Chicago P.D.

Var ärlig nu. När tog du nåt senast?

-I dag. -Vad ska vi göra?

Vi hade en chans och du sumpade den! Det här är min grupp!

Jag tar smällarna.

Oroa dig inte för mig, Hank. Oroa dig för dig själv.

Kelton är ute efter dig.

Jag ska se till att han inte upplöser underrättelseenheten.

-Du spelar ett farligt spel. -Du också.

-Varför gör du det? -Det är det enda jag kan leva med.

I dag har vi skrivit historia.

I dag börjar vi om på nytt.

Om det finns nåt jag borde veta, så måste du tala om det.

Jag ska hälsa på Kelton och göra det som krävs.

Här får våldsroteln och underrättelseenheten samarbeta.

Vi har allas ögon på oss, så gå på hårt, men gör rätt.

-Uppfattat. -Ja.

Kan vi få bort nyhetshelikoptrarna?

De får visa lite respekt. Är Voight på plats?

Han är på väg.

Bra. Hur gick det med Keltons chaufför?

-Nåt användbart? -Inte direkt, sir.

Han släppte av Kelton vid 22, köpte cigg och Advil åt honom

och 25 minuter senare hittade han kroppen.

Okej. Uppdateringar varje timme.

Jag sköter rapporteringen, så ni kan stämma av hos mig.

-Okej? -Perfekt.

Har du tid, Terkla?

-Är Voight på väg? -Vet inte. Jag skyddade honom.

Skyddade? Varför det? Vad pratar du om?

Voight sa att han skulle hälsa på Kelton...

och göra det som krävdes.

Tack.

Okej, vad har vi?

Crawford vill att vi samarbetar med våldsroteln.

Bevakningen är stor. Det är rimligt.

Hank. Jag måste prata med dig.

-I enrum. -Halstead kan vara med.

Vi har ett vittne som såg en svart SUV utanför Keltons hus

vid tiden för mordet.

Den körde misstänkt långsamt.

-Okej. -Vi har kollat trafikkameror

efter svarta SUV:ar i närheten. Vi fick tre träffar.

En 75-årig farfar, en fotbollsmamma...

och din SUV.

Frågar du om jag dödade Kelton?

Inget tyder på inbrott eller rån,

så det verkar som om den skyldige kände Kelton.

Har vi hittat några patroner?

-Nej, personen städade efter sig. -Och hans mobil?

Många grattis-sms, men alla samtal är privata eller kampanjrelaterade.

Du verkar också ha ringt honom. Vid lunchtid.

Hank!

-Hej, Kate. -Jag kom just. Vad fan har hänt?

Vi har precis påbörjat utredningen.

-Några misstänkta? -Inte än.

-Det blir en lång lista. -Japp.

-Har du pratat med honom nyligen? -Nej.

Så jag vet inte så mycket.

Stackars fan. Han fick äntligen som han ville, så slutade det så här.

Förjävligt hur det kan gå.

Ring om du behöver mig.

Trots våra politiska motsättningar älskade jag honom.

-Har du pratat med Antonio i dag? -Nej, inte i dag. Vad har vi?

Ingen har hört nåt sen i går. Han svarar inte. Det är inte likt honom.

Jag försöker nå honom om en stund.

En kontantkortsmobil hittades i Keltons privata bil.

Roteln för gängkriminalitet har gått igenom den. Många kryptiska sms.

En viss "Slo-Mo" messade Kelton tre gånger i går.

Klockan nio skrev han: "Inte schyst. Måste snacka. När och var?"

En timme senare: "Jag menar allvar."

Och klockan sex, i versaler: "PASSA DIG, SLYNA."

-Fyra timmar senare är Kelton död. -Och Slo-Mos mobil?

Den är avstängd, men alla sms kopplades via en mast i Englewood.

Ett kvarter där South Sides langare hänger.

Ingen "Slo-Mo" i databasen.

Vi behöver ett namn. Skicka dit folk nu.

-Jag ordnar med fullmakten. -Nu, sa jag.

Nu.

Chicagopolisen! Stanna där ni är!

Han springer!

Upp med händerna!

-Upp med händerna! -Upp med dem!

Bort till vita linjen. Kom igen.

-Pistol! -Jag har tillstånd!

-Käften. Händerna på ryggen. -Jag tar honom.

Vi letar bara efter Slo-Mo. Är han här?

Berätta var Slo-Mo är, så drar vi sen.

Upp med händerna.

Vad är det här? Det blir en gratistur till stationen.

Eller ge mig ett namn.

Inte? Okej, händerna bakom ryggen. Kom igen.

Curtis. Slo-Mo heter Curtis.

-Har Curtis nåt efternamn? -Monroe, tror jag. Som gatan.

Okej, spela med. Vi ska släppa dig, men hoppa in i bilen.

Slo-Mo heter Curtis Monroe.

Mellanboss, stolt South Side-langare.

Han har många domar. Två vändor på anstalt.

-Kända gängkontakter? -Ja, vänta lite.

-Kolla - Wilson Young. -Densamme?

