Ghostland

HOWARD PHILLIPS LOVECRAFT 20 AUGUSTI 1890-15 MARS 1937

"Sjukt grym skräckförfattare."

"Den överlägset bäste."

Elizabeth Keller

"Patrick hade en vag känsla av att något var på väg att ske."

"Hur skulle han berätta för sina föräldrar att de ondskefulla tingen fanns överallt?"

"I etern, och i vartenda dammkorn. Patrick hade alltid sett dessa ting" -

- "och det hade alltid verkat som om bara han kände till dem."

"På den sjunde dagens afton kände han att deras ankomst var nära förestående."

"Något i skymningens bris hade viskat: 'I afton kommer det att ske'."

"När hans mor öppnade dörren följande dag fanns det ingenting där."

"Spåren av Patrick William Wards urin ledde till en tom garderob" -

- "som badade i mörkret från hans sista natt."

- "Slut." - Oj... Jösses.

- Då var det dags igen... - En av dina bästa.

- Det säger du jämt, mamma. - Den här gången menar jag det.

- På riktigt? - Jag blev fascinerad, fängslad och rädd.

- Det var som... - Lovecraft, jag vet. För mycket, eller?

- Nej då. - Jag har inte hittat min egen röst än.

Som om det var problemet... Min syster är ett missfoster.

- Kom med nåt nytt. - Beth, jag fattar ärligt talat inte...

...varför du lägger tid på att skriva skit som slutar med piss på mattan.

- Vad ska dina historier betyda? - De ska vara läskiga.

Att ha dig som syster är läskigt. Lycka till på killfronten.

- Lägg av, Vera. - Jag pratar inte franska.

- Fortsätt skriva, Beth. - Tänk om jag inte är bra nog?

- Det är du. - Det säger du bara för att du är mamma.

Vad är det?

Vad fan?

Okej, kompis...

- Bravo, Vera. Du är verkligen stilfull. - Ingen franska, mamma.

Jo då, den är grön och alla gillar den.

Ingen orsak.

Häftig gammal bil ni har där.

- Mamma och jag gillar gamla grejer. - Är ni bara på genomresa?

- Vi flyttar hit, till tant Clarisses hus. - Bor hon i krokarna?

Vet inte riktigt. Hon är död. Hon var mammas kusins svägerska eller nåt.

Jaha, Clarisse Jourdan. Den knasiga franska tanten ute på prärien?

Förbannat! Nu kommer det att lukta nagellack här i en vecka.

Håll ett öga på butiken, miss Jourdan.

Jag heter Keller.

SKRÄCKBÖCKER

FAMILJEMÖRDARE SLÅR TILL FÖR FEMTE GÅNGEN

Vad gör du? Vad är det där?

- En historia du inte skulle gilla. - Hur vet du det?

Är det ingen här?

- Gud, vad det stinker. - Hon kommer snart.

Gud, jag ser vidrig ut...

- Vad handlar det om? - Nån typ som bryter sig in i hus...

...mördar föräldrarna men skonar döttrarna, som alltid är i din ålder.

Och?

Han stannar i huset med henne och föräldrarnas lik.

- Det där hittade du på. - Tjejer!

Kom igen.

Herrejesus, det är ju Rob Zombies hus.

- Hon lär gilla det. - Det är inte så illa.

Det är som en förlängning av din hjärna.

- Du skojar... - Sovrummen är däruppe.

- Det luktar gamla tanter här. - Det luktar mögel.

Jag sa ju det.

- Kolla in alla dockor. - Tant lät mig aldrig leka med dem.

Vad var det för fel på henne?

- Funkar det? - Nix!

Bingo!

När ska du lägga av med snobberierna och börja använda laptop?

- Aldrig. - Gud, det ser ut som en loppis här.

- Köpte hon allt åt sig själv? - Gamla tanter gillar sån skit.

- Ett kinesiskt pusselskåp. - Va?

Det är inte bara en spegel, utan även ett skåp. Jag har läst om såna.

Det måste finnas en hemlig knapp nånstans.

Jesus!

- Gillar du det? - Nej!

- Vera, var försiktig. - Varför köper man nåt sånt?

Det var tant Clarisse, raring.

Vad är det, hjärtat?

Älskling? Beth?

Jag mår bra...

Sötnos, det är klart att du mår bra. Det är därför du är så blek.

- Vad är det med henne? - Inget. Hon är som du nu.

- Toppen. Vilken tajming du har. - Vera!

- Mår hon bra? - Jaså, du frågar nu?

- Du kunde ha stannat och hjälpt henne. - Varför det? Du räddar henne ju alltid.

Jag fattar inte varför hon skriver sånt när hon inte tål att se blod.

Hon är flygrädd, rädd för killar, rädd för sin egen jäkla skugga...

Du anar inte vad jag hittade häromdagen.

Larva dig inte, Vera.

En intervju med henne. Flera sidor, skrivna som om det var i en tidning.

Hon hade hittat på alltihop. I den var hon en berömd författare -

- och en journalist ställde frågor om hennes böcker.

- Hon behöver komma ner på jorden. - Skönt att du älskar din syster, trots allt.

- Jag vet att du fick åka ifrån din pojkvän. - Lägg av.

Och sluta sminka dig.

Dra åt helvete, din jävel...

Jag vet att du älskar henne mer!

Beth, Beth... Jävla Beth!

Fan också...

Mamma! Var vill du ha din antika lampa?

