Az első 200 sor.
Vänta.
Ruthie, det är okej, jag kör inte ens så fort.
Det är din födelsedag, tjejen. Det är din födelsedag.
Du är myndig nu. Du kan få en ny rumpa.
- Men gud. - Du kan inte säga sånt, Ro.
Nu måste vi sluta för att vi ska träffa nån tjej.
- Ja. - Men dummare.
Hon är inte bara nån tjej.
Vi har flörtat sen typ åttan.
Jag måste ta chansen innan jag åker.
Fungerar detta har du haft varje tjej i stan.
- Varenda en. - Det är sant.
Det är inte sant.
- Herregud! - Fan!
- Förlåt. - Herregud!
- Förlåt. - Mår du bra?
- Är min nacke där? - Det är bra.
Jag säger ärligt att jag åker om tre veckor.
Om vi ligger efter det...
Då är det Guds plan. Det är utom min kontroll.
- Okej. - Sakta ner.
- Du måste sakta ner. - Du.
Jag är van vid att köra såna här båtar.
- Inte det här vridandet. - Du borde fixa förarintyg.
Jag har kört maskiner hela mitt liv.
- Okej. - Fan.
Förlåt.
Hjälp mig att dra in den.
Jag tror inte att förarintyg finns.
Det är en formalitet.
- Gick det bra? Okej. - Ja.
Okej, ta repet i änden där.
Herregud.
En riktig nära döden-upplevelse.
- Jösses. - Okej.
- Du överlevde. - Nu är det dags.
Du klarar det.
Ha så kul där inne.
- Tack. - Ta hand om dig. Fixa det.
- Jag har ont i ryggen. - Min nacke.
De är typ... ett medicinskt under.
- Det är sant. - Botemedel.
- Så sant. - De behövs.
De slåss för oss. Vi borde slåss för dem.
Du sa att du skulle åka härifrån snart, eller hur?
Om tjugotvå dagar.
Okej. Jäklar. Är det så? Måste du räkna ner?
- Har du så bråttom? - Ja. Jag menar,
en sak kommer jag att sakna med stället.
Hennes hår börjar smälta. Det förstör överraskningen.
Ser ut som ett får.
Det tog mig en timme.
Hon kommer snart.
Min moster gifte sig med en kille, men sen
skilde de sig. Han hade ett marsvin.
Biträdet i zooaffären där den köptes hade ett barn
och han gav mig drogerna.
Så, bokstavligen en främling?
Nej, jag sa precis... Nej, hör på.
De är tydligen supersällsynta från Sydamerika.
- Afrika. - Tuggar man bara på dem?
- Jag kollar upp det. - Javisst.
- Är de här sydamerikanska? - Hur stavas hallucinogena?
De är afrikanska.
Jag vet inte, svamp.
Jag tror man kan tugga dem eller man kan
göra nån typ av örtte av dem eller nåt sånt.
- Äntligen! - Nej, vi ska inte koka te.
Man kan inte styra hur hög man blir då.
- Se på dig. - Vad gör du?
- Inte nu, mamma. - Kathy, vi är upptagna!
Jag försöker ta droger.
Okej.
Jag menar, om du kör så där...
Men innan vi går för långt,
borde vi inte ha en krisplan ifall nåt dåligt händer?
Nej, inget dåligt kommer hända.
Inget dåligt händer när man tar svampar.
Tänk om en av oss blir för hög och säger nåt sjukt
och ändrar vår vänskap för alltid?
Din dåre.
- 10. - 2,5.
Nej. Inte hela påsen. Det är för många.
Därför måste man ha locket på.
Till Elliott, din gamla bitch.
Må du uppleva en jävla,
typ, en ny jävla nivå av medvetande eller nåt sånt ikväll.
- Bror. - Bror.
Du rapar.
- Jag trodde... - Herregud.
- Vill ni inte komma dit? - Äckligt.
- Ja, men... - Okej. Ett, två, tre.
Kom igen.
- Halsa, halsa, halsa. - Kan inte.
