Love Is Blind: Poland (Love is Blind: Polska)

Hittills i Love Is Blind: Polen har våra par knutit an i kapslarna,

och fördjupat sina relationer under en lyxig resa.

Jag tänker bara på dig. Jag tänker inte på något annat.

Kan vi bli kära genom en vägg?

Gör det som gör dig lycklig.

Jag vill ta hand om dig.

Jag måste bara gå dit jag känner mig tryggare.

Jag dras till energin vi delar.

Jag mår bra med dig.

Är du redo att lita på någon fullständigt?

Om det är värt det, så ja.

Kinga. Å andra sidan, Malika. Jag dejtar hellre bara en.

Förlåt.

Jag knäböjer framför dig bakom denna vägg.

Jag vill ställa den viktigaste frågan i mitt liv.

Vill du bli min fästmö?

Vill du gifta dig med mig?

Jag har aldrig varit mer säker på något i mitt liv.

Ja.

- Säg "ja" igen. - Tusen gånger ja.

- Galet, va? - Galet.

Du är sötare än jag trodde.

Jag har erektion, vad ska jag göra?

- Du är perfekt. - Tack.

- Men är det bra eller inte? - Jag måste ta in allt.

- Jag älskar dig. - Jag älskar dig också.

Apan, får jag supa?

Jag kan gå över gränsen för god smak.

Jag vill att allt med oss ska vara perfekt.

Hon ser rar ut, men hon dominerar.

Jag gjorde ett misstag när jag valde partner.

Jag förväntade mig aldrig att höra de jävla orden.

Du gick över gränser som vi, av alla människor, inte skulle gå över.

Vad händer?

Är du säker på att du kan hålla jämna steg med mig?

Jag vill att han ska ge mig lika mycket energi som han ger andra.

Det går jävligt fort.

Om du tror att jag redan vet att jag lutar åt ett ja, så nej.

Nu går experimentet in i nästa fas: det riktiga livet.

Hur kommer vardagslivet att påverka dem?

Accepterar nära och kära deras val?

Det här är ögonblicket då allt kan förändras.

POLEN

Jösses, den är så tung.

- Jag skojar. - Vad har du i dem?

- Jag tar något annat. - Jag tar dig på kvällen.

Åh, wow.

Åh, wow. Lola, ser du det här?

Jag var orolig för att Lola skulle möta Damian.

Jag adopterade Lola. Hon har gått igenom mycket

och hon gillar inte främlingar, särskilt inte män.

Men jag är glad och förvånad över att de kom överens så fort.

Ja?

MARTAS HUND

Hennes ögon lyste upp.

Duktig hund. Superduktig hund.

- Bravo. - Min tur.

Klappa mig också.

Vacker tass.

Duktig vovve. Bra.

- Jag tänker inte mata er mer. - Jaså?

Okej.

Nåväl.

Jag måste laga mat.

Det är så sexigt.

- Är jag sexig? - Ja.

Jag vet.

- Jag skulle vilja… - Ja?

…ha ett öppet hem.

Högljutt.

Lyckligt högljutt.

Och jag kan verkligen se det i mitt inre öga.

- Med mig? - Just nu.

Barn som springer runt som grodyngel.

Jag kan se det.

Jag kan se det med dig också.

Ja.

Jag är fortfarande på semesterhumör.

Vårt semesterhumör måste ta slut någon gång.

Första dagen i Warszawa. Jag har sett fram emot det här.

Visst, vi hade en liten kris i Grekland,

men det är normalt och nödvändigt.

Jag ringde mamma.

Risken är stor att ingen i min familj kommer på bröllopet.

Jaså?

Hon sa: "Dra inte in mig i det här." Alltså oss och så vidare.

Vill hon inte ens träffas?

Jo, men inte framför kamerorna.

Jaha.

Jag är rädd att Filips familj och deras inställning till experimentet

påverkar hans känslor och inställning till bröllopet.

Det är därför den här situationen inte är idealisk för mig.

Min familj är väldigt skeptisk till allt det här.

I åratal har de sagt: "Vad har du hittat på den här gången?"

Jag tror inte att de vill vara en del av det här.

Om min familj sa samma sak skulle jag respektera det.

Men jag kom hit för min egen skull, inte för min familj.

Jag älskar och respekterar dem,

men jag har alltid fattat mina egna beslut och det har inte splittrat oss.

