Love Is Blind: Sweden (Love is Blind: Sverige)

Kärlek är det mest underbara som finns

och man ska inte vara rädd för att vara sig själv för att finna den.

Min känsla är att hon svek mig.

Det kommer säkert bli diskussioner.

Det är lite nervöst.

Jag har inte sett honom sen jag lämnade honom.

Det har varit ett väldigt omtumlande år.

Att jag Ibbe skulle hamna här tror jag inte att alla förväntar sig.

Det kommer vara mycket som ska upp till ytan idag.

Varmt välkomna till återträffen av Love is Blind Sverige .

Sex par valde att förlova sig inne i kapslarna

enbart baserat på vilka de är på insidan

med målet att gifta sig bara några veckor senare.

Ikväll har vi samlat våra fantastiska deltagare igen,

nio månader senare, för att snacka om allt som hände under säsongen

och vad som har hänt efter att kamerorna slutade rulla.

För första gången i återträffens historia har vi med oss en publik.

Vi har bjudit in vänner, familjemedlemmar

och några bekanta ansikten från säsongen.

Fabian, hur mår du?

Det känns bra att vara här.

Du är spänd på kvällen?

- Ja, vi får väl se. -

- Ellen, hur känns det? - Skönt.

Det har varit lite rörigt.

Så det är skönt att äntligen få reda ut lite idag.

Det känns som om vi har en hel del att prata om.

Jag och tittarna har många frågor som vi vill ha svar på.

Välkomna in, Angelica och Ronja.

- -

- Aron och Lars-Erik. -

- Camilla och Johanna. -

Ludwig och Daniel.

Det blev många uppbrott,

men ett par valde att säga ja till varandra vid altaret.

Är de fortfarande gifta?

Får vi ett bevis på att kärleken faktiskt är blind?

Välkomna in, Aniela och Ibrahim.

- -

Nej, lägg av!

Jag visste det! Din jävel.

- Åh, alltså… - Wow.

- Det är det sjukaste, grattis. - Tack så mycket.

- Tack så mycket. - Tack.

Ja, här kommer ni in och är tre.

- Ja. - Eller hur?

Så ni är fortfarande gifta?

- Nej. -

- Jodå, det är vi. - Jo, vi är gifta.

- Vad roligt, grattis! - Tack så mycket.

Hur mår ni?

Suveränt. Det är underbart.

Aniela, hur mår du?

Man är lite svullen och så där, men det är lugnt.

När är det dags?

I maj, slutet av maj.

Då gick det fort, ändå.

Ja, det gick ganska fort.

Nej, hon var inte planerad men hon är väldigt välkommen.

Det här är alltså Love is Blind Sveriges sjätte bebis på tre säsonger.

Vilken katalog vi har.

Ni andra då? Hade ni nån aning om att det här var på G?

- Den här killen. - Jag var 100 % säker på det.

Du har frågat flera gånger: "Ska vi inte hänga du, jag och Aniela?"

Jag bara: "Aniela har mycket just nu." Fyra gånger i rad.

Jag kände att det var nåt lurigt.

Men jag är så glad för er skull. Det är magiskt.

Aniela och Ibbe, vi kommer såklart att prata mer med er om en liten stund.

Men nu är vi samlade allihopa. Vad härligt att se er!

Jag och tittarna har givetvis många frågor som vi vill få svar på här ikväll.

Detta är också en möjlighet för er att ställa frågor till varandra

och reda ut saker som ni känner inte är helt uppklarade.

Så ta nu den här chansen att göra det.

Är det nåt särskilt som ni är nervösa för att prata om här ikväll?

Det som känns jobbigast att prata om idag är absolut vårt avslut, såklart.

Aron, det är jobbigt att sitta här?

Ja, rätt så jobbigt.

Min fråga är till Johanna.

Hon bor ju inte nästgårds. Hon har rest ganska mycket

och jag är intresserad och nyfiken på hur hon har mått

och hur hennes liv ser ut idag.

Vi har mycket att prata om.

Det är många som är nyfikna på hur ni har det.

Ni blev alla både kära och kände kemi inne i kapslarna

trots att ni hade en vägg emellan.

När ni väl hade förlovat er så fick ni ses för första gången öga mot öga.

Hur viktigt är det att man snabbt känner fysisk attraktion?

Jag gick in i det med inställningen att det inte skulle få spela nån roll,

utan jag ville ge experimentet en ärlig chans, oavsett vad

och vem som var på andra sidan.

Så jag blev kär i personen och skulle genomföra det oavsett vad.

Vi pratade ingenting om utseende eller nånting,

men ja, jag tror att alla såg

att jag var väldigt glad över att träffa Johanna när väggarna öppnades.

Hur viktigt är det Johanna, att man snabbt känner den fysiska attraktionen?

Alltså, jag tycker väl att det är svårt att connecta den där rösten

som man har lyssnat på med personen,

så man måste ge det lite tid att falla på plats.

