Hollywood Con Queen

JAKARTA, INDONESIEN

Så det är, um...

en och en halv, två timmars bilväg?

- Ja. - Och du vet vad han heter och allt?

Ja.

Har du sett den här?

- Verkar han bekant? - Nej.

Verkar han bekant?

Nej.

Ursäkta mig, sir.

Vet du hans adress?

- Mangga? - Mangga, kvarter B2, nummer 10.

Ursäkta...

vet du var Mangga-gatan, kvarter B2, nummer 10 ligger?

Här är B2, nummer 10.

Vet du hur vi kan kontakta honom?

Herr Gandhi. Han gillar att hälsa på honom.

- Kan du ta dit oss? - Visst.

Okej, då följer vi efter dig.

Ja.

Vi är... Vi är journalister...

och vi ville prata med dig.

Hur hittade ni mig?

Det är en berättelse som låter som något ur en hollywoodfilm.

Kreativa proffs inom nöjesbranschen.

De lurades till Indonesien

på löften om jobb från stora Hollywoodpersonligheter.

DE IMITERADE KVINNORNA

Väl där, luras de på tusentals dollar.

De utlovade jobben dyker aldrig upp.

I bedrägeriets centrum finns en mystisk figur

känd som "Hollywoods bondfångardrottning".

VEM ÄR HOLLYWOODS BONDFÅNGARDROTTNING?

BONDFÅNGARDROTTNING

Scott Johnson från Hollywood Reporter var först med att skriva om komplotten.

Det här är någon med otroliga färdigheter inom röstjobb.

IMITATÖR

Vi blev bara förvirrade över varför du stack.

Bakom kulisserna måste vi förstå varandra.

Det fanns ett begär att ingå relationer med offren.

Och ibland blev det sexuellt.

Känner du att vi har en bra relation?

En speciell relation, är du okej med det?

Du förstår vad jag menar, eller hur?

Så, vad driver någon

att skapa sådana här detaljerade fantasier

och att få andra att falla för dem?

För det handlade inte om pengarna.

Det var något annat.

DET VAR BARA ETT SPEL HON VERKADE NJUTA AV

EN SORTS SOCIOPAT

ETT GALET, ONDSKEFULLT GENI

Folk sa att de var övertygade om att det var två personer

eller en viss kvinna

och att bondfångardrottningen

hade ett digert brottsregister som imitatör.

ÅTALSPUNKT 1

Det var senare som jag började förstå hur stort det här faktiskt var.

Det fanns hundratals offer från runt om hela världen

vilket betydde att det helt klart orsakat en finansiell kostnad.

Men jag tror att de mer bestående skadorna var psykologiska och känslomässiga.

Mitt område på Hollywood Reporter var att täcka brott

och Hollywoods sjaskiga delar.

Vi fick ett tips om att ett bedrägeri pågick.

En rad olika arbetande proffs...

...många knutna till nöjesindustrin,

hade kontaktats av framstående Hollywooddirektörer

rörande jobb på olika högprofilerade projekt.

Men projekten existerade inte,

och direktörernas identiteter var stulna.

Hela grejen var en lögn.

De här kvinnorna är otroligt mäktiga och inflytelserika,

så att sätta dem i bedrägeriets centrum gav det trovärdighet och legitimitet.

Det fanns ett enormt omfång av offer.

Det var skådespelare, fotografer, filmare,

manusförfattare, sminkörer,

verkligen hundratals offer.

Det var en brottsvåg i global skala.

Och offren var sårbara eftersom de var frilansare.

Folk som gick från jobb till jobb och letade efter nya möjligheter.

Du vet, de lägger ut sina foton på Instagram.

De har sina jobb på sin webbsida, eller på IMDb.

All den informationen finns tillgänglig för vem som helst.

Så lurendrejaren använde det med stor effektivitet.

JOBBMÖJLIGHET I SÄKERHETSBRANSCHEN

SKICKA

Men jag tror att det mest imponerande var imitatörens förmåga

att skapa manipulativa, svekfulla fantasier,

vars enda ändamål var psykologisk förödelse.

Och det var det som gjorde mig riktigt intresserad

för jag insåg att storyn inte var vad jag först trodde.

Pengarna var inte den primära motivationen.

Den primära motivationen var det här begäret

att komma in i folks inre, till folks drömmar,

och att pervertera dem.

Att förvränga dem, och förstöra dem.

NYTT MEDDELANDE Hej John,

Doug Liman kontaktade mig den 30:e augusti, 2020.

När jag såg mejlet, jag hade inte hört talas om Doug Liman innan...

SKÅDESPELARE (PSEUDONYM)

...men jag googlade honom och insåg att Doug var en känd regissör

som gjort ett par av mina favoritfilmer.

Swingers och American Made.

Och han sa att han hade en film på gång

som skulle filmas i yttre rymden, med Tom Cruise.

