Sands of Iwo Jima

Tillägnas USA:s marinkår vars bragder och mod-

-har gjort bestående intryck på världen-

och i landsmännens hjärtan.

Ett stort tack för marinkårens stöd och deltagande-

vilket gjorde den här filmen möjlig.

Det här är historien om en skyttegrupp inom marinkåren.

Jag, korpral Robert Dunne, ingår i den gruppen.

Vi var på Guadalcanal, och när ön var intagen-

- övergick vi till vila, förnyelse av utrustning och utbildning.

Marinkåren har lång erfarenhet av utbildning...

Strunt samma,

Sedan stationerades vi nära Wellington i Nya Zeeland.

Här fick vi truppförstärkning från Staterna.

Vi var långt från Staterna: 1300 mil.

Du verkar veta hur man lever bekvämt.

- Lyxliv? - Nej, malaria.

- Smittar det? - Inte den här veckan. Du kan stanna.

Trevligt ställe ni har här. Jag heter Benny Regazzzzi.

Jag heter Bob Dunne, underbefäl.

Den här killen är min vän: Dan Shipley.

- Hej. - En sån fysik.

Flickorna svimmar när de ser honom. Jag ska göra honom till filmstjärna.

De där är bröderna Flynn. Eddie och Frank.

De dricker inte. Jag får deras ölranson.

Det där är Georgie Hellenopolis. Han är irländare.

- Var fick du korten ifrån? - Från din packning.

- De är mina. - Du har mycket som inte är ditt.

- Ge hit. - "Alltid trogen."

Låt dem vara. De slåss 20 gånger om dan.

De kommer från Philadelphia. Broderskärlekens stad.

- Vem är gruppledare? - Sergeant Stryker.

- Hur är han? - Det märker du snart.

Toppen. De har redan börjat tiga ihjäl mig.

Hoppas att han vet vad han sysslar med.

- Vi är inte förstärkningar längre. - Var är sergeanten?

Han är här.

- Ser man på - Stryker. - Hej, Thomas.

- Jag trodde att du var i första. - Det var jag. Sitt ner.

Sitt ner, var som helst.

Jag heter John M Stryker.

Ni är min skyttegrupp.

Tre av oss har varit i strid: Dunne, Bass och jag.

Ni får lära er av oss. Förut utgick ni från en bok.

Ni måste minnas bokens innehåll och tusen saker till som inte står där.

Ni måste lära er fort.

Den som inte samarbetar kommer att önska att han inte blev född.

Ni ska lära er att röra er och tänka som en man.

Om ni inte gör det, så dör ni. Ni har haft en bekväm dag.

Hoppas att ni njöt av den, för det blir den sista på länge.

Ni är i marinkåren för att slåss. Jag ska visa er hur det går till.

På ett eller annat sätt kommer jag att lära er det.

Kompanichef är kapten Joyce.

Löjtnant Baker är plutonchef. Wright är vice plutonchef.

Några frågor?

Det var allt.

Av 10000 sergeanter fick jag Stryker!

Känner du honom?

Ja, vi var stationerade i Kina tillsammans.

Han stoppade min befordran. Han satte mig i buren också.

Jag fick 30 där. Han var fanjunkare på den tiden.

Han måste ha gjort nåt fult för att bli degraderad.

Vad satte han dit dig för?

För... Det spelar ingen roll. Det viktiga är att han satte dit mig.

Du kan ge dig på att han kan reglementet utantill!

- Han har texten tatuerad på bröstet. - Han kan den utantill.

Heter inte du Al Thomas?

- Har inte du varit boxare? - Bara i marinkåren.

- Jag gick en titelmatch i tungvikt. - Berätta vem du fick stryk av.

Stryker. En lyckträff.

Jag kan bli din nya manager.

Berätta varför du degraderades.

Min avsmak för dig börjar utvecklas till hat, Bass.

Tro inte allt han säger. Ni blir schyst behandlade av Stryker.

Schyst behandlade...

Jag längtar efter att träffa Stryker när vi inte är i tjänst.

Var rädd om handen, champ!

Framåt!

- Rast, vila. - Ta en rast.

- Hur verkar gruppen, Stryker? - Fråga om ett halvår. Conway!

Jag kollade dina papper i går. Överste Sam Conway var din far.

- Än sen? - Jag var med honom för en tid sen.

Han var min chef innan han dödades.

En av de bästa officerare jag har tjänstgjort för.

- Jag tänkte... - Tack. Jag ska komma ihåg det.

Nu får du sova med geväret i natt.

Ingen i den här uniformen tappar sitt gevär.

Kom igen. Avmarsch!

Vem är värst? Han eller japanerna?

- Din far var en bra marinkårssoldat. - Till för tio månader sen.

- Du ryckte in när han dödades. - Det var vad som förväntades av mig.

I min familj blir vi marinkårssoldater.

Jag är den siste Conway, så här är jag nu.

Din far skulle ha gillat att du fullföljer traditionen.

Inte han. Han räknade med att jag skulle få en ofarlig befattning.

- Han sa det till mig. - Jag förstår inte.

Pappa skämdes för mig. Jag var inte tillräckligt tuff.

"Ingen stake", sa han. Han ville att jag skulle bli som Stryker.

"Den bästa officer jag tjänstgjort för." De trivdes säkert bra ihop.

De var riktiga stridisar. Men jag är civilist, inte marinkårssoldat.

De ska inte få forma mig. Jag är bara här för traditionens skull.

- Bara därför? - Ja. Hur så?

