Together

- Simon! - Keri!

Simon!

Keri!

Simon!

Keri!

Simon!

FÖRSVUNNA

Pappa...

Pappa!

Är allt som det ska?

Jag letar bara efter en skiva.

Kom nu. Det dröjer ju innan vi träffar alla igen.

Förlåt.

Alla tycker det är gulligt att vi matchar varann.

- Älskling... - Jag kommer snart.

- Gick han med på det? - Han tycker det ska bli spännande.

- Men är det vad du vill? - Vad menar du?

Tim har ju inte varit sig själv på länge.

Är du inte orolig över hur länge sen det var som ni...

Varför tar du inte jobbet och skaffar en lantiskille som faktiskt vill knulla.

Grymt. Jag trodde du slutat göra musik.

Jag håller faktiskt på med en EP.

- Grymt. Är du kvar på samma skivbolag? - Jag ger nog ut den här själv.

Jag hörde att ni blivit bokade till Sound Off-turnén.

Du måste se till att bli signad igen, då börjar folk boka dig.

Ja, det borde jag verkligen.

Han har haft det jobbigt, flytten kan göra oss båda gott.

Okej... Det är så spännande.

Tror du han anar nåt?

Inte alls.

- Vi behöver en gitarrist på turnén. - Är det sant?

Men med flytten funkar väl inte det?

Helvete. Jag kan ju kolla med Millie...

Jag trodde att du skulle göra min syster coolare.

- Men i stället gjorde hon dig... - Skit ner dig.

När jag dör vill jag inte se nån annans liv passera revy.

- Jag gör det. Turnén. - Fan, vad bra.

- Vi repar mycket. - Det hinner jag. Så långt är det inte.

Och det är skitlångt.

Det är bara ett par timmar med bil...

- Säger han som inte har körkort! - Man behöver inte bil i stan.

Vi kommer att sakna er.

Den här gruppen galningar är den familj jag har.

Jag är så stolt över Millie.

Du är den snällaste och generösaste människa jag vet.

Dina elever fattar inte vilken tur de har.

Hela grejen är bitterljuv.

Jag är lite skraj, men mest av allt ser jag fram emot nästa steg i livet ihop.

Det var allt.

Vi ska bara flytta...

Älskling.

Inför dem som betyder mest för oss...

...vill jag be dig dela livet med mig.

Skojar du?

Ja. Javisst. Ja, det vill jag.

Förlåt.

Jag är så jävla hopplös. Jag fattade inte vad som hände.

Men du vill väl?

Nu är det ju så dags.

Det vill jag mena.

Men går vi inte skilda vägar nu blir det bara svårare senare.

Gå skilda vägar - vill du det?

Klart jag inte vill. Jag vet inte.

Du har varit så frånvarande sen...

Och det gör inget.

Men...

- Du har aldrig gjort mig osäker förut. - På vadå?

Om vi älskar varandra eller bara vant oss vid varandra.

Förlåt mig. Förlåt.

Förlåt. Jag har druckit för mycket.

- Det gör inget. - Jag älskar dig.

Och jag dig.

Alla vet att du behöver mig mer än jag behöver dig.

- Vi skrattar åt det. - Va?

Att se ner på mig gör dig inte mindre misslyckad.

Varför säger du så?

Kan du be dem gå?

Vilka då?

Jag kan inte sova när de ser på.

God morgon. Du saknar inte trafiken.

- Hur länge har du varit uppe? - Inte länge. Jag gick på kaffejakt.

- Ser jag ner på dig? - Nu, ja.

Förlåt, jag sover fortfarande.

- Ja, för du ser din drömtjej. - Just det.

- Kan du bära in en sak? - Kan jag väl.

Nu blir jag orolig. Är det din pappas?

Den blir bra till verandan.

Låt mig aldrig använda den.

Känner du vad det luktar?

Jag kissar.

- Känner du ingenting? - Vadå?

Älskling?

- Älskling? Vad gör du? - Jag hittade det.

Jösses. Hur visste du var du skulle leta?

Ursäkta...

Tog du med egna eller är det mina?

Åh, förlåt, jag trodde att personalen delade på dem...

- Socker? - Nej tack.

- Ligger jag illa till? - Bry dig inte om Carol.

Hon är bara en sur gammal gumma.

- Ms Wilson, eller hur? - Millie.

Jamie. Välkommen.

Jag blev så glad när du tackade ja.

Ditt CV är imponerande.

Jag satt i anställningskommittén. Ska vi slå oss ner?

Det var härligt att nån av din kaliber kunde vara intresserad av vår lilla ort.

Det är jättespännande.

