Black Death

I HERRENS ÅR 1348

De dödas ångor hängde i luften, som gift.

En farsot grymmare än krig hade oss i sina klor.

En smitta som skulle komma att döda halva kungarikets befolkning.

Var kom den ifrån?

Vad förde hit dess grodd?

Prästerna sa att det var Guds straff.

För vilken synd? Vilket budord har vi brutit för att förtjäna detta?

Nej. Vi visste sanningen.

Detta var inte Guds verk.

Utan ett djävulens påfund.

Eller häxkonst.

Vår uppgift var att få fatt på en demon.

Som Guds bot.

Broder Thomas!

Broder Thomas!

- Vem har dött? - Broder Ignatius.

- Var det smittan? - Det vet vi inte.

Jag har inga symptom.

Snälle broder.

Låt mig gå.

Hjälp...

Averill.

- Gud vare lovad, du är oskadd. - Var har du varit?

Jag isolerades, de trodde jag var sjuk.

Jag trodde du var död. Jag bad för dig, ständigt.

Jag mår bra.

Jag har mat med mig.

En av bröderna... dog i morse, Averill.

Inte ens klostret är säkert, ge dig av.

Återvänd till Dentwich Forest, tills det är över.

Priorn sa att Gud skickat smittan för att rena oss från synd.

- Straffar Gud oss? - Nej.

Nej.

Nu måste du ge dig av.

Återvänd till Dentwich.

Du måste.

Osmund...

- Averill, du dör annars. - Men inte du?

Följ med mig.

Lämnar jag klostret nu, förråder jag Gud.

Du har redan förrätt Honom.

Du vet martyrkorset i Dentwich Forest.

Jag väntar på dig där vid gryningen varje dag i en vecka.

Sedan är jag borta.

Förlåt mig, Herre. Jag är förvirrad. Jag vet varken ut eller in.

Kan jag tjäna Dig utanför klostret?

Resa härifrån, men aldrig bort från Din nåd, Herre.

Vad är Din vilja?

Ge mig ett tecken, Herre.

Jag är Ulric, biskopens sändebud.

Det jag säger er får inte lämna detta rum.

Biskopen har fått bud om en by som går säker för smittan.

Att det är en fristad.

Många byar är ännu orörda av smittan.

De sägs stå bortom dödens grepp.

De tar miste.

Det är svåra tider.

Sådana påståenden, om än otroliga-

- kan finna fäste hos de mindre bildade än du och jag.

Just därför får vi inte falla till föga för vidskepelse.

Guds grepp är försvagat.

Flocken får inte frestas att söka svar bortom Gud och kyrkan.

Jag måste se byns försvar med egna ögon.

- Vad rör det oss? - Byn jag söker ligger i Great Marsh.

Jag behöver en ledsagare, som visar vägen.

Ingen här är lämpad för en sådan uppgift.

Med biskopens tillåtelse väljer jag vem jag vill.

- Utav respekt låter jag dig välja. - Jag kan leda er.

Nej, han är bara en novis.

- Det krävs större erfarenhet. - Låt honom tala.

Ni söker Great Marsh. Jag växte upp strax intill, i Dentwich Forest.

Ingen känner området bättre än jag.

Han har all erfarenhet jag söker.

Du får leda oss. Vi reser i gryningen.

Osmund! Den mannen är farligare än själva smittan.

Fader, jag bad om vägledning. Gud har svarat.

Världen utanför kommer att förändra dig.

Det kanske är vad jag vill, fader.

Mitt hjärtas dam och jag vi levde uti synd

Nu mitt hjärtas dam har hud så svart och ful

Mitt hjärtas dam och jag en kärlek fylld av mod

Men nu mitt hjärtas dam gått mot en tidig död

Vi har en ledsagare.

Gud har inga män kvar.

Han har skickat en pojke. - Klarar du det, pojk?

- Jag kan visa er dit. - Det får vi hoppas.

- Den klyver en man mitt itu. - Vad är den därtill för?

- Hur mycket vet han? - Ulric har varit sparsam...

Med sanningen.

Den här byn vi är på väg till...

De har förkastat Gud till förmån för en demon.

Det talas om offer, kannibalism och återuppväckelse.

Vår uppgift är att se till att byns ledare biktar sig och sedan avrättas.

- Biskopen vill åt en andebesvärjare. - Vad är det?

Någon som får de döda att resa sig ur jorden och blåser nytt liv i dem.

Vi har redskapen, vi har viljan.

Vi reser till helvetet.

- Men Gud reser med oss. - Du vilseledde mig.

Åk hem om du känner dig bedragen. Eller följ med och utför Guds arbete.

Nu packar vi ihop, så vi kommer i väg.

Du med, Swire.

Vi är inte så hemska som du tror.

Vi är hemskare. Men vi behöver dig i livet.

Ni är väl beskaffade för att hålla män vid liv.

