Dr. Pimple Popper

Huden är kroppens största organ.

Den består av miljarder celler som kan förvandlas till bisarra saker.

Jag heter dr Sandra Lee, och är kosmetisk och kirurgisk dermatolog.

Men jag är mest känd för mitt smeknamn, dr Pimple Popper.

Jag har utfört tusentals ingrepp.

Det kan bli blött. Jag ska kalla mig Lipomviskaren efter dig.

Men det är en bråkdel av min karriär.

- Var satt den fast på kroppen? - Det gjorde den inte.

Växer en knöl okontrollerat, kan den påverka ens liv.

Det gör ont. Hudsjukdomen har stulit min självkänsla.

Jag förtjänar inte att kallas äcklig.

Det kan förstöra ens liv.

Jag oroar mig för vad det är och om jag kan dö av det.

Jag hoppas att jag klarar mig.

De senaste 15 åren har jag hjälpt patienter att förstå sin hud bättre-

- och genom det hjälpt dem att återta sina liv.

SIOUX FALLS, SOUTH DAKOTA

Hej! Vill du ha hjälp?

Jag heter Melissa. Jag är 30 år och är alltid klädd i munkjacka-

- vare sig det är 30 grader varmt eller kallt utomhus-

- för jag har en stor knöl på ryggen och halsen.

Under sommaren 2015 upptäckte jag en knöl på axeln.

Den var drygt 1 cm, lätt att dölja. Sen blev den allt större.

Efter ett år var den som en grape- frukt. Nu är den tre gånger så stor.

Den känns mjuk. Den rör sig.

Den har växt åt det här hållet och nedåt.

När jag ligger ner, trycks den upp och är som en extra kudde.

Jag trodde att den skulle försvinna, men den blir bara större.

Kommer den att sluta växa-

- eller bli allt större med åren? Det är läskigt.

I början när jag sov-

- domnade armen bort, men jag sov inte på den.

Jag trodde att en nerv satt i kläm. Jag gick till en allmänläkare.

Hon sa att de inte kunde ta bort den-

- p.g.a. av alla nerver. Hon rekommenderade en plastikkirurg.

Plastikkirurgen sa att den måste opereras-

- men jag kunde inte ta ledigt från jobbet i flera veckor.

Det gick bara inte.

Det står 1,15 på de här.

Knappa in 99 cent manuellt, så ändrar jag dem i morgon.

Jag drar hela tiden upp tröjan.

Då döljs den bättre.

Var det bra, så?

Det känns som om alla stirrar. En kund har kommenterat den.

Han sa: "Har du puckelrygg?"

Därför täcker jag över den.

- Vill ni inte gå hit? - Jo.

Mina barn tycker att det bara är en knöl.

De är ganska små, så de märker den inte.

- Jag svettas. - Det är varmt.

Och mamma har tröja på sig.

Min dotter säger alltid att jag är vacker-

och att jag inte behöver ta bort knölen.

Hon är en så gullig liten tjej, och ser det bästa i allt.

- Jag älskar dig. - Jag älskar dig också.

Hon är nog för ung för att förstå.

- Har du roligt? - Ja.

När de blir äldre kommer nog deras vänner att se den-

- och fråga: "Varför har er mamma den där? Vad är det med henne?"

Mina barn kommer att få skämmas.

Curt. Jag vill prata om en sak.

Jag och Curtis har varit ihop i fem år.

Vi hade varit ihop i två år när jag fick knölen.

Jag har alltid en T-shirt på mig, så han har aldrig sett den.

Vi har aldrig diskuterat knölen på min hals.

Jag vill visa den och prata om det.

Trots att jag har på mig en tröja, så vet jag att han kan se den.

Du har aldrig frågat om den, och vi har aldrig pratat om det.

Jag var orolig för hur stor den var-

men hon var så generad, så jag sa inget.

Om ingen pratar om den-

- så kan jag låtsas att den inte finns och inte är ett problem.

Just nu mår jag sämre än nånsin.

Jag är redo att visa den för Curtis, men jag är rädd-

- för den äcklar mig, så jag är säker på att han blir äcklad.

Tre år är lång tid att dölja nåt.

Det är dags att han får se den.

- Gör det ont? - Det är obekvämt att ligga ner.

Den är i vägen för kläder och när jag sover.

Nu börjar den breda ut sig ner på ryggen.

Det var en chock att se hur stor Melissas knöl var.

Jag förstår henne.

Hon vill inte att den syns, och det besvärar henne.

Jag ser fram emot att hon tar bort den och kan bli sig själv igen.

Jag älskar dig med eller utan knölen. Jag längtar efter att gå ut igen-

och umgås, och få visa upp dig igen.

Kan inte dr Lee hjälpa mig, så är det kört.

Jag har inga andra alternativ just nu.

MELISSA UNDERSÖKNINGSDAGEN

Jag är äntligen på Lees mottagning, och jag är jättenervös.

Jag är rädd för att den är för stor för att hon ska kunna ta bort den.

När jag ser patienter med stora svulster, är det oroande-

- för jag vet inte om jag kan behandla dem på min mottagning.

Jag måste undersöka henne först.

- Hej! Hur mår du? - Bra.

- Jag heter Sandra, dr Lee. - Melissa.

- Varför är du här? - Jag har en stor knöl här.

Den syns lite på axeln.

- Hur länge har du haft den? - I tre år.

Då har den växt otroligt fort.

