The Grand Tour

THE GRAND TOUR PRESENTERAR

Hej och välkomna till The Grand Tour,

och denna Lamborghini Huracán Sterrato.

Till skillnad från den vanliga Huracán, som var designad för att

glida runt i stadskärnor sent på kvällen i 14 km/h,

var denna designad för att flyga genom öknen i 250.

Den har takräcken, den har de utsvängda hjulhusen,

förstärkta undersidor, lång fjädringsrörelse.

Det är Lamborghinis antihjälte.

Och det är inte bara Lamborghini som håller på med ökenracing.

Det här är Porsche 911 Dakar.

Den har fyrhjulsdrift, hasplåtar

och 50 millimeter mer markfrigång än en vanlig 911.

Till och med Morgan gör ett försök.

Japp, det här är CX-T och den står också på styltor.

Den har justerbara rallydämpare och en extern skyddsbur.

Trevligt.

Alla dessa bilar är såklart mycket fantastiska,

men de är också väldigt inte billiga.

Porschen kostar 173 000 pund.

Morgan kostar 204 000,

och denna kostar 250 000.

Och det fick oss att undra,

kan vi bygga en billigare rallybil?

Mycket billigare.

Vi tar en titt på det vi har köpt,

och jag valde en Maserati GranCabrio,

som jag betalade knappt 26 000 pund för.

Richard Hammond har köpt denna,

det är en Aston Martin DB9 V-12 Volante,

som kostade honom 22 000 pund.

Och Jeremy Clarkson, denna,

en Jaguar F-Type V6 S, 25 000 pund.

Och självklart fick vi precis ett sms från mr Wilman.

Läs upp det.

Det står: "Ni ska göra era inköp till ökenracerbilar.

"Och när ni är klara,

"anmäl er vid järnvägsstationen i staden Choum,

"som ligger i Mauretanien."

- Var ligger det? - Han kanske stavade Mauritius fel?

Det finns ingenstans. Det är inte en riktig plats.

- Jo, Mauretanien. - Vad pratar du om?

Kom igen.

Häxan och lejonet, och spegellandet,

Alice i spegellandet, allt det där.

Man går genom baksidan av garderoben,

säger glatt hej till det talande lejonet på vägen in,

och aktar sig för de som springer runt klädda i spelkort.

C.S. Lewis ekar där inne.

- Ja. - Lewis Carroll.

De var inga reseböcker.

Du tror inte att stället existerar.

Mauretanien är ingen plats!

Det visar sig dock att Mauretanien finns.

ATLANTEN - AFRIKA - INDISKA OCEANEN

Det är en före detta fransk koloni i Västafrika.

Och så här ser det ut.

MAURETANIEN

Två tredjedelar av detta stora land, fyra gånger större än Storbritannien,

har begravts av Saharaöknen.

Vilket betyder att det är mil efter mil

av ödslighet och tomhet.

Men här, mitt i detta gigantiska hav

av överhettad tomhet,

finns en järnvägslinje,

och den går genom den lilla staden

vi har blivit tillsagda att åka till.

Choum.

CHOUM - 2 735 INV.

TEMPERATUR 46 GRADER C

Man får tydligen mycket mer för pengarna i Mauretanien.

Trodde det skulle vara mer färgglatt, och med pratande djur.

Det är lugnt och skönt.

- Eller hur? - Ja.

För varmt för att låta.

Det är riktigt varmt. 46 grader.

Det är dock en torr värme.

Säg inte... Jag hatar det.

Jag hatar torr värme.

- Det är en restaurang. - Var?

Vi kan inte ta en öl.

- Va? - Torrlagt land.

- Va? - Mauretanien är torrlagt.

- Säkert? - Det är muslimskt.

Vilket sagoland serverar inte gin?

Jag har handsprit med lite alkohol,

- om det duger. - Behåll den.

Får jag bara säga hur fint det är att vara tillbaka med The Grand Tour,

riktiga Grand Tour.

- Vet du vad jag menar? - Ja.

Någonstans dammigt, och i det här fallet påhittat.

Ska han rikta karossen på skåpbilen?

Jag vet vad det här är.

En skåpbil. En riktigt gammal trasig skåpbil.

Innan vi åkte sa mr Wilman:

"Jag har ett reservfordon om det blir fel på någon av era bilar."

Varför har han skickat en skåpbil?

Och han säger att allt vi behöver för denna resa

finns bak i skåpbilen. Det är öppet.

Säkert? Du stjäl inte någons levebröd?

