Amsterdam

MYCKET AV DET HÄR HAR FAKTISKT HÄNT.

B. BERENDSEN LÄKARE

Jag hade en mottagning på 138th Street.

Jag hyfsade mest till trasiga typer, som jag själv, från det stora kriget.

Tjusigt!

Skador som världen var glad att få glömma.

Lappade ihop ansikten, tröstade, sjöng sånger.

Mitt öga blev kvar i Frankrike.

Och vårdstyrelsen var jämt på mig om mina egengjorda mediciner.

Vi behövde mediciner som inte fanns än bara för att klara dagen -

med all smärta och alla nerver.

- Måtte nu det här pillret bli bättre. - Verkligen.

Vissa blev bättre än andra.

Det här är dagens andra.

Och jag mår toppen.

- Vill du prova, Victor? - Visst, jag provar den nya nästa vecka.

Den här tar skruv!

På med byxorna nu, Burt. Jag har ju lagat dem åt dig.

På grund av krigsskadorna hade jag en gördel som jag avskydde.

Antingen blir du inlåst, eller så får vi stänga. Experimentella mediciner...

- Hur går det med infektionen? - Okej.

Utmärkt. Och jag fick meddelandet. Du behöver inte betala än.

Meddelanden, Burt. Dina föräldrar kan inte komma till jul.

Herb Getz ringde om örondropparna.

Och Harold Woodman vill träffas på den här adressen. Det var brådskande.

Jag jobbade med en advokat. Min bästa vän från kriget, Harold Woodman.

- Hej, Burt. - Vad står på?

Ett viktigt fall på gång. Mycket bra betalt.

Vi har räkningar att betala och folk är beroende av oss.

Men framförallt är det ett meningsfullt uppdrag för oss.

Banketten betyder ju mycket för dig. Och du säger alltid -

- att det är viktigt att vi veteraner träffas, att man minns oss.

Och att det är bra för oss att samlas och sjunga.

Vad gäller saken?

Det gäller en viss procedur, och du föredrar ju vissa framför andra.

Ut med språket. Vad för procedur?

- Vad ska du med blommorna till? - Middag med Beatrice.

- Med Beatrice? Du gör mig besviken. - Det är ju min fru.

Är han redo för proceduren?

Ja, det är han.

- Han gör det inte. - Jodå.

Vem är det här?

Det här är Liz Meekins, Burt.

Meekins? Precis som...?

Det är min far. Jag vet att ni beundrar honom.

- Om! - Det gjorde vi båda. Gör.

Jag gör det verkligen. Just därför ska han ju tala på årets bankett.

Mycket trevligt! Ska vi möta er far här?

Låt henne tala klart.

Min far kom tillbaka med båt igår.

Ja, han reser ju till Europa i affärer. Har han fått nån bacill?

- Du ska nog titta på honom. - Absolut.

Pampigt ställe!

Och var är den gode generalen, "Tyst och Still" Bill?

Ursäkta, min allergi är helt hopplös idag.

Total nästäppa från morgon till kväll.

Jag vill inte veta vad ni tänker göra.

Om två timmar kommer balsameraren.

Vad har hänt? Han skulle ju tala på banketten.

Visst hjälper ni mig? Jag tror inte att han dog av naturliga orsaker.

Min familj säger emot, men de ljuger. Jag vill ha en obduktion.

Med all rätt. Han skrev inget testamente, och du är hans närmast anhöriga.

- Jag avskyr ju obduktioner. - Vi måste göra det, Burt.

Bill "Tyst och Still" Meekins var den som bildade vårt regemente.

Han dog alltså under suspekta omständigheter?

Ja, det gjorde han.

Kan ni sjunga med mig? Han berättade hur ni sjöng under kriget.

Vackra minnen

dolda änglar

som har skickats till min själ

Raska på! Ni har två timmar på er att göra det ni tänker göra.

Utför obduktionen. Sen ses vi på Minters, jag måste få reda på resultatet.

Och det där med två timmar...?

Vi är på begravningsbyrån. Han jordfästs snart.

- Restaurang Minters efter klockan fem. - Vi måste sätta igång, Burt.

Vad pysslar du med, Harold?

Liz. Ursäkta mig.

Du har en död vit man i en låda. Inte ens en kista.

En betydelsefull man i en gammal furulåda. Utan lock!

Dottern gråter...

- Vem får skit för det här? Vi svarta! - Milton...

Vi måste få vårt befäl, regementets fader, in i lastbilen.

Utför obduktionen.

Möt mig på restaurang Minters direkt efteråt.

Jag måste få resultatet! Restaurang Minters, klockan fem.

- Försiktigt! - Det är hjulet som skevar.

- Det var inte försiktigt! - Du får aldrig låna min bil...

Balsameraren är på väg. Ni måste vara tillbaka om två timmar.

- Visst minns du Burt? - Javisst.

Irma St. Clair.

- Goddag, Burt. - Goddag, Irma.

- Lugn, jag gör två obduktioner per månad. - Jag har bara gjort två i hela mitt liv.

För att visa att jag inte glömt en klämma på en tunntarm -

- respektive för att avlägsna en sådan klämma.

Då vet vi att du kan tunntarmar, Burt.

Du och Burt borde ta en kopp kaffe nån gång, Irma.

- Du och Irma kanske skulle göra det. - Vi är vänner, Milton.

