White Noise

Okej, starta filmen.

Se inte en bilolycka i en film som en våldsam handling.

Nej, dessa krockar är en del av en lång tradition

av amerikansk optimism.

En bekräftelse på traditionella värderingar.

Ett firande.

Se dessa krascher som thanksgiving och nationaldagen.

Dessa dagar sörjer vi inte de döda eller jublar över mirakler.

Nej, det är dagar av sekulär optimism.

Av självförhärligande.

Varje krasch ska vara bättre än den förra.

Det är en ständig uppgradering av verktyg, skicklighet och utmaningar.

En amerikansk filmregissör säger: "Jag vill att en pickup

ska göra en dubbelvolt som producerar ett orange eldklot

som är tio meter i diameter."

Filmen avviker från komplicerad mänsklig passion

för att visa nåt grundläggande, högljutt, glödhett och rakt på.

Se vilken bilkrasch som helst i en amerikansk film.

Det är strapatsrikt, som gammaldags stuntflygningar

eller att gå på flygplansvingar.

De som ordnar dessa krascher kan fånga en nonchalans, en sorglöshet

som bilkrascher i utländska filmer inte klarar av.

Du kanske säger: "Men allt blod och glas, då?"

"Skrikande däck, krossade kroppar, avhuggna kroppsdelar? Är det optimism?"

Se förbi våldet.

Det finns en underbar anda av oskuld och skoj.

VITT BRUS

VÅGOR OCH STRÅLNING

Fråga mig!

Välkomna. Kom igen, nybörjare.

Hejsan! Välkomna!

-Vi måste åka. -Stressa inte.

Det är trafikrusning.

Tänker ni inte hjälpa mig att flytta in?

Hej, Buddy!

Jag fattar inte att du sa det till min rumskompis.

Du känner honom inte ens. Berätta inget om mig.

-Du har knutit den tre gånger. -Det såg inte rätt ut.

Låt oss njuta av de här planlösa dagarna.

-Du borde ha varit där. -Var?

Det är herrgårdsvagnarnas dag.

Missade jag det igen? Du måste påminna mig.

Ett strålande evenemang.

De kantade hela vägen förbi musikbiblioteket och ut på motorvägen.

Du måste påminna mig, Jack.

-De kommer igen nästa år. -Hoppas det.

Jag insåg att det var 1968 som jag började med kursen i Hitler-studier.

Jag har sett det här i 16 år nu.

Jag bryr mig inte om bilarna. Jag ville se människorna.

Hur är de i år?

Kvinnorna har rutiga kjolar och flätmönstrade tröjor.

Jag visste det. Och männen har sportjackor.

-Vad är en sportjacka? -De har blivit bekväma med sina pengar.

De anser sig berättigade. De strålar!

Det är svårt att tänka sig död på den inkomstnivån.

Det kanske inte finns nån död, bara dokument som byter hand.

-Hur svävar astronauter? -De är lättare än luft.

Omöjligt när det inte finns någon luft.

-Fast vi har ju också en herrgårdsvagn. -Den är liten.

-Jag trodde rymden var kall. -Och rostig.

-Rymden? -Bilen.

Det kallas för solens corolla. Vi såg det på väderkanalen.

-Är inte Corolla en bil? -Allt är en bil.

Var är Wilder?

-Wilder, är du hungrig? -Hur kall är rymden?

Spelar du fortfarande mot fången? Vem dödade han?

-Han var pressad. -Hur många?

-Fem. -Fem personer?

Förutom polisen som han sköt sen.

Det här är inte lunchen jag planerade.

-Jag tänkte mig yoghurt och vetegroddar. -Var har vi hört det förut?

-Antagligen här. -Du köper grejer du inte äter.

-Steffie, Stenbocken… -Hon tror att hon ska äta det då.

Vi älskar hennes vanor.

Om nån här måste vara disciplinerad, är det jag.

…till ett framgångsrikt företag.

-Vad piper? -Brandvarnaren.

-Brinner det? -Eller så dog batteriet.

Du har simmat motströms…

De flesta bränder har att göra med elledningar.

-Du får mer ägodelar. -Jag byter ut dem.

-Han vill egentligen lyssna. -Det är hatkärlek.

-Visste han vem han dödade? -De var främlingar.

-Hörde han röster? -På teve, ja.

De sa att han skulle bli berömd, men det tror inte jag.

Iron City är för litet.

Jag ska duscha,

sen åker vi till köpcentret och sen är det hållningskursen.

-Har vi Pringles? -Duschade hon inte förut?

Får jag en? Nej, två.

-Du får tre, för du ber om mer sen. -Det gör jag inte.

Dylar.

-Vad vill du göra? -Vad vill du göra?

-Det som är bäst för dig. -Jag vill tillfredsställa dig.

Det gör du om jag får tillfredsställa dig.

