Moonlight Mile

Hallå? Hej.

Okej, kl.10.30. Jodå, vi klarar oss.

Visst. Okej.

SAMARIN

Närhelst det passar er.

Om vi ses efter... Som ni vill. Tack.

Tack för att ni ringer, men vår dotter var inte så mycket för Gud.

Tack. Vi ses där.

-Det var rabbin. Allt är okej. -Inget med Gud, då?

-"Jahve", då? -Inget "jahve".

Hallå. Ja, halv elva.

Ska vi vänta på er? Ni är väl på motorvägen?

Lås dörren.

Lås dörren.

Lås dörren.

Vi är klara.

Cielo... Cielo.

-Cielo. -Himmel. Kan också betyda tak.

-Läste hon italienska? -Till bröllopsresan. Fästmannen med.

De skulle tydligen åka till Rom, men så...

Vi behöver fem ostbrickor till. Och kanske den där populära svampen.

Det kommer mer om en stund. -Joe!

Kom och hälsa på Mayersons - våra gamla grannar.

Det här är Joe Nast. Han har bott här i tre veckor.

-Så trevligt. -Joe var Dianas fästman.

-Det är mer mat på väg. -Vi beklagar verkligen.

Hon var så vacker. Ni såg säkert fantastiska ut tillsammans.

-Gillar du stan? -Förlåt?

Nu väntar vi bara på rättegången, så svinet får vad han tål.

-Den andra blev grönsak, va? -Ursäkta mig.

Till och med hunden ser ledsen ut.

Du måste vara helt slut.

Det är ni väl allihop. Ni tröstar varann och går på adrenalin.

Ni har väl inte sovit på flera dar. Stan Michaels, vän till familjen.

Jag är psykiater. Har du några planer fram till rättegången?

Jag frågar av hänsyn till mina vänner.

Enda barnet är borta, arbetet står still.

Jojo har inte rört sin skrivmaskin sen...

-Det har bara gått tre dar. -Det så klart.

Jag hoppas bara att du stannar här i stan för deras skull.

Du är allt som Diana har kvar.

-Joe, kom och prata med mig. -För mycket ost.

Hans mamma hade cance...

DET ÄR SÅNT SOM HÄNDER

Tusen tack för hjälpen.

EN BÄTTRE TRÖST

-Fryser du? -Inte längre.

-Det där är ju gåvor. -Nej, presenter.

-De var tänkta att hjälpa oss. -"Sorg för vuxna"?

Så här hjälper de mig.

Vad bra, nu är vi samlade. Ska vi skvallra lite nu?

-Du får börja, Joe. -Mayersons...

Visst ville man smälla till dem? Kan inte folk tänka innan de pratar?

-Och de där med samma kläder. -Hillers med hundögonen.

"Hon var en ängel." De träffade henne en gång och då var hon hemsk.

Det är känsligt med begravningar. Vad vill du att folk ska säga?

Inget, om de ska hyckla. Och de fullkomligen överföll stackars Joe.

-De hade ju aldrig träffat honom. -Alla våra vänner är inte så hemska.

-Tänk om du vore i deras kläder... -Det vill jag inte.

Det är vi som har förlorat en dotter. De får väl tänka sig i våra kläder.

Sluta försvara alla.

Här kommer den ende ärliga idag, trots att han är republikan.

Såg du fontänen när han spydde ner den där sladdertackan Madeline?

-Det var rätt imponerande. -Duktig hund.

Det blir visst en repris. Kan du ta ut honom, Ben?

-Ska jag...? -Sluta plocka undan nu.

Nu har vi för en gångs skull en ursäkt för att ha det stökigt.

-Och ner med axlarna, Benjamin. -Tack.

Kom hem igen.

Vad jag saknar en cigarett, och den där härliga röken.

-Du har aldrig rökt, va? -Nej.

Det första Diana berättade om dig var att din andedräkt luktade gott.

Hon visste vad hon ville ha.

Vad ska du göra nu?

Utan vår flicka.

Jag har inte en aning, Jojo.

Lova att du säger till när du har det.

Jag vill förstås att du lever i celibat resten av ditt liv.

Men det är förhandlingsbart.

För att svinet inte ska slippa undan med dråp-

-måste vi skaffa bevis för att det var uppsåtligt.

Hans mål - servitrisen, sambon, konkubinen-

-kan nog styrka uppsåt om hon överlever.

Hon fick ju två skott i huvudet.

Men det verkar som om vi har ett vittne som mördaren inte såg.

Jag ska prata med honom, och han verkar bekräfta polisens version.

-Hur lyder den? -Att frun var enda servitrisen där.

Hon serverade Diana kaffe när maken kom och sköt båda två.

Diana dog, frun fick två skott i huvudet. Killen greps med pistolen.

Han kan vara ute om sju år.

Det är skillnaden mellan dråp och livstids fängelse.

Det är nåt annat vi måste diskutera. Det här kan sluta med en dödsdom.

Hur ställer ni er till det?

-Jojo? -Jag vet faktiskt inte.

-Ben. -Definitivt.

-Jag vill bara få det överstökat. -Jag vill att han slits i stycken.

-Men gudars, Ben. -Hon frågade ju.

-Det sa vi aldrig. -Måste vi bestämma oss nu?

Okej?

Det är egentligen åklagarens beslut, men ni inverkar på det beslutet.

Även om vi försöker få en dödsdom kanske vi inte får det.

-Hur avrättar man folk här? -Med gas.