Min förra skola var så stor att lärare och elever försvann.

Här hoppas jag kunna hjälpa eleverna mer på individnivå.

Passion! Jag har nästan glömt hur det känns.

Har ni funnit er till rätta, du och din man... eller fru?

Jag och min... pojkvän låter så omoget...

...partner, min Tim, jag och min pojkpartner Tim.

Har ni... hunnit utforska?

- Partner? - Nej, herregud. Jag menar området.

- Var bor ni nånstans? - Längst ner på Pitt Road.

Orten är så liten att vi bor grannar. Jag bor i det gula huset i gathörnet.

- Gör du? - Underbart område.

Det ligger ju lite avsides, men skogen och vandringslederna är fantastiska.

Då så...

Säg till om ni skulle vilja ha hjälp med att hitta.

- Du och din pojkpartner... - Javisst. Hej då.

Hur går det?

- Har vi internet? - Nästa vecka.

- Du kan inte köra mig till spelningen... - Jag kan skjutsa dig till tåget.

Okej, tack.

Kom och lägg dig.

- Jag måste lära mig de här styckena. - Okej.

Men i morgon kan vi väl ta den där vandringsturen?

- Ja, gärna. - Vad bra.

- Okej... Jag älskar dig. - Och jag dig.

- Var det allt? - Jag vet inte, det känns kort.

- Kan vi ha missat nåt? - Här, då?

Det ser rätt övervuxet ut.

Vi ska inte vara korkade storstadsbor som utmanar naturen och får sota för det.

Det är en led.

Älskling.

Vi kan gå hem, men det är så skönt ute.

- Hitåt, tror jag. - Nej, där.

- Är du säker? - Nej, är du?

- Där är norr. - Okej.

- Och...? - Det kunde vara bra att veta.

- Vi fortsätter mot sydost. - Vi kan väl stanna och tänka efter?

Nej, det här verkar rätt.

- Älskling! - Herregud...

Älskling?

- Hur gick det? - Bra, tror jag.

Mobilen. Fan. Kan du ringa?

- Ingen signal. - Fan, mina demoinspelningar.

Tack, bara bra.

- Förlåt, gick det bra? - Jadå, bara bra.

Var har vi hamnat?

- Känner du? Det känns... - Trångt.

- Vi måste ut härifrån. - Ut i ovädret?

Vad är det här för nåt?

- Vi kan göra upp eld. - Varför har du en tändare?

Spelar det nån roll?

- Hur stort är det? - Jag kan kolla...

Hallå!

- Nå? - Det är stort.

Älskling... Vad håller du på med?

- Minns du "Extrem överlevnad"? - Ja, men det gör helt klart inte du!

- Gud, vad törstig jag är. - Jag med.

- Är det allt vi har? - Ja.

Tror du det går att dricka?

Det tänker inte jag göra.

- Drick upp det. - Du, då?

Jag hittade en till flaska.

- Vad är det? - Den andra flaskan.

Älskling...!

- Låt bli. - Extrem överlevnad...

Det går att dricka.

Alltså, tändaren...

- När? - Precis före flytten. Och du?

Samma här.

- När vi kommer ut slutar vi igen. - Absolut.

Men just nu är det skönt att slippa tänka på alla råttor som måste finnas här.

- Jag tänker på den du hittade häromdan. - Jag med.

Du... Vad hände?

När jag var liten kom pappa hem en dag och sa åt mig att städa mitt rum.

Han sa att det luktade. Så jag städade.

Dan efter sa han att lukten var kvar. Jag städade igen.

Dan därpå blev han alldeles galen. "Vad i helvete är det som luktar?!"

Sen vände han upp och ner på allt, men han hittade inget.

Jag blev rädd. Inget luktade. Jag fattade inte varför han hetsade upp sig så.

Hur som helst... Nästa dag kom jag hem från skolan.

Jag gick in på mitt rum och där stod han med ett stort jävla flin-

- för nu hade han hittat det. En död råtta.

Den hade byggt ett bo i värmen ovanför lampan.

Varje gång jag hade tänt i taket värmde jag på den.

Det skedde så sakta och gradvis...

...att jag inte märkte att jag andades in ångorna från ett ruttet kadaver var natt.

Tänk att jag aldrig har hört det förut.

Jag hade glömt alltihop, tills jag hittade dem.

Det är en sak som jag inte har sagt till nån, om lukten.

Den var värre, det var mer som en smak, som låg tät i luften.

Och den blev värre närmare deras sovrum.

Jag öppnade dörren.

Hon log.

När hon vaknat intill sin äkta hälft som var död slog det slint i hjärnan.