Private Eyes

Private Eyes, ep 301 20712179 SWE

Tidigare i Private Eyes...

Det är ett år sen vårt allra första fall.

Du är en del av firman, så ditt namn ska vara med.

Italien kommer förändra ditt liv.

Tack, pappa. Jag älskar det.

Ms Everett åtalas för spionage.

Din partner stal topphemlig information.

-Hur missade jag det? -Hon lurade oss.

Jag är Dana Hudson.

Jag är rädd för vilka andra bilder han har.

-Var finns dessa bilder? -På en hårddisk...

...i huvuddatorlabbet på femte våningen.

Killen som låtsas vara min kompis bror var också med på det.

Så hela grejen, sextrakasserierna, integritetskränkningen,

hennes fars sjukdom...

Det var fejk. Hon visste att du skulle reagera och utnyttjade det.

Det här betyder massor.

Det är en bluff! De höll oss åtskilda för att bryta vårt fokus.

Snälla, säg att du inte gav henne hårddisken.

Släpp telefonen! Nu!

-Redo att åka? -Så redo.

-Vad gör vi? -Jag ska ta dig härifrån.

-Vart för du mig? -Loretta vill träffa dig.

Sitt ner.

Om jag brutit mot nån...

Sitt ner, sa jag.

Du är rena kändisen. Spionage, miljondollarsborgen,

dagliga möten med den där stilige hockeyspelaren.

-Min partner. Jag är privatdeckare. -Kul för dig.

Problemet är att du också är en fånge på min cellavdelning.

Du har kanske märkt att det är jag som bestämmer här.

-Ja, jag har fått det intrycket. -Jag gillar lugn och ro.

När folk kommer hit och börjar röra om i grytan

och säger att de är oskyldiga, undersöker nya ledtrådar,

blir alla här uppjagade.

Det ger dem falskt hopp.

Och här inne är hopp farligt.

-Men jag är oskyldig. -Jag med.

Ingen bryr sig.

Snuten sa att jag mördade nån.

De sa att de inte hittade mitt alibivittne.

Min advokat sa att jag skulle vara ute inom en vecka.

Det var fem år sen.

Jag blev av med jobbet, sen mitt hus...

...och till sist även min dotter.

-Jag vet inte ens hur hon ser ut nu. -Jag beklagar.

Som jag sa - ingen bryr sig. Inte de, inte jag.

Det blir lättare så.

Jag är inte mycket för sånt.

Tja...

då kommer du och jag att få problem med varann.

Och igår svor nån åt mig på italienska.

De trodde jag var härifrån.

Så bra, vännen.

Vad är det? Du låter konstig.

Inget. Jag är bara trött.

Angie och jag var uppe hela natten och spanade.

Okej. Hälsa Angie att hon kunde ringa upp mig nån gång.

-Hon svarar inte på sms. -Det ska jag hälsa henne.

Vi hörs snart, okej? Jag älskar dig.

Ja. Och jag dig, pappa.

När tänker du berätta för henne?

Hon behöver inte få veta, pappa.

Ja.

Är det här vad jag tror?

Det var det enda jag kom på.

Angies borgen är satt till en miljon dollar.

Jag har inte svaret på den frågan, min son.

Men enligt mig är Angie mer än värd det.

Ställ dig i mitten vänd hitåt.

-Vad händer? -En lottovinst.

Shade, hur...?

Vad då? Spelar det nån roll? Du är ute!

Borgen var en miljon. Var fick du tag på pengarna?

Jag pantade lite ölburkar, letade under soffkuddarna.

Visste du att du hade 200 dollar i pesos i ditt skrivbord?

Säg inte att...

-Det är bara ett hus. -Mycket mer än så.

Jag behövde få tillbaka min partner. Vi reder oss

så länge du inte bryter mot villkoren.

Du måste anmäla dig dagligen, vara hemma kl. 21

och du får bara lämna huset i sällskap av mig.

-Jag går in igen. -Det skulle jag göra.

Så, berätta, partner. Vad är senaste nytt?

Zoe och jag vände och vred på det.

Dana och Dominic är proffs. De gör det här över hela världen.

Visst, men det måste finnas nåt, va?

En video där hon ger mig disken?

-Existerar inte. -Bilen hon körde?

En hyrbil. Under falskt namn.

Hennes mobiltelefon, då? En astmainhalator?

Kanske det finns ett recept. Det har gått tre dar.

De kan vara var som helst.

Om vi inte hittar dem eller hårddisken...

-Det gör vi. Oroa dig inte. -Hur kan du vara så säker?

Det är det vi gör.

Du skojar väl! Är det där Ellis?

Allvarligt, agent Ellis? Fick du inte nog sist?

Det här är inte över förrän jag har disken.