- Jag är häruppe! - Visst, med din favoritförfattare.

- Var vill du ha din antika lampa? - I ditt rum.

- Hörde du vad jag sa? - Ja!

Ta det försiktigt med dörren.

Har du det skönt i min säng?

Det här är ditt. Det här också.

Lämna inte din Cthulhu-skit i mitt rum. Ta bort den.

- Skulle du dö av att vara lite trevligare? - Kanske.

Du är så odräglig.

Inte min.

Det är ett gammalt hus.

Mamma, det är mitt rum! Gå och hjälp Lovecraft junior istället.

Sänk!

Jane? Va?

Hallå? Jane, jag hör dig inte.

Mamma?

Han vill bara leka med dockorna.

Titta inte på mig.

Lyssna på mig, Beth. Du måste härifrån.

Fly, älskling. Spring!

Mamma!

Beth, älskling. Kom här. Det är ingen fara.

Det är ingen fara.

- Jag var i källaren... - Jag vet.

- Med Vera. - Det är över nu.

- Det var så verkligt. - Men det var länge sen, Beth.

Det är en vacker morgon här på CO-1.

Luta er tillbaka och njut av Chicagos klassiska radiokanal.

- Ja? - Det är Jerry.

Tyvärr, Jerry. Hon kan inte ta telefonen just nu. Jag ber henne ringa dig.

Försäljningen har femdubblats, min vän. Skriver hon?

- Javisst, självklart. - Vi kommer alla att vara där ikväll.

Jag ska berätta för henne. Jag gör det på direkten.

Hela förlagspersonalen kommer. Dina försäljningssiffror är enorma.

- De avgudar dig. - De avgudar försäljningen.

- Vill du inte veta? - Jag hatar siffror.

Må så vara, men de är enorma.

Och de älskar dig.

Ja, hej. Nej, jag berättade det nyss!

Kvällens gäst har beskrivits som en skräckens mästare.

Hennes senaste bok heter "Incident in a Ghost Land".

Efter bara två veckor toppar den redan försäljningslistorna.

Vi kan skatta oss lyckliga, för hon framträder ytterst sällan i tv.

Elizabeth Keller.

- Det är ett sant nöje att få träffa dig. - Detsamma, Eve.

"Incident in a Ghost Land" är din mest personliga bok hittills.

- En sorts hyllning till din familj. - Det stämmer.

Vad hände dig och din syster då ni var tonåringar?

- Frågar du om boken är självbiografisk? - Allt känns bara så äkta.

Detaljerna är så levande. Varför skrev du boken?

- För att inte bli galen. - Jaså?

- Finns det nåt bättre skäl att skriva? - Nej.

Hon tjatade bara om Vera och mig så jag blev defensiv. Alla måste ha märkt det.

Så illa var det inte. På ditt eget mystiska sätt är det du som styr och ställer.

- Det säger du bara som mitt största fan. - Jävlar, du har rätt.

Jag bär upp Harlequin till sängen. Ska du verkligen se det en gång till?

Lär av din son. Kolla hur mycket han bryr sig.

- Han ska väl inte sova i den här? - Varför inte? Han älskar den dräkten.

Jag sa ju att de älskar dig.

- Hallå? - Beth, du måste komma tillbaka!

- Vera? - Kom tillbaka!

- Är mamma där? - De är i huset!

- Vera, lyssna på mig. - Hör du inte vad jag säger?!

- Lämna mig inte ensam, Beth! - Är mamma där?

Vera!

- Din mamma är väl där? - Det måste hon vara.

Svara... Det är upptaget.

Okej, försök igen.

- Är du säker på det här? - Det kanske inte är nåt.

Det kan vara hennes vanföreställningar, men mamma svarar inte -

- och jag har de där drömmarna igen. Det är nåt som inte stämmer.

De borde aldrig ha stannat i huset. Vera borde vårdas på sjukhus.

- Okej. Ring när du kommer fram. - Det ska jag.

Sköt om dig.

- Här? Är du säker? - Ja.

Mamma?

Mamma!

Mamma?

Beth? Åh, raring! Vad gör du här?

- Varför sa du inget? - Vera ringde igår.

Hon skrek i luren, och sen bröts det. Jag ringde upp men kom inte fram.

Jag visste inte att hon hade ringt. Nu ligger hon och vilar.

Som jag har saknat dig!

- Du är så vacker. - Du har inte förändrats ett dugg.

- Huset ser exakt likadant ut, mamma. - Tja...

Efter alla år har du fortfarande tant Clarisses inredning.

- Nu är du orättvis. Jag sålde det mesta. - Jaså?

Du anar inte vad jag fick för de antika leksakerna.

Jag kommer att kunna renovera hela huset.

- Har du inte fått pengarna jag skickat? - Visst har jag det.

Beth, jag menade inte så.

Säg bara till om det inte räcker.

Jag vet inte varför jag sa så. Du skämmer redan bort mig.

Jag är din dotter och jag har råd. Jag skämmer inte bort dig.

- Raring... - Förlåt, jag överreagerade.

Beth...

- Du är väl inte arg på mig? - Varför skulle jag vara det?

- Jag lämnade dig här, ensam med Vera. - Beth, titta på mig.

Du övergav mig inte. Du behövde få leva ditt eget liv.

Förstår du? Torka tårarna nu. Duktig flicka.

Nu tar vi en macka.

När började du dricka bonnlurks-öl?

Fan också. Nyckeln ovanför dörren.