Nej, han sa det. Men det väcker frågan:

hur tror ni att våra bilar kommer...

Han skulle leverera dem till oss.

Skåpbilen hade helt klart köpts lokalt,

och vi hade kommit med flyg,

så Hammond tänkte att det bara finns ett möjligt svar.

Du tror att det kommer ett tåg hit med våra bilar?

Ett tåg... Här är det troligt att se ett tåg, eller hur?

- Ja, jag håller med. - Och... Ja.

Och den enda vägen in och ut är med tåg.

Hur ska de annars komma hit?

Eftersom det inte fanns automatiska avgångstavlor

för att se när ett tåg kan ankomma,

satte vi oss ner och väntade.

Har du sett hur många tomma plastflaskor

för vatten som finns här?

Många.

Titta, en, två, tre, fyra, fem, sex,

- sju, åtta, bara där. Nio, tio. - Japp.

Jag skulle kunna döda tillverkarna.

Hårt sagt, men de kommer att finnas här länge.

- Slöseri. - För evigt.

Det är inte ofta man får vänta på ett tåg

- precis vid spåren, visst? - Nej.

- Man kan inte göra så i Paddington. - Nej.

Tänk om det inte kommer?

Tänk om våra bilar inte är med?

- Där! - Var?

Där. Det måste vara det.

Ja, du har rätt.

Gud, det är enormt!

Det är det största jag någonsin sett.

Det största jag någonsin sett.

- Ser du bilar? - Nej.

- Järnmalm? - Jag är lång nog för att se järnmalm,

järnmalm, järnmalm.

- Vad är det? - Människor.

Killar, det är personalvagnen.

- Det är slutet. - Ja, men se vad som finns framför...

- Framför personalvagnen? - Ja, titta.

Det är en flakvagn, det är en annan typ av tågvagn.

- Det är som en flakvagn. - Det är tre saker på den.

- Så där ja. - Ja!

Det är bilarna.

Tåget stannade,

och då vi antog att det snart skulle åka vidare

var vi tvungna att arbeta snabbt för att få av våra bilar.

Så vad gör vi? Jag har ingen aning.

Det man brukar gör med bilar på flakvagnar

är att ställa den på ett sidospår med ramp

- och köra upp dem på rampen. - Ja.

- Men de har personalvagnen bakom. - Ja.

De åker inte utan personalvagnen.

Nej. Den åker nog tillbaka, det går nog att vända.

- Hur? Vi kan inte knuffa den. - Det finns en växlare.

Detta är ett tågset i full storlek.

En växlare på andra linjen, så funkar järnvägar.

Efter att ha hittat ett växeltåg

pratade James med föraren på sin bästa franska.

Det låter lite...

Det kan vara James med ett växlingslok, med bånge.

Om han kör det har han sprängt motorn.

Även som passagerare är han mer upphetsad...

Växlingslok.

- Han är på det! - Jag är på växlingsloket!

En trebent gubbe åkte förbi.

Ja!

Är detta den bästa dagen i James Mays liv helt plötsligt?

- Han har ett helt järnvägsnät. - Ett tågset i full storlek.

Om man någonsin har haft en tågbana

vet man exakt hur det här fungerar.

Här kommer han.

När en tågarbetare närmade sig var det dags för mig att plocka fram min franska.

Du med...

Koppla ifrån.

Och här kommer James.

Jag ville bara se vilken bit du hade här.

- Aldrig sett någon gladare. - Toppen.

- Han går på den. - Killar, vi hoppar på.

- Spring iväg! - Skräcken!

- Ett. Och sen? Nu kör vi. - Ett. Ett, ett, ett.

Vid ratten på sitt stora blå växlingslok

knuffade James våra bilar och personalvagnen in på ett sidospår,

kopplade loss bilvagnen...

Nu, framåt. Lossa bromsen.

Och kopplade sedan på personalvagnen på tåget igen,

vilket åkte vidare efter att ha tagit ombord fler passagerare.

När solen gick ner var det dags att få ner våra bilar från vagnen,

vilket innebar att sätta igång stationens extremt gamla och trasiga teleskoplastare,

och använda mina jordbruksfärdigheter.

Lite mer, stopp.

Är detta första gången vi har gjort något,

- försökt göra något ordentligt? - Vi har inte gjort det än!

Lite mer. Så där.

Jag började sedan hämta de andra två.

Jag tror att din bil är tyngre än min, James.

- Ner med dig. - Klart.

Säg till när jag är klar.

- Jag tror att du är okej. - Det räcker.

Vi gjorde det.