DragonHeart: A New Beginning

Min berättelse börjar när jag var en pojke på 16 år-

-och blev novis i broder Gilberts kloster och först hörde profetian.

Ett drakhjärta kunde förgöra mänskligheten-

-när en tvåsvansad komet flammande for över natthimlen.

Jag brydde mig föga om legenden, för jag var där för att bedja.

Och alla visste att det inte fanns några drakar kvar.

Den sista, Draco, hade dödats av sir Bowen-

en riddare av den gamla lagen.

Under sitt sista levnadsår återvände Bowen till Dracos grotta.

Där förlänades han ett under:

Ett drakägg som höll på att kläckas.

Den döende riddaren anförtrodde ägget åt klostret.

Stor ondska kunde bo i drakhjärtat.

Broder Peter och abboten skulle gömma draken tills kometen passerat.

I 20 år vaktade de omsorgsfullt hemligheten som var inlåst under oss.

Åtta dar före kometens ankomst vändes mitt lugna liv upp och ner.

Innan veckan var slut hade jag upplevt svek-

mystik och strid.

Vem hade kunnat ana att Geoff, klostrets föräldralösa stalldräng-

-skulle avslöja vad som verkligen gömmer sig i ett drakhjärta?

Dina drömmar om att bli som de får inte stallet städat fortare.

- Vart ska de i sådan mundering? - De ska till slottet.

Lord Osric installeras som kungens förste rådgivare.

Slottet...

Gå till stallet innan abboten ser dig.

I kväll är stallet renare än abbotens bord.

Jag städar den gamla fånghålan om du låser upp åt mig.

Jag kan avslöja att inget i fånghålan kan förvandla dig till riddare.

Du är en duktig pojke innerst inne. Om du arbetar hårt och är ödmjuk-

blir du en fin stallmästare en dag.

Jag är borta långt innan jag blir stallmästare.

Jag, lord Osric av Crosley, väljer den gamla lagen som min ed.

Jag svär härmed att visa mod, att bara tala sanning-

-att med vapen försvara värnlösa och med makt värna om de svaga.

Mitt hjärta känner bara dygd. Min vrede ska förgöra de onda.

Min kung.

Som rådgivare är det mitt mål-

-att se till att den gamla lagen lever kvar i människors hjärtan.

Alla ska ha del av rikets gåvor.

I morgon ger jag en personlig gåva till rikets alla män, kvinnor och barn.

En gåva?

- Är det min födelsedag? - Nej, ers majestät.

Alla var glada när lord Osric blev rådgivare-

-då vår älskade kungs uppförande hade varit så...ovanligt på sistone.

Alla får två nya mantlar-

i stil och färg efter ärvd ställning.

Hädanefter får ingen bära annat.

Där var jag, så ung-

-en novis med ansvar för klostrets stora hemlighet. Svuren till tystnad.

Mansel, vad gör du? Varför har du broder Peters gryta?

Kan du bevara en hemlighet? Broder Peter gav mig en ny uppgift.

- Din lyckost. Vad är det? - Det är en hemlighet.

En hemlig uppgift för broder Peter. Det är väl rätt speciellt?

- Kanske lite speciellt. - Var stolt över att vara speciell.

Ja, jag är speciell.

- Högmod är ingen dödssynd. - Jo, det är det faktiskt.

Du har rätt, Geoff. Kroppsarbete gör sinnet ödmjukt. Tack ska du ha.

Säg bara till. Glöm inte hörnen.

Två ytterst ovanliga främlingar frågar efter broder Gilberts skrifter.

Nåväl.

Detta är mäster Kwan och hans son.

Jag kan inte erbjuda gästfrihet.

Som ung bodde jag i kloster. Men vi söker inte bekvämlighet.

Hemma i Hebei levde människor och drakar sida vid sida.

Men en hemsk ondska ställde dem mot varandra-

och alla våra drakar dog.

Så förfärligt. Men jag förstår inte vad det har med mig att göra.

Klostrets grundare lär ha skrivit mycket om drakar-

och ni är hans skrifters väktare.

Broder Gilbert hade livlig fantasi-

och ringa poetisk begåvning.

Vi har sett i stjärnorna att en ny drake har fötts.

Om åtta dar återvänder kometen. Ondskan får inte få fäste igen.

Jag är en gudsman och tror inte på vidskepligt struntprat.

Är då drakklon i er ficka bara en meningslös talisman?

Den har en mening bara för vår orden.

Vi fick den av broder Gilbert, som hade fått den av sir Bowen.

Han hävdade att den tillhörde Draco, den sista draken.

- Draken måste prövas före kometen. - Här finns inga drakar.

Men lord Osric förstår sig på stjärnor och kometer. Vänd er till honom.

Tack. Adjö.

Vad kan Mansel göra här nere?

Det här var ingen bra idé.

Kom inte hit!

Det är...bäst att du går. Du får inte vara här.

Hur länge har du varit här nere?

Jag har alltid varit här.

- Jag heter Geoff. - Jag heter Drake.

Ge hit!

Sju piskrapp till alla som inte bär sin mantel.

- Männen från Österlandet väntar. - Visa in dem.

Varsågoda.

- Tack för att ni tar emot oss. - Inte alls, det är en ära.

Vi är här på grund av den tvåsvansade kometens ankomst.

Enligt mina kartor och beräkningar kommer kometen om en vecka.

- Vad hoppas ni uppnå? - Vi söker profetians drake.

Ett ädelt, men meningslöst ärende. Av drakarna återstår bara myter.

Jag såg en drakklo så sent som i går kväll.

