In the Forest

Alla ställen ser likadana ut. Det sista stället hade ju el och...

-Människor. -Vi är människor.

Det är inte camping om man stirrar in i nån annans tält.

Vem vet vad som händer där inne? Det är för mycket folk i världen.

Kan vi inte bara komma fram?

Hon beter sig som ett barn bara för att reta mig.

Jag tror att den här resan kommer att göra er båda gott.

Tack gode gud, vi är framme.

Antar jag.

Jösses, så fridfullt.

Japp.

Då så, damer. Vi har mycket att göra. Vi sätter igång.

-Det är fint här, pappa. -Jag trodde att du skulle gilla det.

-Emily, kom och hjälp mig. -Kan jag få vila lite?

Vi har kört i timmar. Det är inte rättvist.

-Livet är inte rättvist. -Det vet jag.

-Bra, då gör jag mitt jobb. -Ja, verkligen.

Gör det jag ber om nu.

Jag tror inte att hon klarar sig.

Vi ger henne nåt lugnande senare. Nu ska vi packa upp-

-och göra oss klara att slå upp tälten.

-"Sätt ihop stängerna med snöre." -Okej. De här?

-Titta på det här. -Det här är nog ingången.

Jag fattar inte. Behöver du hjälp?

Stoppa in den genom den här... Mamma, du ska sätta upp tältet.

Varför sätter vi upp tält när vi har en husbil?

För att inget går upp emot att sova under stjärnorna.

När du har surat klart, kan du samla lite ved till brasan?

-Vad gör man om man ser en björn? -Skriker.

Hon föreläser för dem om livet, tills den flyr.

Man spelar död!

Vi skulle bara stanna för att äta. Har jag berättat det här för dig?

Det här ser bra ut. Ni är ett bra team.

-Du kommer precis i rätt tid. -I rätt tid till vad?

Det är verkligen vackert här, pappa.

-Dofta på luften. -Ja.

-Har du nånsin sett så många tallar? -Nej.

-Inte jag heller. -Okej...

-Här, ta tag i min hand. -Det går bra.

-Okej, säg till bara. -Gör dig redo att fiska, bara.

Fiskarna hugger inte om de känner lukten av en.

-Det ser ut att göra ont. -Det gör inte ont på mig.

-Jag vill inte döda en mask. -Hur ska du överleva, då?

Inte genom att fiska.

-Vi ska väl inte äta det vi fångar? -Varför inte?

-De är säkert fulla av bly eller nåt. -Hon tror att hela världen är farlig.

Nej, jag tycker bara inte att vi ska äta dem.

-Vill du äta en mask, då? -Usch. Sluta, Emily.

-Jag är allvarlig. -Vad tråkig du är.

Hon beter sig inte så här när hon behöver pengar.

Försök ha trevligt, nu. Du måste upp på hästen igen.

Pappa, jag förlorade allt. Verksamheten ruinerade mig.

Vi får ta en månad i sänder. Jag vet inte vad jag ska göra.

När man blir förälder inser man-

-att det inte finns några vuxna. Alla bara låtsas.

Alla säger att de vet vad de gör, men det gör de inte.

Så du måste börja låtsas. För Emilys skull.

Jättebra, pappa.

-Det går bättre nästa gång. -Jag har inga fler gånger.

Det känns som om allt jag försöker med misslyckas.

Tappa inte hoppet.

Hopp betalar inga huslån-

-eller bilavbetalningar. Nu är det du som låtsas.

Jag vet inte vad jag ska säga annars.

Okej.

Jag behöver låna mer pengar. Jag vet att jag lovade att inte göra det.

Det är okej. Vi pratar om det senare.

-Nu måste jag kissa. -Okej.

Jag tror inte att det finns nån fisk i floden.

De kommer inte bara att hoppa upp på tallriken.

-Du måste jobba hårt för det. -Okej, mamma.

Hallå?

-Ni måste sticka. -Vem är du?

Det här är privat mark. Packa ihop och åk nån annanstans.

Vi kom ju precis. Kan vi inte få stanna över natten?

Nej, ni måste ge er av.

Tack.

-Vad är det? -Vi måste åka. Det är privat mark.

-Om vi hade sett några skyltar... -Det blir snart mörkt.

Jag sa nej.

Det finns massor av campingplatser söder om huvudvägen.

Jag ber er snällt åka härifrån.

-Det var oartigt. -Varför måste du avbryta mig?

Det är hans mark. Vi måste åka härifrån.

Härligt, nu måste jag packa ihop hela skiten igen.

Stopp, stopp, pappa! Du sitter fast, du sitter fast!

Herregud, jag hatar att campa.

Jag hatar naturen. Det finns ingen telefon-

-inga människor... Förutom den skumma killen med gevär.

Mamma får spel igen.

Jag hatar kottar, de är värdelösa!

-Vad ska vi göra? -Fan.

-Vi sitter fast. -Jag ser det. Ta det lugnt.

Vi måste hitta några platta träbitar. Kan ni det?

Emily... Emily? Hjälp till lite här, nu.

-Klarar den det där? -Nej, det är fel domkraft.

För i helvete.

