Dr. Pimple Popper

Senare i programmet

Jag har en knöl på rumpan. Min tredje skinka...

Jag känner mig besvärad, blyg och generad.

Den sticker ut mycket.

Jag puttar omkull saker med knölen. Det är inte bra.

Jösses!

Jag har mörk, kroniskt torr hud.

Det ser nästan ut som elefantskinn.

Tidigare har du inte följt det du blivit ordinerad.

Du vet inte om de funkar.

Vad har jag hållit på med?

Du skämtar, Michael

men det är allvarligt. Och på ditt huvud.

Har jag något på huvudet?

De senaste fem åren...

Vad pågår där uppe? Får jag titta?

Åh, jösses!

Wailuku, Maui, Hawaii

Jag heter Eric, jag är 46, bor i Wailuku och har en knöl på rumpan.

Min tredje skinka, brukar jag säga.

Den är hård och mjuk och stor som en brödfrukt.

Jag känner mig obekväm, blyg och generad.

På toaletten sitter jag på tvären

och den kläms fast.

När jag är färdig är det en utmaning att torka mig.

Jag tränar upp andra handen nu.

För fyra år sedan föll jag.

Nedför en 13 meter lång trappa.

Jag föll handlöst, slog i huvudet och rumpan, hela vägen ner.

Tre månader senare, när jag stod i duschen

hittade jag en knöl på skinkan.

Den var stor som en golfboll. Jag gick till en hudläkare.

Det var inte cancer utan ett lipom.

Hon gav mig piller och skickade iväg mig.

När jag åt pillren retades den

för den blev större. Jag litar inte på läkare

inte här på Hawaii, sedan de försökt ge mig piller.

Läkarna på fastlandet är nog bättre.

När jag lägger mig ner är den i vägen.

Jag kan bara ligga på ena sidan, jag kan inte vända på mig.

Jag måste resa på mig och hoppa över till andra sidan

det är som att ligga på en sten. Jag är parkerad här

och kommer ingenstans, den håller mig på plats.

Jag är inte lika social längre. Innan jag hade den

gick jag ut, hade kul, men nu är det genant.

Jag känner mig som ett monster, med en svans.

Jag vill inte dejta för jag vill inte visa den.

Med den här på rumpan gör jag ingenting.

Jag är hemma eller arbetar.

Jag jobbar i en antikaffär. Om man kommer dit

är det som en enorm secondhandbutik för rika med prylar överallt.

Det finns 29 rum.

Kan du hjälpa mig med stolen?

Vi flyttar möbler hela tiden.

Eftersom den sticker ut puttar jag omkull saker

och saker går sönder i affären, det är inte bra.

- Aloha. - Ursäkta.

- Eric. - Ja.

Vi måste vara försiktiga med sakerna.

Många saker är värdefulla.

- Jag förstår. - Tänk på det, okej?

Eric jobbar jättebra.

Han är driven, men har förstört några värdefulla saker.

Du är som en tjur i en porslinsfabrik.

Känner du till uttrycket? Fokusera.

När du vänder dig om, ha det i åtanke, okej?

- Ja, jag gillar att jobba här. - Det märks.

Det märks att du bryr dig.

Jag är imponerad av din konst med fluorescerande färg.

Jag skulle vilja sälja mina målningar här.

Det är intressant. Det vore fint här.

- Se hur folk reagerar. - Det vore toppen.

Det är coolt. Perfekt.

Jag har målat sedan jag var åtta.

Jag skulle vilja bli en världsberömd konstnär.

Jag målar oftast i fluorescerande realism,

alla målningar har tre lager, vanlig färg

och den fluorescerande som lyser i mörkret.

De lyser som månen.

Jag skulle vilja vara min egen chef och sälja min konst.

Om jag blir av med knölen, kommer jag vara ute mer

och vara på konstmässor och andra evenemang.

Det är mitt mål, att få något erkännande.

- Är Eric här? - Hej, mamma.

- Hej, Eric. - Varsågod.

- Är de till mig? - Ja.

- Blommor till mig? Tack. - Vad är det?

De är vackra.

Här på Hawaii tar jag med blommor till min mamma.

Det är en tradition på Hawaii.

- Hur är jobbet? - Toppen. Han kör med mig.

- Din chef? - Ja.

Han kallar mig klumpig.

Varför säger han det?

För att jag råkar stöta i saker med min tredje skinka.

- Har du haft sönder något? - Nej.

Din kompis säger att du alltid är hemma

eller bara jobbar... Hur känns det?

- Saknar du att gå ut? - Det gör jag.

Jag saknar att vara ute, och att gå på konserter

och shower på MAC, och konstmässor.

Jag har berättat för honom att jag oroar mig flera gånger.

