Sai Tarn Hua Jai

Såja.

Han har vittring.

Här borta.

Titta där borta.

Här borta.

I stallet.

Kom. Här finns bara hästar. Vi går.

Vi tittar här borta.

Hallå! Bort härifrån.

Hitta nån annanstans att skita.

Lämna plats.

Tack, sir.

Du, jag måste fara bort ett tag.

Jag vet att du skulle vilja följa med mig,

men du väsnas för mycket.

Även när jag säger åt dig att vara tyst.

Vilket gör det svårare för mig att döda dem jag måste döda.

Men ännu viktigare...

Du måste vaka över den här pojken.

Han är min sonson, Wolffe.

En pojke som heter Wolffe och en hund som heter Nej.

Jag vet att du kommer att skydda honom.

Och om hans onda mor försöker ta honom igen,

- har du min tillåtelse att bita strupen av henne-

och äta hennes ansikte.

Okej?

Duktig hund.

Jag menar inte att jag klandrar dig. Jag är inte sån.

Men jag är förvånad över att du lämnar Maghra ensam-

när Sibeth är på fri fot.

Sibeth vore galen om hon återvänder till palatset.

Hon är ju galen.

Jag känner inte igen terrängen. Följer du verkligen kartan?

Jag ska göra ett stopp på vägen.

Det här är inte på vägen.

Pappa.

Min pojke?

Jag är ledsen.

För vad?

Jag vet inte vad jag tänkte. Jag...

Jag befriade Sibeth.

Och nu är hon borta, och det är mitt fel.

Jag är ledsen för många saker.

Mycket som jag ångrar.

Men jag ångrar inget jag gjorde för mina barn.

Förstått?

När du befriade Sibeth-

- tänkte du som en far, inte som en förrädare.

Du gjorde det för din son.

Be aldrig om ursäkt för det.

Tack.

Hur känns ryggen?

Det gör ont när jag andas.

Ja. Det är bra smärta.

Den påminner oss om att vi lever.

- Ja. - Ja.

Håll dig vid liv, min pojke.

Från stunden Sibeth kom till Pennsa-

väntade jag mig problem.

Men jag insåg inte hur stora problem.

Jag hade nog handlat mer beslutsamt.

Kanske dödat henne i sömnen.

I stället gifte du dig med Maghra.

Ja.

Det verkade vara bästa sättet att behålla nån makt alls.

Och hur har det funkat?

Jag kan inte klaga.

Och vet Maghra?

Vet vad?

Att du är kär i henne.

Hon är en narr om hon inte vet.

Hon är en narr om hon vet och inte gör nåt åt det.

Hon är en gift narr.

- Och så tänker jag om dig. - Ha!

Jag har dig åtminstone i min säng nu och då.

Sån tur har nog inte du med din drottning.

Vem där?

- Lugna dina män. De är med mig. - Avvakta.

Guntar!

Ja.

Nåja, här lämnar jag dig.

Vad? Vart ska du ta vägen?

Guntar och Pelz är mina medarbetare.

Jag färdas med dem resten av vägen,

och möter dig hemma hos dig.

Jag kan ge dig knutar och kalla dig diplomatiskt sändebud.

Nej, vi vet andra, tystare sätt att ta oss in.

Det är bättre för alla inblandade.

- Du litar inte på mig. - Självklart inte.

Det är det jag gillar med dig.

Ja.

Kom hit. Min broder.

Vad har hänt här?

Det var här vi angreps av Tormadas bomber.

Det var som om jorden slets i bitar.

Det var här Bow Lion dödades.

Det är vapen efter våra förfäder.

Byggda av Trivantiska armén. De kallas bomber.

Jag kände hur jorden rämnade.

Om trivantierna har vapen som kan åstadkomma det här,

kan ingen stoppa dem.

Vi vet var bomberna finns. Vi är på väg dit för att förstöra dem.

Och nu kommer du för att dra in Ranger i det.

Har du inte orsakat nog med elände för oss?

Ni flydde från Trivantes precis som jag.

Och när de invaderar lär ni finna er där igen.

Kanske. Kanske inte.

Det finns inget kol i de här bergen.

Ingen frukt. Bara vargarna och vi.

Och de har alltid lämnat oss i fred.

Strunt i vem som styr där nere.

- Det säger du nu. - Det säger jag jämt.

Vi tillhör inget land och kämpar inte för nåt land.

Baba, du vet att jag inte har nåt till övers för trivantierna.

Men jag saknar skäl att kämpa för Paya.

Då ska jag ge dig ett.

Tormada.

Var tyst.

Är du verkligen överraskad att höra att han har detta vapen?

Dra åt helvete, Baba Voss.

Han följer säkert med.

Måste det vara höns?

Hönsskit stör hundarnas vittring.

Det stör mig också.

Du gav mig inte mycket tid att planera.

Du har rätt.

Okej, hör på.

Vi väntar på dig på det vanliga stället.

Hämta mig när det är dags att gå.

Okej. Vad ska du göra nu?

Tja, jag måste väl sälja de här jävla hönsen.

Du luktar bondgård.

Jag är pinsamt medveten om det. Tack.

Så... berätta om banken.

Hon heter Nevla.

Hon är politiker men också patriot.

Om det finns en utbrytargrupp i regeringen, finner hon den.

Om hon tror dig.

Om inte, blir det ett kort samtal.

Rådsdamen, banken.

Rådsdam.

Roscoe, vänta utanför.

Ambassadör Trovere.

Du har väl den före detta drottningen undanstoppad nånstans?

Vi har stött på problem.

Problem?

Hon tog med mig istället.

Och vem är du?

Jag är Harlan.

Lord av Pennsa, make till drottning Maghra av Paya.

Har du mist förståndet?

Jag försäkrar att ni vill höra det han har att säga.

Allt hänger på det.

Lord Harlan.

Ert rykte föregår er.

Det var tråkigt att höra.

Men jag försäkrar att jag är här för att hjälpa.

Ni förstår...

...en utbrytargrupp i er armé tänker marschera mot Pennsa-

- med avancerade vapen utvecklade av en forskare, Tormada.

De här vapnen kan pulvrisera byggnader, ja hela städer.

Och de kommer att attackera oss först.

Men tro mig, det här är en statskupp mot er regering.

Ni är galen.

- Det är ovidkommande... - Harlan.

Han ljuger inte.

Payas förra drottning anklagade oss för att dränka en hel stad.

Nu anklagar denna payanska drottning oss-

för en smygattack med nåt befängt vapen.

Låt mig klargöra, jag anklagar inte er regering.

Men det är troligt att era vänner, militären, är inblandade.

Sluta prata.

Han måste sluta prata genast.

Trovere, kom.

Herregud, Harlan. Är du helt utan fruktan?

Snälla du.

Antingen skulle hon tro oss eller inte.

Hon tror oss inte.

Men hon avfärdar oss inte helt.

Hon känner att nåt är på tok.

Verkligen?

Hon sa att Tormada faktiskt är här i staden.

Han ska träffa Triangeln imorgon.

Intressant.

Så vad ska vi göra?

Ingenting.

Vi håller oss undan.

Nevla vet att en militärforskare inte kan råda över armén-

utan hjälp från nån högt uppsatt.

Hon ska undersöka diskret.

Under tiden får ingen veta att jag har återvänt,

för då blir Sibeths frånvaro ett problem.

Jag förstår.

Så...

...middag?

Du gör det väldigt svårt för mig att ge mig iväg.

Så låt bli.

Låt bli vadå?

Vad väntar dig egentligen hemma i Pennsa?

Jag har ägnat mitt liv åt att bygga den staden.