-Vi har den inte. Dana har den. -Eller hennes partner.

Nu räcker det med Dana och Dominic-tramset.

Vet ni vad som finns på den där hårddisken?

Topphemlig information

om alla militära underrättelseagenter i världen.

Ni sätter mångas liv på spel.

Varför inte söka de verkliga bovarna?

De, ja. Jag pratade med typerna

på Summit Path om dem. Vet ni vad de sa?

Inget.

Ingen har nånsin sett dem.

Samma sak vid rinken. Inga bilder,

inga mejl, ni vet inte ens vad de heter.

Vi är klara där inne, sir.

Bra. Packa ihop.

Packa ihop!

Vill ni slösa bort min tid? Leka lekar? Visst.

Din rättegång närmar sig,

och när den är över får du tillbringa 20 år

av ditt liv bakom galler.

Åh, nej! Kom inte in ännu!

-De andra bokstäverna är här. -Det är okej, Zoe.

Lyssna inte på den där Ellis. Han vet inte vad han pratar om.

Men han har rätt.

Ni har sett över alla ledtrådar

och Dana och Dominic är spårlöst försvunna.

Om vi inte... hittar hårddisken och får Dana...

-...att erkänna... -Det gör vi.

Det räcker med en ledtråd.

Maz!

-Titta vem som är här! -Ja, ja, välkommen tillbaka.

Vilken entusiasm.

Jag kunde inte möta er vid stationen. Stället kryllar av FBI-agenter.

-Har du nåt? -Kanske.

Antagligen inte. Börja inte hoppas på för mycket.

-Inte nu längre. -Vad är det?

Kvinnan slog sönder ett bilfönster och stal en laptop.

-Är det Dana? -Hon heter Beth.

Hon jobbar på ett härbärge.

-Jag ser inte kopplingen. -Hon är vid Red Bird.

Ni vill höra hennes story.

-Men hoppas inte på för mycket. -Exakt.

När hon först kom till härbärget grät hon oupphörligen.

Hon sa att hon hette Tina.

Jag tog in henne, som vem som helst.

Jag minns att jag tänkte att hon liknade min lillasyster:

Blond, blå ögon och båda led av astma.

-Hade hon en inhalator? -Ja.

När hon väl lugnat sig började vi prata,

och hon sa att henne kille hade stulit hennes laptop.

Hon ville att du skulle fixa tillbaka den?

Hon skulle ha gjort det, men var för rädd.

Hon gav mig gymadressen, sa att han går dit på tisdagar.

-Vet du var Tina är nu? -Jag gav henne datorn...

...när jag kom tillbaka till härbärget. Hon stack samma kväll.

Hon skulle till sin mor.

Jag tänkte inte desto mer på saken förrän polisen kom.

Jag känner mig så dum. Jag försökte bara hjälpa.

Ursäktar du oss en stund?

-Det måste vara Dana. -Vad sa jag om hopp?

Hon körde samma bluff med Beth. Och astman?

-Vems laptop stal hon? -Ägaren heter Dalton Yi.

Säkerhetschef för företaget Centro-Guard.

Vi pratade. Det gav inget.

En säkerhetschef som lämnade sin laptop i bilen?

Du skulle fatta om du såg honom.

Jag vill inte skryta, men man blir inte Torontos främsta

på säkerhetslösningar utan att ha lite mellan öronen.

Och hur mycket har du mellan öronen?

Du ser? Han fattar.

Tack.

Så, är ni lokala poliser, eller...?

-FBI. -Ja.

Vi är federala agenter här på uppdrag av den lokala avdelningen.

Vi går just nu hårt åt stölder på gym runt om i landet.

Okej, häftigt.

Vad exakt gör du här?

Jag utformar toppmoderna säkerhetssystem.

Dörrar, lås, sensorer, biometri - allt skräddarsytt.

Och vilka är era klienter?

Jag kan inte kalla mig säkerhetsexpert och avslöja det.

Kom igen, vad gör väl det?

Vem kan man lita på, om inte FBI?

Okej, visst.

Vi hade hand om säkerheten på Landon Museum.

Landon?

Fanns det känsligt material på datorn

som tjuvarna kan ha varit intresserade av?

Information om museets säkerhetssystem?

Visst, tekniskt sett kan man använda den

till att komma åt nätverket, men man skulle behöva

vara en expert på dataintrång för att knäcka mitt lösenord.

Mr Shade! Hej! Ledsen att du fått vänta.

Jag har aldrig följt hockey...

-...men min make är ett stort fan. -Tack.

Najma Hammoud.

Jag är intendent här på Landon Museum.

Kom, så visar jag er utställningen vi gör i ordning just nu.

Så glädjande att ni vill skänka ett bidrag till museet.

Er tajming är perfekt.