I Used to Be Funny

HYCKLANDE UNGDOMSPASTOR

En stor applåd för den fantastiska Sam Cowell!

Hej!

Det är en vacker dag och det blir likadant de närmaste dagarna,

så hitta på något utomhus.

Börsen rasade idag, något ingen verkar ha väntat sig.

Det var ännu en skjutning idag i innerstan, det finns inga misstänkta.

En uppdatering i Renner-fallet.

Fjortonåriga Brooke Renner är borta sedan i torsdags.

Tonåringens moster anmälde henne försvunnen för två dagar sedan, men...

Man misstänker inte brott, men familjen är oroliga för hennes välbefinnande.

Paige! Det är Brooke!

Är hon här igen?

- Varför droppar du på soffan? - Försvinnandet sprids på sociala medier.

Okej, vi stänger av ljudet och...

- Hur länge har hon varit borta? - Fyra dagar.

Berätta för nån att du har sett henne. Typ polisen.

Ja, alla snutar är svin. Klä på dig, så ringer jag.

Jag hamnar nog ändå i telefonkö.

- Byråkrati och sånt. - Ja, paragrafryttare.

- Gå och lägg dig. - Okej, tack.

Jag går och lägger mig i handduken.

- Bra gjort att du har duschat! - Tack.

Ja, är det tipstelefonen?

Det gäller Brooke Renner. Min rumskamrat såg henne för tre dagar sen.

När behöver hon komma in?

Kommer!

Vänta! Herregud.

- Herregud, vad i helvete? - Du är där inne, din jävel!

Gud, Brooke! Kastade du den genom mitt fönster? Och kallade mig en jävel?

- Du måste gå! - Vart fan då?

- Till din moster! Och sluta svära! - Jag gör vad jag vill!

Jag vet, du har klargjort det. Hur kom du hit?

- Jag tog bussen. - Du på en buss?

- Jag fick skjuts, okej? - Stick. Ta en Uber hem.

Varför ljög du?

- Jag gör inte det här med dig idag. - Dra åt helvete, Sam! Dra åt helvete!

Är du full?

Helvete.

Middagen är klar!

- Tack för att du lagat mat. - Det är bara ragu.

- Det är ändå mat. - Tekniskt sett inte, men varsågod.

Så...

- Vad gör du åt Brooke? - Jag vet inte.

Säg i förhöret att hon krossade fönstret, så får hennes moster betala för det.

Hon tar sig hem själv. Hon är femton, som i Taylor Swifts låt.

Hon är fjorton. Tuttarna är konstiga, man har fula halternecktoppar, det är hemskt.

Hon klarar sig. Det är väl inte första gången?

Hon älskar nog affischerna om att hon är anmäld försvunnen.

- De tog en selfie, hon är jättefin. - Säg inte så, hon är försvunnen.

Det är inte olikt henne att göra det för att få uppmärksamhet, men jag är orolig.

Du får inte betalt för att oroa dig mer. Jag är orolig för att du inte går ut.

- Jag duschade faktiskt idag. - Herregud.

Jag gjorde det. Faktiskt. Och jag gick nästan på ditt gig igår.

Okej, men du gjorde inte det. Jag satt där ensam. Ensamma Paige.

Du tar hem främmande tjejer från ståuppbaren jämt.

Man får nästan aldrig könssjukdomar av lesbiskt sex, så det är inte riskabelt.

Det är inte sant. Det är farlig desinformation.

Du vet vad jag menar. Lesbiska tar aldrig hem främlingar.

Det är någons ex, någons hundvakt, någons väns vän.

Ja, det är sant. Det är homo-matte.

Apropå ex, jag träffade Noah igår kväll. Han sa att han försökt ringa dig igen.

Paige. På allvar, prata om något annat.

Sa du att du fått en könssjukdom? Du bekände för oss.

- Jag sa att jag inte kan få dem. - Vi hörde fel.

- Vilket år tror ni att alla har HPV? - Snart, hoppas jag.

