Dickinson

Under inbördeskrigets dagar

nådde Emily Dickinson sin kulmen som poet.

Hon skrev kopiöst de åren,

i en takt och intensitet som aldrig tidigare eller senare…

…nästan en dikt varje dag.

Hennes verk från den tiden har kallats

"en stort och klassiskt nedstigande i ett personligt inferno".

Men på grund av sitt liv i avskildhet

har Dickinson inte traditionellt setts som en "krigstida poet".

De flesta tänker inte på Emily Dickinson

som en röst med förmågan att tala för en nation.

Här borta!

Kungariket måste befrias Blodet från en ung messias

Jag ser syndare i en kyrka Jag ser syndare i en kyrka

Ibland är jag inåtvänd

Ett krig pågår inuti Jag hör ett skri

Mödrar begraver söner Pojkar leker med vapen

Djävulen ljuger Uppfyll din vilda längtan

Ensam, men ändå inte

Din sanning uppenbaras med tiden

Du gör en resa för att besinna Vad det krävs för att vara kvinna

"Hopp" är saken med fjädrar -

Ja, vi både hoppas och ber

att krigets plåga må försvinna fort.

Men den Allsmäktige har sina egna vägar,

och Herrens domar är alltid rätta och rättfärdiga.

Så låt oss sträva vidare.

Låt oss förbinda nationens sår.

Och låt oss sörja denne unge man som gav sitt liv för sitt land.

Ursäkta mig.

Modig ung man?

Ja. Så sa jag.

Men det här är ingen soldat. Det är min syster.

Ursäkta, ma'am?

Vi är här för begravningen av min älskade syster,

Lavinia Norcross Norcross.

Hon äktade vår kusin.

Det måste vara ett misstag.

Misstaget är ert, pastorn.

Kan vi fortsätta med gudstjänsten och begrava vår döda på ett respektfullt sätt?

Jag är hemskt ledsen. -Ja.

Jag har inte tid med nån gammal kvinnas begravning.

Jag har 15 ädla unga nordstatssoldater att begrava idag,

tappra krigare som offrade allt

för konstitutionens sak. -Ja…

Och jag ligger långt efter tidsschemat.

"Fader vår som är i himlen, helgat varde ditt namn.

Tillkomme ditt rike. Ske din vilja såsom i himlen så ock på jorden.

Ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet. Amen.

Då tar vi nästa.

Det var den kortaste begravning jag varit på.

Det var hemskt. Hemskt.

Och vi som reste ända till Boston.

Jag ska skriva ett brev. -Min älskade syster Lavinia.

Moster Vinnie. Jag döptes efter dig.

Titta, allihop.

Fågeln talar till oss.

Snälla Emily. Inte nu.

Vi hämtar droskan. Vi har lång väg hem.

Vi vill inte hamna bakom nån parad.

En parad till?

Ja. Alla de där ynglingarna som går ut i kriget.

Inbördeskriget förstör allt.

Fortsätt.

Sluta inte.

Emily.

Kom och hämta droskan!

Jösses, vi har så mycket att prata om.

Som en liten fågel jag nyss såg.

En liten fågel landade på moster Lavinias kista.

Den var liksom en… symbol eller en metafor.

Som ett budskap från moster Lavinia själv, att jag skulle fortsätta skriva

för att sprida ljus i mörkret och aldrig ge upp hoppet.

Döden, är du…

Mår du bra? -Nej.

Jag mår uruselt.

Oj. Vad är det för fel?

Det är det här eländiga kriget.

Det bara fortsätter och fortsätter och förtar alla arbetsglädje för mig.

Det brukade vara så kul att hitta på kreativa sätt att döda folk.

Den personen ska falla från en bro.

Den dåren ska dricka lite gift.

De här två ska döda varandra för kärlekens skull.

Men nu är det samma sak hela tiden.

Kula, kallbrand.

Kula, kallbrand.

Det blir så uttjatat.

Jag är nog deprimerad.

Oj.

Så även Döden har dåliga dagar.

Emily…

Jag behöver ett råd. -Ett råd?

Ja, det var därför jag kom. Jag behöver din hjälp.

Okej, ja. Fråga mig om vad som helst.

Så du skriver dikter. -Ja. Det stämmer.

Lysande dikter.

Unika dikter. -Tack.

Mycket inspirerade.

Fast du lever ett rätt händelselöst liv.

Händelselöst? Jag…

…jag vet inte om det stämmer.

