Northanger Abbey

Jag döper dig till Catherine i Faderns-

- Sonens och Den helige andes namn...

Ingen som såg Catherine Morland som spädbarn, såg en hjältinna.

Hennes livssituation, föräldrarnas karaktärer-

- och hennes egen person och lynne talade emot henne.

En familj med tio barn är förstås en utmärkt familj-

- där det finns huvud och lemmar nog för antalet.

Men familjen Morland var enkel och Catherine var länge lika enkel.

Det var ej heller bra att Caherine, som var långt ifrån heroisk-

- föredrog kricket framför dockor och böcker.

Men i 15-årsåldern rättades det till.

Catherine Morland tränades att bli hjältinna.

Vet du, vår Catherine har artat sig riktigt bra.

- Kom, så fortsätter vi! - Nej, sen.

Flickan ser riktigt bra ut. Ja, hon kan nästan kallas söt.

Och hon har blivit väldigt förtjust i böcker.

Men kan det vara bra för henne att läsa så många romaner?

Vad kan vara ett harmlösare tidsfördriv för en ung flicka?

Han avbröts av ett buller. Det närmade sig, dörren var olåst.

En man släpade in en vacker flicka. Hon grät och var oerhört plågad.

Se till att jag slipper se henne igen!

- Cathy! Vad håller du på med? - Ingenting.

- Vad vill ni, förresten? - Mr och mrs Allen är här.

Mor säger att du genast måste komma.

Nej, sa dr Malleson, ingen annan plats botar gikt så bra.

Ingen annan plats är så bra att kasta bort pengar på.

Kan så vara, men du vill ju se mig glad.

- På tal om det... - Catherine är ung.

Men med herrskapets beskydd är det ingen fara.

Hon är en bra flicka. Vi kan nog lita på henne.

Som du har vuxit, Catherine! - En riktig ung dam. Inte sant?

Mr och mrs Allen har en inbjudan.

Vi skulle vilja ha ditt sällskap i Bath.

Ska en ung dam bli hjältinna, så krävs det-

att ett äventyr korsar hennes väg.

Fruktan väcktes i Adelines hjärta-

- att busar överföll vagnen och återförde henne till fångenskapen.

Nu är vi snart framme.

Pulteney Street är inte den finaste adressen-

- men jag tycker om att vara i händelsernas mitt.

Den där lilla sötnosen är mogen att plockas.

Så många människor! Vilka är de, tro?

Knappast intressanta, om de föredrar gatorna-

framför hemmets lugna vrå.

Mr Allen är så komisk!

Han tycker om ett gott sällskap.

När ska vi gå ut, mrs Allen? I kväll är det väl för sent.

Ingen av oss har ju något att ta på sig.

Jag tog med min finklänning och min rosa muslin duger.

- Vill du att vi ska bli utskrattade? - Affärer måste besökas, Catherine.

Pengar måste spenderas. Står du ut med det?

Utan nån möda alls, sir.

- Har du nånsin sett nåt sötare? - Förutom dig själv, menar du?

- Kan så vara! Men Catherine... - Hon ser precis ut som hon bör göra.

Kan vi se till att komma i väg?

Jag har stora förhoppningar om att anlända vid midnatt.

Hör hur han retar oss, Catherine. Midnatt, minsann...

God kväll, sir. Ta det försiktigt.

Den här vägen, mina damer.

Sedley... Sedley! Där är du ju.

- Är det nån här? - Inte en själ, John.

Vad menar han?

- Får jag besvära? Tack. - Ursäkta mig...

Jag går till spelrummet. Vi ses sen, min kära.

- Den här vägen, Catherine... - Å, ursäkta mig, fröken.

Vi kanske ska gå till terummet.

Fort! Där finns två platser.

- Så besvärande att inte känna nån. - Ja, kära du. Mycket besvärande.

Men man kan inte tala med folk utan att ha presenterats.

- Vem skulle presentera oss? - Jag har ingen aning.

