The War Lord

Under 1000-talet bestod Europa av ett lapptäcke av feodala stater

som sträckte sig från Medelhavet till Nordsjöns kuster.

Mäktiga hertigar utövade livsavgörande kontroll över sina primitiva undersåtar.

En av dem, hertig William av Gent, innehade ett kustområde i Normandie.

För att skydda träskmarkerna i ett oroligt hörn av sitt domän,

sände hertigen en trupp krigare ledda av sin mest betrodde riddare,

Chrysagon de la Crux.

Denne normandiske krigsherre fick i uppdrag att påtvinga sina vasaller hertigens vilja

och skydda deras bosättningar från frisiska plundrare

som korsade vattnen för att röva och skövla.

Hörru! Ditt nakna torn!

Härifrån till havet och bortom, det är ditt!

Mitt.

Härifrån till havet är vi pilgrimer utan mål och vi har anlänt.

Vad är det med dig, Draco?

- Har du ont i magen? - Ja, min herre.

Vad är det, broder? Vad väntade du dig?

Vad du än vill. Din önskan är min lag.

För egen del förväntar jag mig ingenting.

Ett märkligt, dystert ställe.

Ändå är det mitt.

Givet av hertigen själv.

Ett fäste ingen man i hela kristenheten ville ha.

- Jag vill ha det. - Du har det.

Och du ska behålla det, broder, som Herren behöll Israel.

Den här platsen har kätteriets dimensioner.

Ett larm.

Plundrare från havet.

Frisiska plundrare... de har skövlat byn.

De tar kvinnor till båtarna nu!

Till båtarna!

Snabbare!

Bondesvin! Ha!

Kom igen, sätt fart!

Anfall!

Normander! Normander!

Fader!

- De la Crux... - Du!

Frisisk slaktare! Jag vill ha dig!

Du är blodig, Chrysagon.

Jag hade honom, Draco.

Jag hade honom i mitt grepp och jag tappade honom.

Finns det ingen annan värd att lösa ut?

Det finns bara en prins av friserna.

Så de tar med sina hedniska ungar för att lära dem mörda.

Här är din läxa, pojke.

Håll tillbaka, Bors. Låt mig ta honom.

- Varför? - Jag ska göra honom till min page.

Och som page kommer han att göra mig till en herre.

Han kommer att sticka dig med den där.

Varifrån skulle en sådan skabbig skeppspojke stjäla ett blad som det?

- Är du byns äldste? - Mitt namn är Odins.

Och detta är min son, Marc.

- Tog du det från en fris? - Ja, herre. Jag stred.

- Var är garnisonens män? - Borta, herre.

Vad menar du, borta? Döda?

- Jag menar borta. - Och föreståndaren? Död?

I natt såg jag honom i högsta grad levande.

Jag tror vi verkligen har fått en herre nu istället för bara en föreståndare i tornet.

- Vad för skillnad? - Den här räddade dig, man.

- Den här kan också hänga dig. - Det kunde den förra också.

- Den här har rätten till det. - Men han är en stor riddare.

Tjugo år i krigen, sa prästen.

Vår herre är han.

Vår herre kanske, men inte vår mästare.

Inte heller mästare över stenen eller trädet.

- God dag, min herre. - God dag, fader.

Sir Chrysagon de la Crux?

Ugo de Bouillon, min herre. Guds tjänare.

Min hjord, ers nåd. Era vasaller.

Ett enkelt folk, men fromma på sitt vis.

Det var druider här före Caesars tid.

Bara barn som i all oskuldsfullhet vördade

sina fäders seder före dem.

- Djävulens seder, herr präst! - Inte så, gode herre.

Inte så?

Att tänka att sådana ansiktslösa vildar kunde påverka en präst.

De har ansikten.

De ser alla likadana ut för mig.

Låt oss gå närmare, låt mig röra.

Den dörröppningen har inget skydd.

Inget skydd alls.

Det stinker. Man kan hitta hit med förbundna ögon!

Plundrarna...

Det stank innan plundrarna kom.

Mina män marscherade 3 mil idag. Nu måste de sova i det här.

Min herre, när hertigens budbärare meddelade vår föreståndare att han skulle avsättas,

blev han något... något slapp.

Jag kände honom vid hovet. Han var något slapp redan då.

Lite ur spår, fruktar jag.

Var är han nu, din slappe föreståndare?

Man får hoppas i himlen.

Men jag tvivlar på det.

Era kvarter, min herre.

Tja, han jagade alltid någon gåsflicka uppför en höstack.