- Vad menar du med att du hoppas det? - Det vore nåt att prata om med folk.

Du missade verkligen ingenting igår. Alicia...

Jag vet. Hon drar fortfarande rutinen om "Plocka upp mig, pappa." Hon säger pappa.

- Säg att hon inte har shorts på tights. - Det har hon inte, men en ny vändning.

Hon har börjat ha små bisarra hattar, så det är svårt att säga om det är bättre.

- Det är en förlust. - Ja, hon sabbar det.

44:E POLISDISTRIKTET

Sa Brooke att hon var berusad?

Hon sa inte att hon var full, men det var hon.

Vad sa hon mer?

Hon kallade mig lögnare. Kallprat, du vet.

Märkte du något mer annorlunda med henne?

- Hon hade färgat håret ljusblått. - Blått hår?

Ja, men allt var inte blått. Hon hade doppat topparna.

Det var typ bara topparna, men det var skitdåligt gjort.

- Hon hade färgat det blått, ja. - Okej.

Tack.

Du, jag vet inte vad du...

- Beklagar att du är här igen, Samantha. - Jag med.

Hör av dig om du minns något mer.

Okej.

Alla vill väl bara se till att Brooke kommer hem hel och hållen?

Okej.

- Här. - Ja, jag har ett.

- Tack för att du väntade. - Är du ett pålitligt vittne?

Jag minns allt, jag får henne inte ur hjärnan.

Okej, då har du gjort allt du kan. Det är inte ditt bekymmer längre.

Beklagar att du är här igen, Samantha.

Okej.

Samantha?

- Är ni fru Renner? - Jag är hennes syster Jill.

Brookes favoritmoster. Kom in.

Vad kort du är. Den här vägen.

Orkidéer? Psykotiskt.

- Sätt dig här. - Tack.

- Cameron, det här är Samantha. - Hej, Samantha. Jag heter Cameron.

- Trevligt att träffas. - Jag har ditt CV, det verkar...

Jag har aldrig gjort det här förr.

Jag heter Sam.

Jag var au pair hos en familj i Storbritannien i två år.

- Jag är komiker. - Jag pluggade improvisationsteater.

Jaha, schyst.

Ja. Jag älskar det.

- Jag umgås mest med förväxta barn. - Varför slutade du?

- Jag är fortfarande komiker. - Hos den brittiska familjen.

Jaha. Jag förnyade inte mitt studentvisum, så det berodde på pappersarbete.

Du har tur, här behöver du bara skriva lappar om utflykter och sånt.

- Kan inte Brooke förfalska själv än? - Nej.

Jag har en konstexamen också.

En konstexamen kändes relevant.

- Ja, konst... Brooke älskar att rita. - Vad bra.

Så... Såhär är det. Brookes mor är väldigt sjuk.

- Hon åker in och ut på sjukhus jämt. - Jag beklagar, förmedlingen sa det.

Ja, och jag jobbar rätt mycket,

så någon behöver sova över ett par nätter i veckan, i gästrummet.

Jag skulle komma oftare, men två barn, jobb och sjukhusbesök tar upp mycket tid.

Mycket förändras i en ung flickas liv, så Brooke är lite besvärlig.

Självklart, det är ju en tonårings jobb.

- Var det ett skämt? - Ja. Jag hoppas det.

- Brooke, kom fram, är du snäll. - Nej, tack. Jag behöver ingen barnflicka.

- Mamma blir friskare. - Jag vet. Kan du hälsa på Sam så länge?

- Snälla? Hon är snäll. - Tack. Hej.

Hej.

- Kan du inte stanna hemma, som i början? - Brooke, hälsa nu.

Då åker vi till skateparken i helgen, jag lovar.

Skejtar du? Häftigt. Imponerande.

- Vi finns i köket, om ni vill ha glass. - Schyst.

Glass, det är en muta jag kan stå bakom.

Eller hur? De vet vad de gör.

Vi kan lura dem och säga att vi är vänner, så vi får efterrätt?

Nej. Jag behöver ingen barnflicka, okej? Jag är tolv.