-Lägg dem under däcket. -Kan vi inte ringa en bärgningsbil?

-Jag skojar. -Var är de platta träbitarna?

Ja, framför. Ja, det är bra, det är bra.

Sätt dig bakom ratten, nu.

Är jag i vägen?

Starta motorn när jag säger till.

Okej!

-Sätt den i körläge. -Nu?

-Sätt den i körläge. -Okej, okej.

Fan.

-Redo. -När jag säger "kör"...

-Ja, då kör jag. -Nu förklarar jag för dig.

Trampa försiktigt på gaspedalen.

Vi är nästan där.

Okej, det är bra. Lugnt och försiktigt.

Fortsätt.

Stopp.

Okej. Jag vill bara härifrån.

Jag vill hem, jag vill vara hemma.

-Den andra sidan är värre. -Redo!

Pappa!

Trampa försiktigt på gaspedalen.

Mamma! Morfar är skadad!

Fan! Hur illa är det?

-Mamma, hjälp honom. -Förlåt, pappa.

-Det är inte ditt fel. -Emily, hämta förstahjälpenlådan.

Titta inte på det. Skynda dig, Emily!

-Det finns inget här! -Ta en handduk eller en t-shirt.

Herregud. Här.

Emily, hjälp mig att ställa honom upp.

-Nu ska du få sätta dig ner. -Ingen fara, det ordnar sig.

-Du klarar det här. -Nej.

Herregud.

-Okej. -Jag vet inte vad jag ska göra.

Den där gubben kanske har en telefon som fungerar här ute.

-Vi väntar tills han kommer. -Om du inte gör nåt så gör jag det.

-Du går ingenstans! -Sluta bråka, ni två.

Emily, ge mig lite vatten. Här, pappa.

Drick lite.

-Hur är det? -Jag har mått bättre.

-Emily, du går inte. -Varför inte?

För att du inte gör det, bara.

Vi måste vara här för hans skull. Ge mig din telefon.

-När hade du täckning sist? -Det vet jag inte.

-Herregud. -Vad gör du?

Jag klättrar upp och ser vad jag kan se.

Okej.

INGEN TÄCKNING

-Fan! -Vad ser du, mamma?

Tre personer fast i en dum skog?

-Är det här din idé? -Det gör att han hör oss.

Vi dör. Varför kan du inte bara ta kontrollen...?

Mamma, det här är det dummaste...

Stod det i överlevnadsguiden? Det här är inte att överleva.

Vad vill du uppnå? Vem tror du ska höra det?

-Då campar vi visst. -Japp.

Om markägaren hade varit i närheten så hade han hört tutan.

Han skulle inte höra det på särskilt långt avstånd.

Jag går och lagar lite middag.

-Jag är inte så hungrig. -Okej.

Jag går och letar efter honom imorgon bitti.

Jag tycker att du ska göra det din mamma tycker är bäst.

Hon är rädd. Hon klarar inte det här.

-Hon är mycket tuffare än du tror. -Jag vet inte det.

-Du skulle bli förvånad. -Varsågod, vännen.

Imorgon bitti bör ni två börja gå tillbaka mot huvudvägen.

Det är runt 12 kilometer.

Vi börjar med att få en god natts sömn och funderar mer imorgon.

Det låter bra.

Vad gör du?

Kanske ser den där mannen röken och kommer tillbaka.

-Har du sovit gott? -Nej, det är iskallt.

Vad ska vi göra?

Jag vet inte riktigt. Men vi kan inte lämna honom här.

En av oss borde gå efter hjälp.

Nej, vi väntar här och ser om han kommer tillbaka-

-eller försöka få loss husbilen. Vi väntar en liten stund till.

Jag tycker inte det, mamma.

-Du säger emot allt jag säger. -Nej, det gör jag inte.

-Du gjorde det nu. -Vad är du rädd för?

Jag tycker inte att vi ska dela på oss.

-Det är ett allvarligt sår. -Tror du inte att jag vet det?

Att inte göra nåt är inte en plan.

Saker och ting löser sig inte av sig själva.

Vi kommer aldrig härifrån om du får bestämma.

Herregud. Andas, pappa.

Emily, hämta min väska. Den ligger där bak.

Andas är du snäll, pappa. Andas. Skynda dig!

Hämta lite vatten, Emily. Här, pappa. Ta de här, skynda dig.

-Vatten. -Här, här. Upp, upp.

Du klarar dig, du klarar dig.

Du stannar här med morfar.

-Hej, pappa. Hur mår du? -Jag är väldigt trött.

-Vart ska du? -Emily stannar här.

Jag går uppför vägen en bit och ser om jag kan hitta markägaren.

-Var försiktig. -Vila du. Jag är snart tillbaka.

-Har du allt? -Ja. Är det här den bästa idén?

-Vill du att jag går? -Nej. Stanna och ta hand om morfar.

-Du får inte gå härifrån. -Okej.

-Vad gör du om du får slut på vatten? -Vad då?

-Det vet du? -Nej.

-Du dricker ditt urin. -Det gör jag inte. Då dör jag hellre.

-Då dör vi allihop. -Lägg av med millennial-snacket.