Ingenting. Stryker kan sina saker.

Det kunde Jack the Ripper också.

Lägg av med pladdrandet. Ni går i fel led.

Vänster fot fram!

Kämpa på!

Choyinski, din klumpfot!

Choyinski... Vad sysslar du med?

- Springer bajonettbanan. - Det ser inte ut så.

Ja, sir.

Era män är ganska oslipade, Stryker.

Ja, sir.

Där fick Stryker en knäpp på näsan. Hans pojkar var inte så bra.

Häng upp honom mellan stolparna, så går det bättre.

Choyinski!

Okej, jag är klumpig.

- Var beredd. - Vad är det här?

Jag ska lära dig hur det går till. Gör ett utfall.

- Utan bajonettbalja? - Just det.

- Menar ni så här? - Ja. Så här!

Fattar du nu? Sjukvårdare!

Kom igen. Vi gör det igen. Sätt fart!

Du är den enda okyssbara här.

Det gör ont. Det är inte roligt. Inga brudar gillar en sån här mun!

Du kan vara lugn. Vi får ingen permis på tre månader.

- Hur vet du det? - Jag har spioner överallt.

De borde straffa Stryker för det han gjorde.

Knappast. Han får beröm för att ha gjort soldater av oss.

Choyinski!

Jag hörde att du överlevde. Då hade du tur.

Om jag inte hade tyckt om dig, så hade det inte slutat så lyckligt.

Du får i läxa att träna lite mer på bajonettstrid.

Tycker han om mig? Undrar vad han gör med folk som han hatar?

Av årets 365 där, så skär jag mig med rakkniven just i dag.

Du borde använda blåslampa.

Hör på sladdertackan. Ingen permis, sa han.

Nån gjorde ett misstag. Det är inte ert problem.

Nej, det är ditt. Så vänd inte ryggen till.

Med de kropparna kommer vi att besegra Hollywood.

- Första pluton! - Det är till mig.

- Wright, har du nåt till Stryker? - Nej.

Då blir det tufft igen i kväll.

Han kan inte lösa sina problem med whisky.

Vad skulle du göra om frun stack med ungen?

- Efter fem år skulle jag glömma det. - Stryker glömmer inte.

Ledsen, men det var inget brev till dig.

Du vet hur tioåringar är. Det finns tusen skäl att inte skriva.

- Miljoner. - Lägg av.

- Med vad? - Du snoppar av mig.

- Mary hindrar honom kanske. - Det skulle hon aldrig göra.

Stryker, du är verkligen en ovanlig person.

- Är du kär? - Du vet vad jag menar.

Många män förstår inte att kvinnor behöver män som inte är borta jämt.

Kvinnor vill ha ett hem och en man som kommer hem varje dag.

- Du får säga till mig att tiga. - Det är klart att du får prata.

- Låt bli det för en gångs skull. - Vad då?

Gå inte ut för att supa dig raglande, stinkande stupfull.

Ingen går ut för att bli raglande, stinkande stupfull.

Vissa gör det. Lämna hälften av pengarna hos mig.

Du har samma fel som en nucka. Du oroar dig!

Följ inte efter mig, för då får du en bula i skallen.

Är ni klara?

Vad har hänt?

Stryker tyckte att han tog isär sitt vapen för långsamt.

Hans permis drogs in.

Vår hårda sergeant har kanske inte ett hjärta av guld trots allt.

Du pratar för mycket. Tror ni att jag straffade Flynn för skojs skull?

Straffet är orimligt. Ni drog in hans permission efter ett litet misstag.

Jag ska säga dig en sak, Conway. Jag säger det till er alla.

Jag ska förklara enkelt, så att ni förstår.

Jag fick er som en present. En påskpresent.

Jag fick order att träna er, så att ni kan klara av att kriga.

Det tänker jag göra. Och därför tänker jag tala om exakt vad ni ska göra.

Jag tänker till och med tala om när ni ska snyta er.

När ni gör nåt som jag inte gillar så kommer jag att göra er illa.

Jag kommer att köra hårt, men när ni klarar det är ni marinkårssoldater.

Flynn stannar här.

En extra hård produkt från den hårda skolan. Taskigt, Lynn.

Om min bror inte får åka till stan, så gör inte jag det heller.

- Vem ger du order? - Dig!

Nu går vi innan de dra in permisen. Jag vill se Wellington-brudar!

- Hur känner du dig, grabben? - Som en fågel med fjädrar på.

- Flyg inte iväg, lilla fågel. - Det går inte. Jag ligger i ägget.

Tjusigt, tjusigt... Jag vill dansa!

Du ska sätta dig ner.

Just det. Jag kommer från Tennessee.

Den finaste delstaten. Den kallas "de frivilligas stat".

Där bor jag. Smithville i Tennessee. En sån stad.

Det här är mina kusiner på mammas sida. Och de här är på pappas sida.

Vi har världens bästa tobak också.

Där produceras mer gödsel än nån annanstans i världen.

Hör på bandet. De spelar som levande döda.

- De gillar kanske sån musik. - De känner kanske inte till annat.

- Jag ska prata med dem. - De kan kanske inte spela annat.

När jag är klar med dem kommer de att kunna annat.

Tjusigt, tjusigt, tjusigt!

- Där har vi en lycklig man. - Vänta till i morgon bitti.

- Gå och dansa nu. Jag vaktar honom. - Jag är inte mycket för dans.

- Försök, för en gångs skull. - Nej tack.

- Jag heter Pete Conway. - Allison.