Okej, visst. Vi kan se det som att vi är vänner.

Jag är vännen som vet att du inte får äta pizza eller leka med tändstickor.

Och jag får betalt.

- Jag fattar. Du försöker vara rolig. - Är jag inte rolig?

- Inte direkt. - Det gjorde ont.

Men dina höga krav på humor gör att det blir lätt att bli vän med dig.

- Du är inte som andra barnflickor, va? - Du är inte som andra ungar, va?

Okej, om du nu måste dras med mig, vad vill du göra ikväll?

- Jag har det nya avsnittet av "Riverdale". - Jag älskar "Riverdale".

Så därför knullar jag inte killar som läser böcker längre.

- Hej, kul att ses. - Det var ett tag sen.

- Jag är nog friskare och mindre deppig. - Man kunde ju tro det.

- När kör du? - Jag är bara moraliskt stöd.

Jaha. Du får väl skämta om vad som helst nu, det är väl bra?

Va?

Du är i en unik position med alla ämnen du har tillgängliga.

- Ja, vilken tur jag har. - Jag menar bara...

Tim är avundsjuk för att han inte kan prata om mens.

Okej. Tack, Zara. Där fick du mig. "Förlåt, bebisen drog ett dåligt skämt".

- Tack. - Tim är värst.

Hemsk. Hans frisyr får honom att se ut ännu mer som en incel.

- Det är nog inte gel, det växer nog så. - Hemskt och riktigt skumt.

- Sa Tim något dumt? - Han försökte dra ett visst skämt. Kul.

Tim är avundsjuk för att han inte är relevant alls.

- Det som hände mig gör mig inte relevant. - Nej, att du är kvinna gör dig relevant.

Exakt. Tjejen, var lite bossig och häng med oss ikväll.

Jag har saknat att se dig som irriterande vit kvinna på scen.

- Tack. - Jag måste gå, jag har en dejt.

Det stod i profilen att han är poet, det lär plåga mina föräldrar.

Okej, ha så kul. Kul att ses.

Zara, gå och knulla med poeten.

En gång till, knulla poeten. Hon vill att du knullar poeten.

Nå?

Jag har bara det jag spelade in i Montreal, det är inte aktuellt längre.

Vem bryr sig? Tim kör material om "Frasier".

Vem tror att Niles slickar röv?

Jag vill inte ta mina tankar från Twitterkommentarer och få häcklingar.

Ditt material i Montreal var så bra. Jag blev så arg över den inspelningen.

Man vinner ibland, förlorar drömmar ibland och ser vänner leva ut dem.

Du behöver inte vara arg längre.

Materialet om ungdomspastorn funkar nog.

Alltså...

Hörni, nu kommer något väldigt speciellt.

Efter ett kort uppehåll är Torontos stolthet... Inte Pride, det är Paige.

Och nu jag, antar jag.

Men utan vidare omsvep,

Sam Cowell!

Kom igen.

Det var ett skämt, jag offrar inte min scentid.

Bögar skriver i sina profiler att "Snälla, skriv bara om du älskar din kropp."

Sen ser jag dem ta metamfetamin på fester.

Du får väl skämta om vad som helst nu, det är väl bra?

Du är rolig. Du är rolig.

- Vad gjorde ni i skolan idag? - Pratade om boken jag läste i stugan.

- På surfplattan du hade sönder? - Irriterad över slutet på "Twilight"?

- Jag hejade på Jacob. "Vad händer?" - Va? Jag hejade på Edward.

- Edward? Skämtar du? - Skämtar du själv?

- Är det han med magrutorna? - Det är båda. Helt olika magrutor.

Jacobs är varma och mjuka, man kurar ihop sig i en sovsäck och tåflörtar.

Edward är iskall och dödar folk.

- Med sina magrutor? Okej. - Ja.

Det verkade inrepat. Bjöd du oss på en av dina ståupprutiner?

Nej, de är inte lika roliga. Det var improviserat, för att jag bryr mig.