Beauty and the Beast

Det var en gång, i det dolda hjärtat i Frankrike,

levde en stilig, ung prins

i ett underbart vackert slott.

Poff! Poff!

Trots att han hade allt man kan önska sig,

var prinsen elak och självisk.

Herre, det är dags.

Han beskattade byn,

till att fylla sitt slott med dem allra vackraste saker.

Och hans fester med de mest vackraste människor.

- (KNACKNINGAR PÅ GLAS) - (ALLA FLÄMTAR)

Men så en kväll,

dök en objuden gäst upp på slottet,

sökande efter någonstans att ta lä från stormen.

Som gåva, gav damen prinsen en liten ros.

På grund av på damens utseende,

skickade prinsen iväg henne.

Hmm.

Men hon varnade honom för att inte bry sig om folks utseende.

För skönheten finns på insidan.

När han avvisade henne igen,

tynade damens hemska utseende bort.

Hon förvandlades till

en underskön trollkvinna.

Prinsen bönade och bad om förlåtelse,

men det var för sent.

För hon hade sett att det inte fanns någon godhet i hans hjärta.

Chip! Chip! Herregud!

Som bestraffning,

förvandlade hon honom till ett hemskt odjur.

Och förtrollade en hemsk förbannelse över honom,

och över alla som bodde där.

Som dagar förblev till år,

blev prinsen och hans tjänare bortglömda av omvärlden.

För trollkvinnan hade raderat

minnen av alla deras närstående.

Men rosen som hon erbjudit, var i själva verket en förtrollad ros.

Om han kunde lära sig att älska någon annan

och få sin kärlek besvarad, innan det sista bladet föll,

skulle förbannelsen brytas.

Men om inte, skulle han förbli ett odjur för all framtid.

Åren gick,

och prinsen föll in i en depression samt att han började förlora allt hopp.

För vem skulle någonsin kunna lära sig att älska ett odjur?

SKÖNHETEN OCH ODJURET

Bonjour! - KVINNA 2 o 3: Bonjour! Bonjour!

Bonjour!

God morgon, Belle!

God morgon, Monsieur Jean! Har du tappat bort något nu igen?

Tja, jag tror det.

Problemet är bara att jag inte kommer ihåg vad.

Nå ja, jag kommer nog på det.

Vart är du på väg?

Jag ska lämna tillbaks en bok till Père Robert.

Den handlar om två älskare i vackra Verona.

Låter tråkigt.

Är det inte den enda bokmalen i stan?

Så, vart begav du dig den här veckan?

Två städer i norra Italien.

Jag ville inte återvända.

Har du några nya platser att fly till?

Nej, tyvärr inte.

Du kanske kan läsa om någon av de andra böckerna du gillar?

Tack så mycket.

Ditt bibliotek gör vårat lilla hörn av världen lite större.

Bon voyage.

Hejdå.

Se på henne, LeFou.

Min blivande hustru.

Belle är den allra vackraste kvinnan i byn.

Därför är hon den bästa.

Men hon är ju så påläst.

Och du är ju så...

- ...atletiskt inriktad. - Jag vet.

Belle kan vara lika envis som hon är underbar.

Exakt! Vem behöver henne när du har oss?

Ja...

Men enda sedan kriget

har jag känt att jag har missat någonting.

Och hon är den enda flickan som ger mig en känsla av...

Je ne sais quoi?

Jag vet inte vad det där betyder.

Det kommer aldrig ske, damer.

Ostar? Tyg, någon?

En pund Ursäkta...

Ska hämta kniv Släpp fram mig, tack!

Detta brödet Dessa fiskar

Är gammalt De luktar!

Madames fel Ja, kanske det

God morgon, Belle!

Vilken fin bok du har där.

Har du läst den?

Nej, inte just den. Men, du vet...böcker... (SKRATTAR)

Till ditt köksbord.

Ska jag göra dig sällskap ikväll?

Tyvärr, inte ikväll.

Har du annat för dig?

Nej...

Ska vi gå vidare?

Nej, LeFou.

Det är de som spelar svårfångade

som är det saftigaste betet.

Det är det som gör Belle så attraktiv.

Att hon inte har gjort bort sig

bara för att få mig.

Vad kallar man sånt?

Värdighet?

Visst är det förskräckligt attraktivt, eller hur?

Gaston!

Mmm.

Mmm.

Åh.

Belle.

Hmm.

Kan du...

...ge mig en...

Tack så mycket.

Jag behöver också en...

Nej. Nej. Nej.

Eller...

...jo, det var exakt en sån jag behövde. Tack.

- Pappa, tycker du jag är konstig? - Konstig?

Skulle min dotter...vara konstig?

Varför frågar du det?

Jag vet inte. Folk pratar.

Detta är en liten by, vet du.