TOM CRUISES RYMDFILM

FÖRSTA CIVILPERSON ATT GÖRA EN RYMDPROMENAD

En av producenterna jag jobbat med

hade rekommenderat mig, sagt att jag var en bra skådis.

För de letade efter nån sorts oupptäckt talang för en roll.

Doug sa: "Jag pratar gärna med dig

och Universals ordförande, Donna Langley."

När Donna ringde mig så sa hon: "Det här blir en kollationering

och jag kommer vara där, och Tom Cruise själv kommer också att vara där.

Du är ju lite okänd, men jag tror att du klarar det

och att det här blir din stora chans."

Och jag tänkte att hela grejen var overklig och spännande och konstig.

ZORY - BLOGGARE, SAN FRANCISCO

HENRY WU RESOR + LIVSSTIL, SAN FRANCISCO

KONTAKTA OSS LÅT OSS SKAPA NÅT TILLSAMMANS!

NYTT MEDDELANDE Kära Zory och Henry,

Henry och jag fick ett mejl från Wendi Murdoch, om ett projekt.

Och jag kände ju igen namnet, Wendi Murdoch.

Att hon var Rupert Murdochs exfru.

RESEFOTOGRAF

Hon var involverad i konstvärlden.

Hon hade pratat med...

RESEFOTOGRAF

...Condé Nasts chef, som hade rekommenderat oss.

Och vi hade precis avslutat ett projekt med dem.

Det är så här branschen funkar.

Folk rekommenderar en, och ibland får man sitt genombrott på så sätt.

Så vi schemalade ett samtal med sekreteraren,

och hade kontakt med honom först, sen tog Wendi samtalet, hon sa

att arbetet skulle visas under vinter-OS.

Hon behövde fotografer för att dokumentera

utvidgningen av kinesiska samhällen utanför Kina,

specifikt i Sydostasien.

INDONESIEN

Och som fotografer så reser vi över hela världen.

Så pusselbitarna passade ihop.

ÄVENTYRSFILMARE

Hej Will,

År 2017 fick jag ett mejl från Amy Pascal.

Och jag minns att jag tänkte: "Namnet låter bekant."

FILMARE

"Hej Will, jag fick ditt nummer från Joe Kudla på Vuori Clothing,

jag blev fascinerad av dina arbeten som han visade mig."

Och i det läget kollade jag upp namnet,

såg vem det var, och undrade

varför jag fick mejl från den här hollywoodproducenten.

Amy, en gång till!

Men jag har jobbat som frilansfotograf och filmare

under det mesta av mitt yrkesliv.

Ibland har jag fått jobb från ingenstans.

Och sen får jag ett telefonsamtal från henne,

och hon börjar förklara konceptet

för ett TV-program som hon vill sälja till Netflix,

baserat på en barnbok som heter Trottoarblommor.

Den handlar om en liten flicka i en trist, svartvit stad,

som hittar små blommor i sprickorna på trottoaren

och som bringar färg till världen.

Hon vill göra ett program om att resa runt jorden,

och hitta små tillfällen,

typ i sprickorna mellan kulturer, som är meningsfulla

och har en vacker tyngd i sig själva.

Hon sa att hon ville skicka mig på en veckolång resa

till Indonesien för att hitta de här berättelserna som sen skulle samlas ihop

så att jag kunde presentera en storyboard

till pilotavsnittet för TV-programmet.

Efter samtalet hade jag definitivt tankar som typ, "Varför just jag?"

Men också: "Man måste ta risker."

Och det här var en sån otrolig möjlighet

för mig, där jag var i det livsskedet.

Jag pratade med ett par producenter i Hollywood

som var typ förbluffade om varför deras namn

användes i samband med påhittade projekt.

Och vi fick reda på att en av producenterna som imiterats,

Amy Pascal, hade hyrt in en detektivfirma som heter K-2 Intelligence.

Som privatdektektiver gör vi undersökningar

anpassade till individer med stor förmögenhet.

Och jag fick ett samtal från en advokat som sa:

"En av våra klienter imiteras.

Någon ringer runt på stan...

UTREDARE, K2 INTEGRITY

...och har riktigt underliga samtal med folk.

Vet inte vad det handlar om. Kan du undersöka det?"

Och det blev en sån grej, en som folk i Hollywood

pratade om med varandra.

Vi hörde talas om andra människor som imiterats.

Och i Hollywood var det kanske 50 individer

som hade blivit imiterade.

Mitt första intryck var att det här kanske var ett spratt.

Till en början fanns det ingen uppenbar finansiell komponent,

så det var svårt att förstå vad vi hade att göra med

och vad deras motivation var.

Jag tror att det är det, på sätt och vis, som gör det till ett så bra bedrägeri.

Bedrägeriaspekten i det hela är inte tydlig i början,

för man tror inte att någon

som lägger ner så mycket arbete