Les 200 premières lignes.
Mr Hart, alla väntar på er i konferensrummet, när ni har tid...
Jag kommer!
-Du doftar parfym. -Somna om igen.
-Jag sov inte. Kan vi prata? -Visst. Vad vill du prata om?
Är det där mitt bälte?
Jag vill åka till måleriretreatet.
Herregud... Det passar inte nu.
Det passar aldrig.
Jag har ju sagt att du inte kan åka på retreat just nu.
Vem skulle vakta barnen i två veckor?
Jag har alltid velat måla, och jag är rädd för att om jag inte gör det...
Jill, skärp dig! Du behövs här.
Är allt bra på jobbet? De sa på tv...
Ja, det går bra. Tro inte på allt som du hör.
VÄLKOMMEN TILL VÅRT HEM VARJE DAG ÄR EN BRA DAG!
VAR SNÄLL
Mamma!
Mamma! Mamma!
Mamma...
Det hände en olycka i Tiffanys säng.
-Vad tittar du på? -Jag tyckte att jag såg hunden igen.
Max, hämta Cindy efter fotbollen, och var där i tid.
-Pappa ska äta frukost! -Det är dags att åka nu.
God morgon!
-Hej då, pappa! -Hej då, Tiff!
-Jag älskar dig, Cin! -Hej då! Jag älskar dig.
-Ha en bra dag på jobbet. -Lita på det!
-Kommer du hem till middag? -Jag ska försöka.
Jag är så trött, Bill. Du anar inte hur svårt det är att inte bryta ihop.
En god natts sömn. Du behöver bara sova.
-Får jag fixa sömntabletter? -Jag är livrädd för vad jag kan göra.
Kan vi åka det här århundradet?
Jag älskar dig.
-Hejsan! -Vi måste prata.
Sluta! De gav mig sparken, hela avdelningen.
-När då? Jag kom hit sent. -Det är en massaker. Gör nåt!
Det här är oacceptabelt. Jag fixar det. Oroa dig inte.
Exakt. Ja...
Steven? Ursäkta, men det här är viktigt.
Tjena...
Jag gillar slipsen. Fick Annabelle sparken?
-Vem fan är Annabelle? -Hon...jobbar på andra våningen.
Hon är duktig och inte särskilt dyr.
Jag tror inte att du inser den rådande situationens allvar.
Ja, jag sparkade Annabelle och 179 andra anställda i morse.
Jag pratar inte om 179 andra.
Om du skulle lämna in din avskedsansökan, Bill...
...så skulle jag kunna återanställa alla på andra våningen.
Du behöver bara skriva under på den streckade linjen. Gör det.
Skriv under.
-Är det verkligen så illa ställt? -Det är verkligen så illa ställt.
-Skriv under. -Nej, det behövs inte.
-Du tog nog rätt beslut. -Skriv under.
Älskling?
Vi trodde att du skulle komma hem. Jag väntade med maten.
Du ger mig aldrig nåt val.
En hund iakttar mig. Hunden sitter jämt på samma plats.
Den har varit här ganska länge.
Det känns som att jag inte kan andas...
Vi var klara för evigheter sen! Får jag gå från bordet?
Om du inte svarar så går jag bara!
Va? Mamma, ska jag plocka i diskmaskinen? Det är Max tur.
Mamma, får jag gå från bordet?
Hon tänker inte svara, så gå.
Mamma?
Mamma?
Mamma?
Är du arg för att pappa inte kom hem till middag igen?
Mamma?
Mamma?
-Det kallas rostbröd. Du har två ben. -Finns det mer flingor?
-Vad hände? -Vi vet inte.
Det var den där hunden. Var är mamma?
Pappa, vakna! Pappa! Mamma har försvunnit.
-Va? Vad menar du? -Jag tror att hon har lämnat oss.
-Va? -Kör oss till skolan.
-Jag måste jobba. Var är mamma? -Hon är inte här!
-Jill!-Hon är inte här. -Pappa, vi är sena!
-Jill? -Pappa!
Jill? Älskling, var är du?
Ring mig. Alla är jätteoroliga. Snälla, ring mig.
Pappa, vi har fått fel jackor. Jag har varken trosor eller strumpor.
Snälla, var tysta en stund! Jag kan inte köra den här bilen.
Hur startar man den? Har den en...
Det är en nyckel som man vrider om...
-Vi behöver lunchpengar. -Pengar... Räcker det här?
-De här två, då? -De går inte på mellanstadiet.
-Givetvis inte! -Fick Cindy sin mat?
-Jag har mer pengar. -Man kan inte köpa mat på dagis.
Pappa fixar det!
B står för "bästa vänner".
-Träffade du mamma i går kväll? -Jag vet inte... Nej.
Jag kom ju hem sent. Ingen fara!
Hej, Cindy! Vilka gulliga kläder du har!
-Ni måste vara Cindys pappa. -Ja. Hon har ingen mat.
-Det ordnar sig. -Det var allt.
-Ni kan köpa nåt i affären. -Jag kan inte göra det.
Du kan väl ta med henne till matsalen eller nåt?
-Alla barn har matlåda. -Kan hon inte ens få ett äpple?
Ni är visst frustrerad. Var är Jill?
