An American in Paris

Det här är Paris, och jag är en amerikan som bor här.

Jag, Jerry Mulligan, är f.d. soldat.

När armén 1945 bad mig söka annat jobb, stannade jag.

Jag är nämligen målare.

Det är det enda yrke jag vill ha.

Målarnas mecka för studier, inspiration, och levnad-

ligger här i Paris.

Titta! Inte undra på att så många konstnärer slagit sig ner här.

Kan man inte måla i Paris är det lika bra att ge upp.

Nu är vi på vänstra stranden, min hemvist... Det här är min gata.

Under de sista åren har jag lärt känna alla här. De är så trevliga.

Hemma sa de att jag saknade talang.

Det säger de nog här också, men det låter bättre på franska.

Jag bor på övervåningen.

Nej, inte där - en trappa upp.

Voila!

- Jerry! - Jerry!

Där är mina vänner Etienne, Maurice och Jacques.

De gillar mig för att jag ger dem amerikanskt tuggummi.

Jag har många goda vänner i Paris, många mycket goda vänner...

Jag, Adam Cook, är en av dem.

Jag är konsertpianist - ett tjusigt sätt att säga att jag är arbetslös...

Jag bor i samma tegelstenshög som... unge Rembrandt.

Det är inte jag - han är för lycklig.

I fjol fick jag Hackenwallpriset och skickades hit för studier.

Det är åttonde stipendiet jag fått. Jag börjar längta hem nu.

Dessutom börjar jag känna mig som världens äldsta underbarn.

En gång var jag nödd att ta arbete.

Jag måste sluta, för jag gillade det och ville inte vänja mig vid det...

Ansiktet är inte skönt, men bakom det finns en enorm brist på karaktär.

Paris är bra. Här råkar man inga gamla vänner.

Men det brukar jag ändå inte göra...

Jag blev vän med min arbetsgivare.

Han hette Henri Baurel - den franske varietéstjärnan.

Minns ni honom?

Det gör jag - för han är jag.

Adam var en sån fin ackompanjatör. Roligt att vara i sitt gamla kvarter!

- Bonjour! - Som ni ser känner alla igen mig.

Jag är mig tydligen ganska lik, och de har känt mig länge.

Jag menar inte att jag är gammal-

- det är jag inte. Jag är ju bara... Äsch, det kvittar.

Nej, det där är inte jag! Så ung är jag inte.

Jag är gammal nog för att kunna handskas med mina unga känslor.

- Georges! - Henri Baurel! - Henri är här!

- Varför har du inte hälsat på? - Jag har haft fullt upp...

- Henri! - Mathilde! Du ser välmående ut.

- Vilken succé du har gjort! - Kom och se mig! Jag lämnar bilj...

Adam...?

- Du sjöng den en ton högre förr. - Jag är en stor pojke nu.

- Ska jag komma upp? - Jag kommer ner.

Kaffe, Georges!

Jag ska laga en syltomelett åt er.

- Henri! - Adam, gamle vän!

Akta makeupen! Du ser strålande ut.

- Tar du sprutor? - Nej, bättre upp!

- Din show har gjort succé. - Naturellement! När kom du?

I mars. Jag ringde, men blev rädd att du skulle svara.

I mars var Lise och jag i Juan-les-Pins.

- Briocher! Smöret kommer. - Kaffe, tack.

- Vad övar du på? - Samma gamla konsert.

Uppförandet blir då jag inte har fler ursäkter att komma med.

Lise och jag var på Weingartens konsert nyligen.

Ögonen lyste på henne i två dagar!

Du borde ta henne till ögonläkare. Vem är Lise, förresten?

Jag är så lycklig. Här ser du henne.

- Är ni gifta? - Inte än.

- Hon ser bekant ut... - Hon är dotter till Jacques Bourvier.

- Kaffet... - Tack, det var snällt.

- Mitt kaffe! - Förlåt mig, Adam.

Jacques blev tillfångatagen.

Jag tog hand om Lise under ockupationen. Hon bodde hos mig.

- Chockerande. - Hon var liten då.

Vi blev kära först sen hon flyttat.

- Är hon inte för ung för dig? - Nej - hon är 19 år.

- Hon är till åren... Hurdan är hon? - Sprudlande och levnadsglad.

- Hon kan dansa hela natten! - Det låter tröttsamt.

- Hon verkar vild. - Varför tror du det?

Hon är en okomplicerad flicka.

Hon jobbar i parfymaffär.

- Jag vill inte tala om det här mer. - Skämta inte.

Hon är förtrollande. Hon är inte så vacker, men äger ändå stor skönhet.

- Mycket spirituell? - Inte alls. Hon är spännande!

- Då är hon vällustig? - Nej - rar och blyg.

- En gammaldags flicka? - Inte! Hon är livlig och modern.

- Snacksalig? - Trams! Hon läser jämt.

- Blir hon inte surmulen av läsandet? - Hon är alltid glad!

Nu börjar vi om igen.

Hurdan är hon?

God morgon, Therese!

Jag mår inte så bra idag, jag är pank.

Alltså äter jag inte, och då blir jag trött och deppig.

- Då hjälper bara vin och kvinnor. - Hjälpen är nära - ni är ju i Paris!

Men sånt kostar pengar också i Paris och det har jag ju inga.

