Rounders

Så här ligger det till:

Hittar du inte dumskallen inom en halvtimme vid bordet...

...så är det du.

ROUNDERS - SISTA SPELET

Här vet folk det: Att spela är också ett jobb.

Inga chansningar, bara slit.

Det räcker att vinna en gång i timmen.

Dra in pengar när man kan, skydda dem annars. Inte ge bort nåt.

Så betalade jag för hälften av mina juridikstudier. Med slit.

Jag lärde mig att vinna lite i taget. Men till slut har jag lärt mig detta:

Är man för försiktig blir hela livet bara slit.

Det här är Teddy KGB:s ställe.

- 500? - Det står inte i Gula sidorna.

Nej, inte i kväll.

Inte? Utan?

Får jag tre travar high society.

Trettio tusen.

Räkna.

- Stämmer. - Så du ska satsa stort.

- Bra. Kaka? - Nej tack.

KGB ser inte märkvärdig ut, men han känner ryska maffians ledare.

Han är den ende man inte vill reta.

Men vill man satsa högt är det stans enda ställe.

De ser mig som en småspelare, men inte så länge till.

Joey Knish är en legend.

Han har levt på att spela kort sen han var 19 år.

- Vaktar du dem åt nån? - Ja, jag vaktar dem åt dig.

Det hoppas jag. För du tänker väl inte spela med alltihop?

Han är så nära en vän man har här. Men nu vill jag inte träffa honom.

Tampas inte med de här grabbarna. De tröskar dig och tar rubbet.

- Du säger det, ja. - Det finns lättare ställen i Queens.

Jag vet vad jag gör.

Du tänker försöka, eller hur?

Höja insatsen och åka till Las Vegas. Visst har jag rätt?

- Jag klarar spelet. - Kanske det går att klara.

Du klarar ju 10-20 på Chesterfield och high-Iow på 79th Street också.

Okej...

Jag förstår.

Jag förstår.

Jag ska kämpa vidare.

Spelet är no-limit Texas hold'em, minsta inköp 25000 dollar.

Så högt spelas nästan enbart på kasinon.

Insatserna drar till sig rika flundror, och de drar sen till sig hajar.

No-limit Texas hold'em är pokerns Cadillac.

Varje spelare får två mörka kort.

Sen läggs fem öppna kort i mitten.

Dem får alla använda för att få bäst hand med fem kort.

Man spelar mot människan, inte korten.

Satsar åtta.

Inget annat spel slår om lika fort från giv till giv.

En lysande spelare kan få en bra hand knäckt och förlora förståndet.

Det är därför VM avgörs i no-limit hold'em.

Det finns proffs som aldrig spelar no-limit. De pallar inte.

Andra, som Doyle Brunson, anser att det är det enda rena spelet.

Som Papa Wallenda sa: "Jag lever på linan. Resten är bara väntan."

Ute.

Jag måste höja.

- Jag höjer 500. - Jag lägger mig.

En positionshöjning. Jag synar.

- Här är spelets skönhet. - Varsågod.

Floppen gav mig två par. Jag vill hålla honom kvar.

Mot nån annan skulle jag gillra en fälla, knappt satsa alls.

Men KGB är för smart. Jag måste låtsas försöka köpa potten.

2000. Han sätter emot, och jag får betalt.

RÖR EJ

Synar.

Jag antar att Teddy är på väg mot flush.

Bränn och lägg.

Där är mitt vinstkort-hjärternian. Jag har kåk.

- Du först. - Check.

Nu hoppas jag på spader åt Teddy.

Då satsar han högt och förlorar mot mina nior och ess.

Jag satsar...

...satsar...

...15000.

Vänta.

Han ska tro att jag funderar på det. Men jag tänker bara på Las Vegas.

Dina 15, och så har jag 33 till.

Jag satsar alltihop. Du har inga spader.

Du har rätt. Jag har inga spader.

Jag vet det redan innan korten vänds.

Kåk med ess, Mike.

Res dig.

- Vill du ha? - Nej tack.

Jag har ingenting kvar, Knish.

Jag har förlorat pengarna till terminsavgiften.

Det händer alla då och då.

Du är snart tillbaka igen.

Jag är färdig. Jag lägger av.

Det säger alla först.

Jag kan backa dig. Det vanliga sättet - 50 procent av det du vinner.

Förlorar du så bjuder jag.

Jag skulle bara sumpa dem.

- Har du kvar budbilen? - Visst. Kom.

NIO MÅNADER SENARE

Man hör inget om dem som tar sin chans och missar. Så här går det:

De får ta skitjobb på nattskift och grubblar över vad som gick snett.

Jag hade en inre bild:

Jag satt vid det stora bordet med Doyle och Amarillo Slim.

Spelade VM i poker.

Jag lät den synen förblinda mig mot KGB.

Nu är västra New York min gräns.

På den budrunda som Knish ger spelare som glömmer huvudregeln.

Att alltid ha en utväg.

Får jag fråga - juridiskt sett, kan Steinbrenner flytta Yankees?

- Har han nån jävla rätt till det? - Hur ska jag veta det?

