U.F.O.

F-3, håll gruppen på plats.

F-3, håll gruppen på plats.

A-3 och A-6, inta era positioner.

Platsen har bekräftats.

Grupp lila, håll platsen i sikte.

Gruppen är redo. Öppna kanal J -4,

F-3, håll gruppen på plats.

Håll er till era vänner, dem ni känner. Då är ni säkra.

Gruppen är redo.

Militärfordon med död soldat. Vidare till ingången.

A-3 och A-6, inta era positioner.

- Vi är på plats. - Platsen är bekräftad.

Vidrig skepnad det här. Otroligt att de jävlarna har överlevt så länge.

Men adrenalinet är skönt.

Klartecken för inträde. Jag repeterar, klart för inträde.

Klart för inträde.

Vilka är ni? Vilken enhet tillhör ni?

Klartecken för terminering.

- Nej! Snälla! - Jag ber er! Nej

Snälla! Nej!

Kom igen. Förbannade skit.

- Du har den blicken. - Vilken blick?

En blick som bara en kvinna kan förmedla.

- Berätta. - Irrationell oro, omöjlig att hantera.

Kvinnor kräver inte alltid en lösning.

Nej, bara nån som lyssnar medkännande. Tro mig, jag vet.

- Du ville prata. Prata, då. - Du sa: "Annorlunda".

- Annorlunda? - Precis.

Det här tänkte jag mig inte när... Betyder det att du...

Förstör inte det hela. Vad är det?

- Ska det här vara annorlunda? - När samtalade du på ett biltak sist?

- Aldrig. - Där ser du.

- Jag tänkte mig inte det här! - Du borde ha varit tydligare.

Är lite romantik för traditionellt?

Jag kan inte vara både traditionell och annorlunda.

Vissa traditioner är berättigade. Var det Georges idé?

Han sa att jag inte skulle göra så här.

- Du kanske skulle ha lyssnat. - Du känner mig bättre.

- Ja. - Och du älskar mig.

- Så det här med biltak... - Funkar inte.

- Inte ens lite grann? - Nej.

- Känner du inget? - Nej.

Då kanske jag ska sluta.

Det sa jag inte.

- Låt dig inte luras. - Ursäkta?

- Jag är så mycket mer än bara snygg. - Men knappast ödmjuk.

Du är amerikan, där har vi det! Jag har bott i USA.

Dina ögon är så vackra!

Har du sett "Blade Runner"?

Livet består av ögonblick. Alla ögonblick går förlorade med tiden.

Det känns helt otroligt, som om det hänt nån annan.

- Det låter olidligt. - Precis!

Förlåt mig! Förlåt!

Du har helt rätt. Du formulerar dig så väl, min vackra dam.

För att förvärra det hela distraherade hon mig-

-från en mörk hemlighet i mitt liv. Jag är inte stolt över det. Men...

...och det är ett väldigt stort men...

jag kunde hantera det först när jag hittat nåt liknande-

-fast inte lika speciellt. Förstår du?

Visst. Vartenda ord.

Helt galet. Ingen annan förstår mig.

Ingen förstår mitt riktiga jag, men du och jag är på samma nivå.

Dana, du vet att jag har tagits till mörkare platser-

-än jag vill erkänna de senaste åren.

I vissa stunder ifrågasätter jag precis allt.

Jag vet att du vet vad jag menar.

Och sen har jag dig...

Nån som vida övergår min beskrivningsförmåga.

Så underbar att du räddade mig ur allt det där.

Du lärde mig att älska igen när jag bara kunde hata.

Jag lovade att vi skulle vara tillsammans, oavsett vad som händer.

Jag visar nu att jag håller det löftet. Fan, vad smörigt.

Nej, smör är bra. Jag gillar smör.

Jag väljer mina ord med omsorg när jag säger att du har räddat mitt liv.

Vad gör du? Jag kan inte ta din mammas ring.

Dana Charlotte Williams...

-...vill du gifta dig med mig? - Ja.

Det är klart jag vill, ditt pucko!

- Ska jag verkligen ta din mammas ring? - Hörru...

Nu är ringen din.

Du har missförstått mig fullständigt.

- Vill du att vi går hem till dig? - Absolut inte!

- Jaså inte? - Jag sover hos min bästa vän...

...så vi får lov att gå hem till honom.

Skulle du misstycka om jag blev känslosam?

Jag tror faktiskt att jag är kär, Martha.

Matilda. Jag ska gå och... Vad fan sysslar du med?

- Klänningen är ny! - Du gav mig en ögonkyss.

- Ska du köpa ny klänning åt tjejen? - Förlåt mig.

- Så fan heller! - Är ni Gestapo, eller?

- Michael! - Vem fan är det?

- Han kommer att spöa er. - Visst! Kom igen!

- Vi kan skaffa barn. - Ja! Det vore härligt.

Härligt. Underbart.

- Vad fan är det? - Bra försök.

Allvarligt, titta.

- Ett stjärnfall! - Den är för långsam för det.

Universum kanske tyckte synd om mig och tillförde stunden lite romantik.

Hörru. Mitt tal var väl romantiskt?

Allvarligt. Saktar den in?

- Rör ni honom åker ni på spö! - Stick härifrån!

Och? Jävla dörrvakter! Prova Afghanistan!

