A Haunting in Venice

MORD I VENEDIG

VENEDIG, ITALIEN

Signore Poirot, era bakverk.

- Äggen kom. - Grazie.

- Poirot! - Poirot!

Ni måste hjälpa mig.

Mina föräldrar och min bror dog under mystiska omständigheter.

Läkaren har ingen förklaring.

Jag fruktar för mitt liv. Man säger att vi är förbannade.

Vad sa jag åt er? Rör ni honom igen blir ni av med handen.

Ursäkta mig.

Signore Poirot, jag måste tala med er! Snälla!

Monsieur Poirot...

En dam är här i ett angeläget ärende. Hon säger att hon är en vän.

- Jag har inga vänner. - Om ni sa det skulle jag ge er det här.

Författarinnan.

God dag, unge man. Är mamma hemma?

Min livvakt är tillsagd att bara släppa in konditorn två gånger om dagen.

Två gånger om dagen? Du känner mig. Bara äpplen före middagen.

Den här tycker jag mycket om!

Choklad...

Hercule Poirot har verkligen tystnat.

Inspärrad, pensionerad, gåtor utbytta mot gâteau.

- Jag är tillfreds. - Nej.

Det här är lycka, inte tillfredsställelse. En författare ser skillnaden.

Du valde till och med Venedig.

En vacker relik som sjunker ned i havet. Som dina små grå utan utmaningar.

Jag kan allt uttrycka mig. Jag är världens främsta deckarförfattare. Eller, var.

27 av 30 böcker är bästsäljare. Kritikerna kallade de tre sista oviktiga.

- Ariadne Oliver, så trevligt att se dig. - Du följer med mig.

- Dags att blåsa liv i ditt liv igen. - Jaha, ja.

Hörde du inte? Det är brådskande!

Du är inte den första som försökt förföra mig med ett fall.

Det här är käckare än ett vanligt fall.

Är du helt isolerad? Vet du inte vad det är för dag?

Vad betyder "käckare"?

Glad halloween!

Vi importerade hög musik och hemsk choklad men gav er halloween.

Det är kalas för barnen i kväll.

Ungar! Förenta staterna önskar "glad halloween"!

Glad halloween! Sätt fart!

Poirot, jag har hittat något. Någon.

Jag kan inte förklara det. Jag har vridit och vänt på det, men får inte ihop det.

- Du har något fuffens på gång. - "Den gudlösa fröken Reynolds."

Hon är spiritist eller medium, enligt tidningarna.

"Nyligen frigivna Joyce Reynolds" -

- "var den sista kvinna som spärrades in i enlighet med trolldomslagen från 1735."

Jag har sett mängder av "spiritister" - alla skojare.

Men så har vi henne. Häpnadsväckande.

Jag besökte en seans med fröken Reynolds och saker hände.

Trick.

Ingen är smartare än jag, och jag förstår inte, så jag gick till dig.

Om inte detektiv Poirot genomskådar det, kommer jag att börja tro.

Avslöja bluffen. Följ med till kalaset. Vi är inbjudna till seans efteråt.

Ha riktigt skoj, bli inte för rädda.

- Där är det. - Palazzo Lacrime dei Giovani.

I Venedig säger vi: "Varje hus är hemsökt...eller förbannat."

- Är ni redo, barn? - Ja!

För länge sedan...

...var det här palazzot barnhem.

Snälla läkare och snälla sjuksystrar tog hand om snälla barn.

Tills pesten kom.

Farsoter gör människor rädda, och rädsla får människor att göra hemska saker.

- Är det inte för otäckt för barnen? - Otäcka sagor gör livet mindre otäckt.

Snart insåg barnen att de var ensamma. Inlåsta, lämnade att dö.

De svalt, ropade och klöste.

Vissa säger att barnen fortfarande gömmer sig här och vill få sällskap av fler barn.

Så var försiktiga -

- för de vill hämnas på de läkare och systrar som lämnade dem här att dö.

Se upp för symbolen för barnens vendetta.

- Finns det någon doktor här? - Nej.

Eller sjuksyster? Inte?

Då ska det nog gå bra att dra igång kalaset!

Spring inte!

Leopold? Leopold?

Du är på ett riktigt kalas, men sitter med näsan i en bok. Kan du inte leka?

Lek är lättsinnigt. På halloween ska man läsa skräck. Håller inte Olga med?

- Lite tårta vill du väl ha? - Den är till de föräldralösa.

Jag tittar till far. Kalas passar honom inte.

Nunna på väg.

Så skojigt att ha fröken Oliver här. Ni är min favoritförfattare.

Era deckare ger mig hopp om att de onda ska få sin dom.

Dessvärre är livet inte alltid lika rättvist som i fiktionen.

Bonsoir.

- Är allt som det ska? - Det är så högt.

Jag förstår. Det är så mörkt här uppe.

Är det här vår värdinna? Sopranen Rowena Drake.

En divas glamourösa liv. Men hon bor här.

Vart tog pengarna vägen? Alla som bor här faller offer för tragedier.

Så sägs det, i alla fall. Barnens vendetta.

Skuggan av ett barn på väggen, så kommer mörkret. Som hennes dotter för ett år sen.

Det är hon som ska tala till oss. Den döda flickan från andra sidan.

- Jag tror inte på sådant strunt. - Vi får väl se.

Gumman, det ordnar sig.

Det läcker igen.

Pappa?

