Growing Up - First Season

Att växa upp är så många saker.

Att växa upp är oförutsägbart.

Att växa upp kan ändra världen.

STOPPA MENSFATTIGDOM

Att växa upp var…

Vi har makten och ansvaret.

Vi förtjänar att bli hörda.

Att växa upp är…

-Tumultartat. -Pinsamt.

-Förvirrande. -Stökigt.

-Vackert. -Obligatoriskt.

Vi klarade det!

10 BERÄTTELSER

OM MODET

ATT VARA SIG SJÄLV

När jag var yngre

så trodde jag inte att det skulle vara möjligt för mig att hitta kärleken.

Jag såg aldrig någon som var som mig förälskad.

Jag ville dela min berättelse för att kunna

se sig själva reflekterad är något som jag önskar att jag hade som barn.

Som en självsäker svart, queer person, som är öppen och ute och högljudd

så hoppas jag att jag är för någon det som jag behövde.

A I ett. Tagning två.

Okej. Riktar goda tankar.

Tack.

-Så, Amiri, närhelst du är redo. -Okej. jag heter Amiri.

Jag är 19 och är från Washington D.C. och jag blev faktiskt adopterad

direkt efter födseln.

Mina föräldrar som är superkärleksfulla

fick det aldrig att kännas konstigt eller obekvämt för mig att vara adopterad.

Vi döpte honom till Amiri som betyder prins.

ELSON AMIRIS PAPPA

Och han har varit vår lilla prins sedan dess.

CYDNE AMIRIS MAMMA

Han gjorde genast våra liv fullständiga.

Att växa upp för mig, jag kände mig blyg och begränsad runt mina jämnåriga.

Jag kunde ge uttryck för mina känslor genom musik.

När jag var tre köpte min mormor mig ett piano.

Och jag var som fastlimmad vid det.

När jag spelade piano så behövde jag inte alltid nödvändigtvis

vara mig själv utan jag var musiken i det ögonblicket.

Det känns som jag flyger när jag spelar. Jag är helt enkelt på världens topp

och det var väldigt viktigt att uppleva den känslan som barn

när det kändes som jag aldrig skulle kunna vara på världens topp.

Jag visste att jag var annorlunda när jag började i skolan.

Jag var alltid runt pojkar och de pratade alltid om

att de var kära i flickor och jag kunde aldrig riktigt relatera till det.

I början trodde jag att det var normalt, men sedan när jag inte hörde dem prata

om att de gillade andra killar eller att de var attraktiva

så visste jag att jag var olik alla andra.

Så jag pratade inte om det.

GLAD ALLA HJÄRTANS DAG

Jag upplevde aldrig en alla hjärtans dag som kändes äkta för mig.

I klassen så gav en pojke ett kort till en flicka

men jag kände mig aldrig säker nog…

BLI MIN VALENTINE JA - NEJ

…att ens fundera på att ge ett kort till en pojke.

Jag trodde inte att det skulle vara möjligt för mig att hitta kärleken.

KYSSTE GRODAN OCH DEN FÖRVANDLADES TILL…

I sagor så är det bara prinsessor och prinsar som lever lyckliga i alla dar.

Jag såg aldrig någon som var som mig, förälskad.

Insikten att jag var gay kom samtidigt med insikten

att folk tyckte det var fel.

När jag började bli mer medveten och känslomässigt i samklang med det

som folk i min kyrka säger så började jag känna mig väldigt skamsen

och tvivlande och generad över att jag tyckte om pojkar.

GUD ÄR KÄRLEK

Det var konstigt för jag tyckte om…

PSALMBOK

…så många av budskapen

om att sprida kärlek och saker som var positiva.

Men sedan fanns det andra tillfällen när samma präst

sa saker som…

-Bibeln säger… -Predika!

"Vet du inte att de orättfärdiga inte kommer att ärva Guds rike?"

-Predika, pastorn. -Ja.

"Bli inte lurad. Inte heller de sexuellt omoraliska,

eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare,

eller män som utövar homosexualitet."

-Predika. -Nej! Sant!

"Inte heller tjuvar, eller de giriga…

-inte heller fylleristerna… -Ja!

-inte heller smädare… -Ja!

-inte heller bedragare… -Nej!

-kommer att ärva Guds rike!" -Exakt!

"En man som engagerar sig i kärlek med en annan man är inte en riktig man."

-Amen! -Amen!

Jag förväntade mig att alla skulle se lite chockade ut

för det var så hatiskt.

Men jag insåg att det bara kändes hatiskt för mig

eftersom jag var personen som han beskrev.

När jag hörde talas om svarta, homosexuella män

så var det min präst som pratade om dem med avsky.

