David Spade: Nothing Personal

EN KOMEDISPECIAL FRÅN NETFLIX

Ja.

Ja.

Schysst.

Tack, Minneapolis.

Sätt er.

Kul att se er.

Tack, första raden.

Fint att ni betalar halva priset. Tack för det.

Nån försökte krama mig idag.

Jag låter stroppig nu, men…

En rar äldre dam såg mig. Vi stirrade på varann. Hon sa: "Åh, nej.

Vänta lite.

Är du…nån?"

Jag sa: "Ja."

Hon sa: "Får jag en kram."

"Åh, nej." Jag har inget emot kramar.

Men jag är rädd.

Ni vet?

Vem kramas numera?

Jag försöker hälsa med knytnäven.

"Nej, kom. Jag gillar att kramas."

Hon bredde ut armarna och gick till anfall, och jag gav upp.

"Kom igen då. Låt oss båda dö."

För jag har ingen koll.

Men så paranoid är jag.

Och "Jag gillar att kramas" funkar faktiskt inte längre.

"Jag gillar kramar." Punkt. Inga frågor?

Ingen borde köpa det längre.

Det fungerar definitivt inte för män.

Min morbror är sån. "Kom.

Jag är en rumpkramare. Kom.

Kom igen. Härligt.

Jo, det är okej.

Jag bara gillar rumpor.

Var inte neurotisk.

Rumpor är min melodi."

Jo, det har framgått.

"Jag är gammaldags. Det är en del av min charm.

Jag snuddar kameltår. Sån är jag.

Lite med knogarna. Jag känner det inte.

Inga nervändar. Du kan inte bli arg.

Fråga min familj. Jag har alltid varit sån.

Jag kommer åt karamellen ibland, ingen bryr sig.

Jag är som jag är. Seså, inga fåniga PK-fasoner nu.

Men allt sånt är borta nu.

Men jag är från Kalifornien och som ni kanske vet

är vi inne på tredje året av två veckors karantän och det går dåligt.

Det är svårt för efter ett halvår ungefär började jag undra:

"Är de två veckorna slut snart? Jag sitter fortfarande hemma."

Vår guvernör höll en presskonferens för att meddela att saker skulle öppnas.

Restauranger är det viktiga för mig.

"Bra. Öppna restaurangerna."

Han var i tv. Bortkastad tid, för han sa:

"Vi startar med Nivå Lila på måndag."

"Schysst! Ingen aning om vad det är."

"På måndag öppnar vi stenbrott."

"Pilbåge-verkstäder."

Vad sa han?

Sa han pilbågar?

"Decoupagecentraler.

Larvreservat."

Vad fan är detta? Vad händer?

Nåt om restauranger? Nej, det är Nivå Tangerin.

Vet du inte det? Det är om ett och ett halvt år.

Så trist.

Några månader efter det började det viskas om ett vaccin.

Pfizer. Jag vet inte hur det uttalas.

Sen efter ett år eller så kom det helt plötsligt

tre vaccin på samma dag. Lite misstänkt. Men strunt samma.

Stick mig. Jag vill gå ut och äta.

Men ni fattar jag vad menar. Lite skumt var det. Samma vecka.

Men jag är med. Strunt samma.

Vi kör… Det var som en hästkapplöpning.

Här kommer Pfizer. Pfizer ser ut att bli först.

Moderna kommer runt hörnet, Moderna…

Vem är det här? AstraZeneca!

Leder med en hårsmån.

Men Pfizer vinner och sen kommer Pfizer och meddelar det.

De är så stolta. "Vi är Pfizer.

Vi har 90 % effektivitet."

"Vad sa du för nåt?"

Jag svär, jag trodde att han försökte säga effekt.

Jag gick i statlig skola och vet inget.

"Idioten sa fel tre gånger och ingen märkte nåt."

Vi är 90 %-effektivitet-Pfizer och måste förvaras

i 45 000 minusgrader.

"Det är okej" tänkte jag.

Sånt får man räkna med. Hur kallt är mitt kylskåp?

Men jag tar det.

Nästa dag…

"Vi är Moderna.

Vi har 95 % effektivitet… Vi kan förvaras i rumstemperatur."

Jag lyssnar.

Nästa dag… "Vi är AstraZeneca.

Vi är 96 %.

Och vi är en badbomb." Åh fan!

Jag är med.

Det låter så enkelt.

Färdigt!

Sen kom dr Surgubbe. Jobbig typ!

Inte illa ment, men vilken glädjedödare.

Bombarderar mig med dåliga nyheter.

Inte alls skonsam. Samma sak varje gång.

"Vad tror du?" "Det blir värre. Jag har ingen information men jag gissar."

"Det kommer bli värre och värre."