Svep det.
- Så äckligt. - Svep det. Svep det.
Svep det.
Jag är rädd.
- Är du? - Nej, men jag är faktiskt lite
rädd också.
Jag är skumt nog inte det.
Vad fan var det?
- Okej. - Det finns björnar här.
- Mamma sa det. - Vi beter oss normalt
och pratar om nåt normalt.
Vi pratar om nåt normalt.
Kan du prata om dina drömmar, Elliott?
- Mina drömmar? - Ja, för fan. Mål och drömmar.
Absolut. Jag har mål och drömmar.
Jag...
Jag är bara taggad på att mitt liv äntligen är på väg att börja.
Vet inte. Även om världen står typ
bokstavligen i brand och är full av outbildade rasister,
försöker jag tvinga mig själv att känna hopp.
Flytten till Toronto,
att bo i stan och plugga där.
Det känns rätt liksom.
Jag respekterar mina förfäder
men jag vill inte bli en tredje generation,
kan inte bli en tredje generations tranbärsodlare
och typ, bo i en ort med 300 invånare.
Jag hatar att säga så.
Men jag har energi. Jag känner mig hajpad.
Hela världen ligger för våra fötter.
- Vi måste leva. Fattar ni? - Ja.
Herre...
Herregud.
Trippar ni?
Jag vet inte.
Jag känner för att digga, alltså.
Vad fan?
Ruth.
Herregud. Ro!
Jag känner för att digga.
- Jag känner inget. - Du tål inte droger så bra.
- Vad fan? - Hej, din dåre.
Vem är du?
Herregud. Det här är Maude Island.
Jag brukade älska stället.
Synd att nån rik idiot köpte hela stället.
Det suger.
Ja, ja, ja!
Ja.
Herregud, jag saknar kemikalier.
Vem fan är du?
Var kom du ifrån?
Det var du som tog svamp och kallade hit mig.
Jobbar du för min pappa? Skickade han hit dig för att spionera?
Det är nåt han skulle göra.
Det var roligt, men nej.
Gud?
Hur ska jag säga det?
Ja.
Elliott. Kom igen.
Jag är ju du.
Jag är den 39 år gamla du.
- Vad? - Vad är det?
Vad pratar du om?
Är du jag? Dra åt helvete.
- Vad? - Dra åt helvete du.
Dina tänder.
- Det är inte mina tänder. - Vadå?
- Vad? - Du har en lucka där.
- Jag har ingen lucka. - Ha tandställningen på.
Och ditt hår. Så torrt och mörkt.
- Ta det lugnt. - Du har lugg.
Jag har inte lugg.
- Jag tänker inte ha det. - Ta det lugnt.
Dina bröst hänger.
- Mina hänger inte. - Okej.
Mina bröst syns inte.
- Jag ser det inte. - Jösses.
Jag glömde hur korkad jag var.
Jag ska visa dig nåt.
Det här, eller hur?
Nio år gammal, ramlade av traktorn på staketet.
Gjorde skitont.
Vänster bröst, en kupa mindre än höger.
Den hinner aldrig ikapp den högra, men man vänjer sig,
och det är okej.
Killar märker inte det. Tjejer gör det, men...
Okej. Mer. Okej. Okej.
Voilà!
Det är vår saknade lilltå.
Minns du tequilaolyckan på Ruthies andra bröllop?
Fan! Det har inte hänt ännu. Jag borde inte ha sagt det.
Jag saknade faktiskt tån. Får jag se den?
Herregud.
Okej, jag är hög.
Ja.
Snyggt! Okej, jag känner det.
Jag reagerar på svamparna. De fungerar.
Jag hallucinerar.
Jag är snygg för att vara medelålders.
Dra åt helvete. Jag är 39 år. Det är inte medelålders.
- Jo, det är medelålder. - Nej, inte alls.
Jag är en ung vuxen.
- Jaså? - Ja.
Jag får milf-vibbar.
Ingen säger milf längre.
No comments yet. Be the first to leave one.