Det här är inte musik: det är oväsen.

- Hej. - Hej. Jerry, det här är Henri Baurel.

- Jerry Mulligan. - Ni sjunger fantastiskt bra!

- Låna mig 300 franc till mat! - Jag är pank, jag köpte ett frimärke.

- Tillåt mig. - Inte från en man jag inte känner...

Jag har känt honom i 15 år! - Låna mig 300.

Akta er, han är inte att lita på.

Får du stipendium för sånt här?!

- Vad nu? - Han ogillar jazz. - Ja.

- Finns det nåt annat? - Han gillar bara tretakt.

- Det gamla Wien! - Franz Josef!

- Schönbrunn! - Donau!

- Kaffee mit Schlagobers... - Eine kleine Nachtmusik...

- Hund! - Svin!

Mina herrar: Kejsaren!

Av Strauss!

- Hej, Marie, hur mår du idag? - Bara bra, raring.

- Är det många turister här? - Nej.

Jag sålde en tavla igår!

- Vad äter du? - En god löksoppa.

- Den räcker till två. - Kommer strax!

Er stil är... mycket intressant.

Slappna av. Jag är från Perth Amboy, New Jersey.

Perspektivet kan få offras i konsten, men här...

Var nu snäll och gå. Du köper inget, du står bara i vägen för solen.

- Jag ville diskutera tavlorna. - Jag vill inte veta vad du tycker.

Beröm blir jag inte gladare av, och klander gör mig på dåligt humör.

- Får jag titta, eller bits du då? - Nej, du får gärna titta.

Hon är en sån där jobbig tjej som går sitt tredje år på college.

De läser tredje året här och lapar i sig kultur.

- De är harmlösa. - De är dryga.

De svänger sig med djuplodande anmärkningar de hört av andra.

- Har du en cigarett? - Det tror jag.

- Gillar du inte att få kritik? - Det är illa nog med fackmäns kritik.

- Dagens första. - Då går inte affärerna så bra?

Du gissar alldeles rätt.

Vet du vad...

- Jag gillar de här två. - Det gör jag också.

Jag vill köpa dem. Vad kostar de?

Jag vet inte.

Jag trodde aldrig jag skulle få den frågan.

- Ge mig ett bud. - 15 000 franc.

- 15 000 franc? - Per styck.

- Är du nöjd med budet? - Ja, jag är nöjd med det.

- Vet du vad du gör? - Inte bryr du dig om det!

- Det är väl 50 dollar styck? - Inte vet jag vad kursen är.

Kära nån... Jag har inte med mig så det räcker.

Kom igen i morgon, de är nog kvar.

Kom till hotellet så betalar jag där!

- Är det långt dit? - Skulle du bry dig om det i så fall?

- Ditt namn? - Jerry Mulligan.

Milo Roberts.

- Som i "Venus av..." - "Venus av..."

Är den här din?

Jag borde tagit bättre betalt...

Jag kommer strax. Känn dig som hemma.

- Här... - Tack.

- Vill du ha lite sherry? - Ja visst.

- Har du en rik man eller en rik far? - En rik far.

- Vad sysslar han med? - Olja.

- Sololja. - Jaså? Kan man bli så rik på det!

Det finns mycket röd hud i Amerika.

- Var ska jag hänga upp de här? - Här är ett bra ställe.

- Ljuset är bra, inte för mycket sol. - Ja, det blir bra.

De här är fina!

Du är den förste unge målare som imponerat mig!

Bra. Då känns det lättare att sluta.

Det är svårt att sälja sina tavlor.

Författare och kompositörer kan få en kopia av sitt verk - inte vi.

- Då originalet sålts, är det väck. - Det har jag inte tänkt på.

Ursäkta mig...

Ja? Hej, Tommy. Nej, kom inte upp.

Var snäll och vänta på mig i matsalen. Jag kommer genast.

- Jag har stannat för länge. - Jag hade gärna pratat en stund till!

- Hej då, och tack igen. - Förresten...

Vad har du för dig i kväll?

Jag har fest i kväll, och en flicka saknar kavaljer. Vill du komma?

- Har du nån träff? - Nej.

Kom då! Det blir ett lättsamt sällskap. Var här klockan åtta.

Min bil kan köra hem dig. Han har ingenting att göra.

- Har du tuggummi, Jerry? - Nej, det har jag inte.

I morgon köper jag tuggummi åt er allihop!

- Demain - i morgon! - "I morgon!" Han pratar engelska!

- Prata lite engelska, Jerry! - Engelska? Kör till.

Var tysta och hör upp. Jag är er lärare.

Säg efter mig: Door.

Street.

Lady.

Window. Flowers.

Bonjour! Vi är mycket intelligenta, vi talar engelska.

För det där ska du få ett svårt ord.

- Ett svårt ord: Massachusetts. - Massachusetts.

Och nu ska vi sjunga en amerikansk sång.

- "I got". - I got.

- Förstår ni? - Nej!

Nu kommer samma sak på franska!

- Förstår du nu? - Nej!

Amerikansk dans!

Charleston!

- Vad är det där? - Jag vet inte.

Choo-choo train.

- Soldier. - Soldier.

Han härmar en soldat!

Napoleon.

Cowboy!

- Hopalong Cassidy! - Ja!

- Charles! - Charlie Chaplin!