berg. -Rose.

Hjälp mig! Hjälp mig då!

-Sara! -Hjälp mig!

Jag klarar inte mer! Ni dödar mig!

Fan!

-Fryser du? -Nej.

Okej.

Vet du varför de gör det?

De kan inte styra mig.

Om jag vill måla med mitt eget blod så gör jag det.

Okej...

-I vilken månad är du? -Vad menar du?

Du är gravid.

Jag ser det.

Det kanske är för att jag också är gravid.

-Kan jag få lite vatten? -Självklart.

-Du måste släppa loss min hand. -Det får jag inte.

Jag kan ju inte göra nåt.

Här.

-Vad gör du? Det där är Sara. -Ska jag inte vara här?

-Nej, du ska vara hos Mia i sal åtta. -Förlåt mig.

-Tar det lång tid? -Nej. Titta inte nu.

-Okej. -Får jag komma ut?

Nu får du titta.

-Viva el Mexico. -Vad ska vi göra?

Jag vet att jag inte varit så kul att vara gift med.

Därför har jag...

Vi ska på bröllopsresa.

Till Mexiko.

Först ska vi se maya-pyramiderna.

Det där är en strand där inte ett skit händer.

Där finns en stuga för dig och mig.

-Får jag fråga en sak? -Ja.

Den där Gunilla, Johans änka...

Ja, hon är enormt ledsen.

Jag tror hon blivit lite galen. Hon hittar på en massa saker.

Allt det där har varit ett helvete.

Men nu handlar det om oss.

Vi behöver en nystart.

Jag saknar dig. Jag saknar oss.

Och jag saknar dig. Du har inte varit närvarande.

Jag är här nu.

Skynda dig.

-Vad händer? -Hon är död.

-Jag hittade henne. -Har nån gett Sara nåt lugnande?

Jag gav henne bara lite här ute.

Ricco, såg du om nån var inne hos henne?

-Nej, bara... -Jag var där inne.

-Jag hade gått fel. -Okej.

Jag satt lite hos henne och släppte loss hennes arm.

-Varför? Det får du inte. -Jag gav henne vatten.

-Sen kom Ricco. Jag glömde... -Rättsläkaren kommer snart.

-Det är nog hjärtstopp. -Hennes arm...

-Spände du fast den igen? -Nej.

Vad läckert det ser ut.

-Det är stugan. -Ligger den på stranden?

-Ja. God morgon. -God morgon.

Vad gör du hemma?

-Stör jag? -Nej då.

-Hur gick det på jobbet? -En patient dog.

-Vad menar du? -Hon fick hjärtstopp.

Hon kanske fick för mycket medicin.

Det märkligaste är att jag hade släppt loss hennes arm-

men sen var den fastspänd igen.

-Vad betyder det? -Att nån var där inne efter mig.

Som kanske gav henne mer medicin.

Man får inte bara hjärtstopp när man är 24 år. Och hon var gravid.

Jag går på toa.

Det låter märkligt.

Fan.

-Hej, vännen. -Hej. Vad är det?

Du är ju alldeles blek. Det måste ha varit hemskt.

Säkert att hon var fastspänd när du kom tillbaka?

-Ja. Kan vi ta det när jag är klar? -Självklart.

-Vad gör du? -Jag städar upp pappas saker.

Alex, du kan ta det lugnt. Jag kommer inte att börja dricka.

Allt är som det ska.

-Okej. -Vi ses väl sen?

Vi får utreda kvällen då Katja blev överfallen.

-Och se igenom videoövervakningen. -Jag ska prata med chauffören.

-Är du den nya flickan i klassen? -Ja. Hej. Nina Storm.

-Du måste vara Tonni. -Helt rätt.

-Du kan se igenom videoövervakningen. -Ja.

Då vet vi väl vad vi ska göra?

Vet du att jag varit mordutredare förr?

I åtta år. Det är väl synd om jag ska behöva se igenom övervakningsfilmen.

-Ska jag ta tjejen där istället? -Hon kanske behöver lite erfarenhet.

Det är jag som är chef här och bestämmer vem som gör vad.

Och nu har jag bestämt att du ska göra det.

God arbetslust.

Nina?

Hej.

Vad gör du här?

Jag ville säga grattis till ditt nya jobb här på krim.

Och så ville jag berätta om en ung schizofren kvinna-

-som dog på psyket. De säger att det var hjärtstopp-

-men jag tror hon fick för mycket medicin.

Kan du hitta obduktionsrapporten och berätta vad det står?

Det kan jag inte.

Sara Lindfeldt.

Det var länge sen hon bodde här.

Hon var så fin och livlig ända fram till puberteten.

-Ja? -Hon blev deprimerad och aggressiv.

Efter många självmordsförsök fick hon diagnosen schizofreni.

Visste du att hon var gravid?

Hon brukade säga det, men hon var det inte.

Det var en av tvångstankarna. Hon trodde nåt ont bodde i henne.

Vet du hur mycket medicin hon fick?

Ja, och jag såg vad den gjorde med henne.

-Blev du inte arg? -I början, men...

Hon var ju så plågad.

Till slut var det nog medicinen som dödade henne.

Du har inte tänkt på att anmäla händelsen?

Jag tror inte jag orkar.

Och jag får ändå inte tillbaka Sara.

Kom till rättsmedicin klockan 18.

-Hej. Har du tid att prata? -Hej, Rose. Ja, kom in.

-Vad är det? -Inget.

Är du ledsen?

Jag fick nyss det jobb jag alltid drömt om.

-Det är ju fantastiskt. -Nej.

Det betyder 80 resdagar om året.

Det kan jag inte. Jag har två små barn.

Man kan inte göra ett skit när man blivit mamma.

Ångrar du att du skaffade tvillingarna?

Nej. Självklart inte.

-Vad ville du prata om då? -Inget. Jag ville bara hälsa på.

Jag jobbar ju på psyket. Jag måste nog tillbaka.

-Hej. -Hej. Hur är det med dig?

-Bra. -Härligt att höra.

Hon är så fin.

Hej, Ricco.

Du trodde hon dött av övermedicinering.

På sätt och vis har du rätt.

Jag bad dem analysera hennes blod-

och de hittade spår av lidokain.

-Vad är det? -Ett bedövningsmedel.

Det är inget man använder på psyket.

Då är det ju mord.

Gärningsmannen stack henne mellan tårna-

-i hopp om att ingen skulle upptäcka det.

Hej, Rose. Det är mamma.

Jag vill inte att du jobbar på psyket mer.

Det visar sig att Sara blev mördad.

Ring mig när du hör det här.

Så det såg först ut som ett vanligt hjärtstopp?

-God morgon, Nina. -Men det var nåt som inte stämde.

-Så de letade efter fler droger? -Ja, de hittade lidokain.

Intressant. Håll mig underrättad.

Vi samlas.

Sa du att det var du som hittade drogerna Sara fått?

Nej, jag sa vi. Vi är ju ett team.

Sara hade praktikanten Ricco hos sig när hon dog.

Normalt är man kvar hos patienten hela skiftet.

Sara gillade inte Ricco, så han satte sig i korridoren.

Han satt där hela skiftet, utom när han var på toa.

Lämnade henne fastspänd, med öppen dörr?

Precis. Om han talar sanning så är det mellan 14.00 och 14.15-

-som Sara blev bedövad. Vi vet var hela personalen befann sig då-

-så de är oskyldiga. Av de 14 patienterna där-