The Fourth Man (Den fjärde mannen)

"Seger eller död är gerillans språk, även i den här banala situationen."

"Människor som vägrar ge upp kampen, antingen vinner de eller så dör de"-

"i stället för att förlora och dö."

"Alla ska dö. Frågan är bara hur, och hur du har levat. Och saken är klar:"

"I kamp mot svinen, som människa för människans frigörelse."

"Som en revolutionär, med kärlek till livet och förakt för döden."

"Det är för mig att tjäna folket. RAF."

-Vad är det där? -Holger Meins avskedsbrev.

Han skrev det bara fem dagar innan han dog. Han dikterade det.

-När kommer de? -Snart.

-Vad behöver de hjälp med? -Logistik, mat, husrum.

Inget dramatiskt. Rekognoscering, kanske. Jag vet inte.

-Vad är det vi hjälper dem med? Theo? -Vi vet vad vi ska göra.

-De ber oss inte delta i aktionen. -Det spelar ingen roll.

Om vi hjälper dem är vi lika skyldiga.

-Om kamraterna släpps, skadas ingen. -Stene, är du inte klok?!

Fan, vilken jävla fegis du är.

Det är precis det här vi väntat på.

Eller hur?

Dramat är nu över.

Det börjar se, om inte normalt, så åtminstone lugnare ut här.

Det är brandkåren som ska reda upp.

Du kastar in två lik i utredningen av ett av de grövsta brotten i Sverige.

-Ohlsson och Welander? -Varför gjorde du det?

-Våra militära kollegor tipsade oss. -Var Must inblandat?

Tips från militären är inte vanliga.

Du kan ju tänka dig. Så jag frågade varifrån de fått informationen.

Tyskarna. Grabbarna från BND, Bundesnachrichtendienst.

Katarina Holm på terroristroteln.

Hon har forskat om Stasi. Jag har känt henne länge.

Och hon fick tipset från Must? Det kan ju knappast hända varje dag.

Hon trodde att Must fått uppgifterna av BND. Surkåls-CIA, kallar hon dem.

-Polishumor. -Vi är nog nåt viktigt på spåren här.

Du har säkert rätt.

Lars Björn. Moderklubb?

-Lars? -Han gillade aldrig Lasse.

-IK Kometen. -Helvete.

Jag har kollat Welander och Ohlsson.

Förutom Welander och Ohlsson, är det tredje namnet nog en Theo Tischler.

-Tischler... -Finansman och god vän till Ohlsson.

-Och den fjärde? -Oklart.

Ta reda på vem det är. Jag ska höra om Berg har några idéer om det här.

Den fjärde mannen.

Kan du inte kolla om jag finns med? Bara för skojs skull.

-I de gamla Stasi-arkiven? -Om man finns med för sina synder...

Hallå. Lars Martin Johansson här. Är Berg, eller jag menar maken, hemma?

Vad säger du?

Radiumhemmet? Är det så illa?

Kan man besöka honom?

Inga problem. Jag kan åka dit en annan dag. Tack. Hej.

-Hur är det med byråchefen? -Inget fel...

Jag menar gamle chefen. Är han sämre?

Det verkar så.

-Hur illa är det? -Han håller på att dö.

-Åh, fan. Besöker du honom ofta? -Varje dag.

-Ni har en lång historia tillsammans. -Det är den bästa chef jag haft.

Här bor du fint. Du ser ut att må bra.

Ja... Jag har träffat ett fruntimmer.

Bra kvinna, en finska. Terränggående.

Rejäla nypor. Jobbar på hemtjänsten.

Vi pratar om att köpa nåt i Spanien.

-Det sägs att det är varmare där. -Ja. Fast vi bor inte ihop.

-Jaså? -Lagom svalkande avstånd.

Hon har ett jävla humör.

Att bo i var sin holk är hemligheten bakom ett framgångsrikt förhållande.

-Nå, vad kan jag hjälpa dig med? -Jag skulle ha tagit det med Berg...

Men vi kan få det undanstökat, så kan vi prata minnen sen.

Västtyska ambassaden.

Västtyska? Det var innan jag kom till Säpo.

-Då var jag på den gamla tjuvaroteln. -Ja, men sen, när du kom till Säpoo?

Jag var inne i ärendet 1989.

Berg ville att jag skulle kolla upp en Kjell Ohlsson som blivit mördad.

Varför var Berg intresserad av honom?

Det behövs ingen större analysförmåga för att inse-

-att västtyskarna fick hjälp på utsidan av våra inhemska förmågor.

Ohlsson var en av dem som hjälpte tyskarna. Det räknade snart Berg ut.

Ja... Du undrar varför inte Ohlsson och hans såta vänner togs in.

-Det är just det jag funderar över. -Det skulle du fråga Berg om.

Det fanns nog flera skäl till varför inte Ohlsson och hans vänner togs in.

Politik har aldrig varit min starka sida, men om du frågar mig...

Jag frågar dig.

Det hade blivit pinsamt för fler än honom. Ohlsson hade jobbat åt oss.

Han höll koll på andra studentjävlar-

-som inte nöjde sig med att kasta tomater på såna som vi.

Berg hängde av Ohlsson efter västtyska.

Varför konfronterade ingen honom?

Han ansågs nog för insyltad med sin uppdragsgivare för det.

Han stod ju på lönelistan för externa medarbetare.

Varför åkte inte hans medhjälpare fast?

Det gick väl inte att gå runt Ohlsson.

Då fick de andra också slippa undan.

Jag vet att du lyfte ut fyra namn.

För en tid sen blev Welander och Ohlsson ditlagda igen.

Är det nåt du känner till?

Det hade jag ingen aning om. Det tror jag inte att Berg skulle gått med på.

En sak till... Ohlsson, Welander och Tischler. Vem var den fjärde mannen?

-Minns du Stridh? -Stridh?

-Du menar "Fred till varje pris"? -Prata med honom.

Känner du till den där Stridh? Just det, latoxen vid radiobilarna.

Åk hem till honom.

Ja, må han leva Ja, må han leva

Ja, må han leva uti hundrade år!

Ja, visst ska han leva Ja, visst ska han leva

Ja, visst ska han leva uti hundrade år!

Tack så mycket! Vad ni är gulliga.

-Går du i strumplästen? -Käften.

-Jag ska gå igenom Ohlssons papper. -Igen?

-Vi kanske missade nåt. -Inte jag.

Gick nån igenom hela hans telefonbok?

-Gå igenom den från A till Ä. -A till Ä?

Från analakrobat till ändtarmsartist. Gå igenom B, G, H, K, P, R, S också.

Bög, fikus, fruktkaka, gay, homofil, korvryttare, kråka...

-Tack, det räcker! -Pederast, skinkprins, stjärtgosse.

-Okej. -Glöm inte V - för vaselin.

-Kan du låna mig dojor? -Nej.

Men för helvete... Fan också!

Älskling, jag är hemma! Vad blir det till middag?

-Du kan väl låtsas att jag är rolig. -Du är jätterolig.

-Jag har skaffning. -Tack.

-Hur går det? -Dåligt.

Tranströmer. Näe...

Han verkar mest ha suttit och räknat ut hur mycket han tjänat på aktier.

Och så alla dessa foton som inte föreställer nåt.

Meningslösa. Han fotar, han antecknar - men inget har nån uppenbar mening.

-Vem är han? Vem känner honom? -Har han några vänner egentligen?

-En observatör? -Fluktare?

Ordningsam - nej, nästan pedant.

Ingen familj, respekterad av folk som inte känner honom.

Illa omtyckt av dem som fattar vem han är. En ond människa.

Nu ligger han på bårhuset. Jag hann gå igenom pärmarna i arbetsrummet.

På tre timmar? Går du på amfetamin?

Ohlsson har de senaste åren genomfört hundratals aktieaffärer-

-och med vinst nästan varenda gång. Han verkar ha haft hjälp av Tischler.

En kompis på ekoroteln sa att Tischler använt Ohlsson som bulvan-

-i småfula affärer, och stack åt honom en hacka som tack.

-Olagligt, men riskfritt. -Om bägge håller käften.

Vad ska miljardären Tischler med hundratusen till?

-Han hjälpte en kompis. -Är det så enkelt?

Ja, jag hjälpte honom med det.

Jag ställde gärna upp även om han var Stenes kompis från början.

Överskatta inte svårighetsgraden.

Det här decenniet har de här bolagen på börsen gått upp ungefär 1 000 %.

Det är om du kastar pil på listan.

Sen har jag kisat lite, så bolagen vi jobbar med har gått bättre än andra.

Det är aldrig fel med lite kosing. Vi vet båda vad fruntimmer kostar.

Jag har ingen insyn, men små gossar i sjömanskostym är nog inte billigare.

Känner du till nån av hans partners?

Kjell var en jävligt hemlig typ, så om han hoppade stjärt på kammaren-

drog han ner gardinerna innan.

Det var ett sant nöje, kommissarien, men nu har jag lite att ta itu med.

Det var en liten grej till bara.

-Ta inte illa upp nu. Den 26 maj... -Jag var i London.

Min sekreterare kan ge dig detaljerna.

Hon är inte så dum att titta på.

Ja, ja. Då så. Jag hittar ut själv.

Trevligt att träffas. Vi kanske ses.

Sten Welander, tack.

Tjena, Stene, det är jag. Har du haft den där vidriga kommissarien hos dig?

En riktig gris. Homofob. Han tror att Kjell var bög. Jag lät honom hållas.

Ja. Om det där är den bästa de har kan vi nog vara lugna.

-När lärde du känna offret? -Det är drygt 20 år sen.

Ohlsson var min elev. Jag undervisade på universitetet i sociologi.

Han kom från enkla omständigheter. Jag ordnade jobb på institutionen.

-Hur ofta träffades ni? -På alla år... Nån gång i månaden.

-Jämt? -Nej.

Det gick ett halvår emellan ibland.

Kanske 200 gånger på 20 år. Det är ungefär en gång i månaden i snitt.

-Visst, jag kan räkna. -Vad bra.

Hade han andra nära vänner, nån han umgicks med mer än dig?

-Jag förstår inte. -Det var väl ingen svår fråga?

Du säger "närmare" och sen "oftare".

Frekvens och närhet är väl i detta sammanhang inte samma sak?

Han träffade Tischler oftare. De sågs angående privatekonomiska spörsmål.

Det var jag som sammanförde dem. Ibland umgicks vi alla tre.

Min uppfattning är att Ohlsson inte hade nån nära vän överhuvudtaget.

-Jaha, ja... Kvinnor? -Förlåt?

Kvinnor. Träffade han några kvinnor?

Vad jag vet träffade Kjell aldrig kvinnor på det viset.

-Varför inte det? -Han var väl inte intresserad.

-Män, då? -Det tror jag inte.

-Du har väl funderat på det nån gång? -De mortuis nil nisi bene.

-Vadå? -De mortuis nil nisi bene.

Du får nog slå upp det sen.

Jag måste på ett möte. Skippa sista frågan. Jag har alibi för den dagen.

Här är en lista med alla närvarande middagsgäster. Varsågod.

Du hittar ut själv, va?

Bäckström: Jävla besserwisser.

-Nån hade spytt i handduken. -Det har jag räknat ut med röven.

Personen i fråga hade intagit fisk, potatis och grönsaker.

-Åh fan, jag trodde det var kassler. -Samt kaffe på maten.

Vi ska ju till banken. På med rocken, Späckis. Ohlssons bankfack...

Det kan finnas godsaker. Med såna som Ohlsson kan man förvänta sig allt.

Analplugg i guld, en lista på dem han vill ska hålla käft om vad han gör-

-svarta ballar, en loverboy som ska få ärva och vill att han ska dö nu.

Om man sitter i bankfacket en hel timme, som han gjorde i fredags-

finns det heta, härliga hemligheter.

Fittans helvete! Fan... Han har tömt den!

Det låter inte helt otroligt - med tanke på att den är tom, menar jag.

Svälj huvudet, din jävel.

Fan också.