Remarkably Bright Creatures

Åh, vad jag saknar tystnaden.

Inget kan mäta sig med tystnaden på havets botten.

Och nu när min tid snart är ute...

...försöker jag minnas den ordentligt.

Jag var bekant med varenda ström, varenda väg genom tången

och det gränslösa frihetsruset.

Det fanns en buffé med delikatesser, och det var bara att ta för sig.

Men det allra bästa...

Jag fick vara i fred.

Åh, vad jag saknar hemmets lugn och stillhet.

Särskilt under helvetiska skolbesök.

Dag 1401 i fångenskap.

En flock tredjeklassare och deras inkompetenta lärare

ska lära sig om havsdjur samt sabotera min eftermiddag.

Han heter Marcellus och han är en stillahavsjättekrake.

- Kevin, slicka inte glaset. - Jag ser honom inte. Han är inte där.

Jag är kamouflerad, Kevin. Läs skylten.

I det här akvariet måste jag rätta mig efter en art

som är mig underlägsen på alla mätbara sätt.

Att vara i deras våld är... förödmjukande.

Det enda förmildrande är ett litet avtryck som de lämnar på min cell.

Vart och ett unikt.

Vart och ett lika snirklande som en borrsnäcka.

Av alla människor är städerskan den som irriterar mig minst.

Är du lite osällskaplig i kväll?

Ja, jag vet hur det känns. Men du kan inte gömma dig för mig.

Hoppas du fick färska kammusslor i dag.

Jag sa till Terry att du lär vara dödstrött på fryst flundra.

Du skulle bara veta.

I motsats till resten av hennes tröga art har vi några saker gemensamt.

Vi föredrar nätter.

Vi njuter av ensamhet.

Hejsan, sötnosar.

Precis som jag tycker hon illa om vargålar...

Men herregud!

...och kletiga golv.

Och vi drömmer bägge två om havets botten.

Och det vi förlorade där.

SÄLLSYNT KLOKA VARELSER

- Hur är det med allergierna? - Bra.

Miranda Downs har klagat på sina också.

Det som funkar för henne är en kall handduk på fötterna innan sängdags.

- Kan du tänka dig? - Det är väl hennes ensak?

Ja.

Det blir 15 dollar, tack.

Tio, fem...

- Varsågod. - Perfekt.

- God natt. - Natti natti, Tova.

Kör försiktigt. Vägarna är hala där ute.

Det är de alltid. Jag är fortfarande helskinnad.

Du har ett nytt meddelande.

Mrs Sullivan, det är Bruce från äldreboendet Charter Village igen.

Ni är varmt välkommen här i Bellingham. Hör av er för att tacka ja till platsen.

Sen kan vi prata om inflyttningen. Ring när ni kan, tack.

Nej!

Åh nej. Fan. Nej!

Du skojar!

Åh nej...

Och nu mobilen. Vad i helvete?

- Letar du efter nåt särskilt? - Ja, en bil med fungerande kylare.

- Det är nog det enda vi inte har. - Vad sägs om en mobilladdare?

- Tanner! - Ja?

Ta fram en laddare och en kopp kaffe till vår vän som är på dekis här.

- Tack. - Vad gör du i Sowell Bay?

- Jag letar efter nån. - En vän?

- Nej, nån som är skyldig mig pengar. - Det låter roligt.

Ja, det vore mycket roligare om bilen funkade.

Tanner, jag hör dig inte!

- Tack, vad snällt. - Visst.

Lägg av, jag älskar Friko. Vi blev nästan förband till dem.

Det blev mycket politik, men de ville ha oss.

- Vilka är "oss"? - Mitt band, Moth Sausage.

Va? Vänta lite.

- Är du med i Moth Sausage? - Ja.

Hur hittade du oss? På Bandcamp?

- Känner du till oss? - Ja.

Jag skojade bara.

- Ljög du? - Ja.

Nu får jag dåligt samvete. Därför bjuder jag på frukost.

Vi har jättegoda mackor. Tanner!

Där är du. Jisses.

Gör en specialare till...

- Vilket instrument spelar du? - Gitarr.

- Till gitarristen i Mouth Sausage. - Okej.

Sen presenterar vi dig för Peter på bilverkstan.

- Äckligt, va? - Det är äckligt.

Det han bryggde senast smakade gamla strumpor.

Och Harriet såg Carol i väntrummet.

De började prata och insåg att de hade samma symptom.

Då förstod de att Fred Murphy låg med båda!

- Nej! - Herregud.

Precis som vita Ruth och svarta Ruth med Charlie Simpson.

Barb, du kan inte säga "vita Ruth" och "svarta Ruth".

Det är deras hårfärger. Annars blir det förvirrande.

Tog ingen av er med er stickning?

Direkt från ugnen.

Ni vet Ethan från Shop-Way?