Han var förtrollad.

Bortförd av djävlar, blev han.

Det här folket har uråldriga seder

som han kanske ovetandes har tagit del i.

Trädet och stenen? Dyrka djävulen?

Nej, nej. Han fördömde djävulens kött.

Men kvinnors kött, det älskade han.

Och djävlar älskar sannerligen att förklä sig.

Präst...

- Säger du att hon var en häxa? - Häxa?

Med vita blommor?

- Vad är detta? - Hennes brudkrans.

Kom igen, herr präst... var hon en häxa eller en brud?

En oskuldsfull brud.

- Föreståndarens? - En bybos.

Guds nåd!

Ett bi bland blommorna. Ett dödstecken.

Det måste finnas villiga flickor på den här platsen nog för vilken man som helst.

Varför tog han en oskuld?

"Behåll deras goda vilja", sa hertigen till mig.

Och till honom före mig.

Ändå denne rovlystne jävel...

Ingen stor förlust när friserna dödade honom.

Min herre, det var inte... inte våldtäkt.

Du förstår, de tyckte om föreståndaren.

- Vilka tyckte om honom? - Det här folket.

Förr i tiden helgade de ett äktenskap

genom att ge bruden på hennes bröllopsnatt till...

Bors! Bränn den sängen.

Djävlar!

Djävlar.

Ja, ja. Våra träskmarker lockar dem i stora mängder.

Jag har, med dessa ögon, sett dem.

Jag talar om andra djävlar. Friserna.

Ja, ja, herre.

Eh... får jag erbjuda er lite mager mat och dryck?

De kommer tillbaka.

Det vågar jag påstå, herre. Deras land ligger norrut över havet, bara två dagars resa bort.

- Jag kan inte servera er påfågel... - Jag vet var deras land ligger.

Och de plundrar vår kust vid den här tiden på året.

- Jag har en grönost... - Nästa gång håller jag fast honom.

- Två fiskar, en vitlökssoppa... - Som han höll min far.

Din far?

Tillfångatagen i strid av friserna, har jag fått höra.

Och lämnad helt bar.

En mycket utpressande lösensumma. De är ett hårt folk.

Han kom hem bruten och dog som sådan. En fattig riddare.

Det måste vara svårt att förlora sina marker, det är jag säker på.

Vi förlorade allt.

Det var länge sedan.

En livstid.

- Vad sa du? - Jag sa...

Berätta vid bordet. Vi gnager på ett ben ikväll och jagar imorgon.

Tack, min herre. Ni kommer att trivas i vår skog.

Det finns hjort, vilt och vildsvin med betar.

Bort, era hedniska hundar! Ner!

Ner! Ner!

Gå av! Ner, hundar! Gå av! Gå av!

Var stilla, kvinna. De kommer inte att skada dig. Gå av!

- Hon är oskadd. - Räknas som ett byte dock!

Kom igen, gris-flicka. Det är aldrig så illa som det verkar.

Gris-flicka? Har du inga ögon i skallen, man?

Här är pälsen och där är uttern!

Jag sa ju, jag vill inte ha några problem med det här folket.

- Hantera dem mjukt, sa jag! - Precis vad jag tänkte göra, min herre.

Du är ute för att jaga, din hund. Sätt igång!

Alla ni!

Är du skadad?

Inte så farligt.

Säg ditt namn.

Bronwyn, min herre.

Från byn?

Jag äger byn.

Jag vet, min herre.

Vilken ätt?

Odins, min herre, den äldstes. Hans fosterbarn.

Svara högre, flicka!

Får jag klä mig, min herre?

Ja.

Tänker ni titta på mig?

Ja.

- Fryser du? - Nej.

Är du rädd?

- Ja. - Varför? Jag är varsam med hästar, falkar.

Kom hit.

- Vad är det här? - En bröllopskrans.

Och du är oskuld?

Bronwyn...

Vad hände dig?

Han gjorde ingenting.

Ett bi stack honom.

Han?

Jag föll i vattnet.

Och han gjorde ingenting?

- De jagade. - Vilka?

- Lord Chrysagon. - Och han rörde dig inte?

Sårar jag dig genom att ställa dessa frågor?

Varför gråter du då?

Marc, jag älskar dig.

Det har jag gjort sedan dagen din far tog hand om mig.

Håll dig borta från honom.

Ja, Marc.

Håll dig borta från honom!

Guds stora näve, jag ser honom! Min herre och broder!

Han ställer sig framför henne och stirrar ner henne.