Det var därför jag ifrågasatte om jag vill gifta mig eller inte.

För just nu… Du såg mina tvivel nyligen i Grekland.

Det slog mig att jag verkligen vill göra det här. Jag kan inte…

Sa jag det högt?

Fan!

Måste du alltid skämta efter att ha sagt något snällt?

- Jag säger saker högt ibland. - Ja, precis.

Ja.

Det ordnar sig.

Fortsätt säga det.

Det här blir en tradition.

Vi lämnar Grekland bakom oss, de fina minnena.

Låt oss lära oss en läxa av det och gå vidare.

Julia behöver mer uppmuntran, så jag gör mitt bästa.

Och jag hoppas att det blir bra.

Julia.

De här är till dig.

- Jösses, de är så fina! - Till det nya hemmet.

Tack!

Klarar du en månad här med mig?

- Och sedan resten av våra liv? - Det låter som en utmaning.

Men svaret är ja.

Okej.

Vi kanske kan göra en sallad?

- Jag kan hacka löken. - Du kommer att gråta.

Det vore inte första gången.

Vår första måltid tillsammans.

- Team. - Kom igen, en puss.

Är du mätt?

Ja. Jag väntar på att du ska dis… Va?

Jag diskar.

Nej, jag diskar. Så att du inte säger att jag inte gör nåt.

- Förutom att vila. - Vi delar på sysslorna.

Kom ihåg vem som föder barn.

Kommer du att vara där vid födseln?

Med dig, ja.

- Jaså? - Ja.

Ska jag gå igenom bebisnamnen?

- Skriver du ner dem? - Ja, jag har en lista.

Så många barn?

Artemis, Apollos, Barbie.

Andy! Åh, Andy, vilket fint namn. Vackert, Andy.

Och det fungerar för både pojkar och flickor.

Alaska.

Är det för en pojke eller flicka?

Nej, det är för en flicka. Snövit.

- Sött. - Vänta, jag måste fråga.

- Valde du dem nykter? - Lyssna. Giselle.

- Étienne. - Vet du…

- Giselle eller Snö… - Jag känner en Snövit från TikTok.

Eller Summer. Det är ett vackert, somrigt namn.

Vi kallar henne Summer, så blir hennes andranamn Winter.

Och… de kommer att driva med henne.

Nej, det kommer de inte.

Inte alls.

Men jag tror att när vi får barn kommer du att ändra dig.

- Visst? - Nej.

Inte?

Då säger vi nej.

Det senaste samtalet med Jela var inte idealiskt.

I Grekland pratade vi bara om ena sidan.

Jag kände att det inte var en diskussion om vad som hände,

jag hörde bara vad jag gjorde mot henne.

Vi måste dela våra känslor.

Om något sårar mig vill jag ha utrymme att säga det.

Du vet hur mycket det sårade mig också.

Jag har inte det utrymmet.

Tja…

Jag säger något och du säger att det sårade dig.

Jag vill att vi båda ska ha rätt att känna det vi känner

och att vi båda ska bli hörda, förstådda.

Jag känner inte så.

Förlåt mig.

Antingen så sluter jag mig eller agerar för impulsivt.

Och jag måste hitta rätt balans.

Kommunikation.

Ge mig ett ögonblick.

Okej?

Jag är lite orolig, för jag pratade om kommunikation.

Jag hörde samma sak i kapslarna,

att det är det viktigaste för henne.

Och idag hörde jag att jag måste ge henne tid.

Jag skulle gärna göra det, men vi har inte mycket tid

och kommunikation är det viktigaste just nu.

Jag är så nyfiken…

…på allt som kommer att hända nu.

- Vi återvänder till vardagen. - Till våra verkligheter,

som vi måste kombinera.

Ja.

Du väcker mig. Du är morgonpigg trots allt.

- Inte klockan fem. - Innan dess.

Det är mitt i natten.

- Då går jag upp själv. - Sex, halv sju.

Väck mig med en kyss, så gör jag kaffe.

Jag dricker inte kaffe på morgonen.

Jag jobbar på en skola nära Radom.

Jag pendlar varje dag och börjar kl. 7.30.

Min väckarklocka är inställd på 05.00.

Jag hoppas att vi inte saknar varandra för mycket, för det här är en viktig fas.

Jag tittar på schemat.

När slutar du jobba imorgon?