Ronal the Barbarian (Ronal Barbaren) (Ronal Barbaren)

I begynnelsen var det bara mörker.

Och i mörkret föddes demonen Zaal-

zakidernas härskare-

och människans förtryckare.

Men ur skuggorna trädde Kran, krigaren över alla krigare-

och bärare av Gudarnas Svärd.

Han befriade människorna...

...och ledde dem till seger.

Men segerns pris var högt.

Ty Kran fick ett sår genom hjärtat-

-som blödde i sju dagar och sju nätter.

Och hundra krigare drack av hans blod.

Och mottog hans styrka.

Och Kran såg på dem och såg att det var gott.

Och sen dog han.

Så skapades barbarerna.

Söner av Kran.

RONAL THE BARBARIAN

Oh, yeah.

Yes!

Hör upp, gott folk. Styrka! Mod! Oräddhet!

Det var Krans gåva till vårt folk.

I tusentals släktled, generation efter generation-

-har hans blod jäst oförtunnat i våra ådror.

Det är det vi firar varje år innan vi ger oss ut på räder.

Men först och främst är det Krans blod som gör-

-att vi barbarer är de största krigarna i hela Metalonien.

Okej. Ronal, nu är det din tur.

Ronal är sjuk...

Ronal är sjuk i dag.

Ronal!

Hoppa över mig. Jag har ont i armbågen.

Jag håller kanske på att få senhinne... ven...

- Benhinneinflammation. - För helvete, Ronal.

Lägg all din kraft i slaget.

Det ska bli jäkligt kul att se.

Nej, för satan, Ronal.

En till.

Kan...

...inte...

...mer!

Du måste hålla dig i form till räden.

En barbar som inte kan svinga en yxa är...

I varje fall ingen riktig barbar.

Varför ska jag på räd? Jag är bara i vägen.

- Kan jag inte hänga här? - Du är son av Kran.

En son av Kran härjar och dödar monster och kommer hem i ära.

- Det är essensen av att vara barbar. - Onkel, se på mig.

Vad gör jag mot monster? Spänner musklerna så de skrattar ihjäl sig?

Nå, Ronal? Har du fått några muckler?

Skitkul. Har du fått hjärnceller?

Va? Var? Om det är en på ryggen, kan du då trycka ut den?

Hör på. När man ska ut på räd handlar det mer om stora ballar-

än överarmar. Hjältemod.

När du har fattat det är det inget problem att krossa fienden.

Jag har bara svårt att bortse från att man liksom kan dö av det!

Håll käften och träna.

Vad är det?

Larmet. Alle man till vapen! Till era platser! Iväg!

- Hopp, hopp! - Ja, ja!

Barrikadera porten!

Kom igen! Dra!

Upp på barrikaderna, era veklingar!

Lugn.

Lugn.

Vänta.

Vänta.

Lugn!

Vem där?

Var hälsade, ädla barbarer. Vi är Mäster Florian-

kvädesskrivare och skald.

Vi vill bara, mot ringa betalning så klart-

-att berika eder banquet du muscles spectaculaires-

-med ädla sonater om edra forna hjältar och hjältinnor.

Anfall!

- Sånger. De sjunger sånger på fester. - Fester?

Kolla till exempel på deras livsfarliga tuba på taket.

Kila in då.

- Nej! - Typiskt.

Det är hundra år sen som jag sist klöv en skalle.

Hur skulle jag veta att det var en tuba?

Yo, tjejer. Vad sägs om att tvätta min sjukt virila-

spänstiga, skitlortiga-

fyrsträngade luta?

Det ska övas kväden, inte fjantas, unge Alibert. Konsten kallar.

Vi måste bli klara.

Får jag inte gå runt och kika lite?

En riktig skald måste komma ihåg alle kväden perfekt.

Hur perfekt behöver det vara? Ska vi inte ut på räd?

Barbarerna ska iväg i morgon. Vi kan följa med.

Vifta på öronen. Jag ska träffa tjejer.

Jag menar, skriva hjältekväden.

Eller såna där, du vet, med de där verserna.

Åh, unge Alibert. Först när du kan alla kväden-

som är diktade så kan du sånt.

- Det kommer att ta hundra år. - Prat. Så lång tid tar det inte alls.

Jag var bara 57 innan jag var fullärd. Det är ingen ålder.

Aj! Fan vad surt.

Kan Rikke kan Rikke kan Rikke dricka öl?

kan Rikke kan Rikke kan Rikke dricka öl?