Jag antog att mina föräldrar höll med om vad prästen sa.

Och för att jag inte vågade prata med dem om det

så accepterade jag bara

att det var det folk tyckte om folk som mig.

Jag tyckte inte om mig själv och trodde att jag var ett misstag eller en synd.

Så jag låtsades bara att jag var… inte den jag var.

Jag var rädd för att säga ifrån och svara på frågor i klassen

och ibland att prata med jämnåriga

för jag skämdes så över den jag var.

Jag intonerar och pratar annorlunda

än vad heterosexuella män gör.

Och det märker folk väldigt snabbt.

Jag hade väldigt svår ångest.

Jag ville inte att de skulle se mig som en gay person.

Så jag började bara isolera mig totalt.

Ibland på lunchen så följde min mormor med mig

och jag satt och åt med henne för jag var för nervös

för att äta lunch med alla andra.

Jag försökte förkasta den jag var under lång tid och förtrycka det.

Men det går bara att förtrycka något sånt

under en viss tid.

Och till slut insåg jag att det var dags för mig att komma ut.

Jag letade efter saker som: "Komma ut video, Komma ut berättelse"

men jag kände ingen riktig koppling till dessa videor…

ATT KOMMA UT

…för alla människor i dem var vita.

50 OLIKA SÄTT ATT KOMMA UT

ATT KOMMA UT

Det fanns inga svarta, homosexuella skapare.

KOMMA UT SOM BISEXUELL

Jag… jag är gay.

Jag vill bara inte att ni slutar älska oss eller nåt sånt.

Sluta.

Det var då jag började inse att jag behövde komma ut

för min egen lycka och mentala hälsa. Jag skrev ett meddelande till mina föräldrar.

HEJ, MAMMA OCH PAPPA

Det var en av de mest skrämmande saker jag nånsin har gjort.

Jag var bara så rädd att jag skulle förlora allt.

Jag hade hört så många hemska berättelser om folk som blev utkastade

ur sina hem och att deras familjer inte pratade med dem längre.

HEJ, MAMMA OCH PAPPA. JAG ÄR GAY.

Jag hade tvingats skämmas och vara så rädd för den jag var

att sanningen skulle vara för outhärdlig för att någon skulle kunna älska mig.

De kom upp på övervåningen. Min pappa försökte dyrka upp låset.

Och båda två kom fram till mig och kramade mig länge.

Jag sa: "Jag är ledsen om ni inte älskar mig.

Jag är ledsen om Gud inte älskar mig men jag kan inte ändra på det här.

Jag kan inte göra något för att ändra på det."

Att Amiri trodde att han skulle förlora oss, att vi inte älskade honom

krossade mitt hjärta.

De sa att de fortfarande älskade mig och att Gud också älskar mig.

Att kunna krama honom

och visa att du inte har något att oroa dig för.

Efter jag kom ut så gick jag och mina föräldrar inte tillbaka

till samma kyrka längre. Men vi gick till en annan kyrka

som faktiskt var helt annorlunda och där jag fick kärlek och stöd.

Och jag tycker att sättet som man får information på

är så betydelsefullt för hur man ser sig själv.

Jag kom ut i åttonde klass.

Folk mobbade mig definitivt och där var incidenter

när folk skrev "bög" på mitt skåp.

Jag sa inte ifrån eller försvarade mig själv.

Samtidigt hörde jag talas om en skola som hade väldigt många

queera personer eftersom det var en konstskola

och jag bestämde mig för att ansöka för klassiskt piano.

Så jag övade väldigt mycket för jag visste att om jag kom dit

så skulle jag träffa queer-personer som var ute och hade självförtroende,

och det var nåt som jag kände att jag verkligen behövde.

Jag kände ingen när jag kom dit.

Så jag bestämde mig för att bara vara ute.

Och jag skulle börja engagera mig i klubbar som var för queer-personer.

Det är faktiskt galet för Sage var grundaren

och presidenten för klubben som jag gick med i, och den första queer-personen

som jag kunde se som var ute och hade självförtroende.

Och hon tog verkligen hand om mig och kallade mig sin son.

Jag är din mamma.

Och att ha en queer förebild

som var en person som identifierade som en svart person

hjälpte mig på ovärderliga sätt för jag såg henne

och hon var så självsäker och jag tänkte: "Om hon kan göra det så kan jag göra det."

Att dejta i high school var att utforska hur det var

att tycka om en pojke, men också att tycka om en pojke

när man var svart och gay.

Trots att jag var ute i high school så var många av killarna inte ute ännu.

Jag hade en gång en pojkvän men vi fick låtsas