Ja. Den har blivit allt större, allt snabbare.

Plötsligt blev den så stor att du måste dölja den.

Du döljer den väl. Jag märkte den inte förrän du sa nåt.

Jag har huvtröja på mig dag och natt, i alla väder.

Faktumet att den växte så snabbt på tre år är lite oroande.

När nåt växer snabbt, uppmärksammar vi läkare det.

Är det nåt farligt som växer okontrollerat?

Ja, du har en rejält stor fettknöl.

Melissa har troligtvis ett lipom, d.v.s. en godartad fettknöl.

Det är som om en fettcell delade sig och skapade kloner.

Jag försöker utröna hur fast den känns.

Fettknölar är ofta fristående-

- så de kan tryckas ut. Då är de lätta att åtgärda.

Fettknölen är så stor, så jag måste avgöra hur jag ska bedöva den-

och om det går med lokalbedövning.

Trots att den är stor, så sitter den ovanpå din muskel.

Den är som en liten kudde.

Jag tror att vi kan göra det med lokalbedövning.

Jag är nervös för att vara vaken under ingreppet.

Det är lite äckligt. Jag vill inte sövas, men jag vill inte se det.

Det finns alltid en risk att den sitter under nåt-

som jag inte bör komma nära.

Känns det inte säkert, så avbryter jag.

Risken finns att vi påbörjar det här utan att avsluta det.

Men jag ska göra mitt bästa.

Melissas fettknöl har flera förgreningar, så den har nog hittat-

- alla utrymmen under huden. Det är oroande.

Jag ska rita på dig.

Jag hoppas på det bästa just nu. Jag tänker inte på alternativen.

Du måste hitta en bekväm ställning.

Först ska vi bedöva området.

Jag lägger lokalbedövning för att bedöva Melissas fettknöl.

Den sitter illa till för dig. Upp mot halsen.

Man måste tänka på var man är på kroppen-

- och veta var musklerna, nerverna och blodkärlen sitter-

så att man inte skär på fel ställe-

i synnerhet med nåt så stort.

Det får inte göra ont.

Det ska inte kännas vasst.

Det är den största fettknöl som jag har försökt avlägsna. Den är enorm.

- Hur känns det? - Det gör lite ont.

Jag känner dr Lee dra inuti mig. Det är så obehagligt.

Jag har cancer i min släkt, så jag har inte velat kolla upp det.

Är det nåt under den? Vad sjutton?

Titta! Den vill komma ut.

Jag jobbar med Melissas fettknöl. Mitt första snitt gjorde mig glad.

Den pressar sig ut.

Efter ett litet snitt med skalpellen kommer den ut.

Man vet aldrig hur de beter sig, men det första snittet är avslöjande.

Jag tar långsamt ut den.

- Går det bra? - Ja.

- Det gör lite ont. - Jag drar i dig.

Jag känner dr Lee dra inuti mig. Det är så obehagligt.

Jag låter det vara. Jag försöker dra från det här hållet.

När man får lokalbedövning hindras smärtsignalerna-

från att nå hjärnan-

- men det påverkar inte vibrationsnerverna-

eller nerver som känner temperatur.

Man känner att jag drar, men inte smärta.

Jag får ut den, men jag får jobba för det.

Jag drar djupt inuti dig, men känns det inte vasst, så är det ingen fara.

Den kommer. Det är som att föda barn. Den kommer.

Jag försöker avlägsna den i ett stycke.

Ett mjukt, kvinnligt handlag.

Jag måste nog avlägsna den i bitar. Den är nog för stor.

Jag måste skära den. Jag kan inte ta ut den i ett stycke.

Jag ska kalla mig Lipomviskaren efter dig.

Det är nog ungefär halva.

Den här är ett träningspass.

Och det finns mer.

Nu är det de sista flikarna. Tar jag inte bort allt-

- kan den komma tillbaka. Vi vill ju inte göra om det här.

Okej. Vi har den. Kom igen!

Så där, ja. Vi fick bort allt. Jag ska absolut väga den här.

Okej. Nu snyggar vi till dig. Jag gjorde ett litet hål.

Jag är glad att vi fick ut hela Melissas fettknöl.

Det blir livsomvälvande.

- Hämta en spegel åt henne! - Jag håller i ditt huvud.

- Jösses! - Hon kommer att stirra på sig själv.

Gör dig redo! Varför inte? Du förtjänar det.

- Det är fint. - Ja.

Jag blev paff när jag såg det.

- Du har inget huvud bakom huvudet. - Jag behöver en kudde här.

Jag visste att den skulle tas bort, men den är borta.

Titta vilken fin halslinje du har!

Det är bokstavligen en lättnad. Det känns bra att den är borta.

- Vill du se den? Lyft upp det! - Jösses!

- Det är stort som ett bowlingklot. - Ja, allt ligger på hög.

Herregud, så äckligt!

Jag känner mig som en liten flicka på julafton som öppnar klappar.

Hur mycket tror du att det väger? Det kommer att slå alla rekord.

Jag tror på tre jämt.

Du hade en tusan till fettknöl.

Håll i den och känn att den väger tre.

Det känns som mer än det.

Det var en av de bästa dagarna i mitt liv.

Min huvtröja är borta. Jag behöver inte dölja nåt längre.

LITCHFIELD, NEW HAMPSHIRE

Jag heter Tyler. Jag är 25 år, och har två knölar i ansiktet.

Jag har en vid höger öga och en stor till vänster i pannan.