Det här är bra grejer.

Är det nån av er snorungar som kan få ner en stor stark?

Alibert!

Jag var på jakt häromdan-

-och sprang rätt in i ett orchdagis. Hoppla.

- Här, gullet, den får du. - Nej, vad gullig.

Ja, den framhäver dina ögon. Den här måste ni också se.

Det är en äkta osynlighetsbodylotion.

Jag smög in i ett harem med den.

Tufft, va? Värsta smygpitten.

Då ser man inte vem som anfaller.

Vad är det? Där kom det igen. Nu slutade det.

- Nu kom det igen. - Aj, Gorak, låt bli nu!

- Det slutar inte. - För helvete, din fete fjant!

Åh, Ronal, för helvete.

Alla Krans söner är samlade, furst Volcazar.

Då är det dags.

- Kan inte jag ta vakten lite? - Men festen då?

Jag är bara... lite trött.

Okej då. Kom ihåg att blåsa i hornet om du ser nåt misstänkt.

- Tror du att du klarar det? - Jag skiter i hornet.

- Jag vill vara ifred. - Det är ett stort horn.

Kom ihåg att andas in, djupt ner i magen. Och sen...

För helvete, onkel. Vem skulle anfalla oss?

Vi är ju fan barbarer. Vi har mosat allt.

- Vi har aldrig blivit anfallna. - Det är möjligt.

Men det är principen som är viktig.

Den pojken blir min död en dag.

RÄDBLASKAN

Jävla barbarer, alltså.

Vad fan är nu det?

Blir vi anfallna? Vi blir anfallna!

Ta era vapen!

Nej, nej!

- Vi lyssnar och lyder. - Låt helvetet regna ner.

Fan! Fan!

Eld!

Till anfall! Visa ingen svaghet!

- Titta, fyrverkeri! - Har vi beställt det?

Vi blir anfallna! Barbarer, försvara er!

Hopp, hopp, hopp!

Himlen vare lovad. De är räddade.

Vilken sanslöst grym jävla fest!

- Åh! - Nej!

Hjälp! Hjälp!

Dunk! Smäll!

Bang! Muskler!

Nu tror jag inte det finns fler kvar.

Fuck, fuck, fuck, fuck.

Han är min.

Vi är helt överrända. Varför blåste du inte?

- Jag försökte. - Du försökte?

Att försöka duger inte, Ronal.

Hoppa upp. Vi måste rädda de andra.

De berömda Söner av Kran.

Vad patetiskt.

Slå dem i bojor. Ingen får lämnas kvar.

Vi barbarer underkastar oss aldrig!

Alla ska lyda mig.

Nej!

Eller dö!

Nej!

- För bort dem. - Ni hörde furst Volcazar!

Få upp de sista barbarerna på vagnen!

In med honom! Iväg!

- Kom! - Jag vill inte...

- In med dem! - Vad fan?

Kom ihåg skor och väskor... yxor!

Vi hämtar dem inte!

General? Den här fången passar inte i bojorna.

- Ska jag bara kasta honom? - Det där är ingen barbar.

- Gå bak och avliva skiten. - Tusen tack.

- Jävla lyckost. - Han får alltid.

-Läderkläder är så skönt -läderkläder är så skönt

-som bonus är det sanslöst gött -som bonus är det sanslöst gött

sitter bra känns så skönt

Nej, jag vill inte! Hjälp! Hjälp!

Fan, vilken ståpitt jag får av detta.

Fy fan. Shit, vilken natt.

Mitt huvud, alltså. Byn är helt mosad, va?

Var är alla de andra?

Är de på efterfest? Hallå, vänta!

Ro... Ronal.

Onkel. Du lever.

Inte länge till.

Kran... kallar hem mig.

Nej, onkel. Det är säkert bara ett... köttsår.

Ronal, när dina föräldrar dog svor jag att ta hand om dig.

Och det löftet har jag hållit. Men nu är det din tur att lova nåt.

Lova mig att du räddar de andra. Det är du skyldig dem.

- Va? Nej, men det kan jag ju inte. - Lova mig det!

- Men... - Res mot norr till oraklet.

- Han hjälper dig. - Oraklet? Hur?

Du är det enda hoppet, Ronal.

Den enda barbaren som finns kvar.

Onkel? Onkel?

Onkel?

Goraks osynlighetskräm.

Yo!

- Vad händer? Ska du ut på räd? - Nej. Jag ska hitta de andra.