Hans fru vägrade ta hans parti inför sin familj. De bor isär sen ett år.

- Ta inte upp det där nu. - Jag vill bara se dig lycklig.

Inför döden inser man att tiden är knapp och att kärleken finns.

- Vad nu?! - Obduktion. Här är dokumenten.

Polisen väntar på att kroppen ska återbördas till begravningsbyrån.

Då sätter vi väl igång direkt.

- De här två måste ut. - Men de är ju krigsveteraner.

- Vänta på McGee's. - Vi sitter nere på McGee's.

Irma är portugisiska, det är skillnad.

Jag visste inte att du var portugisiska.

Det är jag inte heller. Ska du eller jag börja?

Det känns olustigt, jag kände honom ju.

- Du kan skriva under protokollet, bara. - Nej, jag hjälper till.

Han var en sån hygglig karl.

Så där.

Gud...!

Jag frågade inte hur du har det.

Min karl har stuckit.

Sånt som händer varje dag.

- Beklagar. - Ingen fara.

Sann kärlek bygger på val, inte på behov.

- Behöver du, eller väljer du, din fru? - Kan man inte göra både och?

Nej, det andra alternativet är allt som betyder nåt i slutändan.

Att välja är större än att behöva.

Jag trivs inte ensam.

Det låter som ett behov.

Jag öppnar buken. Titta här.

Ovanlig färg.

Nånting som...

...han har fått i sig en tid. Svårt att säga hur länge.

Han kom just tillbaka från Europa.

Jag syr ihop och tar blodprov. Vi ses imorgon. Du har kvar mottagningen?

Harold säger att du förtjänar bättre, men lät dig fördärvas.

Att du följde fel gud hem.

Fördärvad och följt fel gud hem? Varför säger han inte sånt till mig?

- Vad betyder det ens? - Vet inte.

Du kanske förslösade din entusiasm utan att vara medveten om det -

- och blev utan stol när musiken slutade, till och med i ditt eget hem.

- Vi behöver salen. - Utmärkt, vi skulle just gå.

- Vi skulle möta Liz efter fem på Minters. - Men nu vill jag prata om Irma.

Jag vill bara se dig lycklig. Jag är ju din vän.

Min vän, som tycker att jag är fördärvad, men inte är rak nog att säga det till mig.

Sånt vill man väl inte höra!

Du har blommor till en fru som inte låter dig bo i ditt eget hem.

Förklara ordet "fördärvad" eller innebörden av "följt fel gud hem".

Dina svärföräldrar! De avskyr att vi är kollegor och vänner.

- Jag lyssnar inte på deras överklassprat. - Jo, lite grann.

Och det behövs bara lite grann, sen är man fast.

Som såret du fick innan jag högg ner den där tysken.

Såret grumlade ögat, och vad hände? Du blev av med ögat för gott.

- Välkomna till Minters. Bord för två? - Vi ska träffa någon.

- En lång, blond kvinna. Allvarlig uppsyn. - Den här vägen.

Men hon satt ju nyss här...?

- Satt hon... - Precis här.

Miss Meekins. Vänta!

Miss Meekins!

- Vi hittade mycket riktigt nåt suspekt. - Jag kan inte göra det här!

Jag har talat med min vän mr Rose. Han sa åt mig att vara försiktig.

- Skrämde han er? - Han sa att det är farligt.

- Jag måste släppa det. - Kom här...

- Ni kände ju min far. - Vi älskade honom.

Han sa ju att man aldrig ska låta sig drivas av rädsla.

Jag vet att jag verkar rädd, men mr Rose ville bara varna mig.

Han menade väl, han är en vän till familjen.

Vad hittade ni?

Vi tror att han blev förgiftad. Vet ni varför?

Är vi skuggade? Jag vet inte om jag kan prata om det här.

De har intressen i nån sorts allians, och det visste han.

Men han tänkte inte gå med på det. Han hade sett nånting hemskt.

De visste att han tänkte berätta.

- Berätta vad? - Det är farligt. Jag tror...

Det var de två som gjorde det!

- Miss Meekins! - Hon är död.

Det var de där två som gjorde det!

Det var ju du som knuffade henne! Jag såg det!

Jag är advokat och min kamrat är läkare. Hon är vår klient.

- Titta vad han håller i! - Hennes handväska!

- Ni dödade henne och tog väskan! - Nej, du knuffade henne.

Medborgargripande! Vi gör ett medborgargripande.

Skjut dem!

- Det var de där två! - Stanna!

Ynkryggar!

Den stackars flickan...! Herregud.

Det är han.

- Vi är en organisation. Var organiserade. - De ska inte få komma undan.

Hur fan lyckades de följa oss hit?

Kom.

Den här jäkla gördeln...

Hallå!

- Jag tror att de fortfarande bevakar oss. - Tror du det?

Jag tror det.

Jävlar... Vilket nytt helvete har nu drabbat oss?

I ett sånt läge hamnar man inte utan en lång upptakt.

Ni vill alltså att jag ska bege mig till vårt favoritträd...

...och hämta bark i Argonnerna...

...där de spränger människor i bitar?

Ett ärorikt uppdrag, bra för familjen.

Det blir bra, Burt.

Du passar in bättre när du får medaljer.

Då passar du in på Park Avenue. Militärtjänstgöring respekteras.

- Jag kan dö. - Så kan vi inte tänka. Inte ska du dö!

Beatrice...

FRANKRIKE