Hur mår du?

- Behöver du en tablett? - Nej.

Ett glas bål? Vi kan ge oss av, om du föredrar det.

Det går bra. Jag lovade Rowena att stanna.

Bra. Jag såg fram emot seansen.

- Ni visar barnen en vänlighet, madam. - Och de vuxna.

Vill herr Poirot fiska äpple? Det verkar skojigt.

Skoj är inget för mig.

Detta gläder mig. Det var längesen vi hörde skratt här.

- Det är ett enastående palazzo. - Ni kan få det.

Jag har inte råd att reparera det.

Och ingen vill köpa det efter...

Gode Gud, nej!

Förlåt mig.

Jag hoppades att det skulle göra mindre ont med alla människor här.

Fröken Rowena? Er gäst har kommit.

Jag är faktiskt nervös.

Tror ni på medier?

Det här huset har fått mig att tro. Jag hör röster. Viskningar, snyftningar.

Min dotter satt uppe på kvällarna och pratade. Med sina dockor, trodde jag.

Min dotter...

Att få höra hennes röst igen... Ett ord...

Jag skulle ge fröken Reynolds allt jag har.

Det här blir sorgligt.

Fröken Reynolds?

Vi har förberett salongen, enligt er assistents instruktioner.

- Ert hem är väldigt stojigt. - Barnen går innan vi börjar.

Så många.

Överallt.

Hemska minnen.

- Er dotters rum är på tredje våningen. - Hur visste ni...

- Kan vi göra det där? - Javisst.

Ariadne Oliver. Min fiende.

- Vi möts igen, "gudlösa" Joyce Reynolds. - Pressens påhitt. Jag tycker inte om det.

Bonsoir, madam. Jag måste säga att jag förväntade mig någon mer...

- Dramatisk? Löjlig? - En gammal hagga?

Ja, exakt det! En...hagga. En gammal hagga.

Jag bad inte om att bli det jag är. Jag tycker om ordet "medium".

Jag är varken stor eller liten. Jag är ointressant. Men jag kan tala med de döda.

- Och ni? - Jag är Hercule Poirot.

- Ni var Hercule Poirot. - Detektiven.

Ni är långt ifrån medium. Ni är berömd. Är jag ert nästa berömda fall?

Jag har slutat med fall.

Men ni vill misskreditera mig. Det är väl därför den stora författaren tog hit er?

Det är en väntjänst. Hon vill gärna "klä av" det klärvoajanta.

Men jag får erkänna att jag aldrig har charmats av er sort.

- Min sort? - Opportunister som profiterar på utsatta.

Tror ni inte att själen överlever döden?

- Jag har förlorat min tro. - Så sorgligt.

Ja, sanningen är sorglig.

Jag skulle välkomna genuina tecken på djävlar, demoner eller spöken.

Finns ett spöke, finns en själ, och då finns en gud som skapat den.

Om vi har Gud, har vi allt: mening, ordning, rättvisa.

Men jag har sett för mycket av världen. Oräkneliga brott, två krig.

Människans likgiltighets bittra ondska. Min slutsats är: nej.

Ingen Gud, inga spöken och inga medium som kan tala med dem.

Vad var det ni sa?

Som om jag inte hade nog att städa. Jag borde inte ens vara här.

- De stör oss nog inte. - Vilka?

Vad händer när det blir mörkt?

- Är hon fortfarande en charlatan? - Ett vattenskadat tak, plus lekande barn.

Inga poäng för dramatisk tajming?

Fröken Alicias rum är här uppe.

- Hur dog flickan? - Balkongen. Kanalen.

- Drunkning. - Självmord.

- De drev henne till det. - Snälla fru Seminoff.

Hur var det, då? Doktorn vårdade henne ömt. Ni såg.

Vänta.

Vem har varit här inne? Fröken Reynolds? Hennes assistent?

Ingen. Jag har enda nyckeln. Jag är den enda som varit här sen Alicia gick bort.

- Jag har dammat och tittat till Harry. - Vem är Harry?

Hennes vän. Hon berättade allt för honom.

Han talade innan hon dog. Nu gråter han bara.

Allt är precis som hon lämnade det.

Fröken Rowena låter mig inte röra något.

Alicia och hon var oskiljaktiga.

Du kan inte fånga mig!

Palazzot var deras oas.

Bara en vecka åt gången mellan operaengagemangen -

- men Alicia hade barnens andar till sällskap.

Hon blev så vacker. Sen träffade hon sin kock, Maxime.

De förlovade sig snabbt. De var så förälskade.

Men så grälade de.

Hon flyttade tillbaka hit.

Det var då hon började se barnen. De ville ha henne för sig själva.

De sista veckorna led hon i sin säng.

Hon såg saker. Skuggor.

Barnen ropade på henne, sa hon.

De ville ha henne hos sig. Det drev henne till galenskap.

Fröken Rowena satt hos henne. Hon bönföll andarna att låta henne vara.

De lyssnade inte.

De efterlämnade sitt märke. Barnens vendetta.

Polisen sa att hon fick det i fallet.

Polisen...

Lyssnar.

Den där kvinnan vill störa Alicias själ.

Lyssnar.

Det är inte rätt, monsieur.

Det strider mot naturen och vår Herre. Någon måste betala.

Lyssnar.

Så mycket smärta här.

Baba.

Ja! Kaninen Baba.

Nej, Maxime.