Ja, som Kelton lät mörda för att vinna valet. Han är Monroes kusin.

En kusin som vill hämnas.

Okej, och var kvartar den här Monroe?

Sex månader på Dixon, sen tre veckor på ett halvvägshus, sen ingenting.

-Tipsaren visste inte var han bodde. -Okej, då får vi börja leta.

Kevin. Jag behöver din hjälp med en grej.

Du ska bli släppt. Inspektör Voight betalade borgen i dag. Kom igen.

Kom igen!

Nu hade du tur, snutjävel. Nästa gång lämnar du stället i en kista.

In i cellen!

Hoppas att du gillar att vara ensam.

Skyddshäktescellerna på Stateville är hälften så små som de här.

Och fångarna är dubbelt så elaka.

-Bra att veta. Tack för rådet. -Visst.

Vill du överleva på anstalt får du vänja dig vid ensamheten.

-Min polare. -Min Uber!

Jag brukar inte plocka upp folk med lågt betyg.

-Hur mår du? -Bra.

Vakten berättade om Kelton.

-Sjukt, va? -Har vi några misstänkta?

En langare som heter Monroe. Inga konkreta bevis.

Kan Voight ha varit inblandad?

Då så. Tack, kompis.

-Ingen orsak. -Är allt bra med dig?

Du? Du har varit tyst hela resan.

Hur kunde du inte berätta för mig om internutredningen?

Jag ville det, men jag vill inte dra in dig i det.

-Jag önskar att jag hade vetat. -Ja...

Du kunde ändå inte ha gjort nåt, Kev. Tro mig.

Vad händer nu, då?

-Vänta på rättegången. -Och jobb? Blir det pappersarbete?

Från och med i dag har jag inte längre polisbefogenhet.

Fy fan.

-Ja. -Är du där, Kev?

-Ja, Jay. -En av Monroes vänner har snackat.

Ryktet går att vi vill åt honom. Monroe kurar i en knarkgömma.

Vi möter upp våldsroteln om 20 på Addison och Whitney.

Okej, jag är på väg.

-Ta det lugnt. Du är snart tillbaka. -Jag hoppas det. Var försiktig.

-Ring mig sen. -Absolut.

Det finns två sovrum och två rottweilers som vaktar.

Vad härligt.

Underrättelseenheten går in. Vi tar framsidan.

Jäklar. Där är han!

-Curtis Monroe! -Jag tar baksidan!

-Har jag grönt ljus? -Ja, kör, kör, kör!

-Pistol! -Ducka, sir!

Lägg er ner bakom mig.

Mot dörren! Bakom mig!

-Ser du honom? -Ja!

Han svängde in vid den första dörren i hörnet.

Stanna! Polis!

Polis! Stanna!

Släpp vapnet!

Ner på knä!

-Släpp det, Monroe! -Släpp vapnet!

Ni tänker döda mig!

-Släpp det! -Jag fixar det här!

Hördu! Vill du leva? Svara!

Vill du leva?

-Ja! -Okej!

Följ med mig, så är vi schysta. Släpp vapnet.

-Du har tre sekunder på dig! Ett... -Ta det lugnt!

-Vad fan gör du? -Vi ska inte tabba oss i dag!

-Släpp det, Monroe! -Backa.

-Släpp det nu! -Backa!

-Två... -Gör det inte! - Lyssna på mig.

Släpp vapnet. Släpp det bara. Titta inte på dem, utan på mig.

Följ med mig in, så är vi schysta. Släpp det.

-Gör det nu! -Kom igen. Lägg ner det bara.

Lägg ner det. Så där, ja. Lägg det på marken.

Lägg vapnet på marken. Bra.

Ta honom.

Ner på marken.

Jag har ju redan sagt att jag hängde i Ogden Park.

Jag kan inte vara på två ställen samtidigt.

-Vem hängde du med? -Ingen.

-Känner du Brian Kelton? -Ryktesvägen.

-Har du ringt eller messat honom? -Den nye borgmästaren? Skojar du?

Du menar alltså att du inte skickade de här sms:en?

Curtis.

Tänk efter innan du svarar.

Om du ljuger för mig...

kommer det här inte att sluta bra för dig.

Ja, jag skickade dem. Men jag sköt honom inte.

Inte för att jag sörjer det aset.

Han dödade min kusin Wilson. Han förtjänade det.

-Du menar att du vet nåt om det? -Det menar jag inte alls.

Men du erkänner att du skickade sms:en.

-Ja. Han vägrade ju betala. -För vad?

Spela inte dum. Visste du inte att Kelton jobbade med oss?

-Vi säger att jag inte gör det. -Vi hjälpte svinet att vinna valet.

Vi låg på folk och fick dem att rösta på honom.

Men han betalade aldrig.

-Hur mycket? -10 000 dollar.

Vi var inte ensamma heller. Han var skyldig folk pengar överallt.

Han ska ha haft affärer med latinogängen också.

Ja.

Ditt alibi håller, Curtis.

Vi har dig på film i Ogden Park.

-Du rökte en stor, fet blunt. -Får jag gå nu?