Ska vi inte gå? Jag tror inte att vi är välkomna.

Ja, det är högst oangenämt. Om vi ändå hade ett stort umgänge.

Överhuvudtaget ett.

Mrs Allen?

- Se upp, sir! - Jag ber tusen gånger om ursäkt.

Catherine, ta bort nålen ur min ärm. - Det var inte ert fel, sir.

Tack så mycket, men jag är rädd att den rev hål.

- Det är inget alltför katastrofalt. - Det är en favoritklänning.

- Man märker det knappt, mrs Allen. - Det kostade 9 shilling metern.

- Det hade varit min exakta gissning. - Förstår ni er på muslin?

Väldigt väl. Min syster förlitar sig ofta på mig i valet av klänning.

Jag köpte en häromdan. 5 shilling metern, och äkta indisk muslin!

- Vad säger ni om det? - Mr Allen som inte kan skilja dem åt.

Vad tycker ni om miss Morlands klänning?

Miss Morlands klänning... Den är väldigt vacker.

Men jag är rädd att den blir trådsliten i tvätten.

- Hur kan ni vara så...? - Förmäten. Utan nån presentation.

Tillåt mig att rätta till det, mrs Allen.

Mina herrar...

- Tack så hemskt mycket. - Ett ögonblick...

En sån... Jag borde inte ha låtit dig prata med honom, en främling.

- Men han förstod sig ju på muslin. - Vart tog han vägen, tro?

Här kommer han, och han har med sig mr King.

Självaste ceremonimästaren.

Mrs Allen, miss Morland...

Låt mig presentera mr Henry Tilney, nyanländ i Bath.

Mina damer, det är ett nöje att få träffa er.

- Nu kan vi prata. - Det har vi redan gjort.

Låt ingen höra er, annars utesluts vi ur alla fina kretsar.

Det är vår hemlighet. Om er lista inte är fulltecknad-

- får jag anhålla om nöjet att dansa nästa dans med er?

Tack!

Ursäkta, men jag har försummat min uppgift som kavaljer.

- Och vad är det? - Att fråga när ni kom hit.

Och om ni har varit på teater eller konsert.

- Vore inte det tråkigt? - Jovisst.

- Men det är vår plikt. Är ni redo? - Ja.

- Hur länge har ni varit i Bath? - Inte länge alls.

- Har ni aldrig varit här förut? - Aldrig.

- Har ni varit på teatern? - Inte än, sir.

- På konsert? - Nej.

Otroligt! Säg mig... är ni nöjd med Bath, madam?

- Ja. Jag trivs mycket bra. - Utmärkt.

Nu måste jag smila, sen kan vi bli förnuftiga igen.

- Känner ni den där herren? - Inte alls.

- Varför tittar han på oss? - Han tycker om utsikten.

- Vad då? Menar ni mig? - Varför inte?

Vad tänker ni skriva i er dagbok i kkväll?

"I fredags bar jag blommig muslin med blå garnityr."

"Jag var mycket fin, om jag får säga det själv."

"Jag dansade med en man, men fick blickar av en mycket stiligare."

- Det skulle jag aldrig skriva. - Vad skulle ni då skriva?

Jag kanske inte för dagbok.

En sån trevlig ung man. Inte sant, Catherine?

Han var mycket snäll och underhållande.

- Nå, mr Allen? - Nej, jag menade ingenting sånt.

Det kan inte vara ömsesidigt. Han är för... han är ju riktigt vuxen.

Jag bör varna dig för att Bath lockar uslingar och äventyrare.

Man kan inte vara nog försiktig.

Mr Tilney, en usling? Mr Tilney, en äventyrare?

Han förstår sig på muslin, mr Allen. Han har en syster!

Jag hörde mig för och fick veta att han tillhör en bra familj.

- Han är dessutom präst. - Präst?

Du hade förstås föredragit en bandit. Men hans far är en mäktig man.

- General Tilney på Northanger Abbey. - Northanger Abbey?