Broder Peter sa att den tillhört Draco själv. Men kan vi vara säkra?

Allt prat om drakar och profetior skrämmer vanligt folk.

De är livrädda för drakar, av goda skäl.

För säkerhets skull bör ni lämna vårt rike i kväll.

Stefan, eskortera dem till gränsen.

I klostret gick Geoff till fånghålan så ofta han kunde.

Att känna Drake skulle kanske leda till äventyr och berömmelse.

Geoff måste ha varit besviken över att ha lärt känna en drake-

-som inte visste hur man flög eller sprutade eld.

- Din mantel är inte så ful. - Jag hatar den.

- Den kliar och ser ut som varm spya. - Så ser inte mina spyor ut.

Den gamla lagen säger inget om hur riddare ska vara klädda.

Det är lika lätt att bli riddare som att få med dig ut.

- Jag lovade broder Peter att stanna. - Du är drake.

- Uppför dig som en drake. - Hör du! Här, tillåt mig.

Det är broder Peter. Oh nej! Han får inte hitta dig här.

Göm dig.

Drake? Jag har en sorglig nyhet.

Mansel?

Vad är det då?

- Broder Peter är borta. - Vart har han rest?

Till himlen. Vet du vad det betyder?

Ja. Var det smärtsamt för honom att dö?

Tror inte det. Han verkade må bra i går, men han var gammal.

I morse vaknade han inte.

Han höll av dig, vet du.

Jag är inte broder Peter-

-men jag ska göra mitt bästa för att ta hand om dig. Jag lovar.

Tack, Mansel.

Jag talade precis med honom.

- Jag fattar inte att han... - Jag vill inte prata just nu.

Jag vill vara ifred.

- Det är stalldrängen på klostret. - Vi rider dit och hälsar.

Hej. Jag såg dig i går, men fick inte tala med dig. Jag heter Roland.

Jag heter Geoff. Hur var slottet?

- Gammalt och dammigt. Ja, du vet. - Jag är inte där så ofta nuförtiden.

Du har ett svärd. Vill du ta en dust med oss?

Stalldrängen är inte så pjåkig.

Vi tränar bara.

Om vi inte tränat hade du varit död.

Sänk nu blicken. Bönder ska aldrig möta sina herrars blick.

- Är det så här det ser ut här ute? - Drake!

- Klart att du kommer ut nu, va? - Jag tog aldrig farväl av broder Peter.

Han var den ende som förstod sig på drakar.

Var glad att du fick ha honom så länge som det blev.

Men mitt hjärta värker.

Det går snart över.

I dag utfärdar jag två edikt, för att försvara värnlösa och värna om svaga.

Folk i gröna, beige och bruna mantlar ska vara hemma vid solnedgången.

Ers majestäts kvällselixir.

Från och med i dag ska bara sanningens ord uttalas i vårt rike.

Vem tror Osric att han är? Snart säger han åt folk vad de ska tänka.

- Om de låter honom göra det, ja. - Inte jag!

Kastar du din mantel? Det är nog inte så klokt.

Vi flyger härifrån. Du har ju vingar för att kunna flyga!

Bortom bergen finns andra människor och skatter och äventyr och ära.

Då lever han. Stjärnorna ljög inte.

- Främlingarna måste ha gått här. - De är inte långt borta. Två grupper!

Det är en väldigt ung drake.

Vi får inte låta våra känslor störa vårt uppdrag.

Pojken var i klostret.

Vi blir mer berömda än Bowen och Draco. Slå ut vingarna...

Jag stannar här.

- Om det är så lätt, visa hur man gör. - Det vore bättre om jag var drake.

- Det hade jag velat se. - Dumma drake!

- Du har ingen mantel. - Låt mig läsa era tankar.

- Ni undrar varför jag inte har manteln. - Pojken kan föra oss till draken.

Det är faktiskt rätt lustigt.

I dag skulle alla munkar städa sina avträden.

Gamle broder Gustav måste ha trott att min mantel var en trasa.

- För han torkade upp... - Sju piskrapp för manteln.

Och tio för lögnen.

Vi verkar ha gått vilse. Ni kanske kan visa oss åt rätt håll.

Lord Osric sa åt er att lämna stan. Det enda håll jag visar er åt...

...går till slottets fånghåla.

Grip honom!

Var försiktig med dem.

Är du flicka?

Jag heter Kwan. Det här är Lian.

Vi borde lämna detta område.

Drake! Jag är förföljd, göm dig. Om vakterna ser oss är du död.

- Död? Död? Jag vill inte dö. - Vad händer med dig?

Efter honom!

Hej igen. Härligt väder för att låta hästarna sträcka ut, va?

- Var är utlänningarna? - Jag vet inte, de försvann.

Ingen kan bara försvinna om inte jag får dem att göra det.

Jag ger upp. För mig till fånghålan.

Så lätt kommer du inte undan.

- Jag har dig. Det är ingen fara. - Du flyger.

- Hur tror du annars vi kom hit upp? - Det är härligt. Flyg högre!

- Akta! Vi skrämmer byborna. - Nej, det här är tillräckligt farligt.

- Du har klarat det svåraste. - Det svåraste blir att landa!

Och i nästa stund: tre terogoter och jag är ensam...

Är det en drake?

Några förslag? Jag börjar tröttna.

- Höger! - Du måste också luta dig åt höger.

- Hämta kungens snabbaste hästar. - Titta, en drake.

Fyra dar före kometen. Det förändrar allt.

Flaxa snabbare! Inte så snabbt!

Då måste profetian vara sann.

- Först dör broder Peter och nu detta. - Allt är mitt fel, fader.

Snabbare!