Unit One (Rejseholdet)

Assistansbegäran A–15/00

Glim, Roskilde 08.15, söndagen den 19 mars

God morgon, lilla älskling.

–Var är mamma? –Har hon inte redan gått upp?

Nej.

Då är hon nog inne hos mormor och morfar.

Vi kan ringa. Ska vi ringa och säga god morgon?

–Jag vill prata med henne. –Hon kanske inte har vaknat ännu.

–Hej, morfar. –Hej, hjärtat. Har du sovit gott?

–Har du fått upp mamma? –Jag vill prata med henne.

–Hon är inte här. –Jo, det säger pappa.

Jag får prata lite med din pappa.

–Hej, Tom. –Hej, Bjørn. Tack för i går.

–Är Ulla inte hemma? –Nej. Är hon inte hos er?

–Vi körde hem henne. –Jag trodde att hon sov över hos er.

Nej, hör nu här. Alice och jag släppte av henne uppe vid landsvägen.

Klockan var väl...halv tre i natt.

Bjørn? Är du där, Bjørn? Bjørn!

Polisen eftersöker den försvunna kvinnan Ulla Englund–

som sågs senast natten till söndag.

Polisen vill tala med föraren av en röd bil som sågs nära hennes hem.

Har ni någon information, kontakta polisen i Roskilde.

MORDKOMMISSIONEN

Det är Gaby. Hej, IP.

Okej. Ja.

Nej, det är bara en hantverkare som sätter upp några hyllor.

Ja, jag ringer Johnny. Hej så länge.

–Då är den på plats. –Det var det.

–Ska vi ut och köra? –Ja, vi ska till Roskilde.

En kvinna har varit försvunnen i sex dagar. De kommer inte vidare.

Du, jag skulle inte kunna få ta en dusch?

–Jag bor i bilen just nu. –Jag ska hämta en handduk.

Här.

Varför sa du att du skulle ringa mig när jag var här?

Hoppsan.

Hej, Gry. Vilken överraskning. Kom in, jag håller på att packa.

Sätt dig ner. Hur har ni det där hemma?

Jag har ringt Ingrid, men hon svarar inte.

Jag bor inte där hemma, jag är hos min mamma.

Och Tobias är hos Lars.

Hon säger hela tiden att hon ska städa.

Men det har hon sagt i två veckor, ända sedan pappa...begravdes.

Tobias saknar henne.

Kan du prata med henne, Gaby?

–Ingrid? –Herregud, hej.

–Hur kom du in? –Dörren stod öppen.

Jag sitter här och fixar med Sørens papper.

Det här är hans dagbok från vår första resa till Toscana.

Han skriver så fint.

Nej, det är kanske är lite för privat.

–Gry hälsade på mig i morse. –Varför det?

Jag tror att dina barn saknar att kunna komma hem.

De får komma hem så snart jag har ordnat det här.

–Hur går det med allt? –Vi är på väg till Roskilde.

–"Vi"? –Ja, jag åker med Johnny.

–Han gömmer sig ute i köket. –Hej, Johnny! Kom in, du.

Du vet hur det är, det drar gärna ut på tiden. Jag tänkte...

–Vill du uppdateras löpande? –Det behövs inte.

–Säg till om du behöver hjälp. –Det är bara...

Sørens böcker ska till universitetet och så är det lite kläder.

Jag kör ner med kontoret, så kommer jag tillbaka och hjälper dig.

Nej, då måste jag ju skynda mig på.

Men det var snällt av er att komma. Hälsa de andra.

Blommorna.

Finns det något jag kan göra för att hjälpa dig?

Nej...

Jo, du kan låta bli att berätta för de andra hur jag har det.

Jag har det svårt nog. Om de dessutom–

–ska klampa runt i min kvinnliga sentimentalitet... Jag orkar inte.

Speciellt inte IP, då ränner han här hela tiden.

Okej.

Roskilde polisstation 09.30, lördagen den 25 mars

Hej så länge!

Hallå där!

Det här är stationschef Søndergaard. – Det här är Gaby, vår journalförare.

Välkommen. Du trodde kanske att det var en polisstation.

–Men det är en internatskola. –Jag, jag märker det.

Kan jag sitta här? Var är Fischer?

På väg. Han har problem med bilen, men Mille kör honom.

Ja, då kör vi igång.

Sørensen, kan du släcka lyset?

Ulla Englund. Lärare, hon fyllde trettio i lördags.

Det firades med fest på restaurang Sagafjord i hamnen.

Ingen av samtliga i sällskapet tror att Ulla har försvunnit frivilligt.

Hon är en glad och populär tjej.

Gift med... Nej.

Gift med Bjørn som vi ser här.

De har barnen Emilie...

...och sonen Magnus.

Bjørn kör hem med barnen vid tolvtiden.

Vid tvåtiden kör hennes föräldrar hem henne.

De släpper av henne 200 meter från hemmet. Sedan har ingen sett henne.

Det enda uppmuntrande, om man kan säga så, det är–

–att föräldrarna såg en röd bil i vägkanten när de släppte av Ulla.

Den släckte lyset när de närmade sig. De såg inte märket, bara färgen.

Bilen är efterlyst i samtliga medier, men föraren har inte hört av sig.

–Var det inte något örhänge också? –Jo, just det. Det stämmer.

Här har man hittat ett örhänge som Ulla hade på festen.

Så långt hann hon ta sig på vägen hem.

Mycket tyder på att ett brott av svårlöst karaktär har begåtts:

–Ett kidnappningsmord. – Ja, IP? –Tack.

Vi hoppas att vi kan hjälpa er. LaCour är ansvarig för brottsplatsen.