Jag har tjänat i armén med Wolfstan och Griff.

Vi har inte stridit mot en demon förr men vi tar det som kommer i vår väg.

- Vad har hänt honom? - Ivo tillfångatogs.

Han vägrade tala, så de jävla fransmännen slet ut tungan på honom.

- Och han? - Mold gör man bäst i att lämna ifred.

Om man inte behöver en slaktare. Dalywag är torterare, en bödel.

Enligt ryktet mördar han, stjäl och befläckar kvinnor.

I övrigt är han en god man.

- Ulric, då? - Jag har fru och barn.

Jag är här för pengarnas skull. Ulric är här för att Gud bad honom åka.

Brinn!

Skona mig! Snälla, skona mig!

- Vi måste hjälpa henne. - Du förtjänar att brinna!

Brinn! Brinn, häxa!

- Du står i förbund med djävulen. - Vad har hon gjort?

- Hon drog död över vår by. - Döden behöver ingen inbjudan.

- Det rör dig inte, munk. Undan! - Jag har inget gjort!

Undan!

- Undan! Vad anklagar ni kvinnan för? - Hon förgiftade källan.

Jag välsignade vattnet. Jag har inte gjort något fel.

- Lögnare! Döden kom strax därefter. - Har hon erkänt?

Många såg henne förtrolla vattnet. Hon måste brinna för att rädda byn!

Undan.

Jag ber dig inte igen.

Tack.

Stanna inte igen.

Kom nu.

Lika säkert som att solen går upp och ned, kommer häxor att brinna.

Det finns en by norrut där man brände 128 häxor på en natt.

Sexton i timmen i åtta timmar.

Innan natten var slut var alla kvinnor i byn döda.

Snart låg männen med grisar.

Som om smittan inte var nog. Nu har Gud oss att ligga med grisar.

Den här byn vi söker. Har du varit där?

Nej. Men jag vet var den finns.

- Helvetet väntar oss, sägs det. - Klarar du det inte, så åk härifrån.

Jag kan ta din del av belöningen.

Var tror kyrkan att smittan kommit ifrån?

Jag tror inte att det är Guds straff.

Den kom säkert från Frankrike. Alla hemskheter kommer därifrån.

Du kanske har rätt för en gångs skull, Swire.

För tre år sedan slogs vi i Crécy i Normandie.

Kung Edvards armé var liten. Mot tjugo av oss stod hundra fransmän.

Och fransmännen... fransmännen.

De kände att segern var deras. De kände doften.

Våra skyttar använde långbåge för första gången.

Snabbare att ladda och når längre.

Deras pilar gjorde oss inget. De nådde inte fram.

Men våra var som ett mörkt, vinande moln.

I slutet av dagen låg deras döda kroppar strödda över fältet.

Enligt hävd, oavsett hur striden utkämpats, utdelar man nådastöten.

För att bespara folk lidande.

Genom armhålan, rakt in i hjärtat. Snabbt och smärtfritt.

Men den här dagen dog ridderligheten.

Kung Edvard beordrade alla fransmäns död utan nåd.

Armar. Huvuden. Ben.

Allt hackades bort.

Guds mäktigaste armé. Reducerade till vildar.

- Vad har det med smittan att göra? - Vi bjöd in döden den dagen.

Den har inte lämnat oss sedan dess.

Kvinnan du dödade. Hon var ingen häxa.

- Varför ville du följa med oss, munk? - För att tjäna Gud.

Man tjänar Gud genom att döda häxor.

Kvinnan var redan död.

Om jag hade släppt henne hade pöbeln fångat henne igen och bränt henne.

Jag besparade henne lidande.

Ibland är det allt man kan göra.

Han uppmanar oss att vända.

Dit där vi är på väg har folk blivit vildar.

Det måste ha varit något särskilt som lockade dig från det varma klostret.

- Är det något du vill berätta? - Nej.

Vet du vad min uppgift är?

Jag är torterare. Jag får fram sanningen.

Jag kan lukta mig till en lögn och jag känner lukten på dig.

Du gör bäst i att be någon annanstans.

- Har du brutit några löften ännu? - Låt honom vara, Mold.

- Gå undan! - Griff.

Griff!

- Gå undan, sa jag! - Låt mig vara!

Låt mig titta.

Låt mig titta.

Jag ska bara titta.

Jag ska bara titta, min vän.

Varför har du inget sagt?

Förlåt...

Hans resa slutar här.

Jag tar hellre en nådastöt.

- Jag vill bikta mig för munken. - Nej.

- Vi vet inte hur smittan sprids. - Vem frågade dig?

Du får bikta dig för mig.

Kom. Du ska få syndernas förlåtelse.

Du ska tiga still!

Ego te absolvo a peccatis tuis.

In nomine Patris, et Filii, et Spiritus Sancti.

Fader Vår, som är i himmelen. Helgat varde Ditt namn.