När ni åkte iväg på er romantiska resa till Korfu

för att just utforska den här fysiska attraktionen,

så var det en speciell frukt som blev ett hett samtalsämne.

Nej!

Vi kanske ska ta och titta på hur det såg ut.

- Tog ni det lugnt igår, eller? - Ja.

En del kanske, du vet,

älskade, det första de gjorde och en del kanske tar tid på sig.

- Åt ni ananas på kvällen? - Nej. Inte vid frukost heller.

- Åt du ananas imorse? - Nej.

Vi har lite kodord för saker och ting.

- Vad är kodorden? - Det får ni inte veta.

Det är mellan oss, hallå?

- Åt ni ananas imorse? - Nej.

Det gjorde jag, kan jag säga.

Vet ni vad de frågade mig? "Vad är det här med att ni äter ananas?"

Nej, vi gillar ananas bara.

Har ni inte haft…ananasfest?

Där har vi några som käkar ananas.

- De käkar mycket ananas. - Med glädje.

Det är ananas i blicken.

- Kolla. -

Mums.

Ronja, om du bjuder in till ananasfest så är jag inte säker på att jag kommer.

Va? Vill du inte komma?

Var det här nåt mellan tjejerna bara, eller hade ni killar koll på ananas?

Eh…

Jag hade väl inte haft ananas på tre år så jag vet inte.

- Ingen stor ananasätare. - Nej.

Ni tjejer pratade ju om det här ganska öppet ändå.

Men kunde ni lyfta ananasfrågorna i era relationer, i respektive par? Ronja?

Men jag… Vad jag minns så var inte vi dåliga på att prata om det.

Sen hade vi inte ananasfest särskilt mycket, men…

Jag kan nog passa ananas till någon här borta kanske.

- Det blir ju längst ut då. - Ja. Jag skickar tillbaka den, gör jag.

Tyvärr.

Men Ludde, när ni kom till Korfu,

vad hade du för förväntningar på din och Camillas relation?

Bara att fortsätta bygga på det vi hade byggt upp i kapslarna.

För det var verkligen så fint.

Och försöka ta med sig det och lära känna varandra ännu bättre.

Att det förhoppningsvis skulle leda till nånting bra.

Camilla, vad tänkte du?

Jag håller verkligen med. Vi hade en jättefin tid i kapslarna.

Vi kunde prata både om de djupa sakerna, sen hade vi väldigt kul också. Det såg vi.

Men min förväntning var att få…

…tiden att koppla ihop den nya personen

med den här personen som jag hade lärt känna.

Det tycker jag blev så konstigt,

för att vi hade en otrolig första kväll eller ett första dygn.

Det var… Vi hade superkul. Det kändes jättebra.

Vi går in i beachpartyt och är så här:

"Vi är de starkaste här. Det här är skitbra."

Sen när vi kommer hem så är det bara några timmar tills jag blir dumpad.

Jag kände aldrig att jag hann få chansen att ge honom det han behövde

och få den tiden som jag behövde.

Det var ganska tydligt för tittarna att ni hade lite olika förväntningar

på hur fort relationen skulle utveckla sig,

men det kom ändå som en chock när ni kom till cocktailpartyt

och berättade att Ludde hade valt att avsluta relationen.

Det här är ett avslut som tittarna inte har fått se.

Vad var det då egentligen som hände?

Vi ska ta och titta på det nu.

God morgon. Hej!

- Tjabba, tjabba. - Hur är läget?

Vill du komma och sätta dig?

Jag känner ju…

Med bekräftelsen kring det fysiska, liksom.

- Det är extremt viktigt för mig. - Jag förstår det.

Jag tror att från mitt… Från mitt perspektiv…

Vi pratade om det igår

och att jag känner att jag behöver landa lite

i vad du har sagt och förstå…

Förstå vad det innebär, liksom.

För jag tror inte att jag inte kan vara så,

men jag är inte riktigt där än.

Att jag behöver tid.

Jag fattar att det funkar så, att du behöver tid.

Men för mig funkar inte det.

Jag kan inte vänta, liksom.

Det är en sån stor och viktig grej för mig

och det är det jag vill ha i ett förhållande.

- - Det behöver jag.

Det känns som att vi inte är bra för varandra, liksom.

För att vi inte kan ge det som vi vill ha.

När jag känner att jag inte får det av dig, det som jag behöver…

Jag tror att det kommer vara svårt för oss att få ihop det.

Så vi är liksom, slut?

Det låter hårt men ja, jag känner så.

Jag hade liksom inte velat ge upp än.

Men du ska må bra. Det är nummer ett.

Jag är bara ledsen att jag inte kan ge dig det du behöver.

Jag fattar.

Det bara triggar så mycket i mig som är så här att jag…

…känner aldrig att jag räcker till och det känns som att jag aldrig…

…blir vald, liksom. Det är inte så…

Att det aldrig värt att kämpa för, typ.

Och det blir så himla tydligt här.