Kom igen, nu. Ditt liv är rätt långtråkigt.

Du lämnar sällan er lilla stad.

Du lever fortfarande hemma hos pappa.

Varje dag liknar den förra, men ändå finner du inspiration.

Varifrån får du glöden?

Tja…

…medan jag finns här,

vill jag göra nåt som räknas.

Och jag menar nåt som verkligen räknas.

Det är större än berömmelse eller pengar.

Det handlar om att faktiskt förändra folks liv.

Att hjälpa dem att läkas.

Att hjälpa dem överleva.

Jag vill vara den där lilla fågeln.

Ljuskällan i mörkret.

Jag vill ge människor hopp.

Hopp.

Jag tror att poesi kan ha stor makt.

Till och med större makt än du.

Jag menar det.

Döden kan slita sönder människor. Poesi kan hjälpa dem att läkas.

Så du menar att…

…jag inspirerar dig.

Alltid.

Hemma igen. Tack och lov att vi är hemma igen.

Det var en fin begravning.

Inte alls. Sluta låtsas.

Det var ett fiasko. Din mor har rätt.

Jag har varit mer andäktig när jag har jagat flugor.

Vad prästen sa spelar ingen roll.

Jag kunde förnimma moster Lavinias ande. Det kunde jag.

Jag kunde… Jag kunde förnimma den.

Mamma, hon sa ju jämt åt oss att finna ljuset.

Visst? Och gå vidare mot glädje och hopp.

Hopp.

Jag behöver en penna.

Om moster Lavinias ande var där, varför kontaktade hon mig inte?

Emily, gör inte din mamma upprörd.

Det gör jag inte. Jag försöker bara hjälpa. Mamma…

Och var tusan är Austin?

Har inte tid med sin mosters begravning? -Hoppet är…

Hoppet är en Fågel… Nej… -Usch. Det är respektlöst.

Det är genant. Jag såg hur de där skvallerbyttorna från Boston viskade.

Han svek oss igen.

Låt honom vara, Edward. -Nej.

Jag har förväntningar på min son.

Nån är här. -Jag öppnar.

Hans beteende blir allt värre. Han dricker jämt.

Jag står inte ut. -Det är som det är.

Nej. Jag vägrar att passivt se på medan pojken går ner sig.

Särskilt nu, när som vi alla vet… -Sue.

…hans fru snart ska föda.

Jag vaggade hit som en valross.

Du är en söt valross.

Kom in.

Emily, vem kom? -Det är Sue.

Så snällt av henne att komma.

Hur var begravningen?

Hemsk, Sue. Och så snällt av dig att komma.

Jag var redo att följa med. Er droska kom aldrig och hämtade mig.

Vi antog att du skulle komma med Austin i er egen droska.

Nåja, han kom hem sent igår kväll.

Och i morse var han indisponerad.

Oacceptabelt.

Jag är så ledsen att jag missade det.

Tack, Sue.

Jag kände inte tant Lavinia så väl, men jag har alltid beundrat henne.

Det gjorde alla. Hon var ikonisk.

Hur mår du, Sue?

Du verkar redo att föda.

Ja, jag har nått stadiet där det här inte är roligt längre.

Får vi bjuda på nånting? Vatten?

Jag skulle gärna ligga ner.

Det är bara en kort bit mellan våra hus,

men det känns som en bergsklättring.

Säkert. Vi går upp, så får du vila.

Ja. -Nej, det vore ofint.

Ni måste båda vara här nere och hälsa på gästerna.

Jag måste…

Hon ska bara vila lite, så är vi redo för gästerna sen.

Hon missade begravningen. Hon kan åtminstone vara med på mottagningen.

Det gäller Austin också, men var tusan är han?

Edward, det är en kvinnas plikt

att se till att alla är nöjda oavsett hur mycket det kostar på.

Det gäller helt enkelt inte för män.

Sue har all rätt att vara trött.

Se på henne. -Jag struntar i om hon är stor som Kansas.

Jaha, tack.

Såja. Alla älskar Kansas.

Det blev just en delstat.

Jag följer dig upp. Vi vilar li… Mamma, jag är strax tillbaka.

Jag ska bara…

Hur var begravningen?

Herregud.

Jag kan inte stanna länge.

Mamma behöver mig verkligen.

Jag behöver dig också.

Svårt att fatta att vi brukade rymmas i den här lilla sängen.

Nu är vi nästan tre. -Nästan.