Tro mig, det påverkar honom känslomässigt, fysiskt, socialt

på alla sätt i hans liv.

Han är en enstöring, för han skäms över den.

- Vill du ha barn? - Jag vill ha barn men...

Det är svårt med en knöl på rumpan.

Jag har velat ha barnbarn länge och jag vet att han vill ha barn.

Jag vill inte att han ska gå miste om det

för han skulle vara en bra pappa.

Jag oroar mig och jag vill att du ska oroa dig

så att du gör något.

Jag önskar att jag hade barn.

Föräldrarna vill ha barnbarn, men dejtandet går dåligt.

Att träffa folk är obekvämt för mig.

Kan du tänka dig? "Oj, har han en tumör?"

Det är rätt så äckligt.

Blir jag av med den skulle nog dejtandet gå bättre.

Jag skulle umgås mer, gå till stranden, njuta av Maui.

Det är genant. Jag måste bli av med den.

Upland, Kalifornien

Det var nog 15 år sedan jag reste utanför Hawaii.

Det är rätt kallt här och jag känner av smogen

men jag är förväntansfull. Lite nervös. Läkare har sagt tidigare

att den kommer försvinna och ingen har tagit itu med den

förhoppningsvis tar dr Lee bort den idag.

Okej, sätt dig ner så kommer dr Lee alldeles strax.

Den här stolen?

Min knöl stör mig eftersom den stöter i saker

och efter fem år känns det bra att få den borttagen.

Hej, hur mår du? Trevligt att träffas.

- Hej. - Jag är dr Lee.

- Eric? Stämmer det? - Eric, ja.

- Var kommer du ifrån? - Maui.

Hawaii. Du kom till kallare väder?

- Välkommen. Vad är det för fel? - Jag har ett lipom på rumpan.

- Vet du att det är ett lipom? - Ja.

- Hur länge har du haft knölen? - I fem år.

Du verkar sitta bekvämt. Jag ser inget direkt.

Okej, du har en rejäl rumpa, men bara på en sida.

- En halv. Ja. - Bara en.

- Har du gått till läkare? - Jag har gått till några

och de gav mig bara piller.

- Piller? Vilken sort? - Ja.

Som man tar tio första dan, nio andra, åtta...

Som prednisolon?

Mot en inflammation?

Var den röd och inflammerad, eller bara en knöl?

- Bara en knöl. - Det hjälpte inte.

Ingen har erbjudit sig att ta bort den alltså?

Jag vet inte om det går förrän jag har sett den

men det är nog bäst om vi går in först

för det är kallt här och det är din rumpa. Okej?

Jag går in. Mina tjejer kommer och hämtar dig.

Det var toppen att träffa dr Lee.

Hon var nästan som från Hawaii.

Hon har samma inställning och är trevlig.

Okej, Eric. Du kan komma.

Snyggare i verkligheten.

Nu är vi inomhus och det är lite varmare

låt se vad du har för något.

Du behöver ingen rock?

- Nej. - Du kan visa den?

Vi ska se. Jag ska hämta mina handskar. Ursäkta.

Jösses. Det var en riktig kompis.

- Du har ingen stor bak. - Jag vet.

Ja, det ser ut som ett lipom. Den väger som ett.

Det är stort men jag gillar att det inte sitter fast.

Du har förstås extra hud som sträckts ut

det måste vi också tänka på.

Men jag tror att jag kan ta bort det. Men det är stort.

Knölen är verkligen stor. Störst i lipom-gänget.

Om han dansar hula-hula så kommer det svänga.

Att han är smal och senig och har mindre fett

i sitt underhudslager gör att den nog är lätt att ta bort.

Okej. Du kommer få tillbaka en springa.

- Ja. Det är cool. - Okej.

- Varsågod. - Ja.

- Har du några frågor? - Nej.

Okej. Vi ska förbereda dig för operation.

Och var redo att säga ajö till din kompis.

- Lämna baken bakom dig. - Bakom mig.

- Okej? - Ja.

En litet stick i huden bara. Ursäkta.

Det är lite jobbigt i början när jag börjar bedöva.

Det blir lite spänt.

För att bedöva Erics rumpa

använder jag en svällningsteknik. Jag sprutar in vätska i området

som bedövar det och gör att det ser större ut.

Det kommer se ut som Haleakala-vulkanen, redo att brista.

Okej. Nu ska vi se vad det är.

Det är ett lipom och han pratar med mig.

Du hör ett ljud men ska inte känna något.

Kauterisering stoppar flödet från små blodkärl

så att vi kan se bättre.

Jag kommer vara väldigt uppmärksam på blödningar

och fokusera på kärl som flödar.

Jag är alltid försiktig och tar det lugnt i början.

Du såg att den är knölig. Det finns många små områden

som håller den på plats, jag försöker bryta upp dem.