Förhörsledare är Fischer. Han är på väg.

–Vad är det för snack om Rom? –Jag behöver bara komma bort lite.

Helene och jag har pratat om att åka bort i påsk.

Hennes au pair kan följa med och ta hand om ungarna.

–Det är smartare att jag åker med. –Vad menar du med det?

Ingenting.

–Du har ju ändå inte tid. –Nej, inte just nu.

Ingrid har nyss begravt sin man, jag kan inte begära semester nu.

Nej, självklart inte. Men innan dess var det Nødebo–

–och innan dess något annat och nu är det Roskilde.

–Ja... Det är Bjørn. –Något nytt?

–Finns det någonstans där vi kan...? –Ja.

Varsågod.

Bjørn, jag måste säga att utifrån bilden vi har fått av din fru–

–så är vi övertygade om att hon inte har försvunnit frivilligt.

–Vi utreder det som mord. –Betyder det att ni tror...

Det kan låta brutalt, men ingen begår ett brott utan att efterlämna spår.

Du tog avsked av henne vid tolvtiden?

Ungarna var trötta och Ulla frågade om jag ville köra hem dem.

Jag var själv trött. Vi hade firat sedan klockan sju på morgonen.

Det var en så härlig dag.

–Har du med filmen som du lovade? –Ja.

–Bjørn filmade festen. –Vi turades om.

–Jag vill gärna ha tillbaka den. –Givetvis. Vi gör en kopia.

Vad ska jag säga till mina barn?

Det första de säger på morgonen är: "Var är mamma?"

Och det är det sista de säger på kvällarna.

Du måste nog förbereda dem på att de inte får se henne igen.

Ja...

Vi måste vara planera lite.

Hur ska det gå till med någon som inte hinner dela säng med sin fru?

–Vad snackar du om? –Vi har inte haft sex på sju veckor.

–Vad fan, håller du koll på mig? –Ja.

Okej.

–Thomsen. –Hej. Vet du vad?

Jag ringer faktiskt för att jag skulle behöva ta ut lite semester.

–Vad säger du om USA? –Va?

Jag vill skicka dig på kurs hos FBI, i förhörsteknik. Om en månad.

Du måste ju vidare i systemet. Du får ta det med din fru.

Vi måste tänka på Ingrid också efter allt med Søren.

–Är hon inte tillbaka snart? –Jo, det hoppas vi.

Men vi två är överens, inte sant? Vi ses. Hej då.

Jag kan ju inte be om semester när han vill befordra mig.

Förlåt. Okej?

–Vi ses. Hej då. –Hej.

Vet du vad? Hör här...

–Snygg tjej. –Det är min fru.

–Du är lyckligt lottad, du. –Vad fan vet du om det?

–Ingenting, så lägg dig inte i. –Nej, nej...

–Han hade bråttom iväg. –Han ska in och hjälpa Ingrid.

–Vi var där i morse. –Hur är det med henne?

Hon mår bra. Hon går och packar och...

Hon mår jävligt dåligt, men jag lovade att inte säga något.

Men, Møller, hur fan ska jag kunna jobba utan en bil?

Det går bra. Jag skiter i vilket så länge den rullar.

Jag väntar.

I morgon? Okej, vilken tid? Tack ska du ha.

Festen filmades.

Platsen för försvinnandet 12.20, lördagen den 25 mars

Det är här hon tappar örhänget.

Det finns inga tecken på strid eller på att hon släpades.

Eller på att hon har legat på marken.

Och här har vi spår efter stilettklackar som slutar...där.

Det vill säga att hon tog av sig skorna här.

Skorna i händerna och så...

Och så går jag tillbaka mot den röda bilen på strumpsock.

Varför går jag överhuvudtaget tillbaka?

Är det någon jag känner?

–Är det hon som är Ulla? –Ja.

–Vem fan är han? –Hon arbetade med en invandrarlärare.

–Vad har vi på honom, Gaby? –Han dansar ju som Bud Spencer.

Han heter Maurice Azoulay.

Han har franskt pass. Född i Marocko, men uppvuxen i Danmark.

–När lämnade han festen? –En kvart innan Ulla och föräldrarna.

–Har han något alibi? –Han gick hem och sov.

Hej. Thomas LaCour, mordkommissionen.

–Jag är Ullas pappa, Tom Petersen. –Jag är glad att du kunde komma.

–Stod den röda bilen där uppe? –Ja.

Vi släppte av henne precis där.

–Varför körde ni inte hela vägen hem? –Det har jag frågat mig själv också.

Men hon insisterade på att gå–

–trots att hon beklagade sig över sina klackar hela vägen.

Jag kan bli så arg på henne.

Och på mig själv, för att jag inte körde sista biten.

Kon hon ha avtalat möte med den som satt i den röda bilen?

–Varför det? –Sådana saker händer ju.

–Det kan jag inte tänka mig. –Men du sa att hon ville av där?

Nej, nej, inte Ulla. Det är otänkbart.

–Är vi färdiga här? –Ja, det är vi.

–Ja, det är IP. –Hej, det är jag.

Jag får inte ihop det med. Det finns inga tecken på strid.

Det är något intimt över det. Jag tror att hon kände personen.

Kanske dessutom någon som hon själv hade stämt möte med?

Hon kanske bara väntade på att föräldrarna skulle köra.

Bra. Tack ska du ha.

–Kan hon ha stämt träff med honom? –Maurice?

Han dansade med henne hela kvällen. Vi bör nog kolla upp honom.

"Sagafjord", Roskilde 14.45, lördagen den 25 mars