Oavsett vad. "Men vad fan.

Finns det nåt hopp? Ett andra utlåtande?"

"Nej, jag är experten och det är illa."

Dödsfalls-räknaren visas i hörnet, vilket är skrämmande.

Jag brukade hålla för det.

Som ett insamlingsprogram med Jerry Lewis.

"Åh, vi har en miljon!"

Det var jobbigt.

Surgubben… Han fortsatte:

"Det kommer komma en femte våg."

Det gjorde det och han var supernöjd.

För att han hade haft rätt.

"Fan!" tänkte jag. Han bara: "Tillbaka i tv-rutan! Smink! Ringlampa."

"Det blir hemskt. Femte vågen.

"Det blir värre än Rocky V." Nej.

Det blir inte värre än Rocky V… Fast du låter som tränaren i Rocky V.

"Här kommer en rejäl smäll, grabben, den här överlever du inte."

Tre personer känner till Rocky.

Faktiskt…

När jag flyttade till Los Angeles hörde jag ett rykte om Stallone.

Förra året blev han anklagad

för nåt MeToo-relaterat, om det nu var sant.

När jag flyttade till stan hörde jag ett rykte.

"Hans snopp fungerar inte."

Snoppen fungerar inte. Ni hörde. Och jag blev väldigt nyfiken.

"Hur kommer det sig?" "Han tog steroider inför Rambo 3."

Jag ska inte säga vad som händer då, men…

Jag antar…

Sen berättade de en fånig sak.

"Han måste ha en pump som på en parfymflaska på höften."

"Fungerar det? Det tror jag inte. Isåfall skulle jag ha en.

Vem skulle inte det? Ge mig tre, två i reserv.

Varför inte? Hur bra vore inte det?"

Jag tänker mig honom med en tjej i lyxvillan.

Han säger: "Efter denna drink, kanske vi går till sovrummet."

Vadå?

Hon säger: "Jag tar nog en drink till efter den här."

"Inga problem."

Fan.

Det skämtet bygger till stor del på ljudeffekten.

Det här redigerar vi bort.

Imorgon har jag träningsvärk.

Jag tog med en stor jacka till Minnesota.

Ja!

De ljög inte… Det var ett minus framför siffran.

"Omöjligt," tänkte jag.

Jag var i en tjusig affär i LA och bad om en vinterjacka.

"Den här är bra. En täckjacka med ytterskikt av läder."

"Åh!" sa jag. "Många rappare köper den," sa de.

"Såld" sa jag.

Om rappare tycker att nåt är coolt så köper jag det genast.

Jag sa: "Jag ser fram emot att åka skidor i den här." Och han…

"Jag skulle inte göra det."

"Skulle du inte ta ut din vinterjacka i snöväder?"

"Skulle du ta ut den i regn?" "Nej."

"Jag skulle inte ta ut den i snö,

regn, snöblandat regn, hagel, snöbyar, duggregn,

vindbyar, blåst,

gryning, solförmörkelse…

Skymning…"

"Den är mer för inomhus…" "Jaja. Som vardagsrummet."

Han säger: "Köket… Ja.

Det är mer en Instagram-jacka. Man tar av den.

Tar ett foto. Hänger in den igen."

"Vad kostar den? 90 papp?" Jag köpte den. Jag ville inte verka dum.

Jag var med i The Bachelor i år.

Bach

in Paradise.

Det är lite… Ni vet vad det är, va?

Det var kul när jag kom dit

för jag flög till Mexiko och de sa: "Du ska bo på ett fyrstjärnigt hotell."

Jag visste inte att det var fyra av 1 000. Det var en sophög.

Det var faktiskt ett hus.

Men trappan var på utsidan vilket var skumt.

Det var fullt av krabbor.

Det var en miljon krabbor utanför och 10 000 inomhus.

Krabbor är lite äckliga, och det var för många.

Jag kände mig lite svag och skraj.

Jag sa: "Det är för många krabbor." "Det är krabbsäsong."

"Men kan de hålla sig utomhus?" "Men de är galna."

"Det är inga svar. Fattar du vad jag vill göra?

Jag vill inte ha dem här, jag är rädd för krabbor,

de är äckliga och går i sidled och det är så konstigt.

Vadå?

Och man tittar på dem och de…

De ställer sig upp och…

Hacka!

De vill bara döda. De är inte rädda för en.

De är bara spindlar med bra PR.

Jag fattar inte att folk gillar krabbor. De knackar på fönster. De är läskiga."

"Jaså." "Jag vill ha färre än hundra inomhus.

Mitt rum är en trappa upp, men de finns till och med där.

Minst sju stycken, och nu ska jag gå och lägga mig."

"De kan inte ta sig upp i sängen."