- Typisk jävla soldatfjant! - Våga bara, du lovade mig!

- Men han är ju min bästa... - Vän, jag vet.

Jag älskar lojaliteten, men du har friat.

Jag måste hjälpa honom.

Jag är din familj. Snälla, gör det inte.

Robin! Robin! Nej!

Robin!

Michael, korn igen! Gå undan.

Lyssna på flickvännen så att du inte skadar dig.

- Vad sa du, snygging? - Att du ska lyssna...

Bort från honom!

Jag ska tamejfan göra slut på honom!

Okej, släpp honom nu!

Släpp honom. Okej?

Kom igen, vi drar.

Låt honom vara. Kom.

Herrejävlar.

Hur är det? Vad fan sysslar du med?

Jag mår bra. Fråga inte vad jag sysslar med!

- Vad fan, Michael? - Det var Vincents fel.

Jag vände ryggen till i fem sekunder, plötsligt var han omringad.

- Tack, Vinnie. - Jag har inte gjort nåt!

Det du gjorde, ditt rövhål-

-var att sabba mina chanser hos den vackraste tjejen jag nånsin har skådat.

- Jag tror inte det. - Jaså, den vackraste du nånsin sett?

"Vacker" räcker inte som beskrivning. Hon gjorde mig helt mållös.

Hennes pattar var sanslöst välformade.

Alltså, rätt in i runkbanken för all framtid.

Den typen av brud som man vill slicka.

Elegant som fan, men riktigt jävla snuskig i sängen.

- Hon vill säkert bli knullad i... - Michael!

- Vadå? - Den där puddingen du pratar om...

...hon står bakom dig.

- Du hade mig vid "vacker". - Och förlorade dig vid "runkbank"?

Downing Street kom nyss med ett uttalande för att lugna de människor-

-som i onödan oroar sig för de ännu så länge oförklarliga fenomen-

-som lyser upp vår engelska natthimmel på ett så vackert sätt.

- Vad skulle jag ha gjort? - Jag vill inte vara en sur flickvän.

- Fästmö. - Precis!

Du ber mig ifrågasätta min lojalitet!

Skitsnack! Jag vill inte att du blir knivhuggen.

Jag såg till att Vinnie inte fick spö!

Varför tog inte Michael honom och stack?

- Klä av dig naken, bara! - Det är alltid... Va?

- Du hörde mig. Klä av dig. - Det skulle du gilla, va?

- Men du är väl för fin för sånt? - Tar du mig för ett luder?

Tror du att vi kan överrösta dem?

- Godmorgon, mr Radbrun. - Hur är det, mr Peterson?

Jodå. Känner du dig lite ömtålig?

- Det blev lite sent igår. - Jag hörde när ni kom vid halv fyra.

- Jag ber om ursäkt. - Ingen fara.

- Du betalar visst för det nu. - Ja.

- Har du nån huvudvärkstablett? - Du kan ha tur.

Suveränt.

- Är du också strömlös? - Ja, hela gatan är det.

Ända sen halvsjutiden i morse. Jaså?

- Vet du hur länge det kommer att vara? - Nej.

- Nu ska jag träffa Deborah i London. - Det var långt att åka.

Hon kallades till ett akut möte igår kväll.

Jag sa att hon kunde ta tåget, så kommer jag och hämtar henne-

-...Och kanske går på teater. - Vad gällde mötet?

Du vet hur det är hos familjen Peterson.

- Fråga inget... - Så ljuger ingen, jag vet.

- Märkligt att du inte vet vad hon gör. - Inrikes krishantering.

Hej, Peterson. Hur mår du idag? Får jag låna mobilen?

Jag måste ringa klubben om Danas jacka.

- Vad är det för fel på din? - Ingen täckning.

Konstigt. Jag hade samma problem i morse.

Fasta telefonen också. Jag kunde inte ringa Deborah.

Det har nog med strömavbrottet att göra.

- Det brukar inte påverka mobilen. - Den här har inte heller täckning.

Va?

- Jävla skitmobil. - Vilket nätverk? Jag har Orange.

Jag med. Telemasten kanske är trasig.

- Fasta telefonen, då? - Kolla om de säger nåt på nyheterna.

- Har du borstat tänderna? - Inte än.

Försök am.

Det är am. Jag provar fm.

Det som sabbar mobilerna kanske sabbar radion också.

Jag har ingen aning, mina vänner.

Jag vill helst inte överge er, men jag måste åka till Deborah i London.

Om inte strömmen kommer tillbaka så är jag hemma imorgon-

och kan berätta vad jag vet.

- Kör försiktigt. - Se vem som kommer där.

Där har vi en skamsen man.

Michael! Du fick nåt från apoteket i morse.

Salvan...mot utslagen. Jättekul. Korn du på den själv?

Kliar du sprids det bara.

Har du utslag?

- Jag fattar inte hur svinet bär sig åt. - Inte jag heller.

- Men han gör det jävligt bra. - Ja.

Hon är den läckraste hittills.

- Vi ses. - Ta det lugnt, grabbar.

- Hur känns det? - Ont i magen. Uselt.

- Nej, med Tina. Hjälpte det igår? - Visst, det var toppen.

- Ingen ström. - Inga mobiler heller.

- Va? Varför? - Hur ska vi ta reda på det?

Vad är det där? Ett bländade sken som kommer från ditt finger.