पहली 200 पंक्तियाँ।
Odile & Odette, den nya stora romanen av Kloster.
Tack så mycket.
-Tack. -Här, varsågod.
Kloster!
-Kloster! -En autograf.
Ett ögonblick, tack.
Ursäkta mig.
Kloster, Luciana väntar på dig på tredje våningen.
Det handlar om Valentina. Ställ inte till med en scen.
Okej.
-Han skriver snart autografer. -Tack.
Ordna det. Jag kommer strax.
En autograf?
Okej.
Vi tar en kort paus och ordnar boksigneringen.
Kloster! Kan du skriva...?
-Kloster, en bild, tack! -Inte nu.
Kloster, ett ögonblick. El metropolitano. Bara en bild.
-Hallå! Sluta! Jag jobbar. -Inga bilder.
Esteban! Hur mår du?
Hur är det?
Jag trodde att du fick sparken.
Nej. Eller jo. Jag är här av en annan orsak.
Andrés sa att du har problem med…
Kloster!
-Kloster! -Vad hände?
-Ursäkta mig! -Kloster!
Kloster!
NETFLIX PRESENTERAR
BASERAT PÅ ROMANEN, LUCIANAS LÅNGSAMMA DÖD
AV GUILLERMO MARTÍNEZ
GUDS VREDE
12 ÅR TIDIGARE
"Den gamla munken tröstade sig med
slutsatsen att mördaren måste tillhöra en annan art.
En ond varelse
föraktad av den mänskliga rasen,
med ett anlete lika hemskt som hans offers stympade kroppar.
Han var grym.
Hans mord…"
Radera det sista. Börja om.
"Han var skoningslös.
Hans handlingar bedövade som strålkastarna på en bil på vägen,
och alltför sent insåg hans offer att hon hade blivit en rädd hare,
oförmögen till nåt annat än att vänta på den dödliga utgången.
Den gamla munken
mindes sin tid som fängelsepräst,
där de som dömts till döden…"
Luciana, var är fångarnas brev?
Här.
Jag separerade dem från de andra.
Är du klar?
Nej, vi har en stund till, prinsessan.
Jag gör klart, så leker jag med dig sen, Pauli.
Okej. Hej då.
Jag kollade upp giftsvamparna.
Mamma är expert.
Varje år gör hon en svamppaj till pappa på deras bröllopsdag.
Han avskyr den, men det vet hon inte.
Den här är ätlig
och den här är giftig.
Det här är hatten, ringen,
stammen och strumpan.
De är nästan identiska. Den enda skillnaden är strumpan här.
Här.
De liknar champinjoner, så man måste titta på strumpan,
för den kan ha lossnat eller fallit av.
Tack så mycket.
-Vad heter den här? -Tini.
Och vad är de?
-Systrar. -Är de systrar?
-Jag gillar det. -Har du syskon?
Ja.
Jag har en syster i din ålder som heter Valentina.
Och två äldre bröder, Ramiro och Bruno.
-Jag har inga! -Pratkvarn.
Kan du låta Luciana åka hem?
Nej!
-Inte? -Kan vi leka med dockorna igen?
-Visst, när som helst. -Jag älskar det.
Förlåt att det tog sån tid att rädda dig.
-Jag gillar att vara med Pauli. -Känn dig inte förpliktigad.
Jag skäms alltid när du måste stanna sent.
Vi borde ordna en lekdag med min syster Valentina.
De är så lika.
Vi ses nästa vecka.
Hej då.
Behöver den inte lite mer?
-Ja. -Vi täcker den.
-Så här? -Ja.
-Kasta med båda händerna. -Bra.
-Så där. -Det är ett litet hål.
Det är bättre.
Nu lägger vi den i ugnen. När du är klar…
Ditt bad är klart.
Ja!
Kommer du, pappa?
Jag kommer strax.
Pauli! Smutskläder i tvättkorgen.
Japp!
I vattnet Vattnet åker upp och ned
Så där!
Bra, mycket bra.
-Vad du flyger! -Titta hur högt jag kan hoppa!
-Du flyger. -Jag rör vid himlen.
Fortsätt med det.
Låt oss se hur du flyger.
Som om du har vingar.
Ja.
Du är vacker. Ge mig en kyss.
-Jag älskar dig. -Jag älskar dig, pappa.
Va? Jag hörde inte.
-Jag älskar dig, pappa. -Och jag dig.
NUTID
Jag ber er vara försiktiga med vad ni rapporterar
så att folk håller sig lugna.
Vi kan inte bekräfta eller förneka några teorier
eller nån koppling till de andra bränderna.
Var försiktiga. Det går många rykten …
STAD I FLAMMOR
…och vi undersöker…
Rey?
Jag är nästan klar.
-Vad sa Ramoneda? -Vi pratade, han vet ingenting.
Skynda dig. Ledningen blev förbannad efter förra veckan.
-Du får den innan nio. -Okej.
Det är te.
Ha den klar till nio.
HEMLIGT NUMMER
Hallå?
Esteban Rey?
Ja. Vem är detta?
Luciana Blanco. Minns du? Jag var din assistent.
Ja.
Ja, för tio år sen. Hur mår du?
Tolv år.
Jag måste träffa dig. Det handlar om Kloster.
Om Kloster?
Du vet väl inte?
Ingen vet.
Vad hände med Kloster?
Inte på telefon.
Kan du komma hit?
Nu?
Ja, nu. Kan du komma?
Vem är det?
Esteban.
Hej.
Hej.
"Han kysste hennes mun
och kände hur hon gav efter,
och hennes läppar svarade på hans kyss.
Han höll henne hårt
och kände hennes tunga söka hans."
Är det slutet?
Inte riktigt, men nästa del är lite detaljerad.
Kloster dikterar värre saker.
Värre eller bättre?
-Berättar du inte vad han skriver? -Det kan jag inte.
Kaffe?
Visst.
Kom in.
Tack för att du kom.
-Förlåt att jag bara dök upp. -Ingen fara.
Sätt dig.
Vill du ha nåt att dricka?
-Nej, det är bra. -Sitt ner.
Kloster blev känd för romanen han dikterade för mig.
Men det vet du.
Jag vill prata om nåt som ingen annan vet.
Jag tyckte att straffet räckte, men dödsfallen fortsatte.
Vilka dödsfall?
Min familjs.
Vem dödar dem?
Kloster.
Jag behöver hjälp.
Mördar Kloster din familj?
En efter en, i över tio år.
Jag kunde inte stoppa honom, ingen trodde på mig.
Den här gången är jag steget före. Jag behöver din hjälp.
Esteban,
jag såg honom igen idag.
Han var vid vårdhemmet där min mamma bor. Hon är nästa.
Hur vet du att det inte är en slump?
Mamma är på ett vårdhem vid 58 med neurologiska skador,
på grund av honom.
Det finns ingen slump med Kloster.
Du måste skriva min historia.
Skriva den?
Ja.
Och publicera den.
När vi träffades
sa du att Kloster var en mystisk, hemlighetsfull författare.
-Ja. -Ja.
Efter att han började döda min familj syns han överallt. Varför?
Jag vet inte.
Det är ett perfekt alibi.
Ingen kan tro att en kändis kan vara en mördare.
-Såklart. -Ja.
Jag kan inte skriva vad som helst. Jag kan inte hjälpa dig.
No comments yet. Be the first to leave one.