Han röker gräs. Jag kände lukten när jag köpte keso.

Mary Ann, alla röker gräs.

- Det finns i smör, gelébjörnar... - Finns det i gelébjörnar?

Tova, vad tyst du är i dag. Mår du bra?

- Hon borde inte jobba natt. - Du borde inte jobba alls.

Jag hatar tanken på dig med alla kemikalier.

Jag stickar bara. Skvaller intresserar mig inte.

Och Carol och Harriet dejtar samma man. Så klart de gör.

De har haft likadana tapeter i 30 år.

Tapeter kan jag förstå, men Fred?

Sowell Bay är som en fiskskål. Det är vad Will brukade säga.

Han sa att han inte ens kunde köpa jordnötssmör

utan att hela stan visste det en timme senare.

Will...

Han ställde oss i kö till det där äldreboendet, Charter Village.

De ringer jämt och vill veta vad jag planerar.

Han skrev upp oss precis innan han blev sjuk.

Han var väl orolig för att jag skulle vara ensam i huset.

Will ville sälja stället.

För 30 år sen, när Erik hade...

Efter att han var borta.

"Gå vidare", sa han. "Gå vidare, sälj huset."

Det kunde jag inte.

Han kanske hade rätt.

Jag måste kanske... gå vidare.

Fast hon bor i ett större akvarium än jag

märker jag att städerskan också vill bryta sig ut.

Min överlägsna intelligens gör mig ojämförligt alert

i fråga om alla varelsers beteenden.

Och jag misstänker att det hon behöver för att bli fri

döljer sig någonstans djupare.

Kära nån.

Men herregud.

Kom igen.

Det här är vidrigt.

Såja.

Okej.

Herregud.

Marcellus?

Hur hamnade du här?

Nej, det är ingen fara.

Det är ingen fara.

Du har trasslat in dig.

Okej, jag fixade den.

Såja.

Det ordnar sig. Det...

Marcellus.

Herregud.

Det sägs att vi bläckfiskar hade skal en gång i tiden.

Att göra oss av med dem var farligt.

Det gjorde oss sårbara för rovdjur,

men det gav oss också friheten att slinka igenom sprickor och skrevor

för att utforska och jaga. Och när det behövdes, för att fly.

I det här fängelset är min gastronomiska tillfredsställelse beroende av det.

- Vad i... - Men mitt enastående mod har konsekvenser.

Varje minut utan vatten torkar ut min hud och saktar ner mina tre hjärtan.

I kväll kostade det nästan livet.

Marcellus!

Hon räddade mig.

Du skrämde nästan livet ur mig.

Det var inte meningen att hon skulle ramla.

Rycket var instinktivt.

För jag kände tomrummet i hennes hjärta. Hennes dolda sår.

Städerskans hjärta. Jag måste hitta ett sätt att läka det.

Det är det minsta jag kan göra som tack för att hon räddade mina.

Herregud.

Tova!

Jag kan inte minnas sist jag såg dig i dagsljus.

Vad sägs om en frukostmacka? Tanner!

Fixa en macka.

Det är klassikern med korv, ägg och ost, men min hemlighet är grovkornig senap.

- Nej, jag vill bara ha värktabletter. - Vad är på tok?

- Inget allvarligt, jag stukade fotleden. - Fotleder är allvarliga.

- Tanner! Hämta förbandslådan. - Det behövs inte.

- En kopp te medan jag lindar din fot? - Nej, för guds skull.

Du borde inte stå på fötterna.

Terry förväntar sig väl inte att du ska jobba med foten skadad?

Terry, vad är det som pågår?

Hej, Tova.

Vår vän Marcellus tycks ha hittat en flyktväg.

Jaså?

Molluskerna i revakvariet försvinner och den här killen har gått upp 200 gram,

så det är bara att lägga ihop två och två.

Men det är inte hans fel, de blir så mot slutet.

Vad betyder det?

De börjar agera ut och vill roa sig en sista gång.

Jag trodde att han hade mer tid, men han har överlevt längre än de flesta.

Vad förskaffar mig den äran så här på dagtid?

Tja...

- Tova. - Det är ingen fara.

Ett glorifierat jamband.

Slipknot improviserar, det har funnits sen tidernas begynnelse.

Ni millennialer vägrar lära er av era föregångare.

Men Jimi Hendrix spelade sin gitarr upp och ner.

Hans föregångare skulle säkert...

Herregud.

- Vadå? - Mekanikern skinnar mig.

Alltså, jag har inte råd med det här.

- Behöver du personal? - Jag anställde precis Tanner.

Trots hans bedrövliga arbetsprestation måste han få tid att bevisa sig själv.

Finns det inga ställen som behöver vikarier?

Det är för mycket. Gud.

- Se till att vila, Tova. - Okej. Tack, Terry.