- Spökar det där? - Utan tvivel.

Det brukar det göra på såna kloster.

Mrs Allen?

Det här måste vara miss Morland.

Mrs Thorpe. Er bror James sa att ni var här.

- Känner ni James? - Han är i Oxford med min son John.

- Mrs Thorpe, min gamla skolkamrat! - Han firade jul hos er.

Och alla kom att tycka om honom. Här kommer mina flickor.

Isabella, min äldsta, och Maria och Anne.

Isabella, detta är mrs Allen och miss Catherine Morland.

- James syster. - James syster?

God dag, miss Morland. Er bror har talat så tillgivet om er.

Vi blir säkert de allra bästa vänner.

Tänk att du också läser mrs Radcliffes romaner!

Om jag ändå också fick läsa "Udolpho" för första gången.

- Är den verkligen så ryslig? - Du skulle bara veta.

Men jag säger inget. Nåja, bara en sak för att fresta dig.

- Kan såna saker ske? - Tänk på lord Byron.

Jag har hört att han är stygg, men vet inte exakt vad han gjorde.

Och jag har hört att han är i Bath!

Ska vi gå till Pump Room och titta? Din mr Tilney är kanske där.

Han är inte min mr Tilney, Isabella. Säg inte att han är det!

Inte? Det finns en viss person som skulle bli glad att få höra det.

- Vem menar du? - Bry dig inte om det, du.

Jag avskyr när främlingar lyssnar på ens privata samtal.

Nej, hans namn står inte med. Han måste ha lämnat Bath.

- Han sa inte att han skulle åka. - Det är kanske lika bra.

Min bror John säger att familjen är omoralisk.

- Äldsta sonen är som lord Byron. - Han måste missta sig.

- Mr Tilney var en riktig gentleman. - Skenet kan ofta bedra.

- Han är ju präst. - Det säger inget nuförtiden.

Odrägliga.

Kom, så går vi ut.

- Följer de efter oss? - Nej, de går mot kyrkogården.

Bra, då är vi kvitt dem. Vi tar in på Milson Street.

- Stöter vi inte på dem igen, då? - Vad gör det? Kom, vi skyndar oss!

Dessa förhatliga vagnar! Jag avskyr dem.

- Isabella! - Nej men, så trevligt.

Mr Morland och min bror John.

- James! Vad gör du i Bath? - Det var Thorpes idé.

Du är ju här - och miss Thorpe - så jag var tvungen att åka.

- Jag är väldigt glad att se er igen. - Och jag er.

- Miss Morland? - Min vän John Thorpe.

Angenämt. Jag hade nöjet att se er dansa häromkvällen.

- Ja, jag minns det. - Jag hoppas själv få dansa med er.

Vi är på väg till Edgar's Buildings.

Då gör vi er sällskap. - Miss Morland?

- Tycker ni om att åka öppen vagn? - Ja, mycket.

Får jag ta med er till Lansdown Hill i veckan?

Tack. Så vänligt av er.

- Men går det för sig? - Vi är ju i Bath, gudbevars.

Här är allt mycket mer otvunget.

- Vad tänker ni på, miss Morland? - Har ni nånsin läst "Udolpho"?

Romaner överlåter jag åt Isabella. Men jag läste "Munken" häromdagen.

Är den så chockerande som det sägs?

Ni får låna den om ni vill. Det är farliga saker.

- Visst är det trevligt, Catherine? - Vad sägs? Ska vi ta en sväng igen?

Miss Morland... Tillåt mig att presentera Eleanor.

Min syster.

Er syster? Jag är väldigt glad att få träffa er, miss Tilney.

Och jag er. Henry har berättat så mycket om er.

Jag blev så förvånad att se er bror. Jag trodde att han hade lämnat Bath.

När ni träffades var han här för att ordna boende åt oss.

- Han stannade bara en natt. - Jag förstår.

- Er bror dansar väldigt bra. - Ja.