Är det fel att en man är omtänksam mot sin partner?

Jag är din partner när vi spelar tennis och det borde vi börja göra igen.

Annars är jag din fru.

Ska jag läsa för dig?

Förstklassigt.

Välj inget med män inne i kvinnor eller som tränger sig in i kvinnor.

-Okej. -Vi är inte lobbyer eller hissar.

"Jag ville ha honom i mig."

Som om han kunde krypa in, skriva in sig, sova, äta och så vidare.

Jag bryr mig inte om vad de gör, bara de inte tränger in.

Livet är skönt, Jack.

Varför säger du det?

Jag kände att det måste sägas.

Jag vill dö först.

Du låter nästan ivrig.

Livet skulle vara outhärdligt sorgligt och ensamt utan dig.

Speciellt om barnen var vuxna och bodde nån annanstans.

Vi är säkra nu.

Så länge barnen är här. De behöver oss.

Det är fint att ha ungarna här, men när de blir stora och flyttar

vill jag dö först.

Nej, Jack.

Din död skulle lämna en avgrund i mitt liv.

Jag skulle börja prata med stolar och kuddar.

Din död skulle vara mer än en avgrund.

-Vad är mer än det? -Ett bottenlöst hål.

Din död skulle vara ett bråddjup...

-Ett tomrum. -Var inte en skitstövel.

Din död lämnar ett större hål i mitt liv än min död i ditt.

Du klarar dig. Du får resa och leva ett nytt, spännande liv.

Jag får sitta i kostymen som jag bar på din begravning i evighet.

Du har fel. Och du vill inte dö först.

Du vill inte vara ensam,

men du vill inte dö mer än du inte vill vara ensam.

Hoppas att vi båda lever för alltid.

Gaggiga och tandlösa,

med leverfläckar och hallucinerande.

Vem bestämmer sånt?

Vem finns där ute?

Vem är du?

När folk är hjälplösa och rädda, dras de till magiska figurer.

Mytiska figurer.

Episka män

som skrämmer och dröjer sig kvar.

Kan du prata om komplotten den 20 juli i Stauffenberg om att döda Hitler?

Alla komplotter söker döden.

Det ligger i komplotters natur.

Politiska komplotter,

terroristkomplotter, kärlekskomplotter.

Berättelsers handling,

handlingar som är del av barnlekar.

Vi kommer närmare döden varje gång.

Som ett kontrakt som alla måste skriva på,

de som konspirerar,

och de som är föremål för komplotten.

Ge tillbaka den.

Ett fascinerande fenomen.

Iaktta min tunga.

"Imorgon är det tisdag."

"Imorgon är det tisdag."

Det är inte tisdag imorgon. Imorgon är det onsdag.

Men: "Imorgon är det tisdag."

-"Imorgon är det tis…" -"Jag äter potatissallad."

Jag skulle uppskatta om du höll de här lektionerna hemliga.

Du vet nog inte att jag är en av de mest framträdande

inom Hitler-studier i hela USA.

Jag är J.A.K. Gladney.

Jag undervisar i avancerad nazism på College-on-the-Hill.

Som du kan förstå, är det genant att inte kunna tala tyska.

Det kanske förklarar de mörka glasögonen, men…

Bäst att inte analysera.

Som du kan se, händer det nåt mellan min tunga och gommen.

Mina elever ska alla läsa tyska i minst ett år.

Hitler-konferensen gör att det är brådskande.

Den kommer hit till vårt college i vår

och lärda från hela Tyskland kommer.

Tror du att jag kan börja tala tyska till dess?

Jag undervisar i segling också.

Kleenex Softique, er lastbil blockerar ingången.

Det här är spännande.

Vi har de här i New York.

Ugnsdoften av bröd kombinerad med åsynen av en blodstänkt man

som bankar på kalvkött, är spännande.

Murray Suskind. Min fru, Babette.

Murray kommer från New York. Hans specialitet är levande legender.

Du har en imponerande make, mrs Gladney.

Ingen på ett universitet i det här landet kan yttra ett ord om Hitler

utan att nämna J.A.K, bokstavligen eller metaforiskt.

Han heter Jack.

Hitler är nu Gladneys Hitler.

Jag förundras över vad du gjort. Jag vill göra samma sak med Elvis.

Det är min smuts.

Är det era barn?

Det där är Denise…

"Varm" och "kall" är ord. Vi måste använda ord…

-Vi behöver mer glasrengöring. -Inte bara grymta.

Det där är Heinrich…

…och Steffie.

Mina från fru ett och tre.

Där är Denise, Babettes från make nummer två.

Wilder är vår. Vi är båda inne på fjärde.

Fransmän äter körtlar.

Familjen är vaggan till världens desinformation.

Det måste finnas nåt i familjelivet som orsakar faktafel.

Fakta hotar vår lycka och säkerhet.