- Har du inte läst det än? - Nej, Steinbrenner är tredje året.

Ha det bra.

Domarspelet. Jag hade hört om det långt innan jag började plugga.

En grupp domare, åklagare och professorer.

De har pengar, och när jag spelade hade jag velat ha dem i skuld.

Men ingen kan ta sig in längre. En spelare, Crispy Linetta, deltog.

När de märkte att han var proffs kunde han knappt gå över gatan.

Hans stamklubb fick stänga. Den hade öppnat 1907.

- Har du nåt åt mig? - Ja.

Lägg det på skrivbordet bara.

- Betalar han dig för nattarbetet? - Kunskap är min belöning.

Det är den inte värd. Bli jockey och gör nåt nyttigt.

- Är han inte för lång för det, Gene? - Lägg av nu. - Det är din tur.

Michael leder sin grupp i rättsövningen.

Och han ska väl vara påläst för att praktisera hos nån av er?

Tycker du så illa om honom att han ska bli statstjänsteman?

Håll dig i privata sektorn. I Nassau har de våra marker som underlägg.

Bland dessa stora jurister finns ingen riktig kortspelare.

- Jag synar. - Synar.

Höjer. - Professorn höjer.

- Mike... Jag skulle ha synat. - Nej, ni klarar det.

- Din tur. - Ja, jag synar.

Jag kanske förstör min karriär innan den ens har börjat.

Men jag kan inte låta bli.

Jag är med.

Sista chansen...

Treor, check.

- Check, komikerna. - Check.

- Check... oslovakien. - Vad är gränsen?

20 dollar.

Okej... Här är 20.

Du har sett halva given. Hur vågar du satsa?

Är det klokt, Abe? Han spelar med dina pengar.

Det är klokt. Vi vet vad vi har och vad ni har.

- Så fan heller att ni vet! - En praktikplats på att jag vet.

Jag slår inte vad om jobb. Men du står överst på listan om du har rätt.

Okej...

Ni ville ha den tredje trean, men den lade professor Green så nu låtsas ni.

Åklagarens två par håller inte.

Domare Kaplan försökte få ruterflush och Mr Eisen hoppas på sina damer.

Dekanus satsar som sagt 20 dollar.

- Det var som helvete! - Verkligen.

- Vad hade du, Abe? - Bara en trasig stege.

- Det räckte för att vinna. - Ditt första uppdrag: Sätt dig här.

- Jag kan inte. Jag spelar inte kort. - Lägg av!

Vi ses i morgon.

Vem ger? - Jag gillar grabben, Abe.

- Bra grabb. - Smart grabb.

Det är svårt att lämna det partiet. En inbjudan att ligga hos lammen.

Men jag har slutat.

Jag kan alltid hitta partier. Lätta, svåra, ärliga, oärliga...

Jag kan svänga bilen och vara vid Taj på två timmar.

Men jag har lovat.

Jag är bara student nu.

- Hallå? - Hej.

- Hur har det gått? - Fint.

Jag är så less på den där rundan.

Det är bara ett par terminer kvar.

Jag måste iväg. Jag är jättesen.

Stanna. Jag skyndar mig, så känns det knappt.

Det stämmer inte, det vet vi ju. Dessutom borde du sova lite.

- Nätterna tar kål på mig. - Så var det inte förr.

Det var annorlunda - inköp vid åtta, sen var det morgon.

- Men jag kan ha fått sommarjobb. - Hur då?

Efter biblioteket imponerade jag på domare Marinacci.

Jag kanske kan få en praktikplats.

Berätta mer.

De spelade kort, och...

Lyssna bara. De spelade kort, och jag förstod vad han hade.

Så du var ute och spelade kort med en domare?

Nej, inte jag. De spelade.

Jag stal bara lite uppmärksamhet. Om jag sköter mig kan jag få jobbet.

Vad blir det för sorts jobb, Mike? Att skriva ett utlåtande om poker?

Jag skulle ju använda mig av poker i rätten.

Ja, men du vet nog att jag menade att du skulle använda huvudet.

Att räkna ut odds fort, att känna av folk.

Inte att du skulle bluffa till dig ett jobb.

Bluffa? Jag knöt kontakter.

"Knöt kontakter"...? Försöker du bluffa mig nu?

Jag tror inte att du fattar. Du blir som en gammal skolidrottsstjärna.

Du vet - toppjobb hos åklagaren, bara de spelar med i juristlaget.

Det är sant. Om du tar dig in så där så ser de dig alltid som en fifflare.

Jag spelade ju inte ens.

Vi ses.

- Kan jag ta jeepen i morgon? - Visst. Vart ska du?

- Worm blir fri. Tänkte möta honom. - I morgon. Strålande.

- Jag har lovat att komma. - Att du känner folk som heter Worm.

Han är som min bror.

Jag spelade ju inte ens.

Jag träffade Worm på en privatskola i New Jersey.

Vi var de enda utan förmögenhet.

Pappas kontor låg där. "Fastighets- skötare"stod det på dörren.

Var det ditt starka kort, eller?

- Ditt svin! - Ni ger mig inget val!