-Du kan väl slänga ihop nåt? -Ursäkta?
Beställ pizza eller ta andras mat.
Jag måste åka till jobbet. Gör vad du vill. Hon har ingen mat.
Pappa... Kram.
Okej... Mamma är säkert hemma när du kommer hem. Jag måste åka nu.
-Jag måste åka. -Nej!
Jag vet att jag är sen. Jag skjutsade barnen till skolan.
Jag vet... Jill kan ha lämnat mig. Nej då, jag mår bra.
Va? Nej, du försvann en stund.
Jag är där om 20 minuter. Max 30. Kanske 40. Jag vet inte var jag är.
Kan du kanske hämta barnen efter skolan?
Din jävla hynda! Din förbannade, själviska, jävla, tokiga hynda!
Jag förstod att du skulle göra det! Är det så här du tackar mig?
Din jävla hynda! Din hynda! Din hynda!
Jed! Tjena! Tjena... Jag såg dig inte. Jag glömde att du satt där.
-Mår du bra? -Jag? Ja, självklart. Jag mår toppen.
Kan du påminna mig om var din skola ligger?
-Här. -Här?
-Ja... -Då går vi, för tusan!
Du glömde bort mig. Du sa att du glömde bort mig.
Det var bara ett talesätt. Kan du knäppa upp den här?
-Varför stack mamma? -Jag vet inte. Hon kommer nog hem.
Så där ja, nu sätter vi fart!
Vänta! Ryggsäcken!
Okej, okej...
Du är tyngre än jag kom ihåg.
-Vilket håll? Vilket håll? -Ditåt.
Er svägerska ringer, och alla väntar i konferensrummet.
Jag svarar.
-Beth? -Bill?
-Hur är det med dig? -Bra.
Är allt okej? Du ringer ju aldrig till mig. Borde jag vara orolig?
-Är Jill där? -Nej. Hur så?
-Jaha... -Du skrämmer mig. Vad har hänt?
-Jag vet inte. Hon har försvunnit. -När såg du henne senast?
-Jag vet inte. -Vet du inte?
Kanske vid frukost i går, men jag har ringt femton gånger...
Lugna ner dig.
Om hon tänkte lämna dig hade hon talat om det för mig, så...
Hon tänker inte lämna mig. Vi är väldigt lyckliga. Väldigt lyckliga!
Okej...
Jag... Jag behöver kanske din hjälp, Beth. Kan du hjälpa mig?
-Ja, självklart. -Okej.
Det ordnar sig, Beth. Hon mår väl bra?
Jag vet inte, Bill. Vi ses vid huset.
Okej. Tack så mycket, Beth! Hej då.
-Jag är på väg. -Okej.
Vad heter barnens skolor? Det står ingenstans.
Jag vet inte. Kan du googla det?
Det finns många skolor här. Jag kan googla det, men...
Jag kollar fakturorna. Är ni på väg?
Javisst.
-Är ni verkligen det? -Javisst. Ja då...
Det är väl rummet mittemot?
Tack, sir!
Är mamma hemma?
Hör ni, kom och titta på det här!
-Hur kom ni hem? -Taxi.
-Vad åt du till lunch? -Jag åt miss Coles mat.
-Vad är det som luktar? -Mammas kläder!
Det är bajs.
-Var är mamma? -Stick nu!
-Är det en seriemördare eller nåt? -Jag vet inte.
-Vi måste ringa till pappa. -Jag ringer till polisen.
-Ungar? -Moster Beth!
-Har er mamma ringt? -Nej.
Max, kan du spåra mammas mobil?
-Mobilen ligger i köket. -Varför skulle hennes mobil vara här?
-Vi måste ringa till polisen. -Inte förrän efter ett dygn.
-Hör ni! -Vad vill du, Tiff?
Vi hittade mamma.
-Var är hon? -Vi...
Mamma är...
Vad är mamma?
-Vad är det som är så roligt? Hör ni! -Du skulle inte tro det.
-Vi hittade henne, men... -Tala om vad som pågår, nu.
Mamma är en... Hon är inte sig lik.
-Va? -Vi måste visa er.
-Är mamma i källaren? -Hon har varit där hela tiden.
Jill?
Jillie? Jill?
-Varför svarar hon inte? -Det är svårt att förklara.
Herregud, vad är det som luktar?
-Vad fan är det där? -Har ni skaffat hund?
Mamma vill inte att vi är här. Hon skäller högre då.
-Stanna där uppe! -Det är mamma.
Det är inte Jill...
-Ring nu! -Vad kan en familjeläkare göra?
Lindenwell löser det. Han ringer till en specialist och ger svar. Ring nu!
Visst...
-Röstbrevlådan, så klart! -Det är ju natt. Ring till mobilen.
Sluta bete dig som ett barn.
Jag vet inte vad jag ska säga...
Dr Lindenwell! Det är Bill Hart, Jills make.
Just det!
Enligt Jill är ni grym på att lära ungarna baseboll.
Förlåt mig, jag vet att det är sent.
Vi har råkat ut för en liten...
...en situation, kan man väl säga.
Det är ingen stor grej, men kan ni möjligen ta en titt på min fru?
No comments yet. Be the first to leave one.