Blir det lättare om det var vår dotter han sköt först?

-Men Ben...! -Det blir nog svårt att bevisa.

Vad är det för människa som bara måste döda nån?

Är han sjuk? Varför sköt han inte bara sin fru, varför sköt han Diana?

För att hon var där.

-Vi har dina nummer. -Ni får gärna ringa.

Det är som om vi väntar på att nåt ska ske.

Godnatt.

-Godnatt, Joe. -Lugn. Vi reder oss.

Joe... Säg det, Joe.

Joe? Jag måste få veta. Jag tror att vi har glömt nåt.

-Vadå? -Bröllopsinbjudningarna.

Butiken har gästlistan och skulle skicka inbjudningarna.

-Men tror du inte... -Nej, flickan i butiken verkade hög.

Jag vill bara inte att alla får dem nu.

Det skulle bli jobbigt.

Jag har ett möte kl. 9 och sen träffar jag åklagaren kl. 11.

Åklagaren...

-Jag tar hand om det. -Tack, Joe.

Det skulle bli alldeles för jobbigt.

-Vi gör plats för dig i byrån. -Det behövs inte, Ben.

Morrn!

Ray! Kom hit!

-Snäll kissemisse... -Förlåt. Ray gillar killar. Mycket.

-Överlever han? -Han har aldrig sprungit så fort.

Vad kan jag hjälpa dig med?

-Jag...jo... Hej. -Hej.

Det låter kanske konstigt men du har visst post här.

-Har jag? -Jag menar som jag skulle vilja ha.

-Önskar du nån speciell post? -Bröllopsinbjudningar.

Vill du ha tillbaka dem? Glömde du att slicka på frimärkena?

Visst.

Kommer du, då? Kom.

Stanna här.

-Är du helt själv här? -Har du tänkt göra nåt?

Områdeschefen utlovade vikarier, men han verkar ha glömt det.

Det är bara jag och några andra tjejer. De delar ut posten nu.

Alla verkar så glada när jag inte kör bilen, så...

Du är inte härifrån, va? Det är brist på killar här.

Fick du frisedel eller är du desertör?

-Jag blev aldrig inkallad. -För din dåliga hållning?

-Det är skornas fel. -Och nu har du ställt in bröllopet?

-Jag vill bara ha mina inbjudningar. -Visst.

Ta av dig skorna. Vi får inte lämna avtryck.

Har du sett avsnittet av "Lucy" när hon trampar vindruvor?

Så känns det varje gång jag hoppar i. Jag låtsas att jag är i Italien.

Känner du dig italiensk nu?

-Inte än. -Det kommer. Vilken färg har breven?

-Rosa, tror jag. -Valde du? Är de parfymerade?

Vi ser allt möjligt här.

Här... Känns det igen?

-Hur många? -75.

Okej. Jag tar 38 stycken, du tar resten. Är du beredd?

Det är lugnt.

Tack, gode Gud. Tack för hjälpen.

Jag kunde inte avboka målaren. Det hade stökat till det för honom.

-Vad tycker du? -Det... Jösses.

Kom. Vi har några saker att klara av innan vi sätter igång.

Jag har beställt tid hos fotografen.

Bokningsavgiften för bröllopsfotona täcker allt.

Jag kom på att det här är ett gyllene tillfälle.

Jag har massor av jobb, så jag tänkte att det bästa vore...

Det här är min f.d. kompanjons bord.

Vi kan lika gärna hålla oss till planen, annars blir vi bara tokiga.

Stan Michaels, psykiatern, tyckte också att det var en bra idé.

Att aktivera sig fungerar som terapi.

Eller ska vi bara krypa ihop och dö?

Det vill vi väl inte att hon ska få se oss göra?

Låt bli.

Du behöver inte svara. Vi vill inte ha fler tårögda besökare.

Han är hopplös. Förra veckan bad han om ursäkt för att svara så sent.

Jag hänger snart upp en vepa: "Lämna oss ifred". Eller en t-shirt?

Vi reder oss. Tack.

Ann Swanson ville höra hur vi har det.

Du var ju sur hela dan över att Carlsons inte frågade om Diana.

Precis. Jag blir sur vare sig de frågar eller inte frågar. Basta.

-Du känner ju likadant. -Men i morgon får vi ordning på allt.

-Ursäkta? -Vi ska avsluta Dianas bankkonto.

Vi ska lämna tillbaka tärnornas klänningar. Vi måste gå vidare.

-Har du skrivit en agenda för allt? -Och Joe och jag ska till Danvers.

Du menar inte att du ska utsätta honom för det.

Mulcahey-bygget är på gång. Det ska inte svinen från Next Century få ta.

-Sänk axlarna. -Dags att träffa grabbarna igen.

Låt bli.

Vi är inte hemma.

Joe! Du har besök.

Vi missade ett brev. Adressen stod på baksidan. Du ville kanske ha det.

-Hej. Bertie Knox. -Förlåt. Bertie...

Vi har nog inte träffats. Jag är postkontorschef här.

Jag hjälpte Joe att hitta inbjudningarna. Fint brevpapper.

Jag beklagar att vi aldrig fick chans att dela ut dem.

Vill du ha det, då?

-Trevligt att råkas. -Vänta. Kom du till fots?

-Det dryper om mig. -Det gör inget.

-Nej, det är ju inte din bil. -Nej, just det.

-De var trevliga. Bor du hos dem? -Nej. Jo...typ.

